Ludgo-Pelle

Sorry, men The Beatles är i allra högsta grad upptaget i och med att det är ett skyddat varumärke. Och eftersom namnet Beatles är så pass starkt förknippat med namnet The Beatles så kommer med mycket stor sannolighet inte Beatles att godkännas. Dessutom så är det inte så långsökt att misstänka att ägaren till namnet The Beatles även har köpt/skyddat namnet Beatles. Just som ett dubbelt skydd. Den som ändå kallar sig för Beatles åker nog ganska omgående på "stryk"! Varumärkesintrång brukar ses som ganska allvarligt men det med rätta tycker jag. Hälsningar: Ludgo-Pelle Äger inte Michael Jackson alla Beatles rättigheter? Så vitt jag vet så gör han fortfarande det ja. Men jag funderar på att köpa rättigheterna från honom. Om jag och min granne går ihop så kanske vi har råd! I värsta fall får vi väl sälja lite jultidningar och några pepparkakor också så ska väl det lösa sig. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Sorry, men The Beatles är i allra högsta grad upptaget i och med att det är ett skyddat varumärke. Och eftersom namnet Beatles är så pass starkt förknippat med namnet The Beatles så kommer med mycket stor sannolighet inte Beatles att godkännas. Dessutom så är det inte så långsökt att misstänka att ägaren till namnet The Beatles även har köpt/skyddat namnet Beatles. Just som ett dubbelt skydd. Den som ändå kallar sig för Beatles åker nog ganska omgående på "stryk"! Varumärkesintrång brukar ses som ganska allvarligt men det med rätta tycker jag. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Men måste det inte vara företagsbundet, t.ex. som många andra gör, startar ett företag vid namn "bandnamn AB" för att dels slippa moms vid inköp av backline etc för att sedan utnyttja PRV för att patentregistrera sig? Vet inte exakt hur reglementet ser ut i dagsläget. Men många gånger...i andra sammanhang...så räcker det att man har enskild firma för att det ska klassas som företag. Att registrera enskild firma är både enkelt och mycket billigt och kräver minimalt med administration. Alla kan hantera en enskild firma om man inte är helt bakom flötet och de flesta kan inregistrera ett sådant. Inga märkvärdigheter alls. Skillnaden mellan att ha enskild firma och att vara privatperson är ganska minimal, men det finns en del fördelar med att ha en enskild firma. Eftersom det är både enkelt och billigt så varför inte? Ta reda på vad en enskild firma innebär hos t.ex. din kommun. PRV vet för övrigt vilka krav som just dem ställer för att ert namn ska kunna skyddas på ett bra sätt. Vad ni också bör tänka på är var någonstans i världen ni vill ha namnet skyddat! Avser ni att ha ett världsomfattande skydd eller räcker det om ni har ett skydd i Sverige och/eller norden? Avgifterna påverkas ju beroende på skyddets omfattning. Men att skydda namnet inom t.ex. landet kostar ingen förmögenhet. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Ja, det är som sagt skillnad på radio och radio. Exempelvis så kan det bero på om du ska ha micken i ett sk. "självkör" eller om du vill ha den t.ex. i ett separat studiorum med ett bord med plats för en gäst på andra sidan micken/bordet. I en sådan situation bör man ha en mick som går att ställa in upptagningskaraktäristiken som en 8:a. Då kan intervjuaren sitta på ena sidan av micken och gästen på den andra. En inte alltför ovanlig situation i enklare radiostudiosammanhang även om en mick till varje person är en bättre lösning. En sådan mick kan fungera bra även i ett självkör om man ställer om karaktäristiken på den. Vad som är ett "knivskarpt ljud" är ju naturligtvis väldigt subjektivt. Många tycker att man får ett kanonljud med så pass billiga mickar som med t.ex. en Studio Projects B1. Den går att få för under 1000 kr men kräver fantommatning. Å andra sidan så är ljudkvaliteten betydligt bättre än vad priset säger! Förvånar mig inte om även du/ni skulle bli nöjd med en B1, men det är ju ingenting som går att lova. Man måste själv prova. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Hos Patent & Registreringsverket kan man bl.a. skydda sitt varumärke. Deras hemsida är: http://www.prv.se/ Hälsningar: Ludgo-Pelle

42?? Det är ju ett så våldsamt högt temo så att man knappt hinner tänka ju! I varje fall om jag får tala för mig själv! 😱 Hälsningar: Ludgo-Pelle

Jo....alla låtar oavsett musikstil har ju sitt idealtempo som passar låten/stycket bäst. Det gäller att hitta det tempot direkt och för att lyckas med detta så krävs det känsla och en slags lyhördhet för vad som just är bäst. Och det är långt ifrån alla som har den här feelingen helt naturligt inom sig. Många låtar skulle må bra för den stora allmänheten av att få tempot korigerat. Men det är egentligen inte så konstigt eftersom det faktiskt är rätt svårt att veta och att ha en naturlig känsla för vad som är det mest lämpliga tempot för respektive låt. Valet av tempo är inte alls så självklart alla gånger. Hälsningar: Ludgo-Pelle

