Jump to content
  • Sign in to follow this  

    Betydelsen av rätt mikrofonplacering


    Ollie Olson

    Inspelning_Mikrofonplacering.thumb.jpg.71a07c2ca7d130c8584b19a89ade3e30.jpg

    När du ska spela in sång eller andra instrument så är det så klart bäst att ha rätt mikrofoner för alla tillfällen. Men det kan bli en dyr historia. Viktigast är istället att du lär dig att placera den eller de mikrofoner du har på bästa möjliga sätt.

    En bra placerad mikrofon gör att instrumentet kommer att klinga naturligt, och du kommer att ha fler frekvenser att arbeta med. Det första som ska göras är så klart att placera ljudkällan, det vill säga personen som sjunger eller spelar sitt instrument, i ett bra rum som är lagom dämpat, sedan går du runt och lyssnar hur instrumentet låter när det spelas.

    Lyssna på lite avstånd, lyssna nära, be personen spela låten som ni ska spela in och se var i rummet som det låter bäst och vad du vill ha ut av ljudet i produktionen. Oftast vill du ha ett nära ljud för att få det mesta möjliga ut av sångaren eller instrumentet, men ibland är en distansplacering precis det som passar bäst. Lyssna också på var på instrumentet är tydligast – var någonstans kommer ljudet ut ur instrumentet?

    Ta exempelvis en akustisk gitarr. Den har sitt resonanshål där ljudet kommer ut, och visst kan du sätta en mikrofon där men du riskerar att få puffljud då ljudet flyttar luft ur gitarrkroppen där. Jag skulle istället placera mikrofonen vid tolfte bandet, om du vill ha ett lite mer diskantrikt ljud och vid stallet om du letar efter ett rundare och varmare ljud. Samma sak gäller piano. Antingen ovanifrån ner mot strängarna för mer diskant och bakom pianot om det är mer värme och rundhet som eftersträvas.

    Sign in to follow this  


    User Feedback

    Recommended Comments

    There are no comments to display.



    Create an account or sign in to comment

    You need to be a member in order to leave a comment

    Create an account

    Sign up for a new account in our community. It's easy!

    Register a new account

    Sign in

    Already have an account? Sign in here.

    Sign In Now

  • Similar Content

    • By HoboRec
      Mjukvarumarknaden för elgitarrinspelning är stor, och helt ärligt väldigt bra. Men om du vill spela in med den där speciella rörtoppen du har hemma, eller i replokalen utan att störa omgivningen, hur gör du då? (In English at the bottom of the page).
      Det finns ju faktiskt ingen plugin som låter exakt som din favorit-förstärkare. Att spela in en 100w rörförstärkare hemma i lägenheten är inget alternativ för de flesta. Även om du bor i villa, så är det troligtvis inte den mest populära eftermiddagssysslan bland övriga familjemedlemmar. I veckans video experimenterar jag lite med hur du kan spela in den där förstärkaren utan att störa någon – den som du inte lyckats få till ljudet ifrån trots utbudet av plugins och ändlösa listor med Kemperprofiler. Utan att behöva använda högtalare eller mikrofoner. Dina grannar kommer nog också gilla detta.

      ENGLISH
      Record your guitar amp without disturbing your neighbours
      The software market for electric guitar sound is huge, and honestly quite good. But what about that special tube amp you have at home or at your rehearsal space?
      There’s no plugin that sounds exactly like that. To record a 100w tube amp in your apartment might not be a very good alternative for most. Even if you live in a house it’s likely not the most popular afternoon activity among your family members. In this weeks video I’m experimenting with how you can record that amp. The one that you can’t seem to replicate with plugins and endless lists of Kemper profiles. This without having to use speaker cabs or microphones. Your neighbours will probably like this too.

      Ulf Blomberg
      Producer & Audio engineer
      +46709184758 | www.hoborec.com
      Se alla HoboRec:s video-bloggar på Studio här
    • By Leo Larsson_
      Hej! Jag har en liten teaser här på en låt som jag spelat in. Det är inte min låt, jag har gjort en cover på Lionel Richies låt "Stuck on You". Inspelningen är inte riktigt klar än men som sagt det är bara en teaser, ett smakprov. Vad tycker ni? Skriv gärna.
      Instrument arr. Per Hallén, https://www.studioador.com/
      Sång. Leo Larsson
       
      Stuck On You Teaser.mp3
    • By HoboRec
      I Augusti förra året fick jag besök av japanska rock legenderna Electric Eel Shock. Jag hade tidigare kontaktat dem för att se om de var sugna på att komma förbi och ta en titt på studion om de hade vägarna förbi under sin europaturné. De svarade med ett bättre förslag, som var att boka ett par dagar för att spela in en ny singel.
      Jag passade självklart på att dokumentera så mycket jag han med under inspelningen, samt ställa lite frågor om deras instrument och annat relevant. Deras nya singel Red Devil är nu släppt så jag tänkte att det nog är hög tid att göra något av det här materialet.
      Electric Eel Shock firar 25 års jubileum i år och gör en ordentlig turné där de åter igen kommer till Sverige under våren. Har du tur kommer de spela någonstans i närheten av dig.
       
