Ludgo-Pelle

Hej! Innan det går att ge några bra svar så behöver vi nog lite mer kött på benen. Vad hade du tänkt dig för något....nytt eller begagnat? Hur många pukor och cymbaler? Om det är nytt du är ute efter så är det svårt att få någonting riktigt vettigt under 5000 kr. Men det finns nya trumset för ca. 3.300 kr även om det då naturligtvis inte är de bästa. Om jag vore dig skulle jag i sådana fall kolla in de billigaste trummorna från framför allt Pearl, men även Tama. Ludwig har också ett billigt set för under 5000 kr men jag vet ingenting om dess kvalitet. Tama Swingstar är oerhört bra trummor för pengarna, men dessa kostar ca. 7000 kr nya. Ett par begagnade kan du ju få för under 5000 kr. Det kan vara smart att hitta ett bra begagnat. Då kan du sedan komplettera med lite bättre och fler cymbaler utan att totalpriset drar iväg alltför mycket. De cymbaler som ingår i trumseten som nya är ju ingenting som är något vidare bra. Ofta är det tvärtom bara rena smörjan! Men dessa kan ju gå utmärkt att börja med tills du har råd med lite bättre. Om du funderar på begagnat så ska du framför allt kontrollera att gängor på cymbalstativ, pukållare, stämskruvar osv. är felfria samt att bastrumspedal och hi-hatens stativ/pedal är felfria. Trummorna som sådan brukar kunna funka bra även på dessa billigare varianter. Det är det som är metallpå trumsetet (skruvar mm.) som brukar kunna vara det mest kritiska som man ska se upp med. Rent ljudmässigt kan man få riktigt superbra ljud även i de billigaste trummorna. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Jag vet inte hur många gånger jag har fått frågan hur man placerar mickarna så att trummorna låter riktigt fylliga och feta, men massor av gånger genom åren är det i varje fall kan jag lugnt påstå utan överdrift! Jag ska berätta lite om det. De flesta (med dagens ljudideal) vill ha ett ganska fett och fylligt sound på sina pukor och baskaggar. Naturligtvis så börjar ett bra sound redan i valet av trummor, trumskinn och hur man både stämmer trummorna och hur man spelar på dem. Men vi förutsätter här att alla dessa faktorer är bra eller tom perfekt: För att veta hur man ska fånga upp det fylliga soundet ur t.ex. pukorna så bör man känna till hur en puka och inte minst hur trumskinnen fungerar för annars är det svårt att veta hur man ska placera mickarna. Trumskinnet på en puka....eller rättare sagt; soundet från trumskinnet/pukan... ...fungerar i enkla drag ungefär så här: Rita upp bokstaven V. Då ser du att allra längst ner på bokstaven så är det smalt. (Denna smala del ligger nära skinnet.) Längst upp breder bokstaven ut sig och blir bred. (Denna breda del är en bit ovanför skinnet.) Ungefär på detta sätt ser ljudbilden ut från en puka! Dvs. att pukornas klang sväller en bit ovanför trumskinnet och att längst ner närmast trumskinnet finns attacken i ljudet (anslaget från trumstocken) men där nere finns väldigt lite av pukans fyllighet. Om man vill fånga upp pukornas feta och fylliga sound så ska man med andra ord placera mickarna en bit ifrån trumskinnen. Om man placerar mickarna för nära pukskinnen tappar man alltså fylligheten i soundet för där återstår nästan bara attacken. Klangen och fylligheten är ganska svag och minimerad närmast pukskinnet. Jag brukar placera pukmickarna ca. 20 cm ovanför pukskinnen. På det sättet får jag med både attackanslaget från trumstocken och den feta fylligheten ur pukan. Med den här avståndet får man en mycket bra balans mellan attack och klang = fyllighet. Det här medför dessutom att det då blir lättare att ratta fram ett bra ljud ur pukorna i mixern. Det är på ett sätt självklart eftersom devisen "skit in = skit ut" stämmer alldeles utmärkt! Men självklart så måste ju även grundförutsättningen finnas för att kunna få ut ett fylligt sound.... ...alltså att pukorna är stämda på ett sådant sätt att de låter fylliga i sig. För att lyckas med det så krävs det att de sjunger lite eller att de har en bra och relativt lång sustain som det heter. Många tror att man ska tok-dämpa pukorna, men det som sker då är att man tar bort just det feta och fylliga! En otroligt stor del av det fylliga soundet ligger alltså i själva sustainen...klangen eller kanske efterklangen snarare. Sedan är det vanligt att många tror att trumsetet låter grötigt om man har lite sustain/efterklang på pukorna, men det är direkt felaktigt! Anledningen till att det är felaktigt är att denna efterklang smälter in och blandar sig på ett mycket naturligt och snyggt sätt tillsammans med trumsetets övriga delar och att det även smälter in i den övriga musiken. I de flesta fall där lyssnaren tycker att pukorna från en professionell CD-skiva låter kanonbra så är det längre sustain på pukorna än vad man tror! I sammanhanget upplevs nämligen inte en lång sustain som just en lång sustain. Nej...den upplevs som fyllig istället. Just för att sustainen smälter in i sammanhanget och ger det hela en helt naturlig klangbild. Man kan säga att örat blir lite lurad. Ett mycket hett tips är alltså att passa sig väldigt noga för att dämpa bort pukornas sustain = fyllighet! Att dämpa och att dämpa är två helt olika saker: Man kan dämpa en puka för att korta ner efterklangen/sustainen, (och som man alltså bör passa sig för om man vill ha den här fylliga och feta ljudet) men man kan också dämpa bort t.ex. övertoner. Att dämpa bort övertoner på en puka kan man göra, men det bör i så fall ske utan bekostnad på efterklangens tidslängd. Man kan säga att den här sortens dämpning är en form av att EQ:a en puka. Den här sortens dämpning sker ofta på underskinnet även om det i vissa fall behöver göras på slagskinnet eller både ock. Om man lyckas att "EQ:a" pukans sound på det här sättet utan att minska på sustainen så kan man alltså få ett ordentligt fett och fylligt sound på inspelningarna om man under förutsättning att man ser till att placera mickarna ca. 20 cm ovanför skinnet så att man fångar upp pukans hela register och inte enbart delar av den. Virvelkaggen är konstruerad på ett helt annat sätt än en puka och därför jobbar ljudvågorna också på ett annat sätt. Dessutom brukar ljudidealet vara lite annorlunda när det gäller just virvelns sound. Virvelkaggens ljud sväller inte på samma sätt som på en puka. Både attacken och klangen i en virvelkagge finns nära skinnet. Här kan man därför med fördel placera micken riktigt nära trumskinnet. Om man spelar "normalt"...alltså med trumstocken mot trummskinnet så kan man placera micken alldeles intill skinnet men ett par mm. marginal. Men om man spelar rimshots (kantslag) så behöver man lyfta upp micken ca. 5-8 cm från skinnet. Då får man ett