Att vara musiker i samhället & Friheten..

[Ekstasis]

Igentligen kan man nog skriva en hel bok om detta...

Men har under några veckor velat dela med mig av mina tankar...

Som musiker i samhället möts man av en rad motgångar...

Att kunna försörja sig på som musiker som "yrke" är idag i stort sett en omöjlighet...

Innan internet kom var det ju faktiskt inte helt omöjligt att överleva på musiken...även för mindre band..

Personligen har jag inga som helst förväntningar att kunna överleva på musiken...Det är inte därför jag gör musik i första hand för att kunna försörja mig på det.....

Att vara musiker för mig är inte bara en hobby man har vid sidan om...detta är en livsstil som man har i blodet...Samhället gör allt som står i sin makt att frånta oss vår frihet och tvinga oss in i marknadsekonomin...tvinga oss att gå långa utbildningar och tvinga oss arbeta åtta till fem, 5 dagar i veckan...Jag tycker detta är vansinne...att hela världen prioriterar pengar framför fritid...som ni kanse märker..så tror jag inte kapitalismen och konsumtionssamhället är det som kommer skapa en värld av välbefinnade och harmoni...snarare motsatsen...

ska man vara musiker och skapa musik seriöst och lägga ner hela sin själ i musiken så går inte det kombinera med ett dubbel liv och att jobba 8 timmar om dagen. Detta kommer varken du vill eller inte forma musiken du skapar...Jag själv känner av detta speciellt på sommaren när man har 3 månader ledigt..att man har en helt annat innre lugn och kreativt flöde än vad man har när man studerar som mest handlar om kaos,stress och ångest.

För andra i samhället så är karriären i yrket det främsta målet människor i allmänhet har, man går långa utbildningar för att få ett prestigefyllt yrke med hög social status, är man musiker däremot, så har man nog inget intresse av att bli advokat eller dylikt, detta enda vi vill är igentligen att få syssla med musik.

Jag är 24 år, och har fortfarande inte bestämt mig vad jag vill "bli" jag inser att jag inte kan leva på SOC hela livet.

Jag har mot min vilja lyckats bli övertalad att börja en utbildning på universitetet nu till hösten, och jag har igentligen 0 motivation att genomföra en utbildning överhuvudtaget och är ej säker på om jag ens orkar börja...Visst man säger att man ska sluta klaga och klippa sig och skaffa ett jobb... men för vissa personer som mig går inte det...detta har med existensen att göra, som jag känner det förlorar livet sin mening om man inte får syssla med musik...ska man plugga eller jobba har man varken tid eller energi att ängna sig åt musiken helhjärtat...

Så vad finns det igentligen för alternativ för människor som oss med alternativa livsstilar ?

Det enda jag behöver är frihet och mat på bordet i stort sett...jag har inget behov av stora häftiga bilar

eller andra statusprylar.

Jag har svårt att tänka mig att jag är den enda här på forumet som känner samma sak.

Jag har tidigare nämt att jag varken vill gå nån utbildning eller ha ett åtta till fem jobb.

För mig är Tid (frihet) värt mer än pengar, jag lever hellre på en lägre levnadsnivå än att slita arslet av mig 8 timmmar om dagen bara så att man ska kunna överkonsumera saker man inte igentligen behöver.....Men samtidigt så växer inte pengar på träd...vi alla behöver ju nån form av inkomst...att leva parasitliv på SOC känns ju inte heller rätt moraliskt.

Sist men inte minst...en intressant teori om hur man som musiker kan överleva på sin musik....

http://www.kk.org/thetechnium/archives/200...0_true_fans.php

Redigerat 15 juli 2008 av Ekstasis

[Lithium]

Skaffa ett deltids jobb typ 40-50% - populärt innom vården tex eller se till att bli något innom musiken!

[Anders F]

Musiklärare och frilansmusiker. Det har jag stött på flera exempel på att det fungerar.

[thrinithan (oregistrerad)]

Det finns ju en smärre risk att hela musikintresset går förlorat om man helt plötsligt "måste" jobba med det också. Inegt är roligt när man måste göra det.

[KillwithSkill]

Utbildning ger jobb, jobb ger pengar! Så har väl dom flesta fått lära sig att det funkar så här i livet.

Om du ändå inte har några krav i livet mer än att få hålla på med musik, så är det ju bara att gilla läget och köra på parasitlivsstilen. Det är ju bara du som blir drabbad.

Men sen är ju frågan, Musiker? Hur definierar du det? Har du utbildning inom musiklära överhuvudtaget eller har du bara flummat fram och bara vill bli stjärna? Eller nöjer du dig med att vara det du redan är?

Jag känner massor med folk som utbildat sig inom musik i flera år med allt vad det innebär. En del vart i London, en del i staterna en del hemma i sverige. Och flesta livnär sig på det. En del är på stora turnéer, andra på jazzklubbar och en del är musiklärare och även studiecirklar osv.

Du får nog bita i det sura äpplet och gilla läget. Fixa nåt enkelt deltidsjobb.

[Ekstasis]

Skaffa ett deltids jobb typ 40-50% - populärt innom vården tex eller se till att bli något innom musiken!