      Ulf Blomberg
      Producer & Audio engineer
      +46709184758 | www.hoborec.com
      Se fler av HoboRec:s video-bloggar här
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Så ser du till att dina låtar har rätt volym och att den stämmer överens med andra låtar i samma genre.

      Med anledning av gårdagens artikel om Loudness Penalty känns det vettigt att uppdatera blogginlägget gällande hur volymstark din mix egentligen ska vara år 2018. Ett problematiskt och omdiskuterat ämne som många av oss musikentusiaster brottas med: Hur stark ska mixen vara? Hur stark ska mastern vara? Står sig mastern volymmässigt mot annan musik i samma genre? Har mixen tillräckligt med dynamik efter limiteringen? Låter mixen fortfarande bra efter limiteringen? Listan kan göras lång och frågorna lika så.
      Men faktum kvarstår: Musikinspelningar från förr framstår ofta som betydligt svagare volymmässigt än modern pop eller rock och tv- eller radioreklam är betydligt starkare än exempelvis film eller nyhetssändningar. Detta är problematiskt av många anledningar (se exempelvis The Loudness war på Wikipedia). Men det finns en lösning.
      Fram tills för bara några år sedan har det inte funnits någon standardisering för att mäta den upplevda ljudstyrkan hos ljudinspelningar. Visst, vi har RMS, K-system och PPM för att nämna några, men ingen riktig standard utan endast rekommendationer, i kombination med eget tycke och smak. Ur detta behov föddes EBU R128, European Broadcasting Union Recommendation: En uppsättning regler för ljudstyrka och tillåten maximinivå under radiosändning. Något senare analyserade den legendariska mastringsteknikern Bob Katz iTunes Radio med den nya Apple sound check-algoritmen och kom då fram till att varje låts genomsnittliga volym låg runt -16,5 LUFS, vilket motsvarar RMS runt samma siffra.
      Vad detta i praktiken innebär är att många av låtarna som laddats upp på iTunes Radio genom åren sänkts i volym då de varit för starkt mastrade, i förhållande till den nya standarden. Detta betyder i sin tur att låtar som är starkt mastrade (limiterade/komprimerade) faktiskt upplevs som svagare än låtar som inte har någon limitering alls, eftersom de olimiterade låtarna har mer dynamik. Det vill säga skillnaden mellan låtens starkaste och svagaste parti, även kallat Dynamic Range eller DR. Om en låt har en ljudnivå på -8 LUFS så kommer iTunes Radio att sänka volymen till -16,5 LUFS. Om låten däremot ligger på -23 LUFS så volymen höjs till -16,5 LUFS. Vilken låter bäst mån tro?
      Följande volymstandard gäller för de vanligaste musiktjänsterna år 2018. Siffrorna är hämtade från masteringthemix.com.
      Itunes Store: -1.0 dB peak, LUFS på -9 till -13 och mer än 9DR Itunes Radio: -1.0 dB peak, LUFS på -15 till -16,5 och mer än 9DR Youtube: -1.0 dB peak, LUFS på -13 till -14 och mer än 9DR Spotify: -1.0 dB peak, LUFS på -13 till -15 och mer än 9DR Soundcloud: -1.0 dB peak, LUFS på -9 till - 13 och mer än 9DR CD: -0.1 dB peak och ingen volymstandard eller DR Vad detta i praktiken innebär är att det är omöjligt att göra en ”optimal” mix/master för samtliga tjänster. Samtidigt är det viktigt att inte stirra sig blind på siffror. Jag har tidigare pratat varmt om Toneboosters EBULoudness och att du bör eftersträva en volym runt -16 dB LUFS för digitala släpp på Spotify och iTunes. Men med anledning till ovanstående statistik så verkar -14 dB LUFS vara den gyllene medelvägen, för att din musik ska låta stark och dynamisk överallt. Inget hindrar dig dock från att göra en master för varje musiktjänst, även om det är extremt tidskrävande och ganska onödigt. Oavsett så skulle jag önska att vi kunde mastra aningen svagare. Om du mastar för radio, film eller tv så är det dock standarden -23 dB LUFS (se EBU R128) som gäller.
      Hur ska du då gå tillväga för att uppnå -14 dB LUFS och optimera dina digtialsläpp volymmässigt? Det hela är ganska enkelt:
      Placera Toneboosters EBULoudness sist i mastringskedjan, efter limitern. Limiterns output ska vara -1 dB, vilket innebär att risken för missljud minimeras vid eventuell konvertering till mp3 eller andra ljudförstörande format. Välj mätningen LUFS -14 eller LUFS EBU R-128 om det handlar om radio- eller TV-sändningar. Klicka på reset för att nollställa tidigare avläsningar. Välj om du vill synka pluggen via ditt inspelningsprogram eller genom själva pluggen (detta spelar mindre roll) Spela upp låten från början till slut Håll koll Läs av värdena, grönt = bra
      Om du tycker att allt detta låter på tok för komplicerat så ska jag göra det enkelt för dig. När du är klar med din låt, lägg en limiter sist i kedjan innan du exporterar. Ställ limiterns utvolym till -1 dB och se till att du inte limiterar mer än 1-2 dB max. Checka av mot Loudness Penalty. Klart.
      Kontentan: Vill du få din musik att låta starkare på 2000-talet ska du helt enkelt att mastra svagare, runt -14 dB LUFS för att vara mer exakt om du ska ge ut musiken på iTunes, Spotify eller liknande. Din musik förtjänar att låta bra och överdriven limitering är inte längre nödvändig! Volymkriget går mot sitt slut och vi närmar oss sakta en mer angenäm ljudupplevelse. Framtiden på ljudfronten ser ljus ut.
      Kuriosa
      Volymkriget, eller Loudness War, hänvisar till den volymökningstrend som tog sin början redan på 40-talet och som nådde sin peak på 80- och 90-talet med CD-skivan. I korthet handlar volymkriget således om utvecklingen av ökad ljudnivå i komersiell musik, på bekostnad av dynamik och ljudkvalité.
      Ett tydligt och välanvänt exempel är Metallicas album "Death Magnetic" som fick både lyssnare och kritiker att reagera på den usla och odynamiska ljudkvalitén. Detta album blev också på många sätt startskottet för en tydlig motreaktion ledd av bland annat mastringsteknikern Bob Katz, som tillsammans med iTunes utvecklade en ny automatiserad volymstandard, vilken senare kom att appliceras på andra streamingtjänster.
      I korthet innebar detta att starkt mastrad musik med minskad dynamik sänkes volymmässigt, medan mer dynamisk musik gick vinnande ur kriget. Volymkriget pågår i viss mån fortfarnade, men i betydligt mer begränsad omfattning.
      Läs mer om Volymkriget på Wikipedia.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Ett av mina absoluta favoritinstrument att spela in är den nylonsträngade gitarren. Men hur går du egentligen bäst tillväga för att fånga instrumentens rätta karaktär?