riktigt fylligt ljud i sina rimshots. Om micken ligger alldeles intill skinnet så låter rimshots väldigt tunnt, spretigt och utan fyllighet alls. Jag brukar dessutom vinkla bort micken från hi-hat:en lite grand så att man minimerar slask in i micken från hi-haten. Jag vinklar den i riktning mot golvpukan. Jag brukar vinkla bort golvpukans mick också på exakt samma sätt för att slippa få in slask i golvpukemicken från virvelkaggen. Baskaggens mick brukar jag placera mitt i baskaggen. Varför? Jo, för att baskaggens ljud arbetar på ett väldigt likartat sätt som pukorna. Dvs. att attacken finns nära klubbskinnet men fylligheten en bit ifrån. När man placerar micken mitt i baskaggen istället för alldeles intill klubbskinnet så tappar man en liten aning attack från klubban. Men man får i gengälld ett riktigt fläskigt sound om man bara har stämt baskaggen på ett fläskigt sätt. Men att man tappar lite attack från klubban gör ingenting för det går att åtgärda. Attacken kan man sedan lyfta fram med hjälp av diskantregistret på EQ:n och vips... så har man ett fullt komplett register med både tydlig attack och riktigt fett fläsk! Men samma sak gäller även här som för pukorna: Man ska inte tokdämpa även om baskaggen inte bör klinga lika länge som just pukorna. En stor del av det feta och fylliga soundet finns alltså återigen i själva klangen/sustain. Man bör alltså stämma baskaggen så att det uppstår en kort men diskret klang. Klangen/sustain ska alltså bara anas lite men inte ta över på något sätt. Det ska låta fylligt helt enkelt, men då menar jag det akustiska ljudet redan i rummet innan mickarna ens är på plats. Overhead-mickarna brukar jag nästan alltid placera ca. 2 m rakt ovanför trumsetet med sk. X/Y-teknik. Om jag sedan vill ha lite rumsljud så kan jag laborera med olika placeringar framför trumsetet med ytterligare 2 mickar, men i vanliga fall så passar den vanliga standardmickningen alldeles utmärkt i de flesta sammanhang tycker jag. Valet av trumskinn är en historia för sig. Här handlar det lika mycket om underskinnet som slagskinnet. Om detta finns det också mycket att säga, men det tar jag inte upp här eftersom det är en ganska omfattande del som nästan kräver en helt egen tråd. För övrigt så är jag lite förvånad att det är så lite trumsnack på trådarna! Den här tråden verkar nästan vara ett undantag, men det är ett kul undantag tycker jag! Hoppas att det blir lite mer trumsnack framöver! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Ja, jag hoppas innerligt att du inte är trummis, för det vet man ju det går för dem: De dör antingen av "slag" eller av "Pukhinne-inflamation"! 😏 Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Jag tror att det bästa vore att visa upp trumpeten för någon som dels kan instrumentet men som dessutom är fullt insatt i dagens priser. Att värdera en sådan trumpet går inte utan att först ha tittat på den men det kräver ju en viss kännedom också för att värderingen ska bli rätt. Om du bor inom stockholmsområdet så kan du t.ex. gå till en butik som heter Birka Musik. Den ligger på Birkagatan/Rörstrandsgatan. Birka Musik kan blåsinstrument och har stor vana att göra värderingar av bl.a. äldre trumpeter. Om du vill ringa dem så är telefonnummret 08 - 34 34 00. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Och mycket varmt väkommen till forumet! Jag jobbar som överläkare och som specialist på öronmottagningen på Karolinska sjukhuset i Stockholm. Dessvärre måste jag meddela dig att du håller på att bli döv! Näe, förlåt om jag skrämmer upp dig....jag är inte alls öronläkare, men jag kunde inte låta bli! 😏 Men om jag ska vara helt allvarlig en stund så är det ju så att den här sortens symton är en form av öronskada. Den skadan kan vara helt tillfällig så att örats elastisitet mm. återgår till det fullt normala igen efter lite vila. Att du skulle ha en permanent skada tror jag nog knappast även om jag som sagt inte är någon läkare. Däremot så tror jag att dina öron är extra mottagliga för långsiktiga skador just nu för tillfället för nu är örat lite extra skört. Susningar och annat är ju ett slags varningstecken. Örat ger en signal till dig (i form av bl.a. susningar) att du bör vara lite extra försiktig just nu. Uppenbarligen så är du lyhörd nog att ta denna signal på allvar och det är kanonbra för det är alltför många som ignorerar detta! Vi har ju bara två öron och de bör man vara rädd om! Om jag skulle vara i dina kläder så skulle jag leva helt normalt i vardagen även under de närmaste dagarna och veckorna. Med några undantag: Jag skulle undvika att utsätta mig för starka volymer av alla dess olika frekvenser och slag. Att spela och lyssna på musik skulle jag kunna göra bara volymen är svag eller i varje fall inte starkare än vad som är behagligt för öronen. Att låta öronen vila någon vecka är kanske inte alls helt fel, men jag tror inte att du behöver överdriva varken din oro eller hur försiktig du ska vara. Oron kan man ju bli tokig av och eftersom du verkar vara mån om dina öron så tror jag att du kommer att hantera det här klokt och bra i alla fall om du bara lever normalt men lite sunt. Lite vila några dagar och sedan ett normalt sund hantering av ljud och volymer så blir det nog bra. Om du känner dig riktigt orolig så kan du ju alltid beställa tid hos en öronläkare för att kontrollera bl.a. din hörbarhet. Lycka till och var rädd om dig! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Hockeyhjälm, kondom och säkerhetsbälte ger väldigt bra skydd! 😏 Men skämt å sido så är din låt skyddad i samma sekund som du har skrivit den. Så säger upphovsrättslagen. Vad som är lite av själva poängen här är ju bevisföringen vid en eventuell tvist. Vem skrev vad och när. Det går sällan eller aldrig att bevisa att du var först med t.ex. låten, men du kan öka dina chanser till att bli trodd och att påvisa att sannoligheten till att det är just du som är först med låten, riffet, melodin eller vad det nu är frågan om...om du kan datera din låt på ett sätt som inte går att manipulera. Det är just därför som det kan vara bra att skicka låten i ett rekommenderat brev till sig själv och som man sedan hämtar ut men ser till att inte öppna den. Detta brev ska sedan helst förvaras i ett post eller bankfack. Den här sortens rekommenderade brev är inget 100 %:igt bevis. Men återigen så är bevisföringen med detta i handen väldigt stor och sannolik även om den alltså inte är 100 %:ig. Det gör att en eventuell motpart som antagligen inte har ett motsvarande rekommenderat brev eller möjligen med ett nyare datum troligtvis får lite problem att överbevisa dig vid en tvist. Det är ju då inte helt osannoligt att du skulle vinna målet just för att din bevisföring väger lite mer då den är mer sannolik. Om sannoligheten är utom all tvivel så vinner du. Men det här är ju egentligen lite överkurs, för det ska rätt mycket till innan man ens hamnar i denna sortens dilemma. Frågan är hur mycket man ska skydda sig. Man kan ju köra med både hängslen och livrem, men om man behöver tom. dubbelt av de båda får ju vara upp till var och en. Om ditt namn är Bruce Springsteen så är det nog klokt att skydda sig lite extra noga, men om du heter Bruse Sprängsten så är kanske behovet inte lika stort. