Ludgo-Pelle

Hej! Hur mycket får det kosta på ett ungefär? Ju mer pengar det får kosta desto effektivare och bättre akustikmiljö kan du få. Det skulle därför vara bra att på ett litet hum veta en ungefärlig kostnadsnivå från din sida. Då blir det lite enklare att veta vilka förslag som är lämpligast. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Att vara professionell musiker och/eller textförfattare, arrangör osv. innebär att man tar ställning till någonting. Att vara "profesionell" är alltså mycket ett förhållningssätt. Inte minst till livet eftersom det valet innebär en mycket stark påverkan på hela ens tillvaro. Bl.a. så innebär det att man helt enkelt måste diciplenera sig på ett helt annorlunda sätt än vad "fritidsutövaren" kan göra. Fritidsutövaren måste i regel lägga sin tid och energi på att arbeta eller plugga, medan proffset har bestämt sig för att lägga större tiden och energin på musiken/texten. Det här i sin tur innebär att man inte kan invänta på t.ex. inspiration. Inspiration måste man skapa själv. Det är någonting som man bygger upp och skapar fram. Inspiratin är aldrig någonting som bara kommer av sig självt. Inspiration har alltid ett ursprung från någontting även om vi inte alltid vet från vad. Det är då man kan tro att det "bara finns där". Men någonting har ju påverkat oss till att känna denna inspiration. Ibland känner vi inte någon inspritation alls, men då duger det alltså inte att bara ge upp då man kör fast eller har lite idè-torka. Man fortsätter ändå eftersom man vet att det förr eller senare lostnar eller dyker upp någonting användbart ändå. Man får helt enkelt tvinga sig fram idèer hur jobbigt det än är eller hur magsjuk man än är. Man "går till jobbet" helt enkelt. Ofta har man (de flesta proffs som jag har arbetat med) mycket fasta rutiner även tidsmässigt. Orup, Tommy Nilsson, Gessle och massor av andra.....bara som exempel....brukar jobba som vilken kontorsarbetare som helst. Mellan typ kl. 10.00 till 16.00 är en rätt vanlig tid. Den stora skillnaden mellan t.ex. dessa personer och en sekreterare på ett kontor är att dessa har lite större flexibilitet som gör att han kan göra avvikelse från dessa arbetstider. De kan ju göra som han vill. Ligga kvar i sängen hela dagen om de så vill. Men då är vi tillbaka till det här med förhållningssättet igen: Det gäller att bestämma sig för att ha ett professionellt förhållningssätt till det man sysslar med. Att aldrig (eller väldigt sällan) ge vika från detta. Är det jobb så går man till jobbet. För en del låter det kanske lite trist och hit-fabrik över det hela, men denna diciplin är dessvärre direkt nödvändigt! Det vet man av erfarenhet att det är eftersom människan har en naturlig egenskap att ganska ofta vara ganska bekväm av sig. Och då blir inte många barn gjorda! Börjar man tumma på denna diciplin så är det mycket lätt hänt att man faller in i lathetens tecken. Då står man där och ingenting blir gjort och är man professionell så är man. Med allt vad det nu innebär med tidslimit, slutkvalitet mm. mm. Ofta finns det många andra som är beroende av en som man dessutom måste visa respekt inför genom att göra ett bra jobb på utsatt tid och dessutom är det rätt mycket pengar involverat i det hela. Kort sagt så måste man i dessa lägen upprätthålla sin professionalitet på samtliga plan. Annars skiter det sig! Hur namnkunnig och rik du än är. För att det ska funka så gäller det att ha en rätt ödmjuk inställning. I varje fall om man vill vara kvar i gemet i många år. En annan sak som också är väldigt viktigt är vilken slags förmåga man har att ha kontroll över sitt instrument. En professionell gitarrist t.ex. vill ju inte att ens spelförmåga (eller snarar brist på förmågan) ska vara ett hinder för att få ut det i sina fingrar som han/hon vill uttrycka. Har man någonting som man vill säga så vill man ju också få ut det i fingrarna. Eller munnen. Eller i texten. Därför ser man till att man övar som ett svin så att man behärskar sitt instrument tillräckligt väl så att instrumentet blir ett hjälpmedel till att kunna uttrycka sig istället för att det blir ett hinder. Detta fungerar exakt på samma sätt för den som skriver texter. Återigen: Att vara professíonell innebär i mångt och mycket ett förhållningssätt. De flesta proffsmusiker som jag känner är perfektionister. Mer eller mindre, men ingen är i varje fall slapphänt. De flesta lämnar ingenting åt slumpen. Även de små millimetrarna har alltså rätt stor betydelse medan en amatör oftast släpper igenom dessa små millimetrar. (I Vissa fall så kan det vara just denna skillnad gör sätter pricken över I:et.) Exempelvis har jag fått äran att under ABBA:s storhetstid fått vara nära dem och sett hur de jobbar. Stikkan Andersson hade två stycken bibliotek i sin stora villa. Det ena bilblioteket/rummet var kanske runt 15 m2 och där fanns enbart böcker om det svenska och engelska språket. Samtliga väggar från golv och ända upp till tak! Det var alltså enbart böcker om själva språket. Rimböcker, ordlexicon osv. Absolut ingenting annat! (De vanliga böckerna hade han i sitt andra bibilotek.) Kort sagt: Han pluggade stenhårt på språken som ju var hans stora instrument/verktyg. Han såg alltså till att lära sig sitt instrument på samma sätt som t.ex. Lasse Wellander m.fl. har lärt