      Den nylonsträngade gitarren kan, precis som andra gitarrer, användas på många sätt – inte minst i inspelningssammanhang. Detta mångsidiga instrument kan med fördel agera soloinstrument så väl som kompgitarr, för att inte tala om fingerspel och plock. Vidare kan den nylonsträngade gitarren, precis som den stålsträngade och elektriska, användas som rytmisk förstärkning och pådrivare. Något jag personligen älskar och förmodligen utnyttjar lite väl ofta, om nu sanningen ska fram. Faktum är att den akustiska gitarren inte är helt olik tamburinen i detta avseendet, även om instrumenten naturligtvis skiljer sig avsevärt åt på övriga punkter. De båda kan skapa rörelse och energi, utan att du för den sakens skull tänker på att de är där.
      Med detta sagt ställer mångsidigheten (med rätta) också krav på den som spelar in. Det säger sig självt att ett klassiskt solostycke kräver ett helt annat sound och inspelningsteknik, än en gitarr som ligger och puttrar i bakgrunden. Likväl kan den nylonsträngade gitarren spelas och låta på väldigt många olika sätt - med eller utan naglar, med olika typer av plektrum, för att inte tala om strängval och själva instrumentet i sig. Det går med andra ord inte att helgardera sig när det kommer till inspelning av detta underbara och mångfacetterade träkonstverk.
      Val av mikrofon
      Med ovanstående i åtanke halkar vi därför osökt in på val av mikrofon. Här brukar jag tänka som så här: Ju större plats gitarren ska ta i mixen, desto ”finare” mikrofon bör användas. I praktiken brukar detta mynna ut i att soloinstrument berikas med en kondensator-mikrofon i mono eller stereo, medan kompgitarren får nöja sig med en dynamisk mikrofon. Anledningen till detta är att solo-instrumentet i regel kräver, eller rättare sagt mår bra av, ett större frekvensomfång. Här finns det plats att briljera, vilket naturligtvis ska utnyttjas. Gällande komp- eller plockgitarren är förutsättningarna dock annorlunda. Visserligen ska instrumentet låta på ett tillfredställande sätt, men det ska samtidigt hålla sig på plats och inte bråka med övriga instrument i mixen. Här lämpar sig den dynamiska mikrofonen bättre, eftersom känsligheten och upptagandet av topp och botten i regel är mindre än hos en kondensator-mikrofon. I förläningen innebär detta generellt att en gitarr inspelad med en dynamisk mikrofon är lättare att placera i mixen, än en gitarr inspelad med en kondensatormikrofon.

