Jump to content
Annons
  • inlägg
    16
  • kommentarer
    19
  • visningar
    16 596

Äntligen är låten färdig!


Nils Erikson

720 visningar

Som jag berättade i förra veckans inlägg behöver låten komma tillbaka från refrängen till versen igen, men samtidigt skulle jag vilja förlänga refrängens maffiga frihetskänsla så att återgången inte blir för snöplig. Går att det slå två flugor i en smäll och göra båda? Jag låter refrängen gå i repris men i stället för sång kliver trumpeten fram från sin lite undanskymda plats i bryggan. Den får spela en helt egen, ny solomelodi över kompet, ett slags instrumental andra-refräng.

Jag vågar påstå att detta tema slår tre flugor i en smäll: refrängförlängning med klimax, återförande mellanspel och dessutom något av en hook. Folk kan säga ”den där trumpetlåten” som en tag, lätt att lägga på minnet. Trumpetmelodin i sig har något trallvänligt och fanfariskt över sig, vilket passar låtens textidé.

Nu är slutformen inte långt borta. Låten har fått en fungerande enhet av vers-brygga-refräng-mellanspel som enkelt kan upprepas och därmed behöver den bara ett intro och något slags avslutning. Det blir lagom 3,5 minuter, perfekt för en radiolåt, något som skivbolaget alltid letar efter.

Skeptikern i mig börjar dock undra om låten inte innehåller för många delar redan, för att vara en kort popdänga. Ska den dessutom ha ett intro också, och ett stick och en avslutning? Det blir bara för mycket. Och när trumpetdelen kommer blir det tema nummer fem, om man räknar in introt. Nej, detta måste lösas på något smidigt sätt. En klassiker är att plocka in låtens hook eller en del av refrängen som intro, ett slags vykort från vad som väntar längre fram. Dels sätter det igång låten med något catchy direkt och dels har lyssnaren liksom förberetts, så att det inte blir något helt nytt att ta in när det väl kommer.

Ja, det är mycket psykologi när man skriver poplåtar, men som väl är (?) finns det ju ett antal välbeprövade klichéer att ta till. En sådan är att lägga ett *stick* - ett avvikande, lite eftertänksamt tema - efter andra refrängen för att variera formen, men det kommer inte på tal den här gången kan jag säga. Det skulle göra låten alltför komplex och lång. I en softare variant blir trumpetintrot perfekt och efter andra refrängen kan man fläska på med några refränger ytterligare, med variationer. Så nära slutet ska inget nytt presenteras och har man inte vunnit lyssnarens gillande vid det laget är det ändå kört.

Men texten då, den är väl jätteviktig? Självklart. Men textskrivandet är en delvis separat process, med sin egen dynamik och konventioner. Det förtjänar ett eget inlägg, liksom produktion och inspelning. För nu tänker jag faktiskt inte hålla Studios läsare på halster längre. Det är dags att presentera resultatet [trrrumvirvel].

Så här blev det, med vykortsintro, kraftfull vers, dynamisk refräng, trumpetklimax och hela rasket:
Nils Erikson – Heligt (Spotify / Apple Music)

2 Kommentarer


Recommended Comments

Bra jobbat! Nästa låt tipsar jag att lämna in på mastering, inte bara innehållet som är viktigt. Det ska vara skönt att lyssna på, fylligt och tydligt ljud! Annars bra gjort! :)

Link to comment

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu
×
×
  • Skapa ny...