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Vad som gör att man känner sig motiverad eller inte är ju naturligtvis olika från person till person. Dessutom kan det ju skilja från tillfälle till tillfälle hos en och samma person. Det som det egentligen handlar om (tror jag) är att man lär känna sig själv så mycket som möjligt. Att kunna sig själv så pass bra att man vet hur man ska hantera det hela för att sedan få tillbaka tändningen så fort som möjligt. Ju bättre man känner sig själv desto lättare blir det att t.ex. få tillbaka tändningen igen. Det låter kanske väldigt djupt det här, men jag är helt säker på att självkännedom är nyckeln till rätt många saker här i livet oavsett hur väl medveten man är om det här eller inte. En bra grej som du kan testa är att du nästa gång du tänder till igen efter att ha haft en inaktiv period, så försöker du tänka igenom vad det egentligen var som har fått dig att tända till. Nästa gång detta inträffar så försöker du alltså att minnas vad det var som tände dig förra gången och försöker då att känna på samma sätt igen. Att försöka återuppleva det positiva som fick dig att tända till. Det kan handla om en lukt, väderleken, en händelse eller precis vad som helst. Du får försöka att hitta vad det berodde på eller försöka hitta ditt eget sätt att försöka "skapa" ett sådant förhållningssätt så att du kan plocka fram din tändning när du själv vill. Det är rätt svårt men det här går faktiskt att träna upp! Vissa indrottsmätt tränar regelbundet på detta och många artister har också blivit mer medvetna om det här. Men generelt tycker jag personligen att vi musiker/artister har mycket att lära just från idrottens värld. Inte minst just den här typen av frågor. Att t.ex. kunna kontrollera sin tändning och att styra den alltså. En annan sak är att helt enkelt bara låta det hela vara så att allting har sin naturliga gång. Då kommer tändningen när den kommer. Detta går ju bra som amatör, men som proffs så måste man vara kreativ och prestera ändå oavsett hur tänd eller avtänd man än är. Precis som i vilket jobb som helst. Men det allra bästa är trots allt att bli så självmedveten som möjligt i kombination med att man är så lyhörd som möjligt. Då får man nytta av det även i vardagen i alla sammanhang och inte enbart i musiken. Sedan är det ju en sak som inte ska undervärderas och det är att hjärnan har behov av ombyte, variaton och inte minst vila. Att ibland tillåta sig att inte alltid vara på allerten och tänd på sin uppgift är inte helt fel. Att passa på att göra någonting helt annat kan ibland vara en bra sak. Ibland kan det räcka med mycket små åtgärder. En liten biltur kanske kan vara lika effektivt som en resa till Bahamas om du förstår hur jag menar. Eller en god natts sömn. Det är nog viktigt att vara lyhörd för sina behov och att göra annat ett tag och låta hjärnan få sin vila och ombyte ibland. Att ha flera sysselsättningar/hobbys är nog inte så dumt. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Så skönt att problemet löste sig och att det blev avhjälpt så snabbt! Annars brukar den här sortens problem kunna bli ganska långrandig om det vill sig illa. Det är också bra att du har gjort lite jordmätningar, för om du får fler problem av liknande sort så vet du att du troligen kan leta felet någon annanstans. I det här fallet låg just stageboxen ganska när till hands, så det är ju inte så förvånande att du hittade felet just där. Men där ser man vad en liten sketen lödning eller kabel kan ställa till med....Nu kan du fira hjul med ro när du har fått det hela att fungera som det ska! God hjul på dig! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Ja, det är inte helt otroligt att du behöver en bättre preamp, men om jag vore dig så skulle jag i så fall inte köpa en ny bara så där rakt av. Först skulle jag noga kolla upp den preamp som du redan har. Och om du ska köpa dig en ny så är mitt tips att du köper den på öppet köp för att se om det blir någon skillnad. Om du nu ska köpa en ny så bör du i sådana fall ha en preamp där du med ögat kan se hur stark insignalen är. Och självklart ska du kunna justera volymsignalen på den. Att det blir mer brus när man spelar in väldigt svagt för att sedan höja volymen i efterhand är inget konstigt. Men vad jag var ute efter är att du ska göra en testinspelning med riktigt svaga volymnivåer i hela ljudkedjan enbart för att kontrollera om det fortfarande blir dist då. Testa med 50 % volymsänkning enbart för att testa detta. Du har ju dist någonstans men frågan är alltså var i ljudkedjan detta uppstår. Och varför. Sedan är det ju så med det här med headroom att om du höjer en frekvens...te.x. någonstans i basen....så ger ju detta även en total volymförhöjning på kanalen. Om du då ligger bara alldeles strax under peaknivån på insignalen så kan du alltså trots detta få distortion just för att du höjer volymen på en frekvens. Headroom bör därför alltid vara ganska god. Att du anpassar avståndet till mikrofonen beroende på hur starkt du sjunger är helt okay så länge du gör det inom vissa gränser. Om skillnaden i avståndet blir för stort så blir även skillnaden i ljudets karraktär för stort. Därför kan det vara bra om du använder dig av en limiter. Kanske rent av både en kompressor och limiter. Att dessa aldrig används i t.ex. symfonisk musik eller opera mm. är en myt! Däremot handskas man på ett litet annorlunda sätt då än i t.ex. rockmusik. Dessa effekter i din typ av musik ska verkligen följa devisen "att verka utan att märkas"! Dvs. en mycket försiktig hantering av inställningarna så att kompressorn och/eller limitern hjälper till att göra signalerna praktiskt hanterbara genom en något snällare dynamik. Detta är ofta rent nödvändigt och det behöver inte alls ske på negativ bekostnad av den hörbara dynamiken. Vad man ska komma ihåg är att det är skillnad på den hörbara dynamiken och den tekniska dynamiken som insignal ger för "bandspelaren". Kompresson/limitern har man då i dessa sammanhang i första hand just av signaltekniska orsaker mer än den rent hörbara. Om man handskas på rätt sätt med dessa effekter så bibehåller man alltså den viktiga hörbara dynamiken samtidigt som det blir både behagligare att lyssna på och att ljudets karaktär inte går förlorad alltför mycket pga. att du har för stora avståndsskillnader till mikrofonen. Faktum är att man med kompressor/limiter kan göra så att örat uppfattar en dynamisk sång som ännu mer dynamisk om man bara hanterar dessa effekter på rätt sätt! Det behöver alltså inte alltid resultera i en "plattare" ljudbild som många tycks tro. Men återigen så handlar detta som med allting annat inom musiken om hantering. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Nej, självklart så ska det inte vara på det viset! Du har väl antagligen en dålig anslutning i någon extern kabel (alternativt glapp) eller så är det någonting inne i 002:an som inte sitter som det ska. Kanske en dålig lödning. Så hemskt många andra alternativ kan i varje fall inte jag se. Kolla upp alla dina anslutningar mycket noga och hittar du inget fel på dessa så är det nog bäst att du kontaktar den butik där du köpte apparaten för att få detta åtgärdat. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Jag vet inte hur det är i dagsläget, men förr om åren lär bilblioteken ha haft en förteckning över samtliga fonder som finns i landet. I den förteckningen stod det vad fonden heter, vem som låg bakom den och vilket syfte och villkor fonden hade. Plus mycket mer. Har inte sett denna förteckning själv, men jag vet att det kryllar av fonder av olika dess slag runt om i hela landet. Det handlar om tusentals fonder och det vore därför mycket märkligt om det inte fanns någon eller några som just du skulle kunna ha nytta av. Gå till ditt bibliotek och hör med personalen om de har något fondregister eller om de vet var du kan hitta på nätet. Lycka till! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Det är svårt att veta (utan att ha mer kött på benen) var felet sitter någonstans, men jag tror inte att felet sitter i någon av dina inspelningsgrejer. Även om det är billiga grejer. Felet kan vara i dina grejer även om jag alltså inte tror det. Jag tror snarare på att du har för en stark insignal någonstans i ljudkedjan. För att undvika överstyrning och distortion så måste du ha ett bra sk. "headroom" dvs. en god marginal i alla volymer. Se alltså till att ingen volymsignal kommer upp på rött en enda gång. Varken in i din preamp eller in på "tape" i ditt inspelningsprogram. Lägg dig lite under (svagare) rött rent volymmässigt så att du inte ligger för nära maxvolymen. Testa att lägga volymerna med mycket god marginal och nöj dig alltså inte med enbart en "hyfsat" god marginal. Överdriv gärna ditt headroom så att du spelar in extra svagt en gång för att kolla om det fortarande distar och dra sedan upp volymen i efterhand då sången redan har blivit inspelad. Om det i det här skedet fortfarande distar så sitter problemet någon annanstans än i ditt headroom. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Lycka till med bygget då får jag väl säga! Vore kul om du tog några bilder från bygget som du lägger upp här så att vi får titta lite. Om du har lust alltså. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Vaddå? Antyder du att jag inte är söt som en sockerkaka? Eller att jag inte längre duger som sexobjekt? Själv tycker jag att jag är hur snygg som helst..... Dessutom så sliter jag som ett djur för att bli vald till Årets Lucia 2008! Visserligen gick jag bet både förra året och i år, men nästa år ska jag banne mig lyckas! 😊 Jag kämpar febrilt för att lyckas med att vinna den fina utmärkelsen och jag lägger ner mängder med pengar på bl.a. smink och manikyr! (Syns inte det menar du??) Min osedvanliga starka och sensuella utstrålnig har jag däremot helt gratis. Ha det så gött! Hälsningar: Ludgo-Pelle

http://www.minhembio.com/forum/lofiversion...hp/t136398.html Tack! Tack! Tack Ludgo-Pelle för ett så uttömmande svar! Mycket bra material att ta av ! Trummor blir det tyvärr inte men gitarrstärkare! Jaha....att det inte blir några akustiska trummor är ju lite synd ur den synvinkeln att det är kul att spela in riktiga trummor plus att det kan ge låtarna lite mera liv än mjukvaru-dito. Om du frågar mig i alla fall. Men ur ren isolerings-synvinkel så är det ju bra att du inte ska ha trumset för då behöver du inte isolera rummet med någon flytande konstruktion. Det gör bygget både enklare och billigare. Men markskiva och gipsskiva på väggar och tak lär du nog behöva ändå. Extra bafflar av markskivor i rummets hörn är också bra så att du minskar basförhöjningar i rummet och som alltid söker sig till hörn. Gör dessa bafflar av markskivor och lite tyg så blir det både effektivt och billigt. Att köpa färdiga och specialkonstruerade akustikmaterial för detta ändamål kostar bara en massa onödiga pengar anser jag även om de är effektiva dem också! Att bygga några enkla podium med flytande upphängning till gitarrstärkarna/högtalarna kan dock vara klokt att göra, men det är ju både billigt och enkelt. Om du har kombostärkare så kan man köpa stativ till dessa som man sedan placerar på tjocka avvibrerande material och som inte kostar särskilt mycket alls. Eller så placerar du helt enkelt högtalaren/kombostärkaren direkt på detta material. Du hittar ett mycket bra avvibrerande material om du går till Biltemas hemsida (www.biltema.se) och skriver in produktnummer 36-9219 under sökfunktionen.Där ser du då en ljuddämpningsmatta som är otroligt effektiv för just avvibrering! Denna fungerar verkligen i praktiken kan jag lova! Du kan skära ut så stora bitar som du behöver och ett tips är att den fungerar väldigt bra även på mikrofonstativens fötter också så att du inte får in vibrationer från golvet och som sedan fortplantar sig in i mikrofonen. Fungerar alldeles ypperligt bra! (Vibrationer som fortplantar sig in i mikrofonen brukar nästan alltid uppstå från just betonggolv om man inte har gjort golvet flytande, så avvibrering på mickstativen lär du behöva ha.) Hälsningar: Ludgo-Pelle