Jo ett deltidsjobb låter vettigt. Men ska man jobba inom vården behöver man nog en utbildning...såvida det inte är äldrevården vi snackar om...

[Ekstasis]

Musiklärare och frilansmusiker. Det har jag stött på flera exempel på att det fungerar.

Musiklärare, man kunde ju läsa noter på gitarr för en massa år sedan.

Men att vara lärare är nog inte riktigt min grejj...är nog inte tillräckligt duktig musikaliskt för det.

[Lithium]

Skaffa ett deltids jobb typ 40-50% - populärt innom vården tex eller se till att bli något innom musiken!

Jo ett deltidsjobb låter vettigt. Men ska man jobba inom vården behöver man nog en utbildning...såvida det inte är äldrevården vi snackar om...

Ett skit jobb är ett skit jobb men vad är du för en konstnär om du inte vill lida för din konst?

[Ekstasis]

Det finns ju en smärre risk att hela musikintresset går förlorat om man helt plötsligt "måste" jobba med det också. Inegt är roligt när man måste göra det.

Precis, det kanske inte går förlorat helt i bästa fall...men att intresset minskar finns det nog stor risk för.

När man pluggar etc har man ju mest det i tankarna...musiken kommer sekundärt...

[Ekstasis]

Utbildning ger jobb, jobb ger pengar! Så har väl dom flesta fått lära sig att det funkar så här i livet.

Om du ändå inte har några krav i livet mer än att få hålla på med musik, så är det ju bara att gilla läget och köra på parasitlivsstilen. Det är ju bara du som blir drabbad.

Men sen är ju frågan, Musiker? Hur definierar du det? Har du utbildning inom musiklära överhuvudtaget eller har du bara flummat fram och bara vill bli stjärna? Eller nöjer du dig med att vara det du redan är?

Jag känner massor med folk som utbildat sig inom musik i flera år med allt vad det innebär. En del vart i London, en del i staterna en del hemma i sverige. Och flesta livnär sig på det. En del är på stora turnéer, andra på jazzklubbar och en del är musiklärare och även studiecirklar osv.

Du får nog bita i det sura äpplet och gilla läget. Fixa nåt enkelt deltidsjobb.

Att utbildning ger jobb och pengar är en självklarhet...Det är tyvärr den enda säkra vägen till arbete och inkomst...

Jag hoppas dock på att det finns enklare sätt att bli självförsörjande...

Hur jag definerar musiker?

Jag gick på musikskolan här i Karlstad från jag var 12-16, blev endel noter, men mest ackord och sånt...

Jag har inga direkta ambitoner av att bli någon stjärna eller så, vill först och främst tillfredställa mig själv, om man säljer

mer än 500-1000 skivor så skulle jag vara otroligt nöjd. Men som jag nämt tidigare, det är en livsstil, som kräver mycket tid...

Det finns vissa musikutbildningar här i Karlstad, även en ljudteknik kurs...Ljudteknik tycker jag är väldigt intressant jag är dock skeptisk till om man får nått jobb efteråt, sedan så kanske man inte tror det, men ljudteknik är ett ganska tungt ämne, man får plugga mycket Fysik bland annat. När det gäller musikutbildningar, visst jag tycker det är kul att spela, men jag vill inte jobba som yrkesmusiker och tvingas spela musik som jag igentligen inte tycker om.

[Ekstasis]

Skaffa ett deltids jobb typ 40-50% - populärt innom vården tex eller se till att bli något innom musiken!

Jo ett deltidsjobb låter vettigt. Men ska man jobba inom vården behöver man nog en utbildning...såvida det inte är äldrevården vi snackar om...

Ett skit jobb är ett skit jobb men vad är du för en konstnär om du inte vill lida för din konst?

För mig är alla job igentligen skitjobb mer eller mindre beronde på vilken timlön man har.

"lida för min konst" joo..det kan man ju göra på många olika sätt..först och främst mentalt...socialt...ekonomiskt..

Tiden och friheten är dock en förutsättning för själva skapandet...Jag vill leva ett lungt och stillsamt liv i frihet och harmoni med mig själv...utan stress och ångest som det övriga samhället... Jag är redo att offra mycket för att leva denna livsstil, genom att t.e.x leva på en väldigt låg levnadsstandard.

[dysfunctional]

ja har gått igenom många faser liknande det du beskriver och provat massa saker för att kunna leva som konstnär och artist men samtidigt må lite bra....

och kommit fram till att det är just (obs jag klagar inte nu, jag berättar) utanförskapet, den ekonomiska krisen, min låga standard (jag bor i en garderob

2*2.5m med en skitig madress, en dator (studio) och väggarna fulla av instrument i en lägenhet med likasinnade och har aldrig någon aning om hur nästa hyra ska bli betald fast den "bara" e på 1.000kr), skulderna och hela mitt sociala förfall som gör att jag öht kan och vill skriva. jag värdesätter ingenting högre än mitt skapande för det finns ingenting som får mig att

må så bra som när ja känner mig färdig med en låt ja arbetat på alldeles för länge, och för att få kickar i livet måste man faktiskt offra ett å annat.

jag har eget företag och har i perioder kunnat försörja mig som artist genom gager och i form av lån (förskott) men nu återstår bara re-coop och skatteskulder

och en mörk höst men det kommer bli en jäääävla massa låtar känner ja redan nu.

och personlig-assistent jobb kan jag rekommendera, jobbade som det för 1.5 år sen kanske, kunde t.o.m skriva låtar på jobbet och samtidigt inte missköta mitt

jobb det minsta, tvärtom. hittar man rätt person som inte behöver så mkt hjälp utan mest vill va i fred är det ett drömjobb. jobbar man dessutom nätter behöver man inte

jobba särskilt mycket alls för att man ska gå runt enligt min standard iaf, å då har jag hur mycket tid som helst över till musiken, som ju är det viktiga i livet.