För min del så minns jag faktiskt inte hur jag hittade hit men jag tog i alla fall hjälp av en väl uppgraderad GPS! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Jag glömde att svara på en av frågorna: Jo, visst är det så att de flesta studiojobben finns i de allra största storstäderna. Företrädesvis i Stockholm. Jag vet inte hur det är just idag, men inte alls för så länge sedan så var just Stockholm världens mest studio-täthetaste stad per kapita räknat! De flesta större studioinspelningar sker just i Stockholm, så det är ingen tillfällighet att de flesta och mest kända studiomusikerna bor och verkar just där. Men även i Göteborg och Malmö finns det några, men långt ifrån lika många som i Stockholm som är Sveriges svar på Los Angeles i dessa sammanhang. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Om du med studiomusiker menar att leva enbart på att spela in musik i skivstudio så finns det nästan ingen sådan i Sverige. Inte för att det inte finns jobb nog för att ekonomiskt kunna leva på detta utan mer för att det är väldigt svårt att mentalt orka med det. Det fungerar helt enkelt inte så att man enbart spelar i studion 8 timmar om dagen 325 dagar/år. Däremot så finns det musiker som spelar in oerhört mycket i skivstudion men man tar livejobb emellanåt. Det gör man bl.a. för att få variation i ens arbetssituation. Det är så här en studiomusiker jobbar idag och sedan många år tillbaka. Man sitter alltså inte enbart i studion för ingen skulle orka med det. Om man skulle göra det så blir man tokig! Man kan sitta i studion 8 timmar/dag periodvis men inte året runt. En studiomusiker åker på turnèer precis som andra musiker gör. Eller sitter t.ex. i orkesterdiket på en teater osv. Kanske i en musical eler en fars eller vad det nu kan vara. Studiomusikerns tillvaro blir på det här sättet lite mer drägligare och mer varierad. Men variationen är viktig även för inspirationen och även för att på lång sikt få jobb. Oavsett hur namnkunnig man än är som musiker så måste det finnas en medvetenhet att man kanske inte har arbete "i morgon". Att vara musiker är lite osäkert även för den mest kända och skickligaste. Hos vissa är denna osäkerhet rätt stor utan att avslöja några namn. Inte minst idag då det kryllar av duktiga musiker som både är unga och har stor framåtanda. Idag är det mycket större rörlighet inom denna branch än vad det var t.ex. på 70-80 talet. För att bli det du kallar för studiomusiker så krävs det att man är i musikaliskt tipp-topp. Med tip-top menar jag alltså elitnivå. Man ska vara bra även på det sociala planet. Är man en svår typ att ha och göra med så är man ute direkt! Allmänt skötsam och passa tider plus mycket mer. Ingen krångel-Nisse här inte! Musikaliskt bör man helst vara teoretiskt kunnig och läskunnig. (Noter.) Orsaken är att man måste vara snabbjobbad. Ingen har tid på att du ska lära dig låten. Den måste sitta på en eller ett fåtal tagningar. Både studiotid och löner är ju dyrt och deadline är därför oftast mycket kort! Man ska kunna spela alla musikstilar och kunna spela alla stilarna i toppklass. Man ska ha ett förhållningssätt till musik på ett sådant sätt att man tar en svensktoppslåt, en visa, dragspelslåt, eller en kristen låt på precis lika stort och seriöst allvar som när man spelar en häftig soullåt. Man måste alltså var öppen för alla stilar och ta alla på lika stort allvar. Kort sagt så måste man ha ett professionellt förhålningssätt till både musik och till de man arbetar tillsammans med samt till uppdragsgivaren och lyssnaren/konsumenten. Men som sagt: Man måste vara oerhört kunnig för att kunna överleva på den högsta studionivån. En del av dessa svenska studiomusiker håller faktiskt världsklass. Konkurrensen är rätt stor med andra ord. Jag skiljer lite på den högsta nivån och en lite lägre nivå. Orsaken är den att det finns två olika sorters studiomusiker kan man kanske säga. Den ena kategorin är tillräckligt duktiga och inarbetade i branschen så att de får de riktigt tunga studiojobben. Det är dem som får medverka på de mest namnkunniga inspelningarna. De tar också de flesta tv-jobben liksom t.ex. en del filmmusik. Sedan finns det en kategori som knackar på den här dörren men som av olika anledningar inte har nått ända fram till "finrummet" ännu. De kan få en del mer "osynliga" studiojobb. T.ex. jinglar, reklam, demo, mindre kända artister osv. Om det är svårt att livnära sig på att jobba som studiomusiker eller ej, kanske du nu har fått svaret på, men för att vara riktigt tydlig så är mitt svar ett rungande JA! Det är jättesvårt. Jag har själv jobbat mycket i studio som musiker och vet vad jobbet innebär. Det är rätt kul men också krävande. Och som i alla arbeten så blir det ett jobb till slut. Visserligen får man jobba med sin hobby, men det är lik förbannat ofrånkommligt att man till slut ser det som ett jobb. För att trots detta kunna klara av att spela med inspiraton som om man fortfarande är hungrig på att lira så krävs det rätt mycket professionalism på flera olika sätt. Inte minst när det gäller själva förhållningssättet till saker och ting. Alla har inte den mentaliteten för att klara av det. Jag känner otroligt många av dagens mest anlitade studiomusiker och just detta är en av de svåraste delarna med jobbet hos väldigt många. Många fortsätter fast de kanske egentligen inte borde gör det, för även om många till slut tycker att jobbet till slut blir lite enahanda och lite väl mycket "jobb" så är det ju trots allt ett lite roligare jobb än att sitta i kassan på ICA! Det är just därför många fortsätter ändå. Studiomusiker-jobbet är som sagt mycket svårt på många plan, så har man ambitioner att kunna leva på detta så ska man ha fullständigt klart för sig att man måste brinna mycket starkt för all sorts musik i kombination med att man måste vara otroligt tallangfull och färdigutvecklad så att man