Jump to content
Annons

Skivan... resan och GaphiA...


Recommended Posts

Håller med, kul tråd! Väntar med spänning på nästa inlägg... 😲

Håller med! Mer! tänkte jag, och det här kan jag ju lära mig massor av! Tack!

Redigerat av berch
Link to comment
Dela på andra sajter

Annons
  • Svar 88
  • Created
  • Senaste svar

Postat mest i detta ämne

Thanx berch, Micke H och exeed!

Vi gasra på så får vi se vart vi hamnar ok!

Innan Capricornet kom till studion så ska man veta att det fanns tongångar baserade på problemlösning.

Pengar är alltid ett sjuhelvetes bekymmer och ska man som vår producent avser att göra, lägga allting i productionen på en nivå där kvalité aldrig får ifrågasättas..., ja då är det dyrt.

Ni ska veta hur fruktansvärt mycket tur vi haft med oss på den här resan. Massor av människor som helt spontant verkar ha fattat mer än vad vi själva gör och verkligen kunnat se Släggas vision samt med det som bas, gladeligen ställt upp med utrustning och instrument för hundra tusentals kronor.

Jag tror att dom gör det för dom liksom vi är nyfikna på om det verkligen kommer fungera!?

Vad kommer det bli om man bara använder den färskaste frukten, det finaste brödet etc.

Kan man med hjälp av toppkvalité, få ett band som knappt kan lira, att låta bättre än mycket av den skit som finns på marknaden idag?

Detta är nog en stor bidragande faktor till folks hjälpsamhet.

Vi är långt ifrån själva med den här produktionen vilket ni kommer förstå ju längre in i storyn vi kommer.

Man ska dock veta följande.

Vi har inget skivbolag bakom oss.

Vi sköter vår egen management och tar hand om våra egna bokningar.

Vi har ingen distro för den färdiga skivan i dagsläget och vi vet inte ett smack om hur eller vart den ska säljas.

Allt görs av oss själva och jag tänker inte ljuga när jag säger att det är ett tungt lass att dra.

Jag tror mig veta att vi kommer behöva ytterligare externa krafter för att kunna dra dom bitarna i hamn.

Slägga, vår producent byggde sin studio med ambitionen att ha tillgång till ett ställe där han kunde ha kul.

Där musik kan skapas på en helt fri basis och inte som många fantastiska studios har det idag med snabba produktioner för att de är tvugna att få in degen för att kunna betala hyran.

Det finns helt enkelt inte tid idag eller pengar att göra som dom gamla akterna i Abbey Roads gjorde, där man jammade fram låten tillsammans med en stråkorkester på 50 personer.

Fattar ni vilka pengar det kostade!!!! Även då!!! Per låt kanske!!! Hallå!!!!

Han var smart Sledge tycker jag.

En gammal lada som så många hobbyister använt att sätta äggkartonger i användes för stommen till det som kom att bli Surroundworks Studio.

Att sedan ladan tillhör hans barndomshem säger ju sig nästan självt.

Ni hajjar ju själva vad namnet på studion har för avsikter...

Det känns som att man behöver presentera Slägga lite mer i detta för att kanske öka förståelsen till perfektionismen.

Karln var aktiv som livemusiker under 80-talet. Redan då på en hög nivå och sitter med den gamla skolan av inspelning med sig i ryggen.

Synthar var hett som fan i branschen men sampling var i stort sett bara fött.

Det lät skit helt enkelt om man inte ägde en Fairlight CMI eller liknande för miljontals kronor. Så vad gjorde man då?

Man spelade helt enkelt in en synckod på 2"-bandarna som sedan agera master åt en jäkla massa syntar som via MTC slavades mot tidskoden på bandet.

En gammal klassiker var ju Roland SBX 80!!!

Jag vet att många som läser det här kommer spärra upp ögonen och samtidigt minnas det helvete det var att få syncboxen att fånga tidskoden på bandet och sedan hålla kvar den utan att tappa tidskoden.

Likväl så många det är som kommit på efter att ha spelat in trummor på kanal 2 - 12 och sedan varit tvugna att lägga tidskoden på spår ett, slitit sitt hår för läckaget från kaggen på kanal två, gjort att syncboxen hela tiden tappar tidskoden....

Ha ha ha ha!! Vilka tider!

Det kunde ta en hel dag att tweake den där lilla burken så att syntharna lirade till musiken.

Det gjordes inte musik längre enligt Sledge.

Det var ju inte musik som skapades! Det var hela tiden en reparationsprocess och ett jäkla tweakande!

Han slutade skriva musik under 10 års tid.

Under 90-talet kom så sedan Protools och hårddiskinspelning tog fart på allvar.

Från att behövt vara vitrockstekniker till att bara trycka på knappen hade kommit! (lovar att gå in mer på detta senare)

Ett nytt hopp föddes i vår producent och han började köra igång så smått.

Hans egna studio började byggas på samma sätt som alla vi andra som byggt en gång i tiden.

En madrass på den där väggen, bröstfaner på den väggen. mattor på golvet är ju bra för akustiken etc.