Om det krävs ett flytande bygge avgörs ju väldigt mycket beroende på vilka musikinstrument du kommer att spela och vilka krav som ställs på tystnad in till angränsande rum. Om det ska spelas akustiska trumset och att kravet är att dessa inte ska höras alls (eller så gott som inte alls) i angränsande rum så måste du nog ha en flytande byggnation tror jag. Betong har ju en rätt bra förmåga att kunna fortplanta både ljud och vibrationer. Trumset vibrerar ju ordentligt och brukar ge i från sig vibrationer och ljud i golv. Trumset är mao. ett extra kraftfullt "fortplantande" instrument pga. att det vibrerar så kraftigt. Exempelvis så fortplantar sig cymballjuden in i cymbalstativen som i sin tur fortplantar sig ner i golvet. Samma sak gäller hi-hat, baskagge, golvukor och även hängpukor som vibrerar via pukhållare och ner via antingen pukstativ eller baskaggen. Tänk på att alla dessa vibrationer är betydligt större än vad man kanske tror! Många gånger är vibrationerna ett värre problem än själva volymen i rummet. Fortplantingen från ett trumset ner till ett golv är alltså ganska omfattande och bör inte underskattas alls. Denna vibration sprider sig sedan ut till väggar och tak. Om ett betonggolv börjar få en slags självsvänging (som det alltid blir när man spelar trummor dikt an på ett betonggolv) så fortplantar sig denna svänging till betongväggarna också. Och följdaktligen även till betongtaket också. En betongvägg, betonggolv eller betongtak som sätts i självsvängning låter...och det kan låta mycket starkt dessutom! Detta ljud har alltså både en ton och en klang som kan höras mycket tydligt! Det kan vara mycket störande så denna slags självsvänging måste ni absolut undvika eftersom den kan fungera som en slags ljud-förstärkare! Som du kanske förstår så är det både för och nackdelar med betongkonstruktioner. Om man hanterar isolerings-sättet på rätt sätt så är det bra med betong. Men det kräver alltså att man isolerar på rätt sätt för i annat fall så får man problem ändå. En billig lösning men som inte är lika effektiv som ett flytande golv är att tillverka ett trumpodium som är flytande. Då får man bort en del av vibrationerna i betongen om än inte allt. Men med lite tur så räcker detta. (När det gäller avvibreringen alltså.) Sedan lär du ju naturligtvis både isolera och helst även akustikbehandla rummet. Gipsskivor och markskivor är effektvt, men för att få så bra isoleringseffekt som möjligt så är det viktigt att man gör allting på rätt sätt. Det är ju inte bara att smacka upp lite gips och markskivor hur som helst. Just detta är ett rätt omfattande ämne så jag går inte in på här exakt hur man bör göra. Dessutom finns det lite olika skolor hur det ska gå till. Om det här kanske du kan fråga i en egen tråd om eller söka bland de trådar som redan finns. Mitt tips är att du spelar t.ex. trumset i rummet så som rummet är just idag. Helt oisolerad så som jag förstår det. Sedan går du till samtliga angränsande rum för att lyssna hur mycket det låter in där. Ha gärna med dig hyresvärden när du gör detta så att han/hon också får en uppfattning om hur mycket det låter. Tillsammans kan ni då kanske bedöma hur pass kraftiga åtgärder det kan krävas när ni sedan ska isolera rummet. Ett tips att tänka på innan ni bygger isoleringen är att luft är ett mycket bra isoleringsmaterial som inte ska underskattas! Därför bör ni isolera med hjälp av bl.a. luftspalter. Dubbla väggar/tak/golv med luftspalt emellan vore naturligtvis allra bäst, men den merkostnaden som detta innebär behöver faktiskt inte bli alltför dyr. Den prisskillnaden kan vara värd det om det ställs mycket höga krav på tystnad till angränsande rum. Det kan då tom. vara direkt nödvändigt, men det vet man ju inte för än ni har gjort ett ljudprov så som rummet ser ut idag. Hur ni än gör med enkla eller dubbla väggar/golv/tak så tycker jag att ni ska använda er av markskivor (och gips) som isoleringsmaterial. Inte gullfiber eller annat tjafs! Markskivor är till skillnad mot t.ex. Gullfiber ett tungt material och som är mycket effektivt ner till de mycket svår-isolerande låga basfrekvenserna. Markskivor har även en väldigt bra densitet som är mycket effektiv för dessa sammanhang. Använd så tjocka markskivor som ekonomin tillåter. Glöm heller inte bort att ventilationstrummor har en sanslöst bra transportförmåga när det gäller ljud! Dessa kan vara rätt svåra att isolera riktigt effektivt. Man måste i regel isolera med effektiva ljudfällor som monteras in i ventilationstrumman eller byggs utanpåliggande till den redan befintliga ventilationtrumman. Några andra alternativ än detta är inte ens värt att tänka på om man vill få det tyst här. Om ventialtionstrumman är utanpåliggande så måste man dessutom isolera den utanpåliggande plåten. Det bästa är då att isolera och att bygga in den precis på samma sätt som när man isolerar en vägg. Markskivor och gips alltså. (Man kan dessutom vira in ventilationstrumman med gullfiber först innan man bygger in den så att den inte utsätts för så mycket vibrationer.) Om det finns vattenrör som går genom vägg, golv och eller tak så bör man isolera även dessa men det är ju däremot lätt gjort och kostar inte många hundralappar. Vira runt gullfiber, bygg in med markskiva och gips alltså. Jo....en sak till: En otroligt viktig sak att tänka på är att man verkligen håller isär begreppen "isolera" och att "dämpa" eller "akustikbehandla". Att isolera ett rum och att dämpa/akustikbehandla är två helt olika saker och som kräver helt olika byggtekniker. Om man dämpar ljudet i ett rum så innebär alltså inte detta att man med automatik får en bättre isolering från detta rum till ett angränsande rum. För att isolera så krävs det ett annat tänkande och en annan byggteknik. Om man inte gör det så blir isoleringen inte effektiv. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Tyst! Det skulle ju vara hemligt... 😆 Jo, och för sig så skulle det nog vara lite småhemligt, men vi är ju snart framme vid Februari så jag tror inte att det gör någonting. Reklamen om detta kommer nog ut innan det här året är slut ändå. Dessutom så glömde jag tala om att jag hörde att det skulle komma en mick med näs-karaktäristik också, men just det ryktet kanske bara är nys? Hälsningar Ludgo-Pelle