Redigerat 15 juli 2008 av dysfunctional

[flabb]

Skaffa ett deltids jobb typ 40-50% - populärt innom vården tex eller se till att bli något innom musiken!

Jo ett deltidsjobb låter vettigt. Men ska man jobba inom vården behöver man nog en utbildning...såvida det inte är äldrevården vi snackar om...

Ett skit jobb är ett skit jobb men vad är du för en konstnär om du inte vill lida för din konst?

För mig är alla job igentligen skitjobb mer eller mindre beronde på vilken timlön man har.

"lida för min konst" joo..det kan man ju göra på många olika sätt..först och främst mentalt...socialt...ekonomiskt..

Tiden och friheten är dock en förutsättning för själva skapandet...Jag vill leva ett lungt och stillsamt liv i frihet och harmoni med mig själv...utan stress och ångest som det övriga samhället... Jag är redo att offra mycket för att leva denna livsstil, genom att t.e.x leva på en väldigt låg levnadsstandard.

Halvtids/deltidsjobb som redan nämnts låter som en bra grej i ditt läge att prova på?

Alternativt rika föräldrar 🙂 Skämt åsido, önskar dig lycka, men det är nog tufft att vara riktigt 'fri', om det nu går..

[thrinithan (oregistrerad)]

Det finns ju en smärre risk att hela musikintresset går förlorat om man helt plötsligt "måste" jobba med det också. Inegt är roligt när man måste göra det.

Precis, det kanske inte går förlorat helt i bästa fall...men att intresset minskar finns det nog stor risk för.

När man pluggar etc har man ju mest det i tankarna...musiken kommer sekundärt...

precis... och lider man för sin konst så vill man inte att den ska komma sekundärt. När jag själv har jobbat har jag vart för utmattad både fysiskt och mentalt för att orka ägna mig åt någon av mina verkliga intressen i livet. Och då lider man inte för sin konst. Då dödar man den. Det är nu 1.5 år sedan jag tog tjänstledigt från mitt jobb sen 5 år tillbaka och började plugga bara för att få en ändring i livet men jag har fortfarande inte återhämtat mig och fått min skapande lust tillbaka från mina 5 år i helvetet. Mår jag bättre nu... Absolut... var det värt det... aldrig i livet. 5 år av mitt liv är nu borta för alltid. När någon säger åt mig "alla måste jobba. Det är så vårt samhälle fungerar." eller "bit i det sura äpplet" så får jag lust att slita huvet av dem. Bara för att det är så pass enkelt för en människa så betyder det inte att det är lika för alla.

[Stinkey Zwei]

Det är ju bara tjugofyra timmar per dygn så för att sälja ut så lite som möjligt är ju ett deltidjobb att rekomendera.

På den tiden jag målade och gjorde grafiska blad jobbade jag 65% som brevbärare. Men nu kör jag fulltid igen sen tjugoår.

Man behöver kanske inte så mycket pengar, precis som du skriver, det är en fråga om disponering. Att leva på SOC som karriär är ju ingen ljus framtid. Så som samhället ser ut blir man ju utanför och att försörja sig är ju egentligen ens eget problem.

[Lithium]

Skaffa ett deltids jobb typ 40-50% - populärt innom vården tex eller se till att bli något innom musiken!

Jo ett deltidsjobb låter vettigt. Men ska man jobba inom vården behöver man nog en utbildning...såvida det inte är äldrevården vi snackar om...

Ett skit jobb är ett skit jobb men vad är du för en konstnär om du inte vill lida för din konst?

För mig är alla job igentligen skitjobb mer eller mindre beronde på vilken timlön man har.

"lida för min konst" joo..det kan man ju göra på många olika sätt..först och främst mentalt...socialt...ekonomiskt..

Tiden och friheten är dock en förutsättning för själva skapandet...Jag vill leva ett lungt och stillsamt liv i frihet och harmoni med mig själv...utan stress och ångest som det övriga samhället... Jag är redo att offra mycket för att leva denna livsstil, genom att t.e.x leva på en väldigt låg levnadsstandard.

Ett lungt och stillsamtliv i frihet och harmoni med sig själv; är iaf för mig lika med okreativitet och slöhet. Nej för att få något att komma ut måste man trycka in något (även om själva gåvan att skapa och framföra musik redan finns innom en). Att leva ett hektiskt liv i disharmoni med sig själv är att indirekt skapa sig en lyssande musikalisk karriär. Att jobba och skapa samtidigt behöver inte vara något problem alls- se det inte så. Ett exempel: när jag var arbetslös vaknade jag vid 13:00 på eftermiddagen och käkade osv.. var ungefär redo att skapa musik/poesi runt 14:00. Nu när jag jobbar deltid 75% är jag hemma- dock något tröttare, vid 14:00. Så igentligen har jag bara jobbat den tid jag förut sov.

