JJRockford

Du bör ha jordade uttag i köket?

Har du inte 30 000 över för att köpa en stor dyr rörförstärkare och dessutom ork att bygga ett bra ljudisolerat rum så kan du ju prova att köra med någon mjukvaruplugg. Min favorit för tillfället är Juicy77 från BTE Audio (www.bteaudio.com) Gärna tillsammans med deras Tubescreamer-klon TSS. Både är dessutom alldeles gratis, och låter klart bättre än några kommersiella alternativ. Ännu bättre blir det om du skaffar impuls-spelare Kefir och några impulser från uppmickade gitarr-lådor. Vill man väldigt gärna ha en uppmickad förstärkare så behöver man i a f inte köpa någon som är gjord för att höras på större klubbspelningar, det räcker gott med 5-10 W. Tech21 har en som heter Trademark 10 som är väldigt flexibel, vet dock ej om den går att få tag på i Sverige numera? Orange Tiny Terror plus deras 1*12-låda är bra också, går att köra på 7 W. Det är kanske inget man vrider på för fullt om man bor i ett hyreshus, 7 W kan vara ganska mycket. Line6 Flextone är också bra, den har väldigt bra högtalarsimulation, så kan man välja om man vill micka upp eller lajna. Som det är en digital förstärkare så spelar det inte så stor roll vilken volym man kör på, det brukar låta bra ändå.

Boss GT-8 samt Vox Tonelab LE/SE är inte heller dumma.

Köp t ex Cubase SE3 och ladda hem asio4all-drivrutinerna så kan du sätta igång och spela in. Bygg sen ut efter behov, d v s när du själv upptäcker vad du behöver förbättra. Vad gäller GuitarRig så har jag inte provat 3:an, men de två föregående modellerna får för det mesta rejält med stryk av sina helt gratis kollegor GuitarSuite (www.simulanalog.org) eller Juicy77 (www.bteaudio.com)

Micka upp förstärkaren? Finns ju inga apparater i hela världen som låter som en uppmickad förstärkare (även om vissa kommer nära).

Det hjälper inte med *rena anläggningar* eller bra dämpade rum.. Vill man ha naturtroget ljud skall man så i inspelningsrummet i studion och lyssna, där har inte färgningen påbörjats av mickar, kablage, mickpreampar, mixerbord, ja listan e lång på signalens väg innan den når mediet vi lyssnar på.. Kanske skulle ha ett gäng shaktistenar i studion. Såg en sida där man kunde beställa en för 199 US$ eller tre för 179 US$/styck.

Spelade in ett gäng tagningar på en låt i Cubase SX3 som blev rätt bra. Kollade inte på skärmen (datorn stod i loop-läge). Nu står där "Image constrcution error" och det går inte att se några vågformer. Det låter ju fortfarande som det ska, men har tänkt klippa ihop några tagningar, och då har man ju gärna vågformerna att titta på!! Går det att få Cubase att försöka rita vågformerna igen?

Det är väl i det närmaste en filosofisk fråga om det existerar naturtroget ljud. Speciellt inom rock&pop, eller ännu hellre inom alla elektroniska genres (trance, house, techno och vad det nu heter, kan den delen oerhört dåligt). Däremot är det nog lättare att konstatera att en förkrossande majoritet av de potientiella lyssnarna, helt oavsett vilken typ av musik man gör, inte har några "rena" anläggningar. För att inte tala om hur få som har neutrala rum...

Det är förresten shaktistenar som ligger ovanpå CD-spelare och den andra apparaten.