sig sitt instrument. När Stikkan blev "finngerfärdig" på sitt instrument....att skriva texter....så skrev han texter på nolltid! Han var helt fenomenal att helt improviserat kunna rimma bara som ett exempel. Och att skriva utan syftningsfel osv. Det var en fröjd att sätta honom på prov genom att nämna ett skitsvårt ord som han skulle rimma på för att sedan hoppas på att ha inte klarade av just det ordet. Men han klarade alltid av att hitta mängder med rim oavsett vilket ord som han än fick. På en gång utan tänka! Det bara flöt på som rinnande vatten och i en hiskelig fart dessutom. Det var lika imponerande varje gång. Lika kul som imponerande. Även om alla texter inte innehåller rim alla gånger så visar detta ändå på att det är rätt viktigt att kunna språket riktigt bra om man vill skriva bra texter och på kort tid. Ju bättre insatt man är i språket desto lättare är det att skriva en text som dessutom håller. Utöver detta så går det då mycket snabbare att få fram en sådan text. I kombination med ett professionellt förhållningssätt...bl.a. den stenhårda diciplinen till att verkligen jobba på....så kan man på det sättet få fram ganska många texter under en rätt kort tid. Eller låtar. Med en bra kunskapsbank i form av att man behärskar sitt instrument, arbetsdiciplin, fantasi och talang så händer det väldigt mycket. Vad man också ska tänka på är att våld föder våld och att glädje föder glädje. Vad jag menar med detta är att det ena oftast leder till det andra. När man väl sätter igång och en idè ploppar fram ur ens huvud så är det ju ganska sannolikt att det då leder till nästa idè. Och till nästa. Då gäller det att hitta ett sätt att ta vara på detta flöde så att man förvaltar detta flöde på ett bra sätt. I annat fall så missar man en helt del idèer. Man måste alltså "komma in i matchen" och se till att man stannar kvar där så länge som möjligt så att man inte faller ur. Man måste har stort focus på det man gör. Det här är också en sådan grej som man tränar upp med tiden ju mer man håller på. Och eftersom ett proffs har några timmars träning i ryggen under årens lopp så blir det här till slut bara naturligt att det bara finns där. Inga konstigheter alls egentligen. Man lär sig att hitta ett bra sätt dels komma på texter/låtar och att snabbt få ut detta i praktiken. Att förvalta det man har inom sig helt enkelt. Det är en teknik det också och även detta tränar man med tiden upp. Men det gäller alltså att diciplinera sig i sitt arbete och arbetssätt, för annars blir man inte alls lika effektiv. Man är ju bara människa och hjärnan fungerar ju som den gör på oss alla. Sedan finns det lite små skillnader i hur man jobbar från person till person och från sammanhang till sammanhang, men grundinställningen är så gott som alltid densamma för så gott som alla. När det sedan gäller att skriva låtar och/eller texter till en platta så är det så som det redan har sagts här tidigare: Om det ska vara 15 låtar på plattan så gör de flesta 30-100 låtar/texter (beroende på person och musikstil och lite annat) som man sedan sållar mellan för att till slut välja ut de 15 bästa. För att inte en platta ska bli alltför spretig så måste man ha rätt många låtar att välja mellan. För att låtarna som man väljer ut ska kunna komplettera varandra. I annat fall riskerar man att låtarna inte hänger ihop och då kan blir hela plattan spretig. Så gott som alla artister som gör låtar och/eller texter idag gör egna inspelningar i sin egna hemstudio eller kontor om den inte är i det egna hemmet. Dessa inspelningar fungerar som alltifrån låt/text-skisser till rena demolåtar för ens egen skull och/eller för skivbolaget men även för studiomusiker. När man sedan har lyssnat på demoinspelningarna så gör man urvalet om vilka låtar som ska komma med på plattan. En demolåt av det här slaget kan vara alltifrån en enda gitarr eller piano-komp med en leadsång till full orkestrering. Huvudsaken är att man får fram låtens karaktär och vad som sedan går att göra med den i ett "skarpt läge" i skivstudion så att man vet hur det hela ska arrangeras. Ljudkvaliteten liksom den musikaliska kvaliteten är i dessa fall inte alls viktig. Men om demoinspelningen innehåller någonting väldigt bra så kan man återanvända det även i sen stora studion som man spelar in plattan i. Då sparar man lite tid. I vissa fall är hela demolåten tillräckligt bra på alla sätt för att använda den även på plattan. I dessa fall brukar det dock oftast behövas lite småjusteringar rent ljudtekniskt för det är sällan att det håller rakt av på samtliga punkter. Men det händer det också. Ibland. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Glömde också säga det att akryl-trummor blir mycket lätt repiga. De tar alltså snabbt stryk på kort tid (mycket mer och lättare än lackat trä) och det är då inte så roligt längre! Det går visserligen att polera upp små repor med Autosol Kromlans eller med en mild bilrubbing, men det är inte ett vidare värst skojigt jobb att behöva göra då det troligen behöver putsas lite då och då. Autosol eller bilrubbing kan alltså fixa de lättaste/mildaste reporna men om man får lite djupare repor så rår den inte på dessa. Då får man leva med reporna. