JJRockford

Det går att välja vilken skala tidsaxeln ska ha... 😄 Högerklicka i det mörka fältet precis ovanför rutnätet och välj "bars+beats" så kommer det vara lättare att hålla redan på takterna!

Jag tycker det är skillnad på vad det är för effekter man är ute efter. Behöver man t ex "förlänga" sitt distljud så kan det kanske, om man har gott om pengar, vara värt att lägga pengar på någon riktigt bra (och dyr) distpedal. Behöver man däremot addera lite chorus, delay och reverb så funkar nog vilken multi-fx som helst (av någorlunda nyare modell i a f) lika bra som dyra enskilda pedaler. Däremot inte sagt att dist-modulerna i multi-fx låter dåligt. Vox Tonelab SE/LE har t ex väldigt bra ljud överlag, likadant med Boss GT-8. Se om du kan hitta en begagnad Boss GT-6, den är oerhört flexibel i ljud och routingmöjligheter och kostar förmodligen mindre än en endaste stompbox av lite bättre kvalitet.

Är det inte enklare om man räknar antalet slag per fjärdedel istället? Det är nog ändå det vanligaste när man spelar t ex trummor till klick (en del trummisar tycker dock att det är enklare med åttondelar ibland). Hursomhelst, i midi-editorn i Cubase finns det två rullgardinsmenyer som heter "quantize" resp. "lenght Q". I "quantize" kan du ställa in hur takterna ska avdelas. "lenght Q" brukar jag ha inställd på "quantize-link", men det är ju en smaksak. Innebörden blir i a f att "tonerna" blir lika långa som avdelning. D v s, har man ställt in "1/16" i "quantize" så blir tonen exakt en sextondel av en takt lång.

Jag har visserligen ytterst begränsade eller inga kunskaper om trä, men är inte plywood bättre till den här typen av byggen än spånskivor?

Precis lika dumt som det låter: http://www.aftonbladet.se/nojesliv/musik/article1979624.ab "Självklart föredrar vi att höra musiken, men ibland kommer det album med stora band vi inte vill ignorera men inte heller har möjlighet att höra, vilket är fallet med Black Crowes. Det är antingen en kvalificerad förhandsgissning eller ingen recension alls, så i det här fallet valde vi den förra." Logiskt eller vadå?!?!?!?!

Det kanske vore något för Svalander , att börja sälja klädhängare? Fast det är ju synd om alla som faktiskt behöver klädhängare om dom skulle rusa iväg i pris på samma sätt som gamla kasserade 5.25"-disketter och liknande 😛

En röst till på Vox. Vet man att man bara ska ha den hemma så finns det egentligen ingen anledning att köpa något över 15W, det både räcker till och blir över. Alternativet är förstås någon slags multifx att koppla in i stereon. Line6 FloorPod och Korg AX1500G är två bra alternativ. Kolla även om du kan hitta t ex en begagnad Boss GT-6. Det är ju på sätt och vis oerhört mycket mer flexibla apparater. Ska du ut och spela någon gång t ex är det ju bara att koppla in sig i PA:systemet. Alternativ köpa en större förstärkare som inte behöver ha några andra egenskaper än att den spelar högt och ganska rent.

Det är ju Korg som har stått för modelleringen i Vox Valvetronix-prylar, så det är nog alldeles utmärkta grejor.

Kollat www.blocket.se ? Annars så finns det elgitarrer hos de flesta musikhandlare i den prisklass du efterlyser.

Tänkte just skriva det, vad jag har förstått så är nog LE:n bättre anpassad om man vill ha lite mer amerikanska metaldistar (typ Metallica). SE har sin absolut största styrka i brittiska tuffing-ljud (Vox och Marshall), även om för all del Fender-modellerna också låter alldeles utmärkt. Att bara ha en expressionpedal att tillgå lär knappast vara något hinder för de allra flesta. Själv kör jag på en Boss GT-8 (borde du också kolla in, eller nya GT-10? En mycket trevlig pedal)) när vi är ute och spelar. Tänkte när jag köpte den att jag skulle komplettera med en expressionpedal till, men det har inte behövts. På i princip alla patchar så låter jag den vara som volympedal, fast med möjlighet att växla om den till att styra wha-wha sololjuden. Att ha en extra för att styra mängden modulation i en choruseffekt, delaytiden eller något annat är ju ytterst sällan speciellt användbart. Säkert på beroende på vad man spelar för musik, men för de flesta pop-och rockband så har man väl annat att tänka på i stridens hetta... Och i studion har man ju all tid i världen att ställa in parametrar på vanligt sätt.