Sen skall det tillägas att man mår mycket bättre och får en mycket större livslust när man arbetar, man behövs och känner att man har åstadkommit något under dagen. Sen är det alltid roligt när lönen kommer och man kan köpa fina instrument och dylikt.

Så när jag går där och sliter på jobbet om dagarna, frågar mig själv: varför i helvete gör jag detta? Därför att jag kan ha en fin lägenhet med havsutsigt en hyffsad studio, vackra instrument, öl på krogen, vin om kvällen, god mat, frihet, tid, insperation, musik, poesi, Lycka!

Så prova att jobba, konsumera, leva och skapa. Funkar det inte så sattsa på gatumusik i Tokyo eller nått!

[Biran]

NU skrev ju du inte (vad jag kunde se iaf) vilket instrument du lirar men,

vill du fortsätta å gå på soc å ändå tjäna en hacka så hoppa med i ett coverband..

Är hopplöst svårt att få nått annat än svarta spelningar som coverband så,

du lär isf dryga ut din inkomst regält, förutsatt att coverbandet har bra med spelningar..

De vita spelningarna kommer först när coverbandet jobbar med boknings/managementbolag och,

det skulle nog inte vara bra i din situation för då förlorar du ditt soc..

Bara en ide på hur du kan dryga ut dina inkomster

[thrinithan (oregistrerad)]

Sen skall det tillägas att man mår mycket bättre och får en mycket större livslust när man arbetar, man behövs och känner att man har åstadkommit något under dagen. Sen är det alltid roligt när lönen kommer och man kan köpa fina instrument och dylikt.

HAHA! What a load of crap! (Sve översättning: Vilken dynga!) Jag har ALDRIG känt glädje över att arbeta. Jag känner däremot glädje över att ha åstadkommit saker. Och då menar jag saker som jag själv hade som mål, inte nått dravel om att bidra till samhället eller liknande.

Det är mycket möjligt att många känner lycka över att arbeta och så... men att generalisera och säga att alla gör det. Det är bara en ren och skär lögn.

Redigerat 15 juli 2008 av thrinithan

[Lithium]

Sen skall det tillägas att man mår mycket bättre och får en mycket större livslust när man arbetar, man behövs och känner att man har åstadkommit något under dagen. Sen är det alltid roligt när lönen kommer och man kan köpa fina instrument och dylikt.

HAHA! What a load of crap! (Sve översättning: Vilken dynga!) Jag har ALDRIG känt glädje över att arbeta. Jag känner däremot glädje över att ha åstadkommit saker. Och då menar jag saker som jag själv hade som mål, inte nått dravel om att bidra till samhället eller liknande.

Det är mycket möjligt att många känner lycka över att arbeta och så... men att generalisera och säga att alla gör det. Det är bara en ren och skär lögn.

OK, skulle ha skrivit "jag mår mycket bättre..."

Jag förstår dock vad du menar, jag känner inte heller någon lycka över att arbeta. Det är inte själva arbetet som gör det (om man nu inte arbetade med sitt intresse vill säga) utan den arbetande livsstilen, rutinen dygnsrytmen. Det finns musiker bla. Nick Cave som går till "kontoret" varje morrgon och arbetar där tills eftermiddagen även om han får något gjort, känner insperation eller ej så går han dit och är där tills det är dags att gå hemm. Pga man mår bra av att arbeta på dagen och vila på kvällen- iaf jag och uppenbarligen de flesta andra.

[thrinithan (oregistrerad)]

Sen skall det tillägas att man mår mycket bättre och får en mycket större livslust när man arbetar, man behövs och känner att man har åstadkommit något under dagen. Sen är det alltid roligt när lönen kommer och man kan köpa fina instrument och dylikt.

HAHA! What a load of crap! (Sve översättning: Vilken dynga!) Jag har ALDRIG känt glädje över att arbeta. Jag känner däremot glädje över att ha åstadkommit saker. Och då menar jag saker som jag själv hade som mål, inte nått dravel om att bidra till samhället eller liknande.

Det är mycket möjligt att många känner lycka över att arbeta och så... men att generalisera och säga att alla gör det. Det är bara en ren och skär lögn.

OK, skulle ha skrivit "jag mår mycket bättre..."

Jag förstår dock vad du menar, jag känner inte heller någon lycka över att arbeta. Det är inte själva arbetet som gör det (om man nu inte arbetade med sitt intresse vill säga) utan den arbetande livsstilen, rutinen dygnsrytmen. Det finns musiker bla. Nick Cave som går till "kontoret" varje morrgon och arbetar där tills eftermiddagen även om han får något gjort, känner insperation eller ej så går han dit och är där tills det är dags att gå hemm. Pga man mår bra av att arbeta på dagen och vila på kvällen- iaf jag och uppenbarligen de flesta andra.