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Akryl-trummor är trummor där man har prioriterat design före mekanisk kvalitet och ljudkvalitet. Dessa stommar spricker mycket lättare än trästommar då dessa stommar inte tål spänningar i samma utsträckning som trästommar. Och spänningar är ofrånkommligt hur man än gör. Kyla, värme, slag mot stommen, skinnens spänningar, när trumstocken träffar skinnet, lugsens fastsättningar osv. Rent ljudmässigt så uppstår det en massa biljud som oftast inte är önskvärt. Framför allt så är det i det övre frekvensregistret som biljud uppstår mest. Detta gör att det är rätt krävande stommar för den som ska stämma trummorna när man vill stämma bort biklangerna som uppstår. Det här genomskinliga trummorna är som sagt till för den som vill ha det lite "häftigt" i utseendet, men det är alltså ingenting alls att rekommendera för den som dessutom vill ha bra trummor som har lång livslängd och en bra klang. Trummor med vanliga trästommar är helt klart att föredra ur det perspektivet! Mitt tips är alltså att avstå ens från tanken på genomskinliga trummor. En sak till: Vanligt plexiglas går inte att borra i utan att plexiglaset spricker och därför är trummorna av akryl och inte plexi. Däremot finns det en särskild typ av plexi som är härdad men som jag tyvärr inte minns namnet på. I detta härdade plexi-material går det att borra, men trummorna är av akryl. En annan mycket känslig sak som gör att dessa trummor också kan spricka (förutom spänningarna) är att det inte får finnas några luftbubblor i materialet. Det förekommer ibland att det av misstag råkar finnas det. Nej, trästommar är fortfarande helt klart bäst på ett trumset och har varit så de senaste 90 åren! (Det allra första trumsetet började se ut som trumset omkring 1910-1915 och sedan dess har det bara utvecklats till hur de ser ut idag. Innan dess fanns enbart lösa trummor. Lös bastrumma, lös virveltrumma, lösa cymbaler eller bäckar som det heter typ i vaktparaden och symfoniorkester. Detta för att man skulle kunna promenera medan man spelade.) Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hälsningar: Ludgo-Pelle DET VAR BRA ATT DU DELADE MED DIG (DET MED KANALGENOMTRÄNGNINGAR OM LJUD; OLIKA BAND & SVÄNGNINGAR !!!! ETT TIPS MAN LÄGGA IN LJUDFÄLLOR!! MED BÖJNING; SAMT ÄNDRA AREA SÅ ATT MAN FÅR OLIKA LUFTHASTIGHETER: knut Jo, det gäller ju att "krossa sönder" ljudvågorna/luften så att de inte fortsätter att vandra och en böjning i kombination med isolerade luftfickor är väl ett bra trick antar jag. När man isolerar väggar, golv och tak så kan man ju utnyttja luftens egenskaper så att luften används som ett slags isoleringsmaterial i sig om man bara gör detta på rätt sätt. Gissar att principen är liknande när det gäller ventialtionstrummor också. Och när man bygger t.ex. fönster mellan kontrollrum och studiorum så utnyttjar man ju både luften mellan rutorna och man skär av olika frekvenser genom olika tjocklekar på rutorna i kombination med rutans vinklar samt mellanrummen mellan rutorna. Ganska intressant vad luft kan åstadkomma i både positiv och negativ bemärkelse! Ett tips till dig är att du (nästan längst ner) på denna sida kan välja en rubrik som heter "Generellt" och att du där hittar en under-rubrik som heter "Studiobygge". Där hittar du säkerligen en hel del trådar som skulle kunna fånga din uppmärksamhet och där din kunskap omvänt säkerligen skulle kunna vara till stor nytta för både frågeställaren/trådskaparen och de som skriver inlägg här. Ha lite uppmärksamhet samt visa dig på sidorna som finns under rubriken "Studiobygge" så kommer du nog att få en del frågor tror jag! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Jaha, okay Knut....tack för ditt svar! Har nu tittat lite på din hemsida. Sidan är ett mycket bra initiativ tycker jag och personligen tycker jag att ämnet ventilation är väldigt intressant för egen del. Men mycket omfattande och därför väldigt svårt. Rimligen så har du mycket goda kunskaper i detta som skulle kunna vara till stor nytta för de som vill isolera sina musikrum/lokaler så att fortplantning inte sker i så stor utsträckning i t.ex. ventilationssystem. Ett problem som för många är ett rent gissel. Beräkningar av luft/ljudtransport, ljudfällor mm. är ju inte det lättaste direkt! Det jag reflekterar över på din hemsida är att det är en hel del felstavningar mm och att den är lite otydlig i informationen. Kanske lite rörig också. Själv skulle jag nog satsa lite på att "städa" upp i all information och göra informationen tydligare. Enkelhet ger ofta även en tydlighet och det tror jag är jätteviktigt på en hemsida. Korta men tydliga förklaringar. I listan på vänster sida så har du t.ex. allra längst ner någonting som heter "Titta på www". Varför inte döpa om den till "Länkar" istället? Allra längst upp har du "Svar Till Brukarn". Varför inte "Svar På Vanliga Frågor" samt en egen rubrik som kan heta "Här Kan Du Ställa Frågor Om Ventilation" eller någonting liknande. Eller kanske bara kort och gott "Frågor & Svar". Ja, jag är ingen expert på hemsidor alls, men ville bara delge mina spontana reaktioner av mitt första-intryck. Tror att du kan göra sidan bättre och att steg för steg utveckla den så att den blir riktigt bra. En annan viktig sak är att sidan ska vara lätt att hitta då man skriver in sök-ord som t.ex. "ventilation" i t.ex. Google. -"Det gäller ju att synas" sa Ray Charles! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Så kul att det inte bara är yngre förmågor som gör sig hörda och synliga är på forumet! Men jag är rädd att jag antingen missförstår dig eller att jag bara har missat någonting, för jag undrar vad du har för hemside-adress och vad du egentligen menar när du säger att du "undrar varför ingen ställer frågor om ventilation"? Men jag kanske förstår det hela bättre om jag går in på din hemsida? Tala om vad du har för hemside-adress så ska jag titta in på den så kanske mina frågetecken faller på sin plats. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Hela grejen som sådan verkar ju vara ett kanonläge så jag säger stort grattis till ett ovanligt bra tillfälle som du tycks ha fått! Men om du nu tänker bygga om/isolera/ljudförbättra i lokalen så vill jag bara komma med ett litet tips, för vad händer om det kommer en ny hyresgäst på våningen ovanför? Det kan alltså vara en mycket god idè att kolla med hyresvärden innan en eventuell ombyggnation (och kontraktskrivning) om vilka krav det kan komma att ställas på dig angående ljudstörningar från din lokal upp till våningen ovanför. Om det är en yrkesmässig verksamhet som i framtiden kanske kommer att bedrivas på våningen ovanför dig så får du nog räkna med att den nya hyresgästen inte vill höra ens en antydan från din musikverksamhet. I sådana fall kan du behöva isolera på ett ganska professionellt sätt vilket är ganska så kostsamt eftersom det då kommer att kräva en sk. "flytande" isolering av hela lokalen. Eller att du i bästa fall bara kan spela på kvällar och helger. Vad jag vill komma till är alltså att det är bäst att kolla med hyresvärden (innan kontraktskrivning) hur senariet kan tänkas att se ut även på ett par års sikt så att du inte lägger så stora pengar på isolering i ett start-skede och som sedan visar sig bara vara bortkastade pengar om den isoleringen inte skulle vara tillräckligt effektiv. Tjocka betongväggar låter kanske bra i en första spontan tanke, men tänk också på att just betong har en mycket bra förmåga att fortplanta ljud till angränsande våning och rum! Ljud kan fortplanta sig tom. i flera våningar när det gäller betong. Det är därför som det kan krävas flytande isolering om man vill vara helt säker på att inte störa andra på våningen ovanför den dagen du eventuellt får en granne. Ventilationstrummor är också ofta ett gissel med samma enormt goda fortplantande egenskaper och som då kan kräva ljudfällor/dämpare inne i ventialtionssystemet. Värt att tänka på detta och ställa den här typen av frågor innan du skriver på ett hyreskontrakt alltså! Om hyresvärden säger att det inte gör någonting (även på sikt) att det låter någonting från dig och upp till angränsande rum och en eventuellt kommande hyresgäst så kan det vara guld värt att få detta löfte inskrivet i hyrseskontraktet även om jag misstänker att det kan vara svårt att lyckas med det. Men det är värt ett försök att få det inskrivet! Det kan vara bra att göra som du gör nu....att leta efter en samarbetspartner som vill dela lokalen med dig, men leta gärna efter en person som har lite ekonomi och som kan hjälpa till ekonomiskt med en bra och effektiv isolering så att ni kan vara garanterade att kunna spela där även under kontorstid. Om nu gör isoleringen rätt redan från början så kanske du eller ni kan bygga upp en mer långsiktig verksamhet där. Det behöver inte bli alltför dyrt om du/ni försöker tigga ihop lite isoleringsmaterial. Kanske direkt från en byggmästare från ett pågående bygge någonstans i hemtrakten. Misstänker nämligen starkt att den nuvarande hyresvärden gärna ser till att även ovanvåningen blir uthyrd och i så fall får ni nog räkna med att det kan bli ett företag av något slag som du/ni kommer att behöva ta hänsyn till och då kommer nog en effektivt utförd isoleringsteknik att bli nödvändig om du vill kunna spela även under kontorstid. I varje fall om det ska spelas trummor och/eller andra volymkrävande instrument. Sätt upp lappar i de lokala musikaffärerna också så är chansen större att du hittar en bra samarbetspartner som vill dela lokal med dig. Lycka till!!! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Jag tror nog att jag kan hjälpa dig om du inte redan har fått fason på din baskagge. Men för att kunna göra det så behöver jag i sådana fall få några svar av dig först: * Vilken storlek du har på din baskagge? * Har du frontskinn eller kör du utan? * Om du nu använder frontskinn: Med eller utan hål i skinnet? * Var någonstans på skinnet är i så fall hålet placerat? * Är hålet egentillverkat eller hålet från fabrik? (Märkliga frågor om frontskinnets eventuella hål kanske, men detta har faktiskt en rätt stor betydelse i sammanhanget och som påverkar ljudet rätt avsevärt!) Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Jo, det är Remo vita Ambassador som du bör satsa på. Men vad man ska ha klart för sig är att skinnen bara är en liten del (men ack så viktig) för att man ska uppnå ett önskat sound. T.ex. så är dagens standardstorlekar på trummorna annorlunda än vad de var på 60-talet och även senare med för den delen. Diametern t.ex. är fortfarande densamma men förr var de inte lika djupa som de är idag. Det här gäller såväl baskagge, virvel, och samtliga pukor. En annan viktig faktor är att stommarna förr var mycket tunnare än de flesta av dagens trummor även om det finns tunna stommar än idag. Ytterligare ett par otroligt viktiga faktorer är hur man stämmer trummorna och hur man spelar på dem. Trumstockarna, spelsättet och även speltekniken påverkar soundet rätt mycket, (mycket mer än de flesta tror!) men det är en sammanslagning av alla faktorerna som ger det stora slutresultatet eller summan om man så vill. Oavsett vilket sound man än vill ha så är det alltså en hel radda med saker/parametrar som måste uppnås för att man ska kunna få det sound som man vill ha. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Ösa eller inte ösa är frågan ja. Tja....det beror ju på lite...vad är det för båt? 🙂 Hälsningar: Ludgo-Pelle