Nöjd med att det gick göra musik igen tillsammans med andra musiker så har han berättat att han aldrig varit nöjd med ljudet från den digitala världen.

Once you go 2", you never go back!!!

Dock kom något nytt i och med det George Lucas startade på 70-talet.

Surround!!!!

Där fanns möjligheten att utforska utan att det fanns en massa folk som sa; så kan man inte göra med den produkten. Där fanns inga måsten!

Där fann han sin leklust igen med musiken för det finns så vitt jag förstått än idag inga regler om hur musik ska mixas i surround!?

Det finns ju för film... men inte för musik.

Sagt och gjort.

En akustiker togs in till studion som skulle rita den nya studion, helt anpassad för 5.1 mixning.

Han fick sparken!

Slägga skickade ut honom då konventionella metoder för ordinära mixningsrum användes.

Slägga ritade om hela studion efter stort sökande och sammanställande av information under flera år.

I kombination med sin kunskap från större studios så la han även lika stor vikt vid liverummen även om de än idag inte är helt klara.

Be mig inte om exempelfiler på detta. Det är en studio. Inte provisoriska lösningar nere i gästrumet för att få lite kontroll på akustik.

En studio kallas för just studio av detta enkla skäl.

Du har kontroll på ljudet!

Någonstans där befinner vi oss idag med Sledge vid våran sida.

Nästa inlägg kommer handla mer om varför en så här kompetent gubbe tar sig an ett sunkigt metalband som GaphiA.

Take care bangeeerz!!

/Crunch'

Link to comment
Dela på andra sajter

Vi fortsätter vår resa...

29497.jpg

Med alla de turer i bagaget som Sledge varit med om så kan man ju hajja att han var ganska trött på industrin bakom musiken.

För hans del handlade det ju som för många av oss, endast om musiken.

Att vi stötte ihop med honom var nog mest av en slump.

Vår eminenta basist hade precis fått erbjudandet att börja jobba som fast livetekniker åt er mer erkänt coverband.

Han skulle ersätta den förre teknikern som ville vidare och få nya intryck helt enkelt.

Denne förre tekniker är våran länk till Sledge via Mikael, vår basist.

009gaphiastudio.jpg

Micke till höger i bilden!

Ödets nyck men denne förre tekniker höll på en del med inspelningar redan innan vi träffade Slägga och dessa två hade träffats sen innan.

Den förre teknikern får helt enkelt heta "den förre teknikern" här med.

Mikael, vår basist blev god vän med förre teknikern som tillika gillade GaphiAs musik.

Way back nu!

Förre teknikern introducerade Mikael för Sledge. Mikael berättade om idioten från Falköping där Mikael i sin tur hade studerat ljudkunskap hos samt lirat i band med sen ett par år tillbaka...., mig alltså.

Så efter många om och men samt raljerande historier så träffades vi då äntligen, Sledge och jag.

Jag var inte överförtjust i hans ganska buffliga sätt men han kunde skruva ljud i studio vilket hördes på vår CD-EP i masteringen.

En sak var dock säker, Jag kunde känna av hans passion för musiken.

Så här i efterhand måste det varit dom här stunderna av trevande testande av kunskaper hos mig, som gjorde att han till slut sa; Ska vi inte försöka göra nåt ihop då?

Jag svarade ja!

Min dumma jävul...

Ha ha ha!

Jag har fått för mig att Slägga såg nåt i GaphiA.

Inte bara musikaliskt med det stora låtskrivargeni som jag trots allt är!!!! Mohahahaha!!! 😆

Utan snarare att han såg en fantastisk glöd i oss. En vilja som återfinns hos många band.

Det är denna glöd som oftast dör ut hos många unga förmågor om den inte backas upp med nytt bränsle och syre hela tiden.

Vi är inte på något sätt annorlunda i detta då vi lätt skulle ha dött ut som band om det inte hade varit för Sledge.

Detta är nog en av de största insikterna jag fått genom resan.

Hur viktigt det är med coaching från någon som kan se på bandet med objektiva ögon.

En person som vill en väl utan ekonomisk vinning i det utan som bara finns där och hjälper en på traven.

En medmänniska helt enkelt!

Take care all!

/Cruncharn'

Link to comment
Dela på andra sajter

Analog inspelning är den tråden sorterad under...

Neve Capricorn är digital...

Cubase är väl också digital...

😆

Läste du från början i tråden?

Hade en dialog med Olsberg om just vart tråden skulle läggas.

Hittar du en lämpligare plats så ge dom en hint.

Känns som att du missat lite vad tråden går ut på fast å andra sidan, alla tolkar olika!

Take care!

Vänligen.

/Tha' Crunch'

Link to comment
Dela på andra sajter

hmmm....jag tror jag börjar ana släggans vision med inspelningen, men jag säger inget ännu så får vi se om jag hade rätt 🙂 Om det är det jag tror så kommer det bli j-vligt intressant!

//Anders

För fasen Gizmozis!!

Om du vet, se för fan till att berätta det för mig då!!! Ha ha ha!!!

Jo det börjar väl luta åt rätt håll.