Ja det är en helt annan femma. Att må bra över att göra vissa saker under vissa tider på dygnet osv. Det köper jag till 100%. Om jag hade fått gå till min musik varje dag och ägna mig helt åt den från 08:00 till 17:00 så hade jag nog inte alltid tyckt om det, men fördelarna hade med råge slagit nackdelarna och jag hade nog mått väldigt bra trots motgångar och tunga dagar.

Redigerat 15 juli 2008 av thrinithan

[dysfunctional]

Sen skall det tillägas att man mår mycket bättre och får en mycket större livslust när man arbetar, man behövs och känner att man har åstadkommit något under dagen. Sen är det alltid roligt när lönen kommer och man kan köpa fina instrument och dylikt.

Fast det här är ju ingen absolut sanning utan varierar från person till person beroende på vad man värdesätter i livet. Jag kan dock hålla med om att man får viss tillfredställelse av att jobba (syftar givetvis på icke-konstnärligt arbete) men jag skulle verkligen inte kalla det för "livslust" utan enbart lite ekonomisk trygghet men det är inte att förkasta faktiskt.

I övrigt är det inte alls särskilt omöjligt att försörja sig som exempelvis låtskrivare idag, där finns det fortfarande pengar att hämta om man får in lite låtar i icke-kommersiell media men vägen dit är otroligt lång och lite av ett moment 22. Jag ser varenda minut jag spenderar i studion som en ren investering och kan bara hoppas att det bär av nån gång .

[DivineCo]

Tycker att ni alla har bra ideer. För vissa passar ett jobb vid sidan mer än väl medan andra känner att dom gör våld på sig själva. Tror inte på soslösningar för dom är antagligen lika jobbiga och förmodligen mer kreativitetsdödande än att ta ett hårt jobb. Det är viktigt att tillhöra och att bidra.

Att skapa musik i sin egen lilla bubbla och att tro att det har något värde utan att ha provat det mot andra är unket.

Arbete måste för övrigt omprövas. Finns hur mycket viktiga jobb som helst i denna världen och jag skulle tro att väldigt många av dom får man ingen kontant lön för.

Så väl som det behövs mat på bordet behöver vi folk som jobbar för mänskliga rättigheter, folk som jobbar för miljön, folk som tar sig tid, folk som sjunger, folk som dansar, folk som mekar med hojjar etc. etc.

Världen behöver lyckliga människor som bidrar genom att göra just det dom är bra på. Brukar ofta sammanfalla med det man vill göra för övrigt.

Däremot behöver inte varje regering skapa nya jobb till varje pris. Tråkiga jobb som bara bygger på konsumtion och utarmning av både miljö och människor.

För varje så kallat jobb som skapas på detta vis drar vi miljön ytterligare några snäpp ner mot botten.

Tror det vore bättre om man lät folk göra det dom verkligen ville göra i möjligaste mån. Tyvärr fungerar inte detta med bidrag och subventioner i ett globalt perspektiv även om hela västeuropa är uppbygt kring detta. Sanningen är den att industrin och marknader är dom största bidragstagarna av alla inte enstaka människor som väljer eller är tvugna att leva på bidrag. Hella vår ekonomi bygger på tullrestriktioner, skatter, bidrag, gambling och folkets pansionspengar.

Tyvärr kommer inte detta att fungera vi kommer att bli frånsprungna av folk med både bättre utbildning och motivation än vad vi har. Ur ett sådant perspektiv är det bättre att försöka sammarbeta än att konkurera. Det är bättre att låta folk göra det dom verkligen vill göra än att skapa ytterligare ett jobb som våldför sig på våra resurser. Men framföralt måste vi fråga os vad folk som dör i Kina eller lever på råttor i Indien igentligen vill göra med sina liv.

Kanske vill dom också hellre spela en sång än att hugga ner all skog vi har.

Och jag säger såväl till dom som till oss. Allt behövs!

[thrinithan (oregistrerad)]

Tycker att ni alla har bra ideer. För vissa passar ett jobb vid sidan mer än väl medan andra känner att dom gör våld på sig själva. Tror inte på soslösningar för dom är antagligen lika jobbiga och förmodligen mer kreativitetsdödande än att ta ett hårt jobb. Det är viktigt att tillhöra och att bidra.

Att skapa musik i sin egen lilla bubbla och att tro att det har något värde utan att ha provat det mot andra är unket.

Arbete måste för övrigt omprövas. Finns hur mycket viktiga jobb som helst i denna världen och jag skulle tro att väldigt många av dom får man ingen kontant lön för.

Så väl som det behövs mat på bordet behöver vi folk som jobbar för mänskliga rättigheter, folk som jobbar för miljön, folk som tar sig tid, folk som sjunger, folk som dansar, folk som mekar med hojjar etc. etc.

Världen behöver lyckliga människor som bidrar genom att göra just det dom är bra på. Brukar ofta sammanfalla med det man vill göra för övrigt.

Däremot behöver inte varje regering skapa nya jobb till varje pris. Tråkiga jobb som bara bygger på konsumtion och utarmning av både miljö och människor.

För varje så kallat jobb som skapas på detta vis drar vi miljön ytterligare några snäpp ner mot botten.