Öppna din EQ-plugg som du vill spara och klicka sedan på SAVE AS så kan du döpa den aktuella pluggen till ett lämpligt namn och sedan spara den. Alla insertpluggar kan du spara på det här sättet. Ett tips: När du döper namnet på pluggen som du vill spara så kan du börja namnet med te.x EQ-B-kagge, EQ-Virvel eller Comp- B-kagge osv. Då blir allting samlat med en bättre översikt när du sedan vill hitta igen dina sparade pluggar i effektmappen. Ett tips till: när du har en plugg framme/öppnad så har du möjlighet att ha flera pluggar öppna samtidigt om du klickar på den röda runda cirkeln som du ser högt upp till höger på varje plugg. Denna röda cirkel ska bli ofärgad (grå) för att du ska kunna öppna flera pluggar samtidigt. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej Thorsten! Du säger att du helst inte vill få den sortens svar där man säger att det handlar om erfarenhet och att det och kunskap kommer med tiden...men det är precis vad det handlar om! Man måste ha klart för sig att all sorts musiserande och ljudhantering faktiskt bygger väldigt mycket på det! Det kommer man inte ifrån i det här fallet heller. Tyvär så är det nog så. I ditt fall så utgår jag från att din brännare och ditt brännarprogram är precis som det ska. Det verkar fullt rimligt att tro det. (Även om jag i så fall hellre föredrar NERO 7.0.) Men det krävs erfarenhet att lära sig att lyssna och det krävs erfarenhet att lära sig känna sin anläggning och det är här som kärnfrågan ligger. Man kan ha ett par taskiga monitorer för 1000 kr paret och ändå kunna göra rätt bra slutmixar i sådana....om man har lärt sig sin anläggning och att man har lite kunskap och erfarenhet i botten. Och det här med att lära sig att lyssna...det är verkligen en konst! Det är stor skillnad på att lyssna och att LYSSNA och det säger sig självt att det tar lite tid att kunna det på rätt sätt. Dessutom så bör man helst utveckla sitt lyssnande på ett sådant sätt att man kan lyssna på flera olika sätt. Det är först då som man verkligen kan uppfatta det som man lyssnar på fullt ut. Detta är naturligtvis delvis beroende på vad anläggningen kan återge, men öronen och ens egna förmåga till att kunna LYSSNA och att uppfatta för att sedan kunna bedömma är en mycket viktig faktor som betonas lite för sällan tycker jag. Istället så vill många kompensera detta allt för ofta med en massa apparater istället. Jag förstår att du anstränger dig och försöker att lyssna så gott det går för det gör nog de flesta. Men jag törs nog lova att din, min och alla andras förmåga att kunna lyssna utvecklas ju mer man tränar den delen. Kombinationen att verkligen kunna lyssna med att lära sig sin lyssning är alltså ett av de viktigaste svaren på ditt problem. Och inte enbart ditt. Det här svaret gäller lika mycket dig, mig eller t.ex. Micke B Tretow som någon annan! Detta svar gäller för alla och i alla studios i hela världen. Även om monitorerna kostar 500.000 kr styck! Den biten kommer man aldrig ifrån. Det enklaste (men samtidigt bland det bästa) sättet att lära sig sin lyssning på är att koppla in så många högtalarpar som man bara kan. Det är ju först då som man på ett tillräckligt snabbt sätt kan göra sk. A/B-test på sin mix och det är väldigt nödvändigt att kunna göra. Även med en svindyr anläggning. Det är först då som kan sätta sin mix i en relation. Jag tycker personligen att man bör ha minst 3 par olika typer av högtalare i en hemmastudio. Men detta är alltså verkligen ett minimum. Själv gör jag alltid A/B-tester på mina slutmixningar på 6 stycken olika anläggningar, men lyssnar ibland ända upp till i 10 olika anläggningar! Detta avviker jag aldrig ifrån. Mina högtalare och hela anläggningar är i kvalitet från rena skiten (typ väckarklocka i mono) till riktigt bra hemmastereo-anläggning, bergsprängare, vanliga "svensson-stereohögtalare/anläggningar" av olika kvaliteter, datorhögtalare osv. Alla högtalare och anläggningar har ju olika kvaliteter och olika karaktärer. Självklart så får man ingen djupbas eller ett vackert ljud i en klockradio, men det handlar om att veta (lyssna) var de olika gränserna går någonstans. Att få fram ett sound som funkar överallt. Det ska helt enkelt låta så bra som möjligt ur respektive anläggning efter just den anläggningens förutsättningar. Det man strävar efter är ju att ens mix ska låta tillräckligt bra och som fungerar i alla typer av anläggningar oavsett vem som äger den. Det gör ingenting om det låter skit i ens Genelc-burkar för 750.000 kr om det bara låter bra i