Midi-utgången innebär väl också att man kan samköra X3/XT med annan hårdvara som har midistöd? Så att man kan byta ljud på någon annan box samtidigt som man bytar patch och liknande. Men för att kunna spela midi-låtar behövs en synt av något slag!

Rent allmänt är mina erfarenheter enligt följande: Rummet är, om man lajnar en elgitarr, helt ointressant. Om man håller sig till det tekniska, så är nog det allra viktigaste själva mickarna på gitarren. Eller något tydligare, det är i a f där jag själv märker absolut störst skillnad på ljudet. Men det är också väldigt viktigt att man får en ren och fin signal in till datorn. Detta borde då fördela sig mellan ljudkort och preamp. Är dock högst osäker på om jag hör någon skillnad på gitarrljudet om jag spelat in på laptopen (soundblaster-ljudkort) eller den stationära (EMU1212M, som ska ha samma AD/DA-omvandlare som ProTools HD). Däremot är det av stor vikt att man använder någon form av preamp innan ljudkortet. Art Tube MP (700 kronor kanske?) funkar alldeles utmärkt. Inbillar mig annars att det känns lättare att spela om man har 24 bitars upplösning istället för 16, men det är nog bara just när man spelar. Lyssnar man i efterhand så spelar det mindre roll. De kvarvarande, byggkvalitet, strängar, träslag och kablar är för all del inte oviktigt. Men håller man sig bara ifrån det absolut billigaste så lär i a f inget av dessa vara något hinder för att skapa proffsiga inspelningar. Men i relation till hantversksmässig skicklighet (d v s hur duktig man är på att spela och ställa in ljud) så står sig samtliga parametrar ganska slätt. För ett så rent och fint ljud som möjligt gäller det att optimera signalnivåerna. Det brukar innebära att man i varje led drar upp volymen så mycket det bara går utan att överstyra.

Nja, det där är inte riktigt sant. Vem som än påstått detta har bara halva sanningen; Effektdelarna är uppdelade i olika block, stompboxar, förstärkare, modulation o s v, och man kan bara välja en effekt ur varje block samtidigt. Så har du t ex ställt in ett bra ljud med TubeOD (Ibanez Tubescreamer-emulation) från stomp-blocket och "UK 80s" (JCM800) från förstärkareblocket så kan du inte utan vidare använda samma patch PLUS wha-wha, eftersom stomp-blocket är "upptaget". Men i praktiken innebär det inte något större problem, man bytar ut TubeOD mot någon wha-wha, och drar istället på mer gain på själva förstärkardelen. Har du inte rattat en multi-effekt innan låter nog min förklaring aningen rörig... 😄

Jag har för mig att det finns någon regel om att man slipper moms och tull om man använt prylen ifråga i landet där man köpt den?

Är ju inte otroligt att det är samma gitarrer som säljs som äkta i Europa. Inom cykelbranschen är det tydligen ett ganska stort problem med fabriker som tillverkar på beställning; Säg att t ex Kona (ingen aning om just deras cyklar byggs i Kina/Taiwan, men som exempel) beställer 100 000 cyklar från en fabrik i Kina. Fabriken får ju då exakta specar på cyklarna, ritningar o s v. Dom måste ju kunna bygga cyklarna. Men i själva verket bygger dom kanske 200 000 cyklar och säljer sen ytterligare 100 000 cyklar med egen dekal på, men som är exakt samma cykel som originalen. Skulle inte förvåna mig om detta förekommer inom många andra branscher också.