Tror det vore bättre om man lät folk göra det dom verkligen ville göra i möjligaste mån. Tyvärr fungerar inte detta med bidrag och subventioner i ett globalt perspektiv även om hela västeuropa är uppbygt kring detta. Sanningen är den att industrin och marknader är dom största bidragstagarna av alla inte enstaka människor som väljer eller är tvugna att leva på bidrag. Hella vår ekonomi bygger på tullrestriktioner, skatter, bidrag, gambling och folkets pansionspengar.

Tyvärr kommer inte detta att fungera vi kommer att bli frånsprungna av folk med både bättre utbildning och motivation än vad vi har. Ur ett sådant perspektiv är det bättre att försöka sammarbeta än att konkurera. Det är bättre att låta folk göra det dom verkligen vill göra än att skapa ytterligare ett jobb som våldför sig på våra resurser. Men framföralt måste vi fråga os vad folk som dör i Kina eller lever på råttor i Indien igentligen vill göra med sina liv.

Kanske vill dom också hellre spela en sång än att hugga ner all skog vi har.

Och jag säger såväl till dom som till oss. Allt behövs!

Det är så synd att inget av det här kommer inträffa under vår livstid i alla fall. Tänk vilka extrema förändringar som skulle behövas i samhället för att tillåta folk att pyssla med vad de själv vill, i största möjliga mån. Det låter snarare som nått post apocalyptiskt nybygge som inträffar efter att folk insett vad som egentligen är viktigt i livet.

Får mig nästan att längta efter undergången 😛

[dysfunctional]

Tror inte på soslösningar för dom är antagligen lika jobbiga och förmodligen mer kreativitetsdödande än att ta ett hårt jobb.

Där slog du huvet på spiken 😛

[Reason_user]

Jag skulle nog säga så här, det här är vad jag försöker att göra i nuläget alla fall....

För tillfället har jag ett bra jobb heltidsjobb där jag jobba för att få in lite pengar och även för att skapa fram lite variation i livet, visst det kanske inte det jag vill hålla på med egentligen men för tillfället gynnar det stunden. Musiken är målet, min verklighet är att skapa min dröm, notera "skapa min dröm" det innebär att om du har någonsorts tvivel inom dig om att du måste göra si o så för att alla andra gör det så är det det första du måste jobba på och då menar jag inte att du kämpar emot det och börjar en sorts kamp mot tiden eller mot dig själv, utan tvärtom du släpper ifrån dig motståndet istället så flyter du framåt.

Våga lita på dina drömmar och önskemål, gör det till en verklighet genom att redan infinna dig i situationen, var mer inovativ, jobba med din "good feeling" följ din instinkt och sträva alltid efter den mest glädjande känslan i den sitatution du alltid befinner dig i och älta endast på den, älta inte på det du inte har och varför du inte har det för att då lägger du automatiskt ner tid och energi på någonting du egentligen inte vill ha, föreställ dig mer saker än att bara observera och analysera, var lättsam och släpp allt som kommer så kommer du att märka hur din livsglädje, motivation och kreativitet kommer fram det därra flowet som tar dig precis den vägen du vill gå.

Redigerat 15 juli 2008 av Reason_user

[joachime]

Som musiker i samhället möts man av en rad motgångar...

Att kunna försörja sig på som musiker som "yrke" är idag i stort sett en omöjlighet...

Innan internet kom var det ju faktiskt inte helt omöjligt att överleva på musiken...även för mindre band..

Menar du musiker eller kompositör? På vilket sätt har internet gjort det svårare att klara sig som musiker?

Som kompositör innebär fildelning att det är svårare att dra in stora summor på skivförsäljning. Å andra sidan underlättar internet marknadsföringen (rentav demokratiserar den) och du tjänar fortfarande lika mycket från STIM.

Att kalla sig arbetslös musiker tycker jag ställer krav på att man är beredd att ta de flesta jobben inom en begränsad genre. Som någon skrev tidigare, coverband, dansband, revyer etc. Kanske till och med instrumenttekniker på turnéer. Eller varför inte lära ut sitt instrument i studiecirkel eller liknande.

Det är en hård bransch att ta sig in i. Men det har det varit länge. Många som vill in och väldigt få som tjänar gott på det.

Flitigt övande på sitt instrument och initiativförmåga skadar heller inte.

[yessa]

råkade först lägga in samma tråd två gånger.

läs nästa tråd...

Redigerat 16 juli 2008 av yessa

[yessa]

DivineCo skrev: "Att skapa musik i sin egen lilla bubbla och att tro att det har något värde utan att ha provat det mot andra är unket."

MÅSTE BARA SÄGA ATT JAG TYCKER ATT DETTA ÄR VÄLDIGT BRA SAGT. ett citat som borde copywritas och finnas på varje notboks omslag eller skivomslag om jag hade fått bestämma. 😉 (möjligtvis med en mer positivt nyanserad formulering men poängen är både sann och relevant)

Sedan förstår jag ärligt talat inte riktigt hur du "Ekstasis" (trådskaparen här) tänker...

därför håller jag nu min "predikan" för dig och för alla andra som resonerar som du i denna fråga.