alla andra burkar hemma hos folk! Som ljudtekniker är man ju bla. "artist" i den meningen att man vill servera någonting som andra har glädje av och som andra tycker om och uppskattar oavsett hur höga deras ljudkrav än är. Att det sedan finns olika smaker är någonting helt annat... Du är på helt rätt spår när du lyssnar på köpskivor och försöker efterlikna dessa när du mixar. Det är en slags form av A/B-test det med. Fortsätt att jobba så, men på samma sätt som du gör denna jämförelse i dina Yamaha-monitorer så kan du göra på samma sätt även i de övriga högtalarna som du eventuellt redan har eller som du förhoppningsvis kommer att skaffa dig. Till slut kommer du att kunna lämna jämförelsen med köpskivorna mer och mer och ändå klara av att få till ett sound som låter som köpskivor. Till slut kommer du att få ditt sound "inom dig" och då kommer du inte att behöva köpskivorna alls annat än i sällsynta vissa fall. T.ex. om ett speciellt sound önskas. Ju mer erfarenhet du får och ju bättre du kan din anläggning och ditt rum, desto mer kan du lämna köpskivorna, och desto bättre kommer dina mixningingar att låta. Sorry Thorsten....men erfarenhet och kunskap ÄR det svar som man ständigt till slut hamnar på och som man återkommer till. Oavsett hur tråkigt det än låter! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Den största frontfiguren som gjorde Recording-serien känd för första gången var Steve Gadd. Han körde enbart på dessa trummor under väldigt lång tid och jag tror att han gör det fortfarande, men just om det där sista är jag lite osäker. Åtminståne de tidiga Recording hade ganska tunna stommar vilket resulterar i en längre sustain än om man använder tjocka stommar. Det var således ganska enkelt att få en stor, fyllig och tajt klang med mycket kärna i soundet med Recording-trummorna. En bra kombination för att uppnå detta sorts sound är trummor med relativt tunna stommar men med ganska ganska små dimensioner. Då får man en bättre kontrollerad klang. Man tappar visserligen lite volym med små dimmensioner, men i uppmickade sammanhang spelar det ju ingen roll alls. Med stora dimmensioner blir det svårare att stämma och svårare att få kontroll över tonen. Eftersom det fungerar just på det sättet som jag beskriver det här ovan så var Recording-serien väldigt vanliga hos inte minst studiotrummisar. Recordning-stommarna och dessa mer "normala" dimmensioner gör att det är trummor som funkar till precis allt. Om man däremot är en utpräglad hårdrock-trummis t.ex., så är lite grövre stommar och något större dimmensioner att föredra om man är ute efter det karaktäristiska hårdrock-soundet. Men sound är ju som bekant en smaksak. Hälsningar: Ludgo-Pelle

[quote Feminint...... feminint, jag vet inte riktigt. Men det är lite pinsamt med min bakgrund att "ha problem med fasfel". Det är inte den fysikaliska delen som är problemet. Utan hanteringen med dom nya verktygen, Cubas Studio 4 och en plugg som heter Gonio3. Jag har labbat lite med Ditt och Kryckans förslag. Och vist blir det bättre. Den radikalaste förbättringen blev när jag bara utnyttjade den den ena kanalen. Alltså mono! Men vist hade det varit kul med en snygg äkta stereo inspelning. Nästa gång det blir aktuellt att spela in ska jag lusläsa gamla Studiotidningar. Jag vet att det tagits upp där, hur mickar ska placeras. Hej igen Gubben! He he....tur att du tar det på rätt sätt till att börja med...jo...du säger att det är de nya verktygen som är ditt problem. Dessa verktyg sysslar jag inte med och kan de därför inte. Men vad man alltid ska försöka eftersträva i all slags ljudhantering är att försöka få så bra som möjligt redan i ett så tidigt skede som möjligt. Detta är grunden till alla bra inspelningar! Med andra ord så är det redan vid ljudkällan som du ska gå på åtgärdena. I ditt fall är det mirkofonplaceringen som är problemet eftersom du har fasfel på mickarna. Det enda rätta sättet att jobba på och att få bukt på felet är att flytta på mickarna tills du inte har något fasfel längre. Det har sagts här tidigare att du kan tidsförskjuta själva filerna så att de hamnar i fas. Det är inte riktigt samma sak. Lägg krutet på mickplaceringen så vet du att det blir helt rätt från början! Med en enda mikrofon (mono) får du inget fasfel så det är därför som du upplevde att det då blev bättre. Alltså: om du ska laborera med detta (vilket du självklart ska) så krävs det minst 2 mikrofoner eller fler. Det är ju bara då som fasfelet kan uppstå och det är bara då som du kan märka effekten i fasfelet beroende på hur du placerar mickarna i förhållande mot varandra. En del saker kan man läsa sig till inte minst för att få lite grundtips, men detta är en i raden av saker som man måste prova sig fram till i praktiken/verkligheten för att verkligen komma underfund med hur det fungerar. Eftersom det fungerar på olika sätt vid olika situationer så är det bara att testa och åter testa för att få så stor erfarenhet som möjligt. Fasfel är lätt hänt att få när man jobbar med två eller fler mickar, men är svårare att få bukt med när det väl har uppstått och det är här erfarenheten kommer in så att man kan åtgärda det hela utan att det tar 18,37 timmar att få en bra lösning på det. Men oavsett om man är nybörjare, väldens bästa mest kunniga och erfarna ljudtekniker