Skillnaden vid denna inspelning är kanske att man inte ger vika en tum på kvalitén.

Det görs dessvärre för ofta och många gånger på grund av just ekonomiska skäl.

Jag tror att Släggas anledning till lika stor del som vi andra i bandet är att totalt förändra synen på vad som faktiskt kan kallas för skiva.

Det är inget nytt under solen och många har provat.

Kanske stupar vi likväl som så många andra på grund av att krafterna utanför ens egna domäner är för starka.

Men visst satan handlar det om att slå folk på käften. Även om det inte är de faktorerna som driver mig i detta.

Som sagt...

Samarbetet mellan folk anser jag är den största bidragande faktorn till väl gjord musik av hög kvalité.

Känns konstigt..

... det började ju med så enkla grejer som tjocklek på strängar och längd på trumpinnar du vet!!!

Lova att du berättar om du trodde rätt så snart du känner att du kommit på det Anders!

Nyfiken så jag dör!

Take care!

/Cruncharn'

Link to comment
Dela på andra sajter

Äntligen fredag, men nu har jag ju något spännande att se fram mot på måndag.

Har en svåger som jag träffat 5 gånger (eller kanske det är sju) som arbetar som ljudtekniker åt större band som t ex Mötley Crue och ja han är amerikan så därför vi inte träffas så ofta. Tänker inte tala om vad han heter utan hans tillstånd, men för dom som vill går det säkert att ta reda på.

Blivit lite krystat när vi väl ses men börjar bli bättre. Lever i lite olika världar (även om han är gift med min syster som jag förstås känner bättre). Att vi träffas vart 4:e år hjälper inte heller till eller att engelska per telefon känns knöligt.

Han har byggt en studio "för hand" dvs lött ihop allt själv för att få det som han vill ha det.

Efter att ha läst detta och börjat lära mig en del så smått själv så börjar jag inse att nästa gång

jag träffar honom så kommer jag att bli en plåga för jag har massor att fråga honom om!

Jag kan ju ingenting om detta, vilket i och för sig kan vara ett tecken på att jag lärt mig lite i alla fall när jag väl insett det.

Redigerat av berch
Link to comment
Dela på andra sajter

Äntligen fredag, men nu har jag ju något spännande att se fram mot på måndag.

Har en svåger som jag träffat 5 gånger (eller kanske det är sju) som arbetar som ljudtekniker åt större band som t ex Mötley Crue och ja han är amerikan så därför vi inte träffas så ofta.

Blivit lite krystat närvi väl ses men börjar bli bättre. Lever i lite olika världar om man säger så även om han är gift med min syster. Att vi träffas vart 3:e år hjälper inte heller till eller att engelska per telefon ff känns knöligt.

Han har byggt en studio "för hand" dvs lött ihop allt själv för att få det som han vill ha det.

Efter att ha läst detta och börjat lära mig en del så smått själv så börjar jag inse att nästa gång

jag träffar honom så kommer jag att bli en plåga för jag har massor att fråga honom om!

Jag kan ju ingenting om inspelning eller braschen heller för den delen, vilket i och för sig kan

vara ett tecken på att jag lärt mig lite i alla fall när man insett det.

Fy fasen vilken resurs du har där berch!!!

Sug åt dig så mycket du kan. Förvalta hans kunskaper i ett arv, bara genom att lyssna och lär.

Ofta är dom gamla rävarna ganska svåra att få kontakt med tillika urkass på både diplomati samt pedagogik.

Dom kommer som alla andra till slut fram till att deras kunskaper kanske är lite speciella och med det insikten om att den kunskapen måste föras vidare. Dom brukar mjukna då! Hi hi hi!!!

Det låter helt fantastiskt. Framför allt att du har världen framför fötterna.

Så många gånger man längtat tillbaka dit. När allting var nytt... och man fick aha-upplevelser av att byta plektrum.

Nyttja den källan du har berch!

Take care!!

/Cruncharn'

Link to comment
Dela på andra sajter

Ska försöka, träffas inte så ofta som sagt, långt att åka och begränsat med pengar. Sen så är ha ju titt som tätt ute på turné också och huvudskälet när jag åkt och hälsat på har ju varit att träffa min syster.

Har jättekul med att lära mig mer om inspelning och allt runt omkring. Framförallt är det hur kul som helst nu när allt är så lättillgängligt.

Är lite äldre (48 år) och när jag var 16 och precis hade börjat med musik på allvar så var det mest avancerade jag stötte på en synth som såg ut som ett antal fyrkanter. Man kunde koppla ihop en tongenerator med en sågkantsmodulator etc. Användes i musikundervisningen och var tydligen svindyr.

Nu kan ju vem som helst som har lärt sig lite grunder spela in en symfoni om man vill och få det att låta bra. Och som sagt med kunskap ännu bättre.

Roligast är fortfarande att spela ihop med andra. Var country som gällde förut. För att hålla mig igång när bandet mer eller mindre upplöstes och sångerskan drog till Nashville för att pröva lyckan. Så har jag återupptagit mitt gamla huvudinstrument trumpet och numera är det reggae som gäller i Rumprytm. Ett himla kul gäng som jag är glad att jag råkade snubbla över och glad att de vill ha mig med trots att trumpeten nästan rostat ihop (15 år sedan sist).

