Jump to content
  • Sign in to follow this  

    Hitta ditt sound del 4/5: prylarna som lyfter inspelningen


    Kasper Martinell

    När du har format ljudet efter dina preferenser och valt mikrofoner samt placerat dem på det sätt du tycker blir bäst. Hur kan du ytterligare jobba med ditt material för att uppnå ditt sound?

    I denna del 4, så kommer jag att ta upp olika studioprylar som kan hjälpa dig att hitta rätt karaktär och uppnå ett professionellt sound på dina inspelningar. Vi har redan gått igenom de viktigaste momenten i tidigare delar, men genom att välja rätt utrustning och veta varför, så kommer inspelningarna enklare att nå en professionell nivå. (Du finner länkar till de tre föregående delarna längst ner i denna artikel).

    Preamp/ljudkort
    Det första du bör välja är vilken preamp/ljudkort som du vill använda. Börja först med att bryta ner det till om du vill ha ett snällare eller ett mer aggressivt sound. Nedan finner du de preamp/ljudkort-modeller jag har mest erfarenhet av.

    Neve 1073
    Neve 1073 bidrar med ett ”fräs” (distorsion) i toppen och mycket kropp i det låga mellanregistret kring 300Hz. Neve 1073 är enligt mig framförallt väldigt bra på trummor och gitarrer. Den kan dock ge lite väl mycket distorsion i toppen på sång om mikrofonen är väldigt diskantrik.

    API 512c
    API 512c är lite mer "midpunchig", (det vill säga den genererar ett tydligt och framhävande mellanregister kring 500 Hz-2 kHz), och en snällare diskant än Neve 1073. Detta är en bra allround-preamp, men som är extra bra på trummor i mitt tycke.

    Universal Audio 710 Twin-Finity
    Via 710:an blir det ett väldigt mjukt och fluffigt sound, och det är väldigt bra om du vill ha ett snällt och mjukt sound. Denna passar enligt mig bättre till genres som jazz/folk, alltså lite mer ”naturlig” musik.

    SSL G+
    SSL har en bra punch och mellanregister, och funkar väldigt bra som en allround preamp. Den är kanske en smula intetsägande på sång dock.

    Det viktigaste att tänka på när du väljer preamp/ljudkort är att fundera över hur mycket, och vilken slags ”färg” du vill hitta i ditt sound. Spelar du in endast ett instrument så spelar det inte speciellt stor roll, men om du ska göra en hel produktion med samma preamp, så kommer den färgen att byggas upp med varje nytt inspelningsspår.

    mixerbord_Huvudbild_red_.thumb.jpg.a091df506f485cd58be34c88fca7c92a.jpgHar du inte tillgång till en schysst preamp? Testa detta: ta en plugin som exempelvis Waves Scheps 73 och lägg den på alla kanaler som du skulle ha spelat in med en Neve preamp. Sätt preamp-reglaget på Scheps pluggen på mellan 30-60 på alla kanaler och slå av och på för att känna skillnaden. Detta kan hjälpa dig för att skapa en tyngd och punch i musikproduktionen.

    Equalizer (Eq)
    Om du är noga med alla tidigare steg förklarade i denna artikel, så kommer du förhoppningsvis inte behöva göra väldigt mycket justeringar, men var inte rädd för att skruva litegrann med en eq för att det ska låta bättre. I en inspelningssession är det inte viktigt att leta efter jobbiga frekvenser eller detaljer, utan här tycker jag att det gäller att göra de stora viktiga valen som kommer att påverka musikproduktionen mest.

    Välj en eq du gillar och skär bort bas och distant som inte behövs, och känn sedan om du tycker någonting behöver mer diskant (kolla in registret kring 6 kHz och uppåt), eller om du vill ha mer kropp (kolla in ca 100-500 Hz). Jag tycker att det är viktigt att forma soundet för att komma så nära slutresultatet som möjligt redan vid inspelningstillfället. Därför är jag ett stort fan av att spela in på mixerbord för att ha maximalt med möjligheter att forma soundet från grunden.