eller allt där emellan så är den rätta lösningen alltid att flytta mikrofonerna i relation till varandra. Vet inte om mitt svar här var särskillt givande, men själva grundpoängen som jag vill förtydliga är att jag tycker att du ska jobba i rätt ordning (mickplacering) istället för att ta an problemet senare i ljudkedjan eftersom det inte är grundproblemet. "Lägg din tid och energi där du verkligen behöver den och slösa inte bort den på fel ställe" skulle man kunna säga. Detta är viktigt för om du lär dig att kontrollera det hela själv istället för att maskinerna gör det åt dig (och kanske inte fullt ut ens) så kommer du att kunna göra mycket bättre inspelningar. Och det är ju precis som du själv säger att det är himla läckert med en snygg äkta stereonspelning! Tiden och energin det tar för att till slut få till bra mickplaceringar betalar sig med råge! Lycka till! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Den allra största nackdelen är att det snart inte finns några band att köpa och det är väl en nackdel om något! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej du Gubben! (Hm...så otroligt feminint det där lät!) 😊 Jag går direkt på svaret utan att utveckla mitt svar för jag hinner inte nu, men det bästa sättet är att helt enkelt placera om mikrofonernas inbördes placering för att undvika fasfel. Andra trick finns helt enkelt inte för att undvika fasfel. Det går nämligen inte att ratta bort ett fasfel utan att det på något annat sätt går ut över ljudkvaliteten. Fasfel beror på att mikrofonernas membran hamnar i motfas mot varandra. Därför måste den ena eller båda mickarna flyttas på. Små förflyttningar brukar ofta räcka gott. Flytta och lyssna....flytta igen och lyssna igen. Lägg ett extra öra på dskanten där fasfel uppfattas tydligast. Lycka till! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Tjena! Trummisens allra första uppgift inför en inspelning är att vara ljudteknikerna betjänt och att serva honom eller henne. På det sättet att se till att trummorna låter riktigt tokbra innan man ens placerar ut mickarna. Om inte detta är gjort så blir det väldigt svårt för ljudteknikern att få till ett bra ljud. Grunden till ett bra ljud är ALLTID ett bra grundljud redan i ljudkällan! ALLTID. Hur tråkigt mitt svar än är så är det bara så. Om en t.ex. puka låter skit så går det aldrig att få den att låta som en Gud! Att stämma trummor är mycket svårt och om jag får sticka ut hakan lite så är det inte så många som kan det riktigt bra även bland de mest professionella trummisarna. Det säger nog i varje fall lite om hur svårt det kan vara. Det kräver massor av övning, men man ska inte ge upp! Det är en mycket god idè att lägga massor av krut och tid på just att ratta till ett bra grundljud redan i trumman. Trots att det är svårt. När man väl har lyckats få till ett bra ljud så får man mångdubbelt tillbaka plus att det då blir betydligt enklare att ratta till ett bra ljud på mixerbordet. Det är just det som jag menar med att "serva" ljudteknikern och att vara hans "betjänt". Bra ljud i ljudkällan = lätt att bearbeta det ljudet. Dåligt ljud i ljudkällan = går att förändra ljudet med det går inte att skapa ett kanonljud. Skit in = skit ut som bekant! Okay, trummorna är nu stämda och låter alltså jättebra rent akustiskt i rummet som de står i. Nästa steg... Placera mikrofonerna. det beror bl.a. på vilket sound som man eftersträvar så det får man prova sig till. Det är dessutom omöjligt att i text återge exakt hur mickarna ska placeras. Det beror dessutom vilken slags uppsättning man har i trumsetet och hur cymbaler, pukor osv. är placerade i förhållande till varandra. Något exakt svar finns alltså inte. Trummisens spelsätt spelar också in en hel del. Generellt brukar man inte vilja placera mickarna alldeles intill skinnet. Då tappar man bl.a. en del attack (fast många tror tvärtom) och vissa frekvenser fångas inte upp på ett bra sätt. Då kan man tappa klang och sustain varpå trummorna låter rätt platta istället för fylliga och feta. Här är en vanlig mall att gå efter men som alltså måste provas fram från trumset till trumset: Pukor = ca. 1-2 dm ifrån, virvel = 0,3-1 dm ifrån snett vinklat bort från hi-hat och riktat mot golvpukan, baskaggen = kan ligga löst på en filt på ungefär samma avstånd från slagskinnet som till frontskinnet. När trummorna är väl stämda och mickarna är placerade så är det bra att kunna EQ:a trummorna två gånger! En EQ på det externa mixerbordets enskilda trumkanaler och sedan en EQ inne i datorn. Det är oftast så man kör i de stora professionella skivstudios. Det är en klar fördel om man kan lägga en grundinställning på en extern kompressor redan vid det externa mixerbordet så att det är en aningen (försiktigt) komprimerat redan då ljudet hamnar på "tape". Inne i datorn så är det sedan Expander-Gate, kompressor, EQ och kanske en limiter på varje enskild mikrofon som man har på trumsetet. Om man har hanterat allting i hela ljudkedjan på ett väldig bra sätt så får man på det här sättet en mycket professionell ljudkvalitet. Men det är ju lättare sagt än gjort och en av svårigheterna ligger i att se sambandet mellan de olika kedjelänkarna. Att veta vad som händer i t.ex. "kedjelänk" 4 om jag ändrar någonting i kedjelänk 1, 2, eller 3 osv. Alltså hur det ena