Man behöver ju inte ha för sorgliga låtar på begravning, begravningarna i sig är ju oftast tillräckligt sorgliga som dom är ändå. "Who wants to live forever" med Queen är ju annars ganska klockren. Vacker så det det förslår, men egentligen inte så sorglig (mycket dur-ackord, även om det inte alltid låter så...), alla ska ju någon gång gå bort tyvärr. "In my life" med Beatles är väldigt fin också, speciellt om man drar ner tempot en aning.

vad får man ut av att mixa i 5000kronors högtalare egentligen är väl egentligen det man bör fråga sig. Något närmare av hur de flesta potienella lyssnare lyssnar på musiken? Liknelsen med bilen köper jag inte riktigt, eftersom det handlar om utveckling. För mig låter det mer som om man under utvecklingsfasen av en bil endast provkör den inomhus på slät och fin asfalt och utan att behöva bekymra sig om krocksäkerhet, hållbarhet och annat (tycker i övrigt att det i princip borde vara förbjudet att sälja sportbilar som ska användas på vanliga vägar, men det är såklart marknaden som styr).

Alla högtalare är ju såklart färgade, frågan är vad man får ut av att mixa i 180 000 kronors färgning?

En ny dator behöver inte ens kosta så mycket som 5000 Skr. Redan för under 3000 kronor får du en dator som kör om din gamla i överljudsfart (nåja...). Kolla här t ex: http://www.prisjakt.nu/kategori.php?k=s142...kmoms#prodlista Det är visserligen alltid något chansartat över att köpa en dator för musikbruk, det KAN vara så att den innehåller någon kombination av komponenter som ställer till det. Men jag har hjälp en mängd kompisar att komma igång med musik på många olika sorters datorer, bärbara som stationära, och det brukar alltid funka till slut. Oftast direkt. Billiga och snabba datorer har annars en tendens att låta en del, men det kan man ju i värsta fall lösa genom att ställa själva datorn i ett annat rum. Du kan ju prova att lägga vissa instrument med icke samplingsbaserade vst. Bas och piano tycker jag t ex ofta låter alldeles utmärkt utan samplingar (prova t ex MDA Piano ihop med PSP:s Pianoverb, båda är gratis).

Fantastisk tråd som jag måste ha missat: "Jag måste hålla med CHA angående blindtest. Erkännas ska att jag var en smula skeptisk till dessa stenar först men det tog inte lång stund att bli övertygad. Jag blundade och lyssnade till en skiva som jag inte ens "kunde" medan ägaren lyfte och sänkte 😐 Störst skillnad blev det när stenarna lyftes bort, bredd och djup blev mindre. När de kom på plats var inte lika lätt att höra, det tog några sekunder innan jag konstaterade; -Jo, nu är det som det ska igen 🙂" "vad jag upplevde hos Björn var att just röster blev mer naturliga o avslappnade... Shaktistenarna gör definitivt nytta på en S1'a..även mitt Krellförsteg mådde bra av en dos Shakti..på min Wadia däremot är jag mer tveksam.." Och som pricken över i:et: Undrar hur han har tänkt med placeringen av element, matta, cd-fodral och annat? 🙂

Om man lyssnar på en färdig produkt är det säkert bra med högtalare som förbättrar ljudet, då låter det ju utan tvivel bättre. Men om man ska mixa så vill man ju höra vad som faktiskt finns i det inspelade materialet, så att man kan rätta till eventuella defekter. Annars skulle jag nog rent generellt vara skeptisk mot allting som säljs av någon som även har följande prylar på sin sida (utvalda exempl): CD Sound-Improver Det är en svarv som fasar av kanterna på CD-skivan. "På klassiska skivor så hör du tex det sträva stråkljudet från kontrabasarna. Innan lät det bara kontrabas - nu hör du stråkljudet också! Mycket trevligt! På engelska operainspelningar blir gatutrafiken tydligare för att inte tala om tunnelbanan! Om nu det skulle vara positivt? Ja musiken blir naturligtvis också så mycket bättre så det är en ren fröjd!" Skriver på annat ställe (Att bränna CD-R) om att använda svarta CD-R-skivor: "Det är sällan man hittar något som förutsättningslöst kan rekommenderas. Detta är dock en sådan produkt. Ljudet från svarta CDR är mycket lugnare och mera dynamiskt än från en "vanlig CDR" som kan vara nog så skramlig. Ljudet från en Verbatim CDR ligger nånstans mittemellan men kan inte mäta sig med dessa. Det skiljer dock i ljudet även på svarta CDR." Ja jisses. Fast jag antar att jag är sen att upptäcka denna både underhållande och irriterande sida...