1) För det första: om du inte är efterbliven eller har några andra avgörande handikapp (vilket jag absolut inte tror att du är eller har!) dvs om du är kapabel till att utföra ett arbete som ger dig inkomst nog att klara dig på så SE TILL ATT SLUTA LEVA PÅ SOC. du kanske inte visste det men soc-bidraget ska endast vara den sista utvägen för en person som inte lyckats försörja sig på annat sätt trots att den gjort sitt yttersta i alla försök (ty alla har inte samma förutsättningar att klara överleva här i livet). Så hur tråkigt du än tycker att det är att ta hand om dig själv så är det en del av det vuxna livet (minns du vad mamma sa?) och ingen religiös, moralisk eller samhällsvetenskaplig bibel i världen säger att musiker av något slag är undantag i denna fråga.

2) Du, jag förstår verkligen din längtan efter att bara syssla med musik, musik och sån där musik du vet (och att dessutom skapa i egen takt). min längtan är inte liten den heller kan jag säga 😛. musik i utan tvekan en av de största gåvorna till människan. men läs och häpna, det betyder inte att musik är lika med livet. det har det nog aldrig varit och kommer aldrig heller att bli. endast musik kan aldrig göra en människa lycklig. motsatsen är ren inbillning. och grattis, du har faktiskt fått mer än din kreativitet, musikalitet och dina öron. du har fått muskler, disciplin, samvete, kärlek, nyfikenhet, längtan, könsorgan, värdighet o bla bla bla bla...etc...saker att utnyttja! och vi får inte glömma...GRANNAR (dvs människor med samma värde som du och som befinner sig i din omgivning). men du (och som de flesta andra utav oss människor) tänker på dig själv i första hand och vill göra precis som du själv vill hellre än att bli någon miljökämpe eller voluntär nere i afrika och viga ditt liv åt att hjälpa andra (även om du tycker att något sådant vore heroiskt så vill du nog hellre sitta hemma och skapa beats eller melodier). du vill leva ditt harmoniska musikliv och tillfredställa din egen själ och få utlopp för din kreativitet etc. ja du hajjar. och detta tycker du är en av dina grundläggande rättigheter, eller hur? jag tycker det är helt ok, för det vill väl de flesta av oss, inte sant? MEN! om man nu ska prioritera sin egen utopi så är väl det minsta man kan göra att ta ansvar för dig själv och inte "soca" sig fram på andras bekostnad? det jag nu diskuterar är enligt mig en moralisk mognadsfråga (the truth is some tough shit eller hur?). och med största sannolikhet kommer du därför inte hålla med mig när du läser detta. men kanske tänker någon där ute till lite. eller så håller någon med och det är ju alltid trevligt med samhörighet i åsikter 😐 ... jaja. peace out. hoppas det löser sig för alla frusna musikanter. må en dag all fixering vid pengar bytas ut mot strävan efter att utföra tjänster i godhetens syfte. haha ååå vad fint sagt! ps. för att unvika onödiga konfliktsvar: allt jag har skrivit i detta inlägg är endast personliga åsikter. ds puss adjökss

[Svencanz]

Tycker det ar intressant att "musik" verkar special behandlas fran t.ex. "luftballongs flygning" (men kanske likartad debatt fores pa luftballongs forum?)

Valet skulle vara mellan att ha musik som hobby eller yrke. Om man valjer att ha det som yrke, vilket jag ar FULLT overtygad om att man kan, far man ta beslut for att realisera detta. Tex utbildning.

Men vad som verkar ske ar att manga personer behandlar musiken som en hobby, och sedan forvantar sig ett MIRAKEL som skulle gora att dom agerar forband till Britney Spears nasta vecka.

Detta har jag svart att forsta.

Sven

[Ekstasis]

1) För det första: om du inte är efterbliven eller har några andra avgörande handikapp (vilket jag absolut inte tror att du är eller har!) dvs om du är kapabel till att utföra ett arbete som ger dig inkomst nog att klara dig på så SE TILL ATT SLUTA LEVA PÅ SOC. du kanske inte visste det men soc-bidraget ska endast vara den sista utvägen för en person som inte lyckats försörja sig på annat sätt trots att den gjort sitt yttersta i alla försök (ty alla har inte samma förutsättningar att klara överleva här i livet). Så hur tråkigt du än tycker att det är att ta hand om dig själv så är det en del av det vuxna livet (minns du vad mamma sa?) och ingen religiös, moralisk eller samhällsvetenskaplig bibel i världen säger att musiker av något slag är undantag i denna fråga.

Jo tack...man får tacka för informationen...Som jag sade tidigare har jag även moraliska svårigheter att gå på SOC, fast samtidigt tycker jag det är min rättighet, och jag borde även ha folkligt stöd i denna fråga då folket själva har röstat fram detta politiska system, ett system som är till för att uttnytjas ?

Som sagt, att skaffa jobb är inte det lättaste, speciellt då man har musiken som livsstil, långt hår och skägg osv...klädd i svart...