påverkar det andra. Det är sådant som man lär sig med tiden och som kommer med rutinen ju mer man håller på. Det är bara att ratta, ändra på placeringar, spela in på nytt och prova igen. Genvägar finns inte. Trummor är väldigt speciellt att spela in och det finns ett ordspråk som säger att den som kan spela in trummor på ett bra sätt och ratta till dem skitbra...ja...den kan ratta till allt! Och det ligger faktiskt väldigt mycket i det. Många tror att det räcker med en enda EQ och det stämmer på så gott som alla instrument. Trummor är nog ett undantag. Tidigare...innan den digitala världen så spelade man in trummorna med EQ in till 2"-tape. Trumljudet på inspelningsbandet var då alltså EQ:at. Sedan när man skulle göra slutmixen så EQ:ade man trummorna en gång till. Så gör man oftast än idag. Det vanligaste i t.ex. mångmiljon-studios är att man använder ett svindyrt analogbord typ SSL 9000 som man EQ:ar på och sedan spelar man in på hårddisk där man också EQ:ar trummorna. Detta gäller som oftast och då om man vill ha ett "modernt" sound. Om man spelar in t.ex. jazztrummor så räcker det utmärkt med en EQ för då är det en helt annan ljudkaraktär som man är ute efter. Och trummorna är naturligvis stämda därefter. Andra instrument....de flesta andra (95 %)....bör man spela in helt rakt och endast lägga EQ efter att ljudet är inspelat. Alltså i datorn. Hoppas att det här var ett någolunda förståeligt svar på din fråga. Lycka till! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Tjena! Jag är inte den du söker, men vill ändå ge dig tipset att hålla dig framme här på forumet. Svara på inlägg, ställ frågor, lägg upp en bild, en låt eller vad som helst. Bara du visar framfötterna och får lite kontakter med forumfolk. Det ena kommer då att ge det andra. Lycka till! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Till att börja med: Hur mycket får pianot kosta? Pianon har ett vansinnigt stort omfång i prissättningen! Ikvalitet och skick likaså. Generellt så är gamla pianon bäst. De låter oftast bäst och de är oftast skönast att spela på. De allra bästa pianon är från ca. 1920 till tidigt 50-tal om du frågar mig. Pianon från 70, 80 och 90-talet skulle jag undvika. Inte för att de nödvändigtvis behöver vara dåliga på något sätt utan mer för att det för samma peng går att hitta kanon-bra pianon från t.ex. 40-talet och som låter otroligt oftast låter avsevärt mycket bättre. Observera att jag hela tiden talar generellt nu... Att kunna bedömma skicket på ett piano är väldigt svårt om man inte har rutin och kunskap på detta. En pianotekniker kan lätt se hur skicket är på t.ex. naglarna och klubborna på pianot. Nagelbyte kan bli kostsamt, men mekaniken brukar man oftast kunna fixa till ganska lätt liksom att slipa klubborna vilket dessutom kan förändra ljudet till det slags sound som man önskar. Spetsiga klubbor ger t.ex. ett öppnare, klarare och mer diskantrikt sound. Omvänt ju mer runda klubbspetsarna är. Jag skulle ha vänt mig till en pianoverkstad i de största städerna för att höra mig för om han/hon har något renoverat piano till salu. Det är inte helt ovanligt och det är väl bättre att få ett piano i bra skick med kanonljud än ett halvdant skolpiano men i ungefär samma prisklass. Som sagt: Pianon finns i alla prisklasser och det är långt ifrån på det sättet att man får vad man betalar för! Man kan göra otroliga klipp om man bara letar lite. Kontakta en pianotekniker för att dels fråga om vad du ska tänka på och om han/hon har något bra till salu eller känner till någon annan som har. Lycka till! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Yamaha Motif låter riktigt snorbra! Om det är ett sound och en prisklass i din smak är naturligtvis svårt att säga, men att det är en riktigt ruggig synth råder det absolut ingen tvekan om! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Eftersom du redan har en stålvirvel på 14 X 5" så är är en lönnvirvel i 14 X 6½" enligt mitt tycke absolut den bästa lösningen för att få en bra koplettering till det du redan har. Då får du antagligen den allra bredaste lösningen i soundets spektra. En Picolla-virvel kunde jag också rekommendera, men det är inte en lika "bred" lösning som med en 6 ½:a. För mig är därför en lönnkagge på 14 X 6½" ett absolut tveklöst val! Oavsett vilken typ av virvel du än väljer så tycker jag att du lika tveklöst ska satsa på helgjutna sarjar både på slag och på underskinnet. Då får du en mycket fylligare klang, starkare volym, men inte minst så svarar trumman betydligt bättre i det dynamiska spelet. Den blir helt enkelt mer "musikalisk" på det sättet eftersom du får en större spelkontroll då. Möjligheten att själv styra och att påverka klangen/soundet ökar ganska avsevärt med hejlgjutna sarjar. Dessutom: Att spela rimshot utan helgjutna sarjar låter nästan alltid illa (jämförelsevis) på inte minst just på inspelning! En 6 ½" kagge i mässing är också väldigt fint, men de är betydligt dyrare. Om det inte är ett hinder så sitter en sådan på 6 ½" väldigt fint.... Hälsningar: Ludgo-Pelle

Du vill att vi ska svara på din fråga/frågor, men varför vill du inte svara på våra?? Du har svarat på en av frågorna....skulle du kunna tänka dig att jag får besvära dig lite och att du svarar på de övriga frågorna också!? Hälsningar: Ludgo-Pelle