befinner sig på elitnivå. I annat fall har man ingen som helst chans. Så ser verkligheten ut. Alternativt att det framgår oerhört tydligt att man verkligen är den talangen som inom en snar framtid kommer att bli helt färdigutvecklad och fullfjädrad. I just detta fall så gäller det i så fall att göra sig hörd så att folk i branschen ser detta och får upp ögonen för en. Då kanske man kan få lite småjobb för att få den nödvändiga rutinen som krävs och som sedan leder till större och fler jobb. Vad man kan göra är att helt enkelt spela med så många musiker som man bara kan och så många olika musikstilar som möjligt. Dels för att få rutin och inte minst för att få så kontakter många kontakter som möjligt. Hela musikbranchen är mycket kontaktbaserad. Det gäller att inte enbart ha många kontakter utan även rätt kontakter. Lite framåtanda bör man alltså ha, men man ska fortfarande vara ödmjuk. Spelar du bra och sköter dina kort väl (både musikaliskt och socialt) så kommer det ena leda till det andra. När du får ett erbjudande av något slag...live eller studio...så gäller det att inte tacka nej! Att tacka nej en enda gång kan vara tillräckligt för att den som frågar dig inte frågar dig någon mer gång. Det finns ju alltid någon som kan ersätta dig och då frågar man hellre någon som är ett säkert kort, dvs. någon som man vet tackar ja redan innan man ens lyfter på telefonluren! Att tacka nej är alltså som att gräva sin egen grav i dessa sammanhang. Tacka alltså ja även om jobberbjudandet kanske inte är det roligaste eller har den allra högsta betalningen om du har ambitionen att få studiojobb. Samma sak gäller om du vill jobba som frilansmusiker i största allmänhet. Det flesta sk. studiomusiker är ju just frilansmusiker även om det råkar finnas en slags "studio-elit" som tycks få alla studiojobb. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Ja det är en grej jag hart tänkt på. Hur mkt man kan variera sig i sången. Jag är ju såpass ny att jag inte vågar testa så mkt. Det känns jäkligt svårt det där med att variera sången utan att det låter som en annan melodi. Här berör du en otroligt viktig sak som dessutom är väldigt vanligt när du säger att du inte "vågar testa så mycket". Vad är det du inte vågar testa? Och varför vågar du inte? Just detta....att våga...är en mycket stor spärr som man måste komma över om man vill utvecklas ordentligt! Vad som är poängen är att man måste lära sig att våga göra fel. Att våga låta illa. Att se ful ut i ansiktet när man t.ex. sjunger. Att våga ge gärnet. Att våga släppa loss och att släppa på kontrollen. Att våga lita på att jag duger vad och hur jag än gör och hur den än låter. Att våga vara så fel och så vansinnigt asdålig man bara kan bli! Att inte våga är en av våra största fiender! När man inte har kvar dessa mentala spärrar längre och att man alltså helt enkelt vågar leva ut den man är så kommer enormt mycket att falla på plats! Då kan man också hitta sig själv i sitt musicerande och när man gör det så kommer du automatiskt att hitta ditt eget uttryck i din sång. Det är då du kommer att kunna sätta din egna och personliga prägel med ditt sätt att sjunga. Släpp all prestige och strunta fullkomligt i hur det låter eller ser ut alltså! Släng bort all prestige du bara har. Bara sjung ut allting och gör det helhjärtat och inte halvt. Du fixar ju det så varför då låta bli? Nä, just det....ut med skiten alltså! Yea.... Våga ta det här steget och jobba aktivt med just detta om du inte lyckas på en gång. För du kommer inte att lyckas på en gång. Var beredd på att det kan ta en stund att komma över den här spärren. Det här kräver också övning. Därför är det någonting som du måste jobba aktivt med och ständigt återkomma till i din mentala tanke. Du måste alltså påminna dig själv om att sparka dig i häcken om det här. Varje gång du ska sjunga. När du så småningom märker att du har lämnat all prestige och alltid vågar släppa loss och våga sjunga både fel och fult så kommer du inte behöva tänka på det här längre. Då kommer du att ha detta i kroppen och då sker allt detta automatiskt utan att du behöver tänka på det. Men det kan som sagt ta lite tid innan du når ända fram. Däremot kommer det att med 99 % säkerhet bara bli bättre och bättre hela tiden under resans gång. Därför ska du inte ge upp. Hela den här grejen med att våga är som du nu kanske förstår en otroligt viktig och bärande del på din fråga. Alltså hur man ska utveckla sin sång eller hur du nu uttryckte dig. Det här är mao. en av "hemligheterna" för att utvecklas. Sedan finns det många fler "hemligheter" men detta är en av de mest bärande delarna av de alla och det är det många som glömmer bort just för att den här delen oftast är som starkast i början av ens karriär då man nyss har börjat. Ett bra tips för att lättare kunna lyckas med mitt ovanstående tips är att se till att du alltid är fysiskt avslappnad. Spända muskler påverkar sången negativt och man får låsningar av olika slag. Man kan tom. få allvarliga skador om man spänner sig! Men inte minst så leder fysiska spänningar till psykiska spänningar och därmed också psykiska låsningar. Våld föder ju våld och spänningar föder andra spänningar. Fysiskt och psykiskt. Är man spänd (i någon form) så är det oerhört lätt hänt att man hamnar i en slags ond cirkel som kan vara svårt att ta sig ur. Innan du sjunger så kan det därför vara bra att du aktivt känner efter i din kropp...del efter del...var du är spänd och att du försöker slappna av. Del för del. Glöm inte bort armar, axlar, hals och huvud. Vänd huvudet rakt fram när du sjunger och inte upp mot himlen! Hela kroppen ska vara helt avslappnad ända från tårna till hårtofsen på huvudet! (Glöm inte bort näshåren också!) Ja....