    Någonting som jag själv har börjat använda mig av är referenser (en låt som är i liknande genre som din nuvarande produktion), inte bara i mixnings-sessionen utan också vid inspelningen. På detta sätt får jag en överblick över bas/diskant-relationen på mina inspelningar. Att använda inspelnings-referenser tycker jag fungerar bra om det används på rätt sätt. Det är viktigt att inte stirra sig blind på detaljer och att det låter olika. Det ska mer användas för att få koll, och där jag exempelvis kan fråga mig: ”Kan jag öka 5 db mer diskant på virveln”? Det tråkigaste som finns är ju när en inspelning går bra men vid genomlyssningen dagen efter, så inser du att det saknas energi och allting låter väldigt muddigt och instängt.

    Tips för dig som inte har tillgång till en eq vid inspelningen: Lägg på en eq-plugg, och eq:a vid soundcheck tills du gillar soundet. Efter inspelningen exporterar du alla spår med eq-pluggarna på och lägger in spåren i ett nytt projekt i ditt inspelningsprogram. På detta sätt så har du ”spelat in” dina eq-val och bestämt dig för ett sound.

    Kompressorer
    När det gäller kompressorer, så är jag lite mer sparsam vid inspelningen. På sång tycker jag det kan vara bra att trycka på en hel del för att jämna ut och skapa energi. Men när det kommer till resterande instrument, så brukar jag inte vara lika snabb med att använda en kompressor.

    Områden jag frekvent använder kompressor på vid inspelning är:

    • Rumsmikrofoner
    • Rena elgitarrer (det vill säga utan någon effekt/distorsion)
    • Sång
    • Akustisk gitarr

    Resten av musikproduktionen brukar jag generellt lämna utan kompressor vid inspelning. En personlig favorit är att koppla in en distressor. Distressorn är en väldigt allsidig kompressor som kan jobba både snabbt långsamt, snällt och agressivt. På rumsmikrofoner är den speciellt bra om du ställer den på medium till snabb attack och väldigt snabb release. Ration kan stå på NUKE läge. Blanda sedan in rumsmikrofonerna i helheten och låt energin ta över hela kontrollrummet. Kolla på bilden nedan där pilen visar nukeläget. Attacken har jag skrivit 5 på och releasen 2. Detta är en bra utgångspunkt enligt mig för att skapa energi i rumsmikrofoner. Viktigt att notera är att det är releasen som sätter mest prägel på soundet här. Det är releasen som du ska fokusera på att få till rätt.  

    Distressor.thumb.jpg.33bd3441f79794a9ca0f3eef360e2226.jpg

    Det som är viktigt att tänka på gällande kompressorer är vad du ska använda dem till. Vill du skapa energi? Ge virveln en tydligare transient? Kontrollera dynamiken eller ”förstöra” ett ljud (”crusha”) genom att komprimera superhårt men ha en snabb release. Olika kompressorer kommer vara bra på olika moment. Det handlar mestadels om hur snabb eller långsam en kompressor är.

    Jag brukar generellt tänka, att om en kompressor ska användas så ska det inte vara för att kontrollera 1-2 db i något element, utan den ska användas för att skapa mer energi eller skapa en speciell karaktär eller liknande. Småpillet kan du sitta med i mixningen. I inspelningen gäller det att få till en känsla och ett driv mer än att kontrollera saker.

    kompressor_red.thumb.jpg.17f26bf825a07f43beeb2e646aced289.jpg
    Var noga med att inte ”stirra dig blind” på siffror. Exempelvis, en LA-2A-kompressor kan låta hur bra som helst när den komprimerar -20 db. Men börjar du kolla på den så kommer du förmodligen att bli förskräckt över hur mycket den komprimerar, trots att det låter grymt bra.

    Hur mycket utrustning ska du använda?
    Jag hade för ungefär ett år sedan mejlkontakt med en producent som heter Hiili Hiilesmaa, som bland annat har producerat mitt favoritband HIM. Jag gjorde en kort intervju med honom angående inspelning och här är ett av svaren jag fick på frågan om utrustning:

    – Did you use a lot of eq/compression to ”tape” or did you keep the recordings clean?