Precis, alla programmen är ju ganska komplexa, så "enkelt" är ett oerhört relativt begrepp i detta sammanhang. Själv är jag inkörd på Cubase och tycker att det till 99.5% är oerhört logiskt och lättfattligt. Har t ex provat Tracktion som brukar anses som ett enkelt program, och höll på att bli tokig. Har svårt att tänka mig att det skulle vara enklare att lära sig än något annat. Eller att några andra program skulle vara det. Man får helt enkelt ha lite tålamod i början. Det smartaste är nog att välja ett program där man vet att man får bra support. Kör killen i den lokala musikaffären t ex Samplitude hemma, så kanske det kan vara idé att välja det, eftersom man då vet var man kan vända sig med problem.

Finns det ingen Biltema, Ica Maxi eller något i närheten? Nog för att det är tajt med pengar när man pluggar, men mer än 20 spänn lär du nog inte behöva ge för några AAA-batterier om du väljer deras egna märken (Novaline i Icas fall t ex). Har man behov av att köra på batteri så tjänar man annars ganska snabbt in pengar på att köpa uppladdningsbara batteri!

Har aldrig använt just RP100, men här kommer några generella råd: Börja med att ställa in ett bra grundljud där du _enbart_ använder förstärkarblocket (och kabinett-blocket, om du kör den direkt in i t ex datorn). Skruva länga och omsorgsfullt, och göra inte för stora ändringar. Dra inte på för mycket gain!! Oftast så drar man på mer gain än nödvändigt eftersom det känns lättare för fingarna att spela då. Men det medför också mer brus samt ett klenare ljud, man får någon slags kompression som inte alltid är av godo. Tycker man det är svårt kan man låta en polare spela, då är det bara att backa gainen så långt bak tills man verkligen HÖR skillnad. Fega inte med mellanregistret!! Det är där mycket att det gitarristiska sitter, och man får ett ljudet som slår igenom bättre. Ta det samtidigt försiktigt med framför allt basen, eftersom de flesta distorsionsenheter för gitarr har svårt att dista just basfrekvenser. Det är samma här, spelar man själv kan det kännas jättebra med ett typiskt hängmatteljud, mycket bas och diskant och inget mellanregister, tajt och bra. Spelar man ihop med andra eller försöker passa in det tillsammans med andra instrument i någon inspelning kan man dock räkna med problem... Tajtheten ska såklart sitta i plektrumhanden!! När man sen börjar lägga på effekter ur andra block (om det är nödvändigt...) så får man försöka hålla kolla på nivåerna, så att man inte styr över signalen in till nästa block. Digital distorsion låter inte så kul... Ibland kan det dock göra saker och ting bättre. Det klassiska exemplet är ju att köra någon OD-pedal (t ex ibanez tubescreamer) innan förstärkare; Hög volym men inte så mycket gain på tubescreamern, sen backar man gainen på förstärkaren. Resultatet blir ett ljud med samma mängd gain som med bara förstärkaren, fast med mer bett och luft. Man ska även lyssna noga på de olika förstärkarmodellerna. Alla multifx har ofta sina starka och svaga förstärkarmodeller. Även om man vet att Metallica använder Mesa Boogie, så kanske tillverkaren av just ens egen multifx inte lyckats så bra med just Mesa Boogie-förstärkarna. Då kan det ju vara idé att försöka utgå från kanske en Marshall istället (som kanske inte låter som Marshall dessutom... 🙂).

Gitarren på Thomann har mickkåpor, men bakom dessa så döljer det sig ett par humbuckers. Ärligt talat har jag ingen aning om varför man har kåpor ibland och ibland inte. Förmodligen likadana gitarrer i allt väsentligt också, och garanterat en utmärkt nybörjargitarr som man nog kan växa ett tag med. Skillnaden på "gold" respektive "silver"-hardware är helt enkelt färgen på t ex stallet (där strängarna fästs i kroppen). Inte något viktigt för funktionen i a f 🙂

Läsvärt för alla true-bypass-fundamentalister: http://www.petecornish.co.uk/case_against_true_bypass.html (Pete Cornish har byggt pedalbord/riggar åt t ex David Gilmour, Paul McCartney, Lou Reed, Brian May, Pete Townsend, Sting, Steve Harris, Jimmy Page o s v).