Provat Asio4all-drivrutiner till ljudkortet? (www.asio4all.com) Annars så är det såklart ett problem att du ligger såpass när minimi-kraven. Dom är ju oftast satta för att produkten överhuvudtaget ska starta. Numera brukar det ju finnas två specar, "minimi" och "rekommenderad". Du skulle ju kunna prova med lite andra (även de äldre) vst-pluggar? Vad är det för ljud du är ute efter? Ett annat alternativ är att skaffa ett sequenser-program med frysfunktion; När du har lagt ett spår så fryser du det, vilket avbelastar datorn ordentligt (som då bara ser det som ett vanligt audio-spår). Man kan ju också frysa själv, genom att helt enkelt exportera en kanal åt gången och lägga tillbaka dom som audiospår. Det är kanske inte världens smidigaste arbetsflöde om man vill gå tillbaka och ändra och sånt, men det funkar. Du kan ju göra så att du använder enklare vst-pluggar när du komponerar, och sen när det är dags för mix så tar du spåren ett i tag, väljer det ljud du ska använda, exporterar o s v.

Misstänker att hela hifi (=audiofiler) grejen bygger på någon slags placebo-effekt. Var ju någon här på forumet som länkade till ett test någon tidning gjort om högtalarkabel. Ett rent blindtest där dom lät ett gäng audio-filer lyssna och bedömma olika kablar med priser från några kronor/meter till tiotusentals kronor/meter. Vinnare blev en vanlig 220 volts-kabel av märket El-Johan (om jag kommer ihåg inlägget rätt), som definitivt hörde till testets billigaste kablar. Som någon så klokt dessutom påpekade, om det var i samma tråd, ljudet kan ju aldrig bli bättre än ursprungskällan. Har man inte använt kablar för 10 000 när man spelat in materialet så lär det ju inte bli bättre när man spelar upp det bara för att man har bättre kablar (om man nu antar att dyrare kablar skulle vara bättre på något sätt). Sen kan man ju fråga sig hur akustiken ser ut i rummet där någon audiofils halvmiljonanläggning står. Min tro är annars att ingen hifi-anläggning i världen kan väga upp psykologiska faktorer. Man vet ju själv hur det är, vaknar man en vacker morgon efter en god natts sömn och slänger på en skiva, så kan man känna ren lycka över att någon verkligen gjort såhär bra musik och att man får ta del av den. Samma skiva om kommer hem efter en slitig dag på jobbet känns istället som om någon försöker köra in en avslagen glasflaskhals i örat.

Ska du bara använda ljudet från trigg-mickarna eller ska du blanda dem med det akustiska ljudet från trummorna också? Är det bara "ljudet" från triggmickarna (d v s signalen från triggmickarna via ljudmodulen) du vill åt så ska du koppla precis som du skrev.

Enligt denna spec: http://www.ddrums.com/dspecs.html så har Ddrum4 endast 6 stycken utgångar. Antar att man i själva modulen kan välja hur man ska lägga upp det, baskagge på utgång, virvel på tvåan, hithat på trean o s v och sen kopplar in dessa på varsin kanal på mixern. De flesta mixers brukar ju ha möjlighet att på de flesta kanaler välja om ingången ska vara "line" eller "mic". "Line" funkar nog bäst för denna. På mixern kopplar man ju sen in effekter på två sätt. Antingen direkt på kanalen via insert-jacket, eller via en buss/aux. Väljer du insert-jacket så kan effekten bara användas på just den kanalen. Kopplar man in en effekt via en buss så kan den användas på alla kanaler. Man väljer med en pot på respektive kanal hur stor "mängd" av ljudet som ska skickas via bussen och sålunda påverkas av effekten.