Link to comment
Dela på andra sajter

Ska försöka, träffas inte så ofta som sagt, långt att åka och begränsat med pengar. Sen så är ha ju titt som tätt ute på turné också och huvudskälet när jag åkt och hälsat på har ju varit att träffa min syster.

Har jättekul med att lära mig mer om inspelning och allt runt omkring. Framförallt är det hur kul som helst nu när allt är så lättillgängligt.

Är lite äldre (48 år) och när jag var 16 och precis hade börjat med musik på allvar så var det mest avancerade jag stötte på en synth som såg ut som ett antal fyrkanter. Man kunde koppla ihop en tongenerator med en sågkantsmodulator etc. Användes i musikundervisningen och var tydligen svindyr.

Nu kan ju vem som helst som har lärt sig lite grunder spela in en symfoni om man vill och få det att låta bra. Och som sagt med kunskap ännu bättre.

Roligast är fortfarande att spela ihop med andra. Var country som gällde förut. För att hålla mig igång när bandet mer eller mindre upplöstes och sångerskan drog till Nashville för att pröva lyckan. Så har jag återupptagit mitt gamla huvudinstrument trumpet och numera är det reggae som gäller i Rumprytm. Ett himla kul gäng som jag är glad att jag råkade snubbla över och glad att de vill ha mig med trots att trumpeten nästan rostat ihop (15 år sedan sist).

Men är inte det helt fantastiskt berch!

Det är ju bland annat det här jag vill åt med tråden.

Vinningen människor, musiker, tekniker får genom att lyssna på andra.

Du med din rutin bakom instrumenten skulle öppna massor av dörrar för unga musiker likväl jag hör en för mig tragik, i det att du är glad att dom vill ha dig med!

Vem skulle inte vilja det?

Ta oss till exempel.

Vi lirar metal!

Men det gör ju inte att vi kan bortse från kunskaperna hos en blåsare i en symfoniorkester.

Tänk vilket drag det kan bli när man kombinerar dessa kunskaper och låter musiken få tala sitt egna språk!

Jösses va ballt!

Många gånger har vi fått frågan vilken typ av metal vi spelar. Man har kategoriserat oss och satt oss i fack...

... för att det är enklare?

Eller för att människor behöver genres för att kunna känna att de tillhör?

Fattar inte..

Börjar väl bli för gammal jag med!?!?! He he he!

Jag framstår nog som en urblåst opportunist i många fall. Men va fasen. Jag är ju gammal nog att hajja att jag är naiv som ett såll.

Men det driver mig framåt.

I musiken får jag ju leka fortfarande och även dessa faktorer påverkar ju perfektionismen i vår inspelning.

Det känns så viktigt att man vill fästa grejerna med den största respekt och vördnad.

Sitter många gånger och lider över min dumhet i studion.

Man sitter och lirar nåt på guran... kanske bara en slask.

PODen är inkopplad mest för att få ljud.

Sen kommer det där ögonblicket... man lirar och så låter det sjuhelvets bra om tonerna man spelar mot resten av musiken... och då vet man... "FÖRBANNAT!!!!" Den ljudkvalitén kommer inte räcka för skivan.

Man sliter som ett as för att få med tagningen. Rattar EQ och letar efter nåt som gör att man kan rädda tagningen.

man kanske till och med får för sig att det går att re-ampa skiten!!!

Men ack nej... stunden fanns där... bara där, när jag spelade det.

Naivt kopplar man upp dom riktiga grejjerna och tror i sitt hjärtas skäl att man ska kunna uppbåda samma feeling igen....

...lönlöst..!

Var rädd om dom stunderna...

... det är där magin finns!!!

Var helsikes rädd om dig berch för jag känner på mig att du har massor som många yngre musiker skulle ha nytta av!

Time to hit tha' shower and head to the studio!!

Försöker svara mellan varven men som sagt, storyn får fortsätta på måndag!

/Cruncharn'

Link to comment
Dela på andra sajter

För fasen Gizmozis!!

Om du vet, se för fan till att berätta det för mig då!!! Ha ha ha!!!

Hm.. som sagt så anar jag bara, kan vara helt fel ute. men jag lovar berätta om det skulle visa sig att det stämmer. Annars så kommer jag själv ta den visionen som jag tänker på :rolleyes:

MVH

Anders

Link to comment
Dela på andra sajter

drloop (oregistrerad)
Analog inspelning är den tråden sorterad under...

Neve Capricorn är digital...

Cubase är väl också digital...

😛

Läste du från början i tråden?

Hade en dialog med Olsberg om just vart tråden skulle läggas.

Hittar du en lämpligare plats så ge dom en hint.

Känns som att du missat lite vad tråden går ut på fast å andra sidan, alla tolkar olika!

Take care!

Vänligen.