Att kalla Line6 Flextone för "transistorförstärkare" är väl rent teoretiskt inte fel, men det är ju knappast någon traditionellt uppbyggd förstärkare där man ersatt rör med effekttransistorer, även om det för all del ingår en hel del transistorer i en mikroprocessor. Istället sitter där efter gitarringången en A/D-omvandlare, och sen processas ljudet precis som om man kör t ex GuitarRig i datorn. Det kan låta hemskt för alla vintage-fans, men om man bara lyssnar och spelar så får man nog hiva upp minst det dubbla för att få en rörförstärkare som låter bättre. Lägg därtill att man i modelleringsförstärkarna har en helt annan flexibiltet vad gäller olika ljud, plus ett gäng (i detta fall) mycket bra inbyggda effekter, en alldeles utmärkt direktinspelnings-utgång samt då möjligheten att få samma ljud på sovrumsnivå lika väl som gig/replokalsnivå så är det ju inte alldeles säkert att de sista 3% bättre ljud i en rörcombo för 10-15 000 är värda sina pengar. Ja, det är väl självklarheter för många (inte minst de tekniska skillnaderna mellan digitalförstärkare och vanliga transistorförstärkare), men tål att påpekas. TinyTerror är en fin liten förstärkare, med bra ljud. Men frågan är om den ens på 7W-läget kan betraktas som speciellt fulländad för hemmabruk? 7 rörwatt kan låta en hel del... I övrigt så kan man nog säga att man säkert kan ställa till med en väldans massa oljud med en apparat som RP100. Dylika maskiner har oftast riktigt usla fabriksprogram och vet man inte riktigt själv vad man är ute efter så brukar de egna patcharna inte heller bli speciellt bra. Lätt hänt att skruva för mycket, och använda för mycket/fel effekter. Speciellt högtalarsimuleringen brukar ställa till mycket huvudbry, och ställer man in den fel vid en viss typ av uppkoppling så kan det låta väldigt märkligt. Likadant, om man kör en multieffekt rätt in i gitarringången på förstärkaren och samtidigt har ingång förstärkarsimuleringen på multieffekten, det blir någon slags kaka-på-kaka som oftast bara låter väldigt onaturligt.

Om förstärkaren har effektloop så sätter du distpedalen innan förstärkare, samt phaser och delay i loopen (inbördes ordning där får du prova dig fram till). FÖRMODLIGEN funkar det bäst med phaser före delay Har förstärkaren ingen effektloop har du ändå din distpedal först, sen phaser och sist delay.

Ingen aning om hur förstärkaren låter, men den är garanterat för högljudd om man bara ska ha den för hemmabruk. Ska tilläggas att Harley Benton är Thomanns eget märke. Inget fel med det egentligen, oftast brukar det betyda att man får det lite billigare än vad motsvarande förstärkare kostar med känt märke (minst ett led mindre som ska ha betalt...). Hursomhelst, ska man ha förstärkaren enbart i hemmet så bör man inte ha mer än kanske 5-15 W, lite bereonde på vad det är för typ av förstärkare. Skulle, om det nu är hemmaförstärkare som gäller, kolla på någon av följande: http://www.thomann.de/se/vox_ad15vt_valvet...tarrencombo.htm http://www.thomann.de/se/line6_spider_iii_15.htm http://www.thomann.de/se/roland_cube_15x.htm Gitarrkabel ingår normalt sett inte vid köp av vare sig gitarr eller förstärkare. Men det går bra med vilken som helst egentligen. Finns för all del folk som hävdar att olika kablar har olika ljud, men det är knappast något man behöver bekymra sig om sådär i början av karriären. Vidare bör man även skaffa plektrum, axelband och en stämapparat.

För de pengarna och för att spela hemma skulle jag rekommendera en Line6 Flextone III. Billigaste modellen ligger under 5000, så får du en grymt flexibel förstärkare, som låter bra även på låga volymer. Alternativt något av de bättre pedalborden, t ex Boss GT-6/8/10, Line6 XT/X3 live eller Vox Tonelab SE/LE och någon vanlig övningsförstärkare på 5-15 W eller helt enkelt köra pedalbordet rätt in i stereon.

Köp studios special-nummer om mixning, och sätt sen igång att öva. Man kan liksom inte säga att "såhär mixar man". Gå in på www.studio.se så ska du kunna leta dig fram till en länk där du beställer gamla nummer.