Nu väntar jag bara på att det ska komma en halsmandel-karaktäristik och en blindtarms-karaktäristik också. Har hört att AKG:utvecklingsavdelning håller på att utveckla dessa just i dagarna och att de ska komma ut på den svenska marknaden i mitten av februari 2008, men det är kanske bara rykten.... 😊 Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej igen! Jaha....om fråga 1: Signal (ljud) och el-kablar ska inte korsa varanda. De ska heller inte ligga alldeles intill varandra om detta är möjligt. "Om möjligt" eftersom detta ibland kan vara rätt svårt att undvika, men man får göra så gott man kan. Försök alltså att separera el-kablarna från alla andra kablar som du har till ljudanläggningen. El-kablar ska ligga för sig och signal-kablarna för sig. Sedan ska även el-kablarna helst inte korsas med varandra. Det gäller att ha ordning på kablarna när man sysslar med inspelningar, så försök att göra så snygga kabeldragningar som möjligt för att annars kan man lätt få störningar av olika slag. Dessutom ser det på köpet lite snyggare ut också, men det viktigaste är trots allt att undvika problem med ljudet. Just detta....att se till att separera signalkablar från el-kablarna är det nog många som "slarvar" med och som därför inte så sällan ställer till ljudproblem. Många känner inte till problemet och hur viktigt detta är så det är väl därför antar jag. Fråga 2: Du får testa att koppla av bildskärmen. Inte för att jag tror att det blir någon skillnad, men det kan faktiskt bli det. Bildskärmar kan ibland ställa till problem just av din karraktär. I sådana fall kan det ha och göra med just att el/signal-kablar korsar varandra eller att skärmen står för nära någon av dina apparater. Men det ska den tåla egentligen om jorden och avskärmningen i apparaten är som den bör vara. Fråga 3: Okay....då kan du utesluta att fantommatningen utgör någon störning. (Det gäller ju att köra uteslutningemetoden för att du ska kunna ringa in problemet.) Fråga 4: Inte heller datorn verkar utgöra någon störning. I så fall tror jag inte att bildskärmen heller gör det men testa att koppla av den ändå om den inte redan är urkopplad. Fråga 5: Här kan en bov finnas! Dvs. att felet eller möjligen ett av felen ligger i din stagebox! I sådana fall kan det vara att en lödning har släppt en aning på någon av stageboxens kablar som går till ingången där du normalt kopplar in micken. Den kan också vara oxiderad. Ta bort locket till stageboxen så att du ser hur det ser ut inuti den. Känn lite försiktigt på alla kabeltåtar som går till samtliga XLR-kontakter för att kolla att bablarna har full kontakt och inte sitter lite löst. Kablarna ska sitta helt fast och inte ens "lite" löst. Titta också på hur lödningarna ser ut. De ska vara lite halvblanka och metalliskt ljusa. De ska inte se alltför matta och "dammiga" ut för då kan det vara oxidation. I sådana fall är det bästa att löda bort kabeln, suga upp det nuvarande lödtennet och löda tit kabeln på nytt med nytt lödtenn. Det klarar du själv om du bara ser till att hålla reda på var de tre tåtarna ska sitta någonstans och att inte värma kablarna för hett med lödpennan. Värm inte mer än vad nöden kräver (bara så att lödtennet smälter) så blir det bra. Även själva kontakterna (och inte enbart kabeltåtarna inne i den) bör du kolla upp. Testa att rycka i och ur mickkabeln frekvent några gånger för att se om det kanske kan vara frågan om oxidation i själva kontakten. Har du lite tur så kan oxidation släppa lite. Fråga 6: Testa att koppla av belysningen från on/off-knappen. Dvs. släck belysningen. Att detta kan orsaka brum och andra oönskade ljudstörningar är klassiskt! Men vi får väl hoppas på att det inte är just det här problemet för det är i detta fall du i så fall måste ta dit en elektriker som ser över hur allting är kopplat så att du slipper störningar. Fråga 7: Okay...att belysningen ligger på en fas och stydioprylarna på en annan låter mycket lovande och bra! Då ska det nog inte vara något problem med belysningen i alla fall. Helst ska man dessutom separera ytterligare i studion om man ska vara riktigt petig, men om detta inte krävs pga. störningar så är det lite överkurs att separera ytterligare. Funkar det så funkar det liksom. Men om du nu skulle vilja separera lite mer proffsigt så ska du ha vägguttagen i varje rum på en egen säkring. Dessutom: I kontrollrummet ska man då helst ha en helt egen säkring för enbart datorn och en helt egen säkring som används till mixerbord, aktiva högtalare, externa effekter osv. Utöver detta bör man då ha ytterligare en egen säkring för bordslampor osv. Men som du ser så är detta lite överkurs såvida den här åtgärden inte är ett direkt måste för att slippa störningar. Eller om du inte spelar in professionellt. Jag tror inte att du har något dyrbart eller alltför omständigt fel. Däremot kan det ibland vara lite knepigt att hitta felet. Det gäller att göra precis som du gör nu...att gå systematiskt till väga och köra uteslutningsmetoden. Om jag vore dig....nu när du har gett mer information...så skulle jag som sagt har kollat upp stageboxens anslutningar. Jag skulle också be svärgubben om han kunde mäta upp strömmen åt dig. Kolla att den är hyfsat jämn. Du har ju 230 V i huset men den är aldrig konstant. Den pendlar lite både uppåt och neråt, men svängningarna bör inte vara för stora. Han bör veta hur stora skiftningar det får vara för att tycka att det är inom rimliga gränser. Be honom också att kolla om jorden i dina vägguttag är som det ska. Det är lätt och snabbt gjort för honom. Jag ser fram mot att höra hur det går för dig och vad du kommer fram till, så hör av dig igen och berätta! Lycka till! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Min erfarenhet av alla de synthar jag har spelat in är att det i 9 av 10 fall funkar bra att spela in synthljud med reverbeffekterna på. Då menar jag instrumentljud från synthen som t.ex. piano, basar, stråkar, blås osv. Dessa ljud brukar oftast vara anpassade (i mängd och volym) tillräckligt bra så att de funkar med grundinställningarna. Men....om man har tillgång till rätt bra reverbenheter som t.ex. TC M-3000 eller helst ännu bättre så låter dessa betydligt bättre än de inbyggda effekterna i synthen. Då menar jag reverbeffekter för chorus mm. låter jag vara som de är. Även en TC M-One XL låter bättre tycker jag, men det brukar oftast funka bra ändå med den inbyggda effekten i de flesta fallen eftersom reverbklangen på dessa vanligaste ljud (instrumentljud) inte brukar vara så starka och dominanta. Det brukar ofta finnas marginaler att spä på lite med externa bra reverb om man skulle vilja det men det beror på så mycket om vad som går och inte. Långa pad-ljud och vissa långa och smäktande stråkmattor och körer kan också fungera att spela in med den inbyggda fabrikseffekten men ibland brukar jag dämpa eller ta bort effekten på en del av just den här sortens ljud för att lägga på det senare. Men det beror alltså lite på. Ibland tar jag bort och ibland inte. Effekterna på den här sortens ljud blir ofta lite känsligare eftersom reverbklangen blir så mycket mer dominant på dessa ljud jämfört med de vanliga instrumentljuden. Ju mer dominant och framträdande ett reverb ska vara desto högre krav ställs det på att effektens kvalitet är bra. I vissa sammanhang så duger inte annat än det bästa på allt och i vissa sammanhang behöver man inte det allra bästa. Kraven varierar ju och det som bestämmer vilket krav som ställs variera ju det också. Exempelvis så ställs det ett krav på om du spelar in en väletablerad artist för hans/hennes nya platta än om Kalle Kalleson spelar