/Tha' Crunch'

Sorry, jag läser med stort nöje och har bara läst det göttaste och sett på videos och väntar på att få beställa en t-shirt... :rolleyes:

Link to comment
Dela på andra sajter

Analog inspelning är den tråden sorterad under...

Neve Capricorn är digital...

Cubase är väl också digital...

😛

Läste du från början i tråden?

Hade en dialog med Olsberg om just vart tråden skulle läggas.

Hittar du en lämpligare plats så ge dom en hint.

Känns som att du missat lite vad tråden går ut på fast å andra sidan, alla tolkar olika!

Take care!

Vänligen.

/Tha' Crunch'

Sorry, jag läser med stort nöje och har bara läst det göttaste och sett på videos och väntar på att få beställa en t-shirt... :rolleyes:

Ha ha ha!!! LOL!!!

Göttaste coming right up!

Take care!

/Crunch'

Link to comment
Dela på andra sajter

Ingen tragik, bara ett litet internt skämt i bandet som blev lite fel här. Sen får jag väl erkänna att jag är lite avis på saxophonisten för att han är så j-a bra jämfört med mig när han solar.

Med det menar jag att jag jämför med mig själv när jag var i form på trumpeten och gjorde sånt som jag inte kan just nu. Till exempel ett hyfsat solo. Men bara till att sätta igång att öva och öva och öva igen på trumpeten så blir jag nog nöjd så småningom (nästan).

Håller förresten med dig om att det är skitspännande när man kombinerar olika "stilar" och instrument och får något större än vad det var från början.

Blev inspirerad så gogglade lite och hittade min svågers epostadress (studion), får väl se om vi kan få lite bättre kontakt den vägen över atlanten....

Redigerat av berch
Link to comment
Dela på andra sajter

Vart kommer ert gruppnamn ifrån? Och varför stavas det som ni gör?

Hmmm.

Ska tänka efter så att jag minns rätt...

Initieringen av GaphiA, skapandet av bandet bygger ju som ni kanske läst tidigare, på en "pissed" trummis som ville skriva musik men ansågs inte vara kapabel till detta.

Den kreativa ådran ströps av en massa fördomar av människor runt omkring mig.

Det gjorde mig rent ut sagt heligt förbannad.

Jag ville helt enkelt förkunna för världen, precis som många andra band, att jag var förbannat trött på den typen av dumheter och ville helt sonika skrika ut skiten, rakt upp i ansiktet på folk.

Jag hittade musiker som vågade ta det ett steg till. Yngre förmågor som vågade chansa lite, som inte bar med sig en massa skrupler och som dessutom gillade mina riff och låtar.

Jag fick med mig två growlare i det begynnande projektet.

Dessa två gastade ganska så rejält med den tidens mått.

Jag hade två gaphalsar helt enkelt, men inget bandnamn!

Så en kväll, lika naturligt som de flesta geniala idéer, så poppade det upp. Gaphals... på wäshötskt manér och bred dialekt så blev det att "pöjka" var "gapia".

Med en liten filmtvist och för att göra det lite coolare så la jag till ett "h" i namnet, var på det blev Gaphia.

När jag senare satte mig med bandets logo så såg det ballare ut med ett stort A i slutet så där av; GaphiA!

Dock ska man veta att det uttalas just "gapia" och inte "gafia" som många snubblar på.

Jag ville ha en annan anknytning till bandnamnet för att kunna svara på just såna här frågor i en intervju till exempel.

Jag satte mig vid windows 95, startade sökfunktionen och skrev gaphia. Döm om min förvåning när det dök upp en runtime-fil som heter just "gaphia.dll".

Senare har jag hittat en resturang i Japan som även den heter Gaphia så där har ni en del av länken till kabuto-maskerna.

Det fanns även ett band i Japan som hade hetat Gaphia. Någon sorts konstellation mellan ett aktivt band som heter Sophia och en showgrupp jag inte minns namnet på i skrivande stund.

Söker man på GaphiA på nätet så får man upp bland annat en låt som heter "I love you sayonara". Dock inte att förknippas med oss då.

Är inte så speciellt orolig för detta då jag släppte GaphiAs första demo 1998 och japanerna aktiverades inte förrns runt 2001 tror jag.

Så där har ni storyn bakom GaphiAs namn!

Take care!

Ps. Kommer med en update på storyn senare idag. Är tvungen att klippa klart ytterligare ett "demontime" avsnitt till vår webbsajt.

/Crunchman'

Link to comment
Dela på andra sajter

Så.......

Vart var vi?

Trummor!

Vad kan man säga om detta instrument då?

En sak är jäkligt säker. Det är mycket mer med trummor än man kan ana...

Min inriktning på detta kommer kanske inte belysa så mycket av teknikerna bakom att spela in trummor.

Det tas upp i massor av bra trådar här på forumet redan.

Det som dock är intressant är hur vi på tre år fått fram en av de bästa trumslagare jag känner och någonsin har kännt.

Då ska man veta om att jag själv har över 15 år bakom stommarna med en ordentlig laddning rutin i hur ett trumset ska låta när det levererar pulver!

Vår trumslagare John, har gått samma öde som vi andra till mötes med de olika misslyckanden vi alla stupat på.