      Den dynamiska mikrofonen Shure Unidyne III 545SD är en klar favorit på nylonsträngade gitarrer och förstärkare.

      Avståndet
      Det finns en oskriven regel (som idag förvandlats till en universell sanning) om att du ska placera mikrofonen ca 10-20 cm från gitarren, snett riktad mot ljudhålet och tolfte band. En bra utgångspunkt för att fånga upp så mycket av gitarren som möjligt, utan att plocka upp onödigt rumsljud. Därmed inte sagt att denna regel måste följas till punkt och pricka. Personligen föredrar jag att micka lite längre ifrån, för att komma bort från nylongitarrens naturliga bumlighet och för att jag gillar ljudet av mitt rum. Här gäller det att lyssna. Ju närmare (ljudhålet) du placerar mikrofonen, desto mer botten får du, tack vare närhetseffekten eller proximityeffekten som det också kallas. En önskvärd effekt i vissa sammanhang, i andra inte. Likväl råder jag dig att experimentera med olika placering (av mikrofonen) för att fånga upp mer eller mindre strängljud och anslag. Ibland vill du exempelvis mer åt ljudet av ett harvande plektrum, snarare än själva soundet från gitarren. Då är det bättre att tänka placering, snarare än att i ett senare skede försöka ratta fram ljudet du vill åt, med hjälp av en equalizer.
      Eq och kompression
      Det är tyvärr svårt att ge några generella eq-tips gällande den nylonsträngade gitarren, mycket på grund av ovan nämnda faktorer. En gitarr kan låta på väldigt många sätt, för att inte tala om tycke och smak. Trots detta finns det ändå några frekvensområden som kan vara väl värda att kika lite extra på. Till att börja med behöver du sällan något under 60-70 Hz, speciellt inte om det rör sig om kompgitarrer i en mix, då kan du kosta på dig att använda ett högpassfilter ända upp mot 200-300 Hz för att råda bot på onödig botten. Vidare är området 100-350 Hz speciellt känsligt och ofta överrepresenterat om du inte varit väldigt noggrann med inspelningen. En dipp här kan göra underverk för att lätta upp soundet och lämna plats för övriga instrument. Om gitarren däremot saknar värme kan du testa att öka runt 200 Hz. Det finns en härlig kärna att ta vara på runt 600-700 Hz, precis som 2000-3000 Hz både kan göra gitarren smärtsamt påträngande eller ljuvligt tydlig. Om sången har svårt att höras är det bland annat här du ska backa för att lämna plats. 6000 Hz lyfter fram strängljud och anslag, medan luften och lyxen tittar fram från 10-12 kHz och uppåt.
      Gamla strängar och skitmikrofoner
      Slutligen vill jag slå ett slag för användandet av gamla strängar och skitmikrofoner, främst när det kommer till inspelning av drivande bakgrundsgitarrer. Detta eftersom ”överflödiga” frekvenser och övertoner då blir mindre framträdande, vilket gör instrumentet mer lättplacerad i mixen. Dessutom kan det bidra till en mer intressant karaktär. Vidare är ett mjukt plektrum (enligt min högst personliga åsikt) att föredra när det kommer till drivande och snabbt komp, eller inget plektrum alls.
      Tips på mikrofoner
      Shure SM57. Eller ännu hellre Shure Unidyne III 545SD (vintage) Line Audio CM3 (i stereo) Neumann KM184 Eller vilken mikrofon som helst egentligen. Inte alltför sällan är det just tillfälligheterna, begränsningarna och det oväntade som skapar de mest intressanta mixarna.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
       
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  • Utvalda blogginlägg

  • Veckans populäraste ämnen

  • Utvalda pressmeddelanden

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.