åsså käka en himla massa havregrynsgröt också! Det gjorde ju Gunde Swan, och se hur det gick för honom!!! Lycka till! Och inte minst: Ha det så kul! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Du kan kolla detta hos STIM. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Är det inte XL versionen som har xlr in/out ??har för mej jag läst det nånstans, hursomhelst e TC väldans bra oxå 😳 Jo, så är det. M One finns inte kvar i tillverkningen längre men på M One-XL så är det XLR-IN/OUT. Här är specarna på den: http://www.tcelectronic.com/Default.asp?Id=12319 Här finns flera effektenheter från TC: http://www.tcelectronic.com/Default.asp?Id=10748 Här finns hela deras sortiment: http://www.tcelectronic.com/RackProducts.asp Hälsningar: Ludgo-Pelle

Jag kan för lite om dessa enheter så jag vågar inte uttala mig om det. Jag kan bara säga det att M One-XL är ett mycket bra och tryggt köp som du med allra största sannolighet kommer att bli otroligt nöjd med, men vågar alltså inte lova samma sak om MPX500 eller om MPX 1. Kan som sagt för lite om dessa. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Har själv bara jobbat med TC Reverb M3000, M5000 och M6000 samt Lexicon 960. Alla dessa låter ju riktigt bra men M6000 och 960 är ju en helt egen klass. Nån som testat Lexicons MX400, MX400 XL och MPX1 och kan kommentera hur de står sig mot de tidigare diskuterade TC produkterna (inte de som jag nämnde). Ett beggat M5000 går väl runt 20k så det är ju inget alternativ direkt och Lexicon 480 och 960 är ju inte ens att tänka på, om man nu ens hittar ett till salu. En begagnad M5000 får man faktiskt för runt 10.000 idag. Den är fantastiskt bra men har nu ganska många år på nacken. Efterföljaren/ersättaren till M5000 är idag M3000. Det låter ganska lika även om M3000 men editeringsmöjligheterna är bättre den senare och att den har bättre A/D-omvandlare bla. M3000 ligger väl på gissningsvis runt 17.000 kr idag. Som begagnad så blir den ju bara obetydligt dyrare än en M5000 och därför blir 5000 ganska ointressant idag. Personligen skulle jag nog inte ha betalat mer än max 8000 kr idag för en M5000 med tanke på just detta. Trots att det är en alldeles fantastiskt bra burk! M6000....eller Reverb 6000 som den ju egentligen heter....låter precis som Lexicon 960 helt fantastiskt underbar! Men här ligger prislappen på över drygt 100.000 kr. Ett alternativ...och ett otroligt bra sådant...är i så fall Reverb 4000 med en prislapp på 25.000 kr. Reverbeffekterna i denna är identiska med de som finns i bl.a. Reverb 6000. Den har ljud även från M5000 och M3000 också. Skillnaden är att R4000 endast är en reverbeffektenhet. Inte en multieffektenhet alltså. Vill man ha en multieffektenhet i de mera "mänskliga" pengarna så är det alltså M3000 som gäller. Även här hittar man effekter som är identiska med de som finns i Reverb 6000! M3000 är alltså oerhört prisvärd även om det är mycket pengar, och den låter mao. otroligt bra! Tillräckligt bra för att användas i vilken miljo-studio som helst för vilken världsartist som helst. Det är få burkar som ger så mycket ljud för pengarna som just M3000 nu när priset har sjunkit så pass som den har gjort. Jag har testat Lexicons sortiment också, men minns inte modellbeteckningarna nu och kan därför inte säga hur de låter, men i deras övre och dyraste modellserier så låter de också otroligt bra. På den allra högsta nivån handlar det lite om Aftonbladet eller Expressen om man ska välja mellan Lexicon/TC. Det är lite hugget som stucket och har mycket med smaksak att göra. Ingen är bättre eller sämre, snarare annorlunda. När det gäller Lexicons billigare burkar motsvarande TC:s M350 typ, så låter de inte heller bra. Tvärtom så tror jag att TC är bättre på att göra bra sound för lite pengar än vad Lexicon är men med en viss reservation då jag inte har hört hela produktserien från Lexicon i prisklasserna runt 1500-3000 kr. Framför allt inte de allre senaste versionerna. Hälsningar: Ludgo-Pelle

M One-XL kostar som sagt på 5.000 kr som ny, så jag tycker att 2.500 låter som ett bra pris. Den hade jag nog absolut kunnat slå till på om jag var i dina kläder! Är den bara felfri så hade jag köpt den. Tryck på alla knapparna så att dessa fungerar som de ska medan du tittar på displayen då du trycker så att du ser att displayen svarar på det du trycker på och självklart: Lyssna på effekterna på att de låter som de ska utan missljud. Låter det och känns bra så är det bara att slå till! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Ja visst Gilbert, självklart ska man ju anpassa tempot till respektive låt och helst efter eget huvud. Det är det nog få som ifrågasätter. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Det "ultimata" BPM:et är uträknat sedan rätt länge nu: På t.ex. 70-80-talet var discon på modet. Alla gick ut och vädrade sina lurviga på stuffgolvet på den tiden. Eftersom det var kanon-poppis med disco så var det också stor buissneis i discomusiken. Därför räknade man ut ett slags idealtempo som "låg rätt" i kroppen för de som skulle stuffa. Låtarna skulle vara lättdansade. Det blev dem om man hade rätt tempo. Och om låtarna var lättdansade så hade man roligare och man tog lättare till sig musiken och man köpte fler skivor och inte bara mer öl. Många tror att det har med klockans "60" att göra men det är alltså fel. Det man utgick ifrån är kroppens egna hjärtslag. Visserligen är hjärtslagen olika från person till person, men många menar (däribland jag) att hjärtat ger vår kropp ett naturligt "eget-tempo". Vi får en slags rytm och en tajming av våra egna hjärtslag och som påverkar oss mer än vad vi kanske tror. Detta kan man själv testa: Stressa upp kroppen så att hjärtat slår mycket snabbare än normalt viloläge så ser man vad som händer med resten av våra ageranden. Vi gör då det mesta i ett snabbare tempo eftersom det då blir svårt att bibehålla ett lugnt tempo när hjärtat rusar rätt snabbt. Det blir då en slags krock mellan hjärnans och hjärtats puls. Har vi en mycket hög puls så är det därför lätt hänt att man startar t.ex. balladen eller någon annan lugn låt i ett lite högre tempo än vad den kanske egentligen ska gå i. Just den här biten är inget hysh-hysh alls. Detta vet man av mycket vetenskapliga undersökningar. Just denna fakta uttnyttjades av musikindustrin. Det man gjorde var att använda sig av den här vetskapen för att lägga rätt tempo i sina discolåtar. För att sälja fler LP-skivor naturligtvis. Ju fler personer det var på dansgolvet desto större chans var det att låten blev en hit om man hittade rätt tempo som folk kände att tempot satt rätt i kroppen. Visst var det naturligtvis fler saker som avgjorde om en låt blev en hit eller ej, men tempot hade en mycket stor undermedveten psykologisk faktor och det var just det man både visste och utnyttjade. Vilket slags idealtempo man nu hade kommit fram till minns jag inte så här på rak arm, men jag vill minnas att det var 122. Men det fanns ett spann som man oftast skulle ligga mellan som jag heller inte minns. Jag tror att det låg mellan 118-124, men som sagt mina siffror kan vara felaktiga här. Sedan fanns det naturligtvis andra slags låtar med både lugnare och högre tempo för variationens skull även på ett discotec. Men det här var liksom "standard-tempot" för just discomusiken. Samma slags tempo gäller än idag i mycket annan musik också. Redan på 70-talet så började man inse hur pass stor inverkan den undermedvetna psykologiska faktorn har när det gäller valet av tempo. Kanske något tidigare också, men på 70-talet satte tyskarna igång med det här som oftast kallas för "varuhusmusik". Alltså musik i butikernas högtalare. På den tiden sa man aldrig varuhusmusik utan Muzak. Muzak var alltså ingenting annat än låtar som var specialanpassade för just butiker för att folk skulle handla mer. Tyskarna var experter på detta och det fanns tom. musiker som levde enbart på att skriva den här sortens musik! Andra musiker såg ner på dessa och menade att de sålde sina själar och musikaliskt prostituerade sig. De fick ta mycket skit! Nåväl...ganska snabbt spred sig denna medvetenhet till andra länder och vilken butik har inte musik i sina högtalare idag? Kan det vara 95 % eller är det kanske mer? Nästa gång du är i ett större varuhus så kan du vara säker på att just den musiken är utvald med omsorg och utan slump! Lyssna och tänk aktivt hur det låter så hör du tydligt att syftet med låtarnas arrangemang, instrumentering osv. många gånger är anpassat för att vi ska handla mer. Alla låtar är inte specialskrivna men alla låtar är utvalda med största omsorg i syftet att ge oss den psykologiska stimulantsia som gör att vi ska handla mer. I små butiker däremot så är ju syftet samma sak, men här har troligtvis den egna personalen valt musiken utan någon särskilt högre vetenskaplig tanke. Bara med lite "sunt förnuft". På de riktigt stora varuhusen (typ NK m.fl) så har man (i varje fall förr) tagit hjälp utifrån med musikvalet för att få en perfekt mix av låtvalet. Här är det affärer det är frågan om även om man vänder lite på orden och säger att det är "för att våra kunder ska trivas". Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej du! Det där med att du "uppträder mest som en duos"... hur 17 går det till egentligen!? Är du klonad eller? Ja, i så fall är du ju dubbelt välkommen! Hoppas att du kommer att trivas, men det tror jag nog att du kommer att göra! Hälsningar: Ludgo-Pelle

ok, så jag ska satsa mer på att få en bra mix alltså. Men vad är det jag ska göra i mastringsprocessen sedan? Jag har mest försökt att få till mer volym på det hela. alltså trycka upp allt så gott det går för att uppnå samma volym som annan musik har. Otroligt tack för att du orkade lyssna på filorna och komma med tips! Just det! Tänk så här: Gör din slutmix så oerhört perfekt som du bara kan. Om du har lyckats fullt ut med den så behöver du inte mastra alls vad det gäller EQ eller andra effekter. Då är det bara en eventuell volumjustering på den totala stereofilen och att sätta t.ex. tystnad före och efter låten som krävs. Dvs. en slags redigering. Men själva principen som man alltid bör sträva efter är att göra allting så väl som möjligt redan i ljudkedjans tidigare skede än i mastringen. Ju fler åtgärder man behöver ta till vid mastringstillfället desto tydligare tecken är det att man har "missat" någonting i ett tidigare skede. T.ex. i mixningen. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Tusen tack! Jo, det är som sagt en milsvid kvalitetsskillnad mellan M350 och M One-XL, men det är det även på priset. Det är nog bäst att testa båda två först. Allra bäst är det ju om det finns möjlighet att prova båda vid samma tillfälle bredvid varandra men det är ju inte alltid som det går. Hoppas att du finner det du vill ha och det skulle vara roligt att höra hur det har gått! Lycka till... Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Personligen så är jag ett stort fan av TC:s reverb och mulitieffektenheter, men då avser jag deras dyrare serier som t.ex. M3000, M4000, M5000 och M6000. Dessa apparater är i första hand avsedda för den professionella användaren och har en prislapp därefter men har en mycket god ljudkvalitet. Du undrar över M350. Ljudkvaliteten på den kommer inte i närheten av t.ex. en M3000. Den enda effektenheten så skulle kunna påminna om en M3000 är i sådana fall M One-XL. Den kanske inte kommer i närheten, men det är i alla fall den burken som kan påminna lite om en professionell ljudkvalitet. Den "andas" lite proffs fast den egentligen inte är det kanske man skulle kunna säga. Priset på den är ca. 4800 kr och är kanske betydligt mer än vad du hade tänkt dig. Men den är som sagt väldig välljudande för de allra flesta och slår alltså M350 på fingrarna så det bara visslar om det! Kanske du skulle överväga M One-XL som ett alternativ trots allt? M350 är dock visserligen mycket ljud för pengarna men den påminner inte alls om ett proffsaktigt sound. Det gör ingen effekt i denna prisklass. Vill man uppnå lite halvproffsigt ljud så hamnar man runt 4-5000 kr oavsett fabrikat. Vill man uppnå ett proffsigt sound så får man nog räkna med minst en M3000. Inte ens M2000 erhåller enligt mina öron en fullt professionell ljudkvalitet. Den låter bara nämnvärt bättre än M One-XL men är betydligt dyrare. Därför är M One XL enligt mitt tycke en oerhört prisvärd enhet som ger otroligt hög ljudkvalitet för pengarna. Nu kan ju jag inte säga om du kommer att bli nöjd med en M350 eller inte för det kan ju ingen annan än du själv avgöra genom att testa den. Du kanske blir jättenöjd. Eller också inte! Jag vet ju inte vilka krav du har. Min kompis som är hobbyljudtekniker på amatörnivå är hyfsat nöjd med sin M300 samtidigt som han känner sig något begränsad med den. Inställningsmöjligheterna är inte så stora och man kan heller inte se på displayen hur exempelvis lång/kort decaytid man ställer in på t.ex. ett reverb. Det gör att man famlar lite i blindo när man ska ställa in hur lång utklingningstid (decaytid) man ställer in. Och när man inte ser och vet den tiden så är det väldigt svårt att ställa in den tiden exakt och på samma sätt från tillfälle till tillfälle. Att kunna se vilka värden man ställer in effekterna på displayen är alltså en mycket stor hjälp i hanteringen av effekterna. Denna möjlighet tror jag inte att M350 har men är osäker på det. Jag har bara hört hur den låter (många gånger) men aldrig testat den själv. Om du vill ha någonting som känns lite mer fullvuxet både när det gäller hanteringen och ljudkvaliteten så rekommenderar jag dig i så fall M One-XL, men då är du ju uppe i mer än den dubbla pengen. Om du har pengarna så tycker i alla fall jag att mellanskillnaden är värd det, men även detta är ju personligt. Se till att testa M350 hemma i din egen anläggning om du nu funderar på den. Du kan om inte annat köpa den på öppet köp så du får möjligheten att få tillbaka pengarna i händelse av att du inte skulle känna dig nöjd med den. Om du skulle vara nyfiken på en M One-XL så kan du ju testa den också, för ljudskillnaden mellan dessa apparater är väldigt stor då de spelar i två helt olika divisioner! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Kanske det. Men löser det hans problem? Jag tror faktiskt inte det. I varje fall inte fullt ut. Och i så fall betalar han ju en massa pengar i onödan om problemet kvarstår trots ett byte. En annan mick som definitivt är bättre än båda dessa mickar är t.ex. Didrik DeGeer. Men jag är inte så säker på att ens en eller ett par sådana heller löser problemet! Möjligen en bit på vägen men i så fall är problemet fortfarande inte helt löst. Det kommer då resultera i att han inte blir nöjd trots en ny mick. En svinbra mick är aldrig hela lösningen. Som oftast hittar man problemet av det här slaget i just hanteringen någonstans i ljudkedjan. Det är nästan alltid så. Inte minst när man inte sitter på riktigt ordentlig svinbra förutsättningar med både utrustning, rum och inspelningstekniska kunskaper och mängder av erfarenhet. De flesta har ju inte dessa enorma förutsättningarna och därför är det nästan alltid så att det finns mycket mer att krama ut enbart med det som redan finns till hands. Här finns det som oftast massor att göra och jag tror inte att detta är ett undantagsfall. TLM103 är inte väldens bästa mick men långt ifrån den sämsta. Den är rätt bra. Det finns folk som har gjort fullt professionella resultat med mickar för 1200 kr på kontrabasar just för att de vet hur de ska hantera hela ljudkedjan och att de har den långa erfarenheten. Det är ingen lätt konst som alla vet. Att spela in en kontrabas på ett riktigt bra sätt är duktigt svårt även för många erkända och erfarna ljudtekniker. En del fixar det galant då de har stor vana med det, men det finns rätt många som har problem och aldrig lyckas riktigt fullt ut trots mångårig erfarenhet. Har själv sett detta flera