Insikten om sitt egna spel var starkt begränsad hos oss alla samt att vi alla kom från olika genre samt att vi hade olika mängd rutin inom musik där jag nog anses vara den med mest kött på benen i GaphiA.

För mig så var ju dom erfarenheterna mest ivägen när vi började närma oss skarpt läge.

Jag hade för många "måsten" i skallen som ärligt talat begränsade flödet för hela bandet.

Där tror jag att de andra haft det fan så mycket lättare att både ta till sig men oxå tycka det varit roligt att lära sig en massa nya saker.

Mitt glas var överfullt innan jag kom till studion... fullt med en massa skit som verkligen inte funkar i skarpt läge.

Jag ser många göra på samma sätt i trådarna här på forumet då det diskuteras hur man gör eller hur man gör bäst.

Enda erfarenheten jag kommit fram till genom denna resa är att det i stort sett bara finns ett enda sätt att jobba på om det ska bli bra. Tveklöst och utan kompromisser!

Usch vad farbror Barbro har rätt i sin kommentar om genvägen till det perfekta ljudet!

Så vad gör en bra trumslagare då?

Slår hårt?

Har bra sväng?

Är tekniskt duktig?

Alla dom frågorna ställdes på sin ände. I alla fall för mig.

Vår käre producent Slägga började införa en massa konstiga regler för oss som bekant.

Inget repande. John och Mikael på trummor och bas skulle spela dygnet runt men inte något av GaphiAs material.

Allt slogs omkull.

Uppsättningar på cymbaler. Tjocklekar på trumstockar. Val av skinn...

Ta mig fan allt ställdes på sin ände.

Hur högt du ska sitta på en trumstol i förhållande till virveln. Vilken vinkel baskaggen ska stå i förhållande till trumstolen för att kunna driva in mesta möjliga mängd energi i slagskinnet.

Det jag har kommit fram till i vad som är den perfekta trumslagaren är..

En person som inser sina begränsningar och överspelar inte.

Inser och förstår att nyttja akustiken i rummet och med det anpassar styrkan i slagen. Med andra ord; spelar musikaliskt efter hur rummet låter.

Den viktigaste egenskapen är nog dock fokusering....

Som för Johns del så fungerar hans arbetssätt så här.

Vi arrar gemensamt en låt under söndagens session. Denna får John med sig hem.

Sedan sitter han med denna låt ihop med ett klicktrack och repar på samma saker i upp till 6 timmar per dag.

Detta efter att ha knegat en hel dag med vanlig jobb.

Så varje låt får ett snitt på 25 timmar repetition innan inspelning.

På lördagens session påföljande vecka så riggas trumsetet upp efter de krav som låten har.

Med detta menas mängd pukor, cymbalplaceringar, stämning av skinn etc.

Efter detta sätter sig John och börjar spela in sig i trumsetet i studion.

Han har alltså en exakt likadan uppsättning hemma i replokalen.

När klockan börjar närma sig 17.00 så börjar det bli dags för oss andra i studion att fokusera på tagningar samt hur pass förbannad och irriterad John blir.

Om han är glad så vet vi att han inte sätter låten före kl.20.00.

Runt kl.18.00 så är han ganska slut i armarna och då brukar han ta en paus och käkar.

Det verkar i alla fall som att det sker något "där", i denna paus.

Han samlar upp sina tankar och börjar slappna av ordentligt. Man kan liksom se det på honom.

Då vet vi att allt måste klaffa. Alla mickar måste funka. Allt ljud som ska in måste fungera i det läget för precis där är vi så nära skarpt läge som det bara går....

Nar John fått upp blodsockret så är det mellan tre och fyra tagningar som kommer under en halv timmas tid och bland dom tagningarna...., där finns låten.

Alla dessa tagningar som fästs på tape; eller ja i vårat fall, i datorn, är bra tagningar som var och en skulle funka att använda.

Här går vår käre Slägga in och väljer den han anser har mest "liv" i sig.

Om det nu skulle vara så att något slag är fel eller kanske inte kommer fram så låter man detta vara.

Det var menat så vilket faktiskt ger mer till musiken i slutändan i vilket fall.

Det blir tagningen i sin helhet som är viktigast...

För alla band så är truminspelningar det dyraste man kan göra i en studio...

... så här gör GaphiA och det blir fantastiskt kul att lyssna på!

Take care!!!

/Crunch'

Link to comment
Dela på andra sajter

Det var banne mig inte lätt det här kapitlet om trummorna.

Konfererade med Slägga gör att jag måste ta ytterligare ett tag i detta ganska stora projekt.

Får själv känslan av att feelingen försvann i min förra inlägg på något sätt!?

Så jag blir tvungen att dyka djupare ner i skiten och fundera på vad som gör att känslan av saknad uppstår.

Starten bakom trumslagandet är nog en av kärnan till förra inläggets problem.

Med problem menar jag att det blev för definitivt.

Hade som sagt en konferens med Slägga idag per telefon där han anmärkte på detta.

Vad fan finns det egentligen för intresse i att få reda på hur vi spelar in trummor?