    – I use a lot of eq and compression in the recording phase. The more ready the drums sound in overdub recordings (guitars, bass etc.), the better ideas it gives the other players.

    Så med detta vill jag säga att du ska inte vara rädd för att vrida på knappar tills du gillar det du hör, men det är viktigt att få till stegen innan, annars kommer resultatet förmodligen inte bli lyckat. Ju mer du formar soundet till vad du är ute efter i varje steg desto bättre kommer slutresultatet att bli.

    Nedan finner du resterande delar i serien "Hitta ditt sound" av Kasper Martinell

    Hitta ditt sound del 1: instrument och ljudkaraktär
    Hitta ditt sound del 2: akustiska knep
    Hitta ditt sound del 3: rätt mikrofon och rätt placering
    Hitta ditt sound del 5: Rätt mix för rätt ändamål

    Sign in to follow this  


    User Feedback

    Recommended Comments

    There are no comments to display.



    Create an account or sign in to comment

    You need to be a member in order to leave a comment

    Create an account

    Sign up for a new account in our community. It's easy!

    Register a new account

    Sign in

    Already have an account? Sign in here.

    Sign In Now

  • Similar Content

    • By soundsnajs
      Tjenare grabbar och tjejer!
      Vet att det inte är så enkelt men kan någon ge mig några pointers om var jag ska placera absorbers eller diffusors för att dämpa reverben lite i rummet för inspelning av ljud?
      Bifogar bild här, jag kommer att sitta mot datorn när jag spelar in.

    • By Hokkaido
      Edit: Har sett att folk rekommenderar Audacity. Några tips på billiga mickar att starta med?
       
      Tjena, 
      Har länge tänkt att försöka starta lite enkel musikproduktion och inspelning hemma. Dock har jag alltid haft svårt att få tummen ur.
      Nu har jag äntligen tagit tag i mig själv och vill göra ett försök. 
      Nu undrar jag vad jag behöver för att starta spela in ljud såsom sång och gitarr. Vilken hårdvara för att göra det ok men ändå till ett billigt pris? Vilka program är okej att starta med bara för att komma igång? 
      Tänk singer-songwriter typ youtube-stil.
      Någon vänlig själ som kan ge tips?
      Tack!
      Med vänlig hälsning, Hokkaido
    • By Lotta Fahlén
      MÅNDAGSINTERVJUN: Amr Badr är producent och låtskrivare som samarbetat med artister som Cherrie, Yasin, Silvana Imam, Leslie Tay och Norlie & KKV för att nämna några.
      Amr Badr, Foto: Dopest X Puma
      Amr har flera nomineringar på fickan – bland annat till P3 Guld, Manifest och Grammis, och var tidigare del av det välkända musikkollektivet RMH (Respect My Hustle).  
      I denna måndagsintervju berättar Amr om hur nya produktioner brukar växa fram, hur viktigt det är att kemin stämmer under sessions (eng. inspelning) med andra och vad han är aktuell med inom den närmsta framtiden.
      Var börjar du när du öppnar upp ett nytt projekt i Logic?
      – Jag brukar oftast börja med att hitta några ackord på Logic's egna Rhodes eller någon typ av sample från sajten Splice (som har royaltyfria ljud). Jag älskar verkligen Splice för det kan ge dig så många ideér från bara en sample och kan hjälpa dig att komma igång väldigt snabbt. Det kan lätt gå från att samplen är med hela tiden eller att jag helt enkelt tar bort den helt och hållet efter ett tag för att låten har formats till en grund där den inte längre behövs. Efter det så väljer jag oftast att gå till trummor och se till att det känns rätt för den grund jag har lagt upp. Sen, sakta men säkert, bygger jag upp beatet och letar upp vad jag saknar i de delarna som finns.
      Vilka ingredienser skulle du säga är viktigast för dig i en produktion?
      – För mig har det alltid varit valet av ljud. Valet av ljud sätter nästan direkt sin prägel på produktionen. Jag väljer alltid ljuden som känns renast och de som slår hårdast för att slippa jobba för mycket på dem. Jag rör oftast inte mina ljud för mycket, jag gillar dem oftast som de är. Om jag skulle göra nån typ av ändring i själva ljudet så går jag oftast på enkla EQs eller någon typ av effekt för att framhäva de delarna av ljudet jag älskar mest.
      När du samarbetar med andra, hur brukar en session se ut?
      – En session med andra kan se väldigt olika ut. Ibland sitter jag och toplinear, en annan gång producerar jag och ibland gör jag båda. Oftast jobbar vi alla som är i rummet på allt tillsammans. Jag gillar när artisten/låtskrivaren hjälper mig att bygga produktionen.
      Amr Badr, Foto: Dopest X Puma
      Har du några tips och tricks för att få till bra sessions?
      – Jag brukar oftast sitta och prata med artisterna/låtskrivarna ett tag innan vi börjar att jobba. Jag vill lära känna personerna - vad de gillar för musik, var de är någonstans i livet, vad som irriterar dem just nu, om de kanske har gått igenom något breakup eller kanske träffat någon ny – allt möjligt bara för att lära känna dem så man förstår vad som får dem att ticka. Kemi är extremt viktigt. Det är just därför jag inte jobbar med så många. Jag vill oftast känna något annat typ av band till personen utöver musiken. Jag ska liksom kunna hänga med personen utanför studion också. För i slutet av dagen så ger jag en del av mig till hen och jag ger inte det till vem som helst.
      Och sist men inte minst - vad är du aktuell med framöver?
      – Just nu är jag aktuell med Ana Diaz till Så Mycket Bättre, ett par låtar med Yasin som kommer ut snart och två låtar med två norska artister från Nora Collective.
      Länkar:
      Spotifylista med alla Amrs produktioner
      Splice
      What’s that sound (Red Bull, video)
      Redline workshop med Binnie Smalls & Amr Badr (video)
      Amr Ft. Cherrie & Keya - Vi 2 (Live @ East FM) (video)