Till och med AMS har ju invändningar på ens klädsel....Så i deras ögon kan det nog det ses som ett "handikap" att man inte är socialt anpassad till det samhälle vi lever i... I klartext så är hela samhället emot mig...och jag är emot dem...Jag har igentligen ingen vilja att beblandas med samhället överhuvudtaget, förutom ett få utvalda musikpolare...

Vad jag fortfarande behöver från samhället är bostad, elektricitet, mat, post, även internet då det är där jag spenderar mest av mina vakna tid. Jag har t.e.x funderat på att flytta till nått mindre samhälle där det är billigare att överleva...för min del kan jag gärna bo i en liten stuga i skogen eller vad som helst..bara jag har de mest grundläggande sakerna jag behöver. Samhället med sin politik gör det inte heller lättare , priser på både mat och bostad är väldigt högt, men som sagt...allt detta är i grund och botten politik...Den fria markanden har ingen moral..och vet inte alltid allmänhetens bästa...

Jag anser att musiker, författare eller konstänrer är ett udantag...vi skapande människor har en helt annan livsstil...vilket samhället

gör allt för att motarbeta istället för att stimulera. Om vi nu alla SKA arbeta, då lär det nog inte bli mycket kultur och konst gjort.

Många har pratat om kultur bidrag till skapande människor..vilket jag tycker låter vettigt...detta bör dock vara betydligt lägre än social bidraget, det behöver inte ens täcka hela ens ekomiska behov, men åtminstonde en liten del av det.

2) Du, jag förstår verkligen din längtan efter att bara syssla med musik, musik och sån där musik du vet (och att dessutom skapa i egen takt). min längtan är inte liten den heller kan jag säga 😛. musik i utan tvekan en av de största gåvorna till människan. men läs och häpna, det betyder inte att musik är lika med livet. det har det nog aldrig varit och kommer aldrig heller att bli. endast musik kan aldrig göra en människa lycklig. motsatsen är ren inbillning. och grattis, du har faktiskt fått mer än din kreativitet, musikalitet och dina öron. du har fått muskler, disciplin, samvete, kärlek, nyfikenhet, längtan, könsorgan, värdighet o bla bla bla bla...etc...saker att utnyttja! och vi får inte glömma...GRANNAR (dvs människor med samma värde som du och som befinner sig i din omgivning). men du (och som de flesta andra utav oss människor) tänker på dig själv i första hand och vill göra precis som du själv vill hellre än att bli någon miljökämpe eller voluntär nere i afrika och viga ditt liv åt att hjälpa andra (även om du tycker att något sådant vore heroiskt så vill du nog hellre sitta hemma och skapa beats eller melodier). du vill leva ditt harmoniska musikliv och tillfredställa din egen själ och få utlopp för din kreativitet etc. ja du hajjar. och detta tycker du är en av dina grundläggande rättigheter, eller hur? jag tycker det är helt ok, för det vill väl de flesta av oss, inte sant? MEN! om man nu ska prioritera sin egen utopi så är väl det minsta man kan göra att ta ansvar för dig själv och inte "soca" sig fram på andras bekostnad? det jag nu diskuterar är enligt mig en moralisk mognadsfråga (the truth is some tough shit eller hur?). och med största sannolikhet kommer du därför inte hålla med mig när du läser detta. men kanske tänker någon där ute till lite. eller så håller någon med och det är ju alltid trevligt med samhörighet i åsikter 😐 ... jaja. peace out. hoppas det löser sig för alla frusna musikanter. må en dag all fixering vid pengar bytas ut mot strävan efter att utföra tjänster i godhetens syfte. haha ååå vad fint sagt! ps. för att unvika onödiga konfliktsvar: allt jag har skrivit i detta inlägg är endast personliga åsikter. ds puss adjökss

För mig är musiken livet oavsett vad du anser om saken...vad livets mening består av är subjektivt trots allt.... på ett existenciellt plan fyller musiken tomheten i mitt liv...utan musiken skulle det vara jävligt tomt...Men visst...det finnas andra ting också som gör livet värt att leva...men som det är just nu är musiken den enda jag behöver för att må bra inombords...

Varför jag tänker som jag gör är till skillnad från dig att jag vägrar acceptera det morderna samhället och det meningslösa liv vi lever.

Vi lever i värld där allt räknas i pengar, vi har glömt bort vad som verkligen betyder något här i livet...dvs dom mänskliga tingen som man inte kan köpa med pengar.. Man lever bara en gång och livet är för kort för att slösas på meningslösa saker...det kommer man ångra bitter sedan...

tror det är en tidsfråga innan vi kommer att inse detta... och det kommer en likande revolution som på 70-talet...man kan ju alltid drömma...

Jag ser redan möjligheterna idag att få en likande utopi i samhället, miljlöpartiet ska erbjuda t.e.x en såkallad "medborgarlön" på runt 10 000 (förmodligen mindre om det blir verklighet), men bara det skulle ju göra det möjligt att leva ett liv i frihet om man nu så vill det.

Jag ska iallafall dra mitt strå till stacken och rösta på MP vid nästa val, förutsatt att dom fortfarande håller fast vid att en medborgarlön blir verklighet.

Rekommederar dig även varmt att kolla på dokumentären "The Trap: What Happened to Our Dream of Freedom"

kanske får dig en tankeställare...