Trummor som trummor kan man ju tycka och av naturliga skäl kan få, idag, spela in trummor på det sätt vi gör.

Det som trots allt är intressant är ändå Släggas sätt att forma, skapa och utveckla en trumslagare av Johns kaliber.

Vi har alla i bandet någon gång sagt; om inte mina kunskaper räcker till för att göra den här skivan så kan jag lika gärna skita i det hela.

Ni hajjar va! Alltså den totalt insiktslösa kommentaren om att man redan kan allt om sitt instrument.

Så här i efterhand så skrattar man ju ganska rått åt sig själv för dom där definitiva kommentarerna man gjorde och det ska erkännas att både ett och två leenden dyker upp på läpparna när man hur andra musiker prata i samma banor.

Med det menar jag även musiker som gått igenom det samma som vi har.

I detta fallet är det ju en jäkla tur att vi har en coach med som hjälper oss att hålla fötterna på jorden för utan det, skulle nog en hel del naivt överstyva kommentarer fällas från vårt eget håll.

När jag tänker efter så blir ju skapandet av en trumslagare ganska absurd.

Detta av flera skäl.

Att för det första, utan att själv vara trumslagare, kallt häva ur sig; så där spelar man inte trummor.

Och för det andra, lika självklart säga; du hör inte musiken!, gör att man blir rent ut sagt förbannad.

Man har ju koll liksom....

... eller hur.

För tre år sedan började detta mosande av musikerna i GaphiA.

Jag menar verkligen mosande...

Det gick inte en enda dag utan att telefonen var knallröd av allt gastande vi fick på oss.

Att man överlevde är ju helt otroligt!

Man var kass, repade inte tillräckligt, var inte i studion tillräckligt..

... allt var skit.

Ja, jag har gjort lumpen så "I know the drill!"

Jag kan tillägga att det inte är så stor skillnad på det vi utsattes för då, idag om man tänker efter. Man är fortfarande kass på allt.

Men idag vet man varför man är kass på det man gör samt man blir bättre på att minimera mängden fel.

Dom få gånger man verkligen är bra på något så är det av helt andra anledningar än det man själv trodde ändå.

Ett av dom stora problemen som fanns i GaphiA var något man träffar på i nästan alla typer av grupper. Oavsett om det är ett band eller bara en arbetsgrupp.

Det finns minst en eldsjäl.

Dessa har oftast en väldigt klar uppfattning om hur saker ska vara för att bli på bästa möjliga sätt och använder alla medel de kan för att driva igenom det.

I vårat fall så var det ju naturligtvis jag...

Jag hade ju skapat bandet ut efter mina egna normer.

Man brukar kallt kalla en sån person för gruppens "Hitler". Personen som omedvetet skadar de resterade medlemmarna i gruppen i sin medvetna jakt på sanningen.

En sanning som bara kan bekräftas av en enda person. Han eller hon själv...

Det håller inte.

Det ger ingen dynamik.

Det ger ingen upplevelse.

Och i vårat fall.., ingen musik.

Det lirade inte helt enkelt.

Johns trumspel på den tiden baserades ju på hur jag spelade.

Han kan inte spela trummor som jag kan. DOH!!!!!

Det Slägga var tvungen att göra var något så elakt som att slå undan fötterna på mig.

Eliminera det grepp jag hade över GaphiA och ta bort alla "mina" sanningar för de resterade medlemmarna.

Allt jag sa och gjorde ifrågasattes, till och med ljögs om för att nå målet...

Att få mig att tappa fotfästet och med det, kontrollen över GaphiA.

Det blir ganska lätt att inse som utomstående att världen försvann för mig.

...jag vet inte hur länge jag grät...

...av smärta, ilska, förtvivlan...

Allt det jag kämpat och slitit för i så många år..., var borta på mindre tid än jag kunde presentera bandets medlemmar på.

Detta tog nästan två år för Slägga att genomföra.

Jag är lite för gammal för att gå på dom enklaste knepen så jag höll ut länge ska ni veta.

Belive me, det gjorde bara kraften i slagen starkare och gjorde mer ont....

Jag ska försöka fördjupa mig mer i detta men samtidigt som det är svårt att minnas allt från tre år tillbaka så kan jag inte annat än påstå att det finns en del motstånd i mig att plocka fram det dessutom.

Jag får väl ta det i etapper och hoppas på förtroenden....

/Crunch'

Link to comment
Dela på andra sajter

Spännande läsning, även det om trummorna. Men man kan ju inte kommentera allt. (= hinner inte måste jobba också emellanåt!)

Lite fundersam över hur du menar med "kan allt om sitt instrument". Min erfarenhet är att ju mer jag lär mig desto mer upptäcker jag att jag har massor kvar att lära oavsett vilket instrument det gäller.

Vad gäller eldsjälsbiten du skriver om så har jag nog alltid tyckt att "min" musik blir mer spännande om jag har en "låt" som jag presenterar för bandet som jag är med i och de sedan lägger till sina egna tolkningar. Så länge som grundidén finns kvar då. Skulle jag vilja ha det precis som jag själv vill finns ju ingen anledning att spela ihop med någon. Kan lika gärna göra musik själv i datorn i så fall. Med det är bara lilla jag.