      Måndagsintervjun är en serie där @Lotta Fahlen intervjuar intressanta personer om olika ämnen inom musikskapande, och publiceras varannan måndag.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Vad var det egentligen som gjorde soundet på 70-talet? Var det musikerna, de legendariska studiorna, instrumenten, mixerborden, rullbandspelarna, musiken eller kanske rent av drogerna? Frågorna är många och svaren likaså.

      Det är i stort sett omöjligt att tala om 70-talssoundet utan att generalisera. Det är viktigt att inse att musiken på 70-talet, precis som idag, hade en väldig genrebredd: rock, pop, disco, funk, punk, folk, country osv - där alla utvecklade sitt eget signum. Med detta sagt finns det ändå några gemensamma nämnare som vi idag ska kika lite närmre på.
      Till att börja med behöver du inte några speciella pluggar för att det ska låta 70-tal, detta är regel nummer ett. Tvärt om handlade soundet mycket om begränsningar och sättet att spela och spela in på. Det fungerar helt enkelt inte att spela in och producera som vanligt, för att i nästa stund slänga på ett gäng vintage-emulgeringar i hopp om att musiken på något magiskt sätt ska teleporteras från nu till då.
      I vått och torrt
      I takt med att hi-fi-entusiasterna under 70-talet eftersökte en alltmer naturtrogen lyssningsupplevelse började man i studiosammanhang närmicka i betydligt större utsträckning än tidigare - något som gav ett mer direkt och torrt ljud. Begreppet torrt är dock lite förvirrande och kanske inte direkt det vi tänker på som ”torrt” idag. Inte sällan fanns det ett litet rum runt varje ljud som tillsammans med andra instrument bidrog till en större helhet. Visserligen spelades många instrument in i hyfsat dämpade studior, men ofta lite större sådana med en hel del luft runt ljuden. Detta kan enkelt återskapas genom att närmicka hemma, eller med en