Kommer ej ihåg vilket nummer av Fuzz. Har alla nummer sen #1-96 så det blir en del att leta igenom 🙂 Antar att du råkat läsa om Tubescreamer i många av mina inlägg? Ärligt talat har jag faktiskt aldrig ägt någon Ibanez Tubescreamer själv. Däremot har jag en Vox Valvetone som ser nästan exakt likadan ut inuti. En väldigt bra OD-pedal, som har en förmåga att smälta samman med förstärkarens eget ljud, det låter liksom inte som om man slår på en effekt, om du förstår hur jag menar? Nu är ett tag sen jag använde analoga prylar. Köpte en Vox Valvetronix AD120VT för ca 5.5 år sen, och har använt de inbyggda effekterna i den sen dess. Konstruktionen i Tubescreamer finns annars mer eller mindre i en hel massa olika pedaler i varierande prisklass. Anledningen till att jag brukar nämna just Ibanez Tubescreamer är att det är den vanligaste. Men det finns hundratals andra. Någon här på planket, kommer inte ihåg vem, tipsade om att Digitechs Bad Monkey har liknande kretslösning som Tubescreamer. I sådana fall är det en oerhört prisvärd pedal! (376 kronor hos tysken). Vad gäller Windsorn så har jag som sagt för mig att den fick lite halvljummen kritik. Plus att den var i princip en-kanalig. Men jag kan ha fel. Gissar att Peavey Valveking är lite mer flexibel i sådana fall. Vill man ha en ordentligt flexibel förstärkare så är ju t ex Line6 Flextone III en klockrent och mycket prisvärt val. Billigaste modellen ligger ju på under 5000 kronor hos tysken (En 1*12 combo på 75W, tillräckligt för det mesta). Som det brukar påpekas, ställer man upp en sådan brevid en Mesa Boogie rörstack så hör man såklart skillnad på Mesa Boogien och Line6:ens Mesa Boogie-simulering. MEN. Line6:en låter fortfarande grymt bra, och dessutom kan man ta ner ljudet på sovrumsvolym och ändå ha kvar känslan av tyngd och ös. Det funkar inte så bra med en rörstack. Plus att den senare är betydligt tyngre att släpa på. Line6:en har dessutom lite bonus i form av väldigt bra inbyggda effekter och högtalarsimulering (praktiskt med på gigs och inspelning).

Epiphones Les Paul-gitarrer är alldeles utmärkta. Men de är något ojämna i kvaliteten, så jag råder starkt att du handlar hos någon handlare i närheten av dig snarare än att beställa från Tyskland. Då har du antingen möjligheten att prova flera olika ex innan köp, alternativ få hjälp att justera gitarren. En ny gitarr för 4-5000 kan man såklart ha livet ut. 95% av soundet sitter ju trots allt i fingrarna. MEN. När du har spelat, tja, allt från ett år till några stycken, och börjar prova andra gitarrer så kommer nog köpsuget komma smygande... Den dagen den sorgen.

Det handlar en hel del om disciplin att få bra ljud i en replokal. Precis samma som när man mixar musik för skiva. Men musikernas stora egon sätter oftast käppar i hjulen, speciellt som alla har kontroll över sin egen rigg. Våran bassist envisas t ex med att ha 30hz-regeln på sin basförstärkare (10 bands eq på den har jag för mig) på nästan max. Blir ju en väldigt massa onödig basenergi som gör det svårt att höra andra saker. Det är likadant med övriga instrument. Metal-gitarrister som envisas med att ha ett riktigt eländigt hängmatte-ljud helt utan mellanregister (i vilket gitarren har sin egentliga karaktär) med massor av bas, och vrider på hur högt som helst för att höras. Trummisar som tycker att det är viktigare att trummorna är så stor som möjligt snarare än att faktiskt lyssna på hur det låter. Och så keyboardisterna med ljud som täcker precis hela frekvensspektrat, gärna med en massa effekter som gör att det blir ännu grötigare. Hursomhelst, det billigaste för er är nog att köpa ett mixerbord (antal kanaler och monitor-slingor får ni klura ut själva..., en hörlursförstärkare, några mickar (behövs inget avancerat) och ett gäng hörlurar. Ta t ex några nyare med gummi-kuddar (typ Sony Ericssons HPS-75) och skaffa ett par hörselskydd för extra dämpning (om ni kör allt genom mixerbordet). Ta det försiktigt med volymerna bara... Men att rekommendera några exakta högtalare eller så är ju i princip omöjligt om man inte varit i själva replokalen.