in en demo för farmor och farfar osv! Man måste göra en samlad bedömning (oftast redan innan inspelningen) och man måste helt enkelt lyssna noga och försöka "se/höra framåt" i mixningsproceduren. Alltså att försöka föreställa sig hur det kommer att kunna låta när allting är klart. För att lättare kunna göra det så är det bra att i ett så tidigt skede som möjligt ha en klar bild i huvudet för hur man vill att slutresultatet ska låta. Helst ska man veta det redan innan man börjar spela in första tonen i låten för då vet man vad man ska sträva efter med resten av låtens arbete. Både musikaliskt och ljudmässigt. Det är förresten en klar fördel om även musikerna vet detta på samma sätt och i professionella sammanhang så vet de det. Det är en del av jobbet. Det finns olika vägar att ta sig fram till samma mål och den slutgiltiga strävan är att det ska låta så bra som möjligt. Och om det låter bra så gör det det. Oavsett hur du har tagit dig dit. Lyssna och lyssna igen och testa även olika sätt att spela in på. Till slut hittar du din väg att gå som passa just dig. Och den fråga du nyss ställde: "Hur gör du" är en alldeles försträffligt bra fråga för det är ju ett utmärkt sätt att få tips på hur man kan testa sig fram. Sedan är det ju bara att laborera hej vilt. Bättre sätt än att testa finns inte. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! När man säger att man spelar in t.ex. en el-gitarr helt "torrt" så menar man i normala fall att man spelar in gitarren helt utan några effekter alls. Då är det alltså det rena gitarrljudet man menar även om dist är "tillåtet" för att fortfarande kallas för "torrt". Det finns en rätt stor fördel med att spela in den (och andra instrument) helt torrt och det är att man då inte låser sig till den eller dem effekter man har spelat in och/eller hur pass mycket av effekten man har. Om man spelar in torrt så får man ju friheten att i efterhand lägga på de effekter som man önskar och i exakt den mängd som man önskar. Detta ger bl.a. mixningsmässiga fördelar. Om man spelar in med en eller flera effekter redan vid inspelningstillfället så är det alltså mycket svårare att veta exakt hur mycket av effekten man ska ha för att det i slutänden ska låta bra. Och det vore ju lite trist om gitarristen t.ex. har fått till ett sanslöst bra gitarrsolo men att han eller hon måste spela om hela solot för att t.ex. reverbet som också spelades in blev för stark i volym! Om man spelar in torrt så slipper man den här risken för då kan man minska på reverbets volym helt separat i efterhand utan att gitarrens volym behöver sänkas. Man kan då också laborera med olika slags reverbtyper och decay-tider (utklingningstider). Om man trots allt spelar in med effekter så är mitt tips att hellre ha för lite effekt än för mycket. Att ta bort en inspelad effekt i efterhand går inte utan att grundljudet (gitarren i detta fall) påverkas, men man kan alltid lägga till effekter. Men det bästa (rent ljudtekniskt) är trots allt att spela in torrt för att lägga till den önskade effekten senare i mixningen. Undantag finns dock. Nackdelen med att lägga till effekter i efterhand är att det krävs lite mer av datorn och inspelningsprogrammet. Det går åt lite fler kanaler för effekten. Du frågar också om gitarren är mixad om man spelar in den med effekt. Det beror lite på hur man ser på det hela tycker jag. Om du spelar in gitarren med t.ex. lite chorus eller ett reverb ur din Boss-pedal så har du på ett sätt redan gjort en form av mixning. (Om än väldigt enkel sådan.) Om den "mixningen" är tillräckligt bra så att du inte behöver göra någon form av åtgärd i datorns mixerbord så kan man säga att den redan är färdigmixad. Men vad är mixning för något? Egentligen. Ja, det behöver inte alls vara någonting avancerat. Så fort man har gjort t.ex. en volymökning eller sänkning av gitarren så har man gjort en form av mixning även om det är en mycket enkel mixning. Om man har lagt till/dragit ifrån på EQ:n så har man gjor lite mer mixning. En omixad inspelning är egentligen (i vanlig mening) när man inte har gjort någon form av justering alls på det som redan finns inspelat. Att det som har spelats in låter bra precis så som den är utan några andra åtgärder. Men det hela är ju på ett sätt en tolkningsfråga, för så fort du ställer in ljudet på din gitarr med de rattar som finns där och/eller på pedalen så har du ju påbörjat första steget i mixningsproceduren. Och så fort du har lagt/dragit ifrån ett uns diskant eller bas, höjt/sänkt någon volym osv. så har du ju mixat. Det finns enkla mixningar och det finns hur avancerade mixningar som helst. Att mixa är ju att balansera.....blanda någonting och det kan man göra på olika sätt. Man kan mixa enbart genom att placera mikrofonerna rätt för det är också en form av mixning. Kanske den allra svåraste formen av de alla! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Jo visst. Självklart måste man lära sig sin lyssning och även rummet och alla egenskaper som bidrar till det slutliga ljudet. Så är det ju absolut. Men att ha många lyssningmöjligheter är rätt nödvändigt. Även för den som jobbar fullt professionellt och är oerhört rutinerad. Det kan bli bra ändå men om man verkligen vill få en riktigt bra mix så är det nödvändigt att kunna ha åtminstånde ett par högtalare till utöver sina huvudmonitorer. 8 högtalarpar är väldigt mycket, men en snabblyssning i flera högtalare är aldrig fel. Att ha minst 2-4 olika högtalarpar utöver huvudmonitorerna är standard i vilken proffsstudio som helst och det finns en orsak till det. Jag har själv jobbat rätt mycket i skivstudios med huvudmonitorer som kostar 600.000 kr styck och trots detta så har man flera anläggningar att jämföra med. En mycket kort och snabb kontrollyssning räcker oftast mycket bra för att se om någonting sticker ut åt det ena eller andra hållet. Hur duktig man än är så krävs det att man gör den här sortens dubbel-kontroll. En skivstudio som inte använder sig av det här existerar inte törs jag påstå för det finns inte råd till att låta bli! En liten miss för att man har slarvat kan stå en rätt dyrt och att göra den här sortens miss är i dessa sammanhang rent slarv och/eller lathet. För den som inte jobbar yrkesmässigt med inspelningar utan enbart för nöjes skull så är 2-3 högtalarpar minst lika viktigt men av en annan orsak. Och som sagt: det behöver inte alls vara dyrt. Ett par lämpliga datorhögtalare för max 500 kr kan vara till en mycket stor hjälp på vägen. Oavsett hur väl man än kan sin ordinarie lyssning! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Som jag sa så är det inte alls så säkert att ett överspänningsskydd hjälper dig att bli av med knäppljuden, men om du skaffar en sådan så gör du klokt i att behålla den i alla fall som ett skydd för din dyrbara utrustning. Har du sett till att ljud och strömkablar är separerade från varandra? Det bör de vara. Har du testat vad som sker med knäppningarna om du kopplar av strömen till datorskärmen? Har du någon fantommatning på? Vad händer om du kopplar ur den i sådana fall? Hur många watt har du på strömaggregatet i datorn? Är den för klen, eller hör du det knäppande ljudet även om datorn inte är påslagen? Har du testat att koppla in någonting direkt i mixerbordet istället för att gå via stageboxen? Är knäppljuden kvar då i alla fall? Har du testat att koppla av all belysning i rummet? Då menar jag den belysning som går på den on/off-knapp som sitter på väggen. Hur är det kopplat i rummens säkringsskåp? Belysningen bör gå på en helt egen propp (säkring), din tekniska apparatur bör gå på en egen säkring, vägguttag på en egen säkring. Detta för att minimera störningar som annars kan uppstå av olika slag. Idealet är om datorn också går på en helt egen propp/säkring. Om du har flera rum så är det bäst att även rummen har egna säkringar. Alltså att belysning och vägguttag i rum 1 har var sin säkring, att belysning och vägguttag i rum 2 har var sin säkring osv. Jordade uttag precis överallt bör du ha. Att ha denna typ av säkringsdragning kräver ett säkringsskåp med rätt många proppar, men det minimerar riskerna för störningar. Det finns begagnade säkringsskåp så detta är inte alls dyrt. Vad som däremot gäller är att man anlitar en behörig elektriker för jobbet för annars kan det vara förenat med livsfara! Dessutom gäller inga försäkringar om huset brinner ner om en obehörig har gjort installationen. Detta är en anledning till att man inte ska betala en behörig elektriker svart för då finns inget kvitto som kan styrka att installationen är professionellt utförd. Om du inte får bukt med ditt knäppande ljud på ett enkelt sätt så skulle jag personligen ha tagit dit en behörig elektriker för att mäta upp hur din strömförsörkning ser ut. Om man har en alltför ojämn strömförsörkning in i vägguttagen så kan det ställa till med lite problem. Vet dock inte om det har något samband med just ditt problem men skulle inte alls vara förvånad om det skulle kunna ha det. Kanske du har något jordfel i någon kontakt? Ett jordat vägguttag kan ju t.ex. vara felkopplad så att den avsedda jorden inte har den funktion som den är tänkt att ha. Är ingen expert alls om el, men detta är i alla fall sådant som jag själv har fått höra av elektriker vid tillfällen då jag har byggt några studios. Hälsningar: Ludgo-Pelle

He he...ja så kan det blir när man inte läser ordentligt, för jag kollade aldrig på din länk slarvigt nog! Hälsningar: Slarv-Pelle

Go kväll! Jag ska inte göra en alltför lång utläggning om det här eftersom det är ett ämne som man kan göra hur stort som helst, men visst har den morderna synthen en enormt stor påverkan till både det bättre och det sämre i en kompositionsprocess. En mycket stor fördel är ju att kunna arra för t.ex. en symfoniorkester utan att behöva blanda in 60 pers i processen i en stor konsertsal. Med synthens hjälp blir processen snabb, enkel och billig. Kompositören får en mycket snabb överblick över både klangbild och stycket i sig och det går snabbt att ändra på saker och ting som t.ex. instrument mm. Men eftersom en synth ger ett ganska dött sound många gånger i jämförelse med en riktig symfoniorkester så är det ytterst viktigt att synthens ljudkvalitet är så bra som det bara går att få. Varför då? Jo, för att ett sound påverkar kompositionen. Låt mig ge ett exempel på hur jag menar: Tänk dig att du ska komponera en sedvanlig jazzlåt för en ganska traditionell jazz-sättning. Låt oss säga trumset, kontrabas, flygel (eller piano), halvakustisk el-gitarr och tenorsaxofon. Om du i det här läget (när du komponerar låten) istället använder dig av sound som t.ex. feta hip-hop trummor, ett choruserat el-piano, el-gura med mycket dist och en blockfköjt så lär du nog inte känna särskilt mycket jazz-feeling! För att det ska bli jazz av det hela så måste soundet också vara jazz. En låt eller stycke är alltså ganska kraftigt beroende av att soundet är riktigt. Även om kompositionen i sig är rätt så funkar den inte om soundet är fel. Och om soundet är fel så påverkas alltså kompositören mer eller mindre negativt av detta och då blir det inte riktigt som det ska i slutänden. Soundet från synthen måste anpassas efter det stuk man komponerar för och den anpassningen måste ske i realtid och inte efteråt för att få den rätta känslan. Det är därför ingen tillfällighet att professionella kompositörer oftast väljer det allra bästa i ljudväg i sina synthar men att man gärna gör en hel del även med riktiga instrument redan vid komponerandet. Inte minst i det allra första skedet. Just för att få den rätta känslan och just för att soundet påverkar hur man uppfattar det hela och som i sin tur påverkar kompositionen. Många börjar sin komposition med en äkta ack-gura, flygel eller piano för att få fram en bra ram att utgå ifrån och för att på det sättet inte låta sig påverkas av ett digitalt ljud. Men det är naturligtvis individuellt hur man jobbar. Vilken slags musik och sammanhang musiken ska vara i påverkar också hur man jobbar. Man får vara beredd att jobba på lite olika sätt alltså. Man är ju som sagt olika som person och viss musik är mycket känsligare för hur soundet låter vid kompositionstillfället än en del annan musik. Men för den som vill komponera symfoniska stycken, viss typ av filmmusik osv. så är det ganska viktigt att synthens ljud låter så akustiskt trovärdiga som möjligt. Ju bättre och mer naturtroget det låter desto lättare är det att leva sig in och föreställa sig hur det i ett senare skede kan låta då symfoniorkestern ska göra den riktiga och slutgiltiga inspelningen. När man har riktigt bra ljud i synthen så medför detta att man som kompositör kan upprätthålla ett bra "flow" i arbetet. Ett flöde som rinner på med en jämn ström och som därför inte är ett störande moment. Ett ojämnt arbetsflöde....kanske pga. små irritationsmoment som kanske kan uppstå av t.ex. en felaktig eller dålig ljudbild resulterar i ett dåligt flow och en långsammare arbetsinsats. Man vill ju kunna lägga energin på komponerandet och inte på tekniska problem om du förstår hur jag menar. I varje fall i den här frågeställningen. Nåja, jag vet inte alls om jag förstod din fråga på rätt sätt så jag kanske svarade på någonting helt annat. Men det var i varje fall ett försök! Hälsningar: Ludgo-Pelle