gånger i real time. Det är alltså ganska stor sannolighet att det finns mer att krama ut med nuvarande utrustning och att problemet inte kommer att lösa sig helt för än detta är gjort. Dessutom är en jazz-kontra oftast ytterligare svårare att spela in än t.ex. en kontra till en visa eller snoa. Ljudidealet är annorlunda och jazzbasister har i regel ett mer krävande ljudideal som det gäller att uppfylla men som är så svårt. Jag får den uppfattningen att frågeställaren har kommit en rätt bra bit på väg i sitt spelande. Han ställer krav på sitt ljud och vet nog väl vad han eftersträvar för slags sound. Det gör också det att det kan bli ännu svårare att lyckas att hitta rätt och nå ända fram. Den som inte ställer några krav alls eller väldigt lite krav blir ju nöjd med nästan vilket ljud som helst. Frågeställaren har nog rätt höga krav misstänker jag och därför tycker i alla fall jag att det bästa vore att se över ljudkedjan i sin helhet en runda till eller två innnan han lägger ut tusentals kronor på någonting som med stor risk bara löser problemet delvis. Men det är bara vad jag tycker. Detta är mitt ställningstagande, men själva beslutet överlåter jag naturligtvis till honom. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Oj tack för ett väldigt bra och uttömmande svar:) Jag kommer att spela in kontran mestadels hemma i min lägenhetsstudio, i ett mellanstort rum utan ordentliga basfällor (bara soffa och bokhylla) men med väldigt få jobbiga stående vågor och helt ok frekvensgång även i basen. Jag kommer mest spela in den ensam, men jag gigar ibland med den live och har då funderat på dpa micken som verkar sjysst för det ändamålet. Budgeten ligger väl på....tja det beror nog på vilken skillnad jag får med en ny mick jämfört med de mickar jag har idag ( neumann tlm 103, Spb1, Röde nt 2000+ sm57/sm8, kontaktmick(skitdålig) och lite annat krafs) men jag kan tänka mig att sträcka mig upp mot kanske 8-9 tusen som mest. Har nån förresten testat EV re 20 på kontrabas? Har sett den användas både live och i studio för jazz... Hm.....jag börjar nästan fundera om du behöver någon annan mick än det du redan har!? Jag tycker att du har riktigt goda förutsättningar med inte minst din TLM 103! Dessutom....ju mer jag har läst av det du tidigare har skrivit (under samma tid som jag skrev mitt långa inlägg så att jag inte kunde läsa dina senare inlägg) så blir jag ganska säker på att det handlar om hur du hanterar micken/mickarna snarare än dina mikofoner. Även det som sker senare i ljudkedjan är naturligtvis av stor vikt men är rätt svårt att hantera när det gäller kontrabas. Det är svår....men varken omöjligt eller att man kräver specialgrejer för att lyckas. Bara en förbannat många timmar och övning! Det låter kanske lite översittar-aktigt att säga så, men jag tror att jag inte är ute och cyklar för..... ...som jag sa tidigare så är det otroligt svårt att micka och hantera en kontrabas för inspelning! Det är ingen tillfällighet att jag sa så. Kontrabas ÄR helt enkelt ett otroligt svårt instrument att fånga på tape! Alla tycker det. Även den mest rutinerade. Jag vill inte nämna några namn, men skulle kunna nämna en mängd riktigt stora basister som har haft jätteproblem i studion trots deras skicklighet och att även ljudteknikern har varit lika skickliga som de själva i deras jobb. Ett mycket typiskt, klassiskt och återkommande problem skulle jag vilja säga! Jag känner ingen basist som har slitit som vargar med att hitta rätt placering och mikrofonval. Inte en enda faktiskt. Alla har eller har haft samma dilemma. Efter mycket om och men, så har de flesta i den högre skolan hittat hur de vill ha det och hur man bör göra för att få det sound de är ute efter. Det är då inget ovanligt att basisten får instruera den erfarne ljudteknikern hur man bör placera micken/mickarna för att man ska få ut det önskade ljudet. Fråga Gert Palmqrantz om detta så får du höra vad han har att säga om det här! Hans namn är det enda jag törs nämna just nu. Men det kanske beror på att han är en av de allra bästa ljudtekniker som går i ett par skor i dessa akustiska sammanhang. Han håller världsklass när det gäller akustiska inspelningar oavsett om det gäller jazz eller symfoniskt, så det han inte vet om detta är inte värt att veta. Jag vill naturligtvis inte lämna ut hans telefonnummer men han är kontaktbar om du letar upp honom på nätet. Fråga om du får låna 5 minuter av honom så lär du nog få många riktigt bra tips! Nä.....du sitter i exakt samma sits som alla andra kontrabasister. Jag tycker nog att du ska spara dina pengar och lägga krutet på att jobba ännu mer med placering kontra (hepp!) den övriga hanteringen i ditt inspelningsprogram. Jag vågar satsa en hel tjuga på att problemet sitter någonstans här i ljudkedjan. Eller kanske snarare en kombination av mickplacering och den övriga hanteringen. Rummets inverkan har naturligtvis också en påverkan. Hur pass stor den påverkan är, är för mig svårt att svara på. Det beror inte enbart på vilka störningen du har i rummet utan även på vilken slags dominans störningarna har. Ännu svårare blir det då jag inte har varit i rummet. Men jag tror ändå att det är placering och/eller det övriga som spökar. Anledningen till min stora tro eller kanske övertygelse är min erfarenhet om vilka problemen brukar vara och i vilken slags omfattning. Tänk på att rummets påverkan dessutom blir mindre ju närmare ljudkällan du placerar micken. Det innebär inte att rummets akustik inte har någon större betydelse. Men man ska inte heller förstora betydelsen. Särskilt inte i just detta fall då det handlar om en kontrabas. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Mitt svar går stick i stäv med det svar du har fått av Gilbert! En stormembrans kondensatormick är alldeles utmärkt för kontrabas! Naturligtvis beroende på vilken mick det är för så är det ju alltid med alla slags mikrofontyper. Det är rätt vanligt att man i större sammanhang använder t.ex. Neumann U87 för kontrabas för inspelning. Men AKG D112 eller den äldre D12 fungerar riktigt bra de också. Sennheiser MD 421 också, men den är rätt dyr. (ca. 5000 kr.) Du hittar en bra stormembranare idag från 2000 kr som klarar av att leverera ett riktigt bra inspelningsljud av kontran om du bara placerar den rätt! Även om du har höga kvalitetskrav. Ungefär samma prisläge är det väl på en AKG D112. Något dyrare kanske för jag har ingen exakt priskoll. Båda micktyperna har sina för och nackdelar. Den dynamiska är att föredra om du har ljud runt omkring dig när du spelar in. Stormembranaren skulle jag ha valt om du är ensam i inspelningsrummet och att rummet inte har för mycket reflektioner. Kontrabas är ett riktigt svårt instrument att lyckas få perfekt ljud på inspelning. En av anledningarna är att man gärna vill få med hela registret ur basen. Med hela registret menar jag då även den diskantrika delen som uppstår i anslaget på strängen från fingrarna. Dessa svaga ljud är en väldigt viktig del att man fångar upp för att få dels en helhet men dels även en topp i det översta registret som lättar upp ger basen liv och rörelse och inte minst gör den öppen istället för instängd. En kontrabas är ju betydligt mer diskantrik än vad många tror. Den största anledningen till att många tror att den inte är så diskantrik är att diskanten inte är så enromt volymstark. Men diskanten finns där och det väldigt långt upp i registret. Men eftersom den är volymsvag så är det på avstånd ganska svårt att uppfatta hur pass högt i frekvens den faktiskt går. Här ligger mycket av det rena och det moderna soundet som du eftersträvar och den ska du alltså ta vara på. Därför är det inget ovanlig att man använder två mickar. En som placeras med riktning mot stallet/F-hålet och en mick som man placerar lite högre upp mot nedre halvan av halsen. Med denna mickteknik (med 2 mickar) så är det inte alls dumt att köra med en stormembransmick för stallet/F-hålet och en dynamisk mick för halsen. Jag säger inte att detta är den enda rätta vägen att gå. Själv har jag medverkat både som musiker och som ljudtekniker i rätt många sammanhang med inspelning av kontrabas i den högre skolan både när det gäller basisternas och ljudteknikernas kunnighet och det har då varit nästan lika många lösningar på mikrofonval och placering som det har varit antal ljudtekniker! Det har används allehanda sorters mikrofontyper i dessa sammanhang. Någon exakt lösning finns inte. Det som det handlar extra mycket om när det gäller just kontrabas är att hantera placeringen på ett bra sätt. Det är den svåraste biten av de alla när det gäller att spela in just kontrabas. Mickplaceringen är för kontrabasen kanske ännu viktigare än om du använder en dynamisk eller stormembranare, men det beror som sagt lite på omständigheten också. Kontrabasen är nämligen extremt känslig för mikrofonplaceringen! Det finns få instrument som är mer placeringskänslig än just kontran. Det du behöver är en mick som klarar ett brett frekvensregister med ett rent och klart resultat. De flesta baskaggmickar gör det liksom de flesta vanliga stormembranare. Det krävs inte mer märkvärdigare mickar att fånga upp en kontra än vad det gör på många andra instrument så någon specialmick behöver du alltså inte. Mickplaceringen är återigen minst lika viktig. Mao....hur man hanterar micken är A och O. Vill du köra med dubbla mickar så är det en fördel om den ena har en bra topp, dvs. en bra diskant. Självklart är alla register viktiga att den klarar av, men det är lätt att stirra sig blind på basen och att glömma bort diskanten. Även här kan du välja en stormembranare, men faktum är att även en dynamisk baskaggemick har bra topp. Exempelvis så är AKG D12 en ren sångmick från sitt ursprung! (Att D12:an blev poppis som baskaggemick är ett "olycksfall i arbetet" pga. en amerikansk ljudtekniker som fick ett ryck att testa den på baskagge med ett överaskande positovt resultat!) D-12/ och framför allt D112 har hela registret liksom de flesta andra baskaggemickar. I Princip kan du använda vilken mick som helst bara den är av god kvalitet i hela registret plus att den har en bred frekvensomfång. Sammanfattningsvis så kan jag inte ge några konkreta råd till vilken mick du bör välja. Dessutom finns det så många fler att välja mellan än de jag har nämt här. Jag tycker att det beror på dina omständigheter och det är just dessa som borde styra ditt val. Vad du absolut inte ens ska tänka på i just inspelningssammanhang är kontaktmickar! Dessa fungerar inte alls bra på inspelning men kan fungera hyfsat bra live under förutsättning att micken är av allra högsta kvalitet. Frågan är hur du hade tänkt att spela in....ensam i rummet eller tillsammans med andra? Är ljudet torrt i rummet eller är det vanlig rumsklang? Och vad har du för budget? Hälsningar: Ludgo-Pelle