Nja, det beror sig på hur man ser det. Jag menar såklart inte att man inte kan spela snabbt med yviga tekniker, det finns det ju som sagt gott om exempel på. Men däremot, _med_samma_hastighet_på_rörelsen (oavsett om den sitter i armbågen, handleden eller fingrarna) så kommer du att spela snabbare ju kortare väg du rör plektrumet. Hastighet är alltid beroende av sträckan (och tiden såklart). Antar att jag inte behöver leda detta i bevis? 😎

Någon av Voxarna eller Orangen hade varit mitt förstahandsval bland dessa. Framför allt Voxen. Tycker man att det saknas dist är det ju bara att skaffa typ en Ibanez Tubescreamer, MXR Dist+ eller liknande hyfsat billig OD-pedal. Bra attack i dom (voxarna alltså). Har i och för sig inte testat vare sig Hayden eller Epiphone alls så den har jag ingen aning om. Fender är också bra drag i, lite ljusare och inte lika kärva i tonen som sina brittiska kollegor (en kärvhet som annars brukar hjälpa till att tränga igenom de andra instrumenten). Peavey-förstärkaren hade jag nog inte ens brytt mig om att prova, det fick lite "sådär"-omdöme i Fuzz. Men den har säkert sina supportrar också. Samtliga är nog egentligen lite starka att ha hemma (utom möjligen Vibrochamp XD), i a f om man vill vrida på och få slutsteget att svettas ordentligt.

Har inte hunnit läsa igenom hela tråden, men deltagit i liknande diskussioner något hundratal gånger skulle jag tro (allt som oftast med gitarrkollegan i bandet som oftast inte delar mina åsikter). Men jag tycker att studio och live är två helt olika saker. När man gör en skiva så ska man försöka göra den så bra man bara kan. Om det går att reproducera på en scen är helt ointressant. Det finns så mycket annat som är viktigt när man spelar live (inlevelse, uttryck, ljudtryck, utstrålning o s v). Och mycket av de som blir supersnygga detaljer i en studioproduktion skulle ändå aldrig höras live. Bandet som symboliserar detta framför alla andra är förmodligen Queen. Fantastiska skivor men med musik som är omöjlig att spela live (om man skulle göra exakt som på skivan) om man inte har en 40-manna-kör, 10 extra gitarrister o s v. MEN. Queen var under hela sina karriär ett mycket aktat och uppskattat live-band, trots att låtarna egentligen var rätt avskalade mot hur dom lät på studio-inspelningarna. Nu ska jag inte på något sätt jämföra mitt VII Gates med Queen, men på våran första (och hitills enda, även om tvåan förhoppningsvis släpps under våren) skiva "Fire, walk with me" lånade vi in fyra mer eller mindre extra-ordinära gitarrister (Kee Marcello, Tommy Denander, Chris Amott och Janne Stark) som extra körhjälp av Apollo Papanågonting (Firewind, Time Requim, Sandalinas bl a) och en kompis som heter Stefan Ingelstrand. Utan att föringa deras insatser, det lyfte defnitivt skivan ett par snäpp till, så funkar låtarna precis lika bra live, utan att man sätter deras solon och körer ton för ton.