Redigerat av berch
Link to comment
Dela på andra sajter

Spännande läsning, även det om trummorna. Men man kan ju inte kommentera allt. (= hinner inte måste jobba också emellanåt!)

Lite fundersam över hur du menar med "kan allt om sitt instrument". Min erfarenhet är att ju mer jag lär mig desto mer upptäcker jag att jag har massor kvar att lära oavsett vilket instrument det gäller.

Vad gäller eldsjälsbiten du skriver om så har jag nog alltid tyckt att "min" musik blir mer spännande om jag har en "låt" som jag presenterar för bandet som jag är med i och de sedan lägger till sina egna tolkningar. Så länge som grundidén finns kvar då. Skulle jag vilja ha det precis som jag själv vill finns ju ingen anledning att spela ihop med någon. Kan lika gärna göra musik själv i datorn i så fall. Med det är bara lilla jag.

Gällande biten med "kan allt om sitt instrument", så är det ju precis så som du säger.

Vi var allihopa lika naiva i vår egna kunskap. Vi kunde ju hantera våra instrument..., trodde vi. Och visst fan var vi bra på det vi gjorde. Det svängde ju..., men steget upp till att bli ett band som klarar av att lira i en skivproduktion..... Det är ett sjuhelvetiskt steg i nivåskillnad.

Alla möter ju någon gång "inlärningsväggen" med sitt instrument.

Man får för sig att; jag kan inte bli bättre! I det läget behövs det någon form av utomstående kraft som hjälper en över den fasen.

Jag kommer gå in mer på det senare då jag behöver fundera ordentligt innan jag kastar ihop något om det där.

Eldsjälen och jag...

Jag hade en vision om att det jag gjorde var så pass bra att det inte behövde externt inflytande.

Lik förbannat ville jag ha upp materialet på en scen och spela det live.

Kombinationen gjorde mig till en fanatisk faschist vilket jag påvisade med Hitler-uttrycket.

Jag hade precis den inställningen då jag som många andra någon gång, varit besviken på före detta medmusiker för att dom inte hajjat min vision.

Med GaphiA skulle det bli annorlunda. Det var en ren principsak som enbart gjorde mig än mer naiv...

Idag är det en helt annan femma för mig.

Du skriver att det känns meningslöst om inte bandet är med och säger sitt så länge grundtanken med det du presenterar för bandet finns kvar.

Jag hade det så i början också av vår start med Slägga. Det var ju min enda räddning kändes det som.

Även denna mosades totalt. Det dög inte!

Sakta men säkert så utvecklades detta till att idag, när jag skriver musik, så kräver jag av mig själv, att det jag skriver enbart ska trigga inspiration hos mina bandkamrater.

Jag skiter fullt i om det blir nåt kvar av låten jag skrev för den kan bara vara "jag"...

Det finns ingen harmoni i det för mig och jag vill undertrycka det ytterligare. Det är så för mig och menar inte att det är ett mål att nå för alla.

Jag vill med mina riff och mina idéer, skapa emetionella situationer som automatiskt triggar mina medmusikanter till att börja spela någonting. Vad som helst!

Det som gjorde att jag verkligen fattade varför det här ens kunde fungera var...

... om jag klarar av att trigga igång mina bandkamrater med det jag skriver musikaliskt eller i text, så kommer jag ta mig fan även kunna trigga en lyssnare, en publik till samma sak.

Det är det enda säkra kortet jag har i min arsenal mot världens korkade resencenter om du hänger med i mina tankar här?

Man fattar ju snabbt att väldigt många låtidéer, som kanske i andras öron låter ok, inte duger för mig längre.

Jag tror jag snittar ett riff på tjugofem som kanske håller måttet och klarar av att påverka mina kamrater.

Om riffet inte talar till mina medmusikanter..., då kommer det inte tilltala dom som ska betala för produkten heller.

Man ska tillägga att även om jag har en ratio på 1:25, så ger inte detta nån garanti för att låten håller i slutändan men jag vet att det finns något i det i alla fall. Det är en bra och positiv känsla som gör att man gladeligen strävar vidare!

Tack för dina frågor "berch"!

Dom hjälper för man blir lite blind i allt det här.

Du hjälper mig att bli tydligare i det jag vill ha fram för jag måste tänka om i nya banor!!!!

Thanx!

/Cruncharn'

Link to comment
Dela på andra sajter

Vilken otroligt fantastisk tråd.

Utan minsta tvekan det mest intressanta och givande jag någonsin läst på ett forum.

Hatten av!

Jag bockar och bugar djupt.

Tack "lavrell"!!! Det värmer gott!

Alltid en skön känsla att kunna tillföra något. Man blir lätt tacksam när man fått vara med om alla grejjer vi har gått igenom så man vill ju dela med sig.

Skrubbsåren man får i såna här processer gör inte så ont då.

Take care!!!

/ Tha' Crunch'

Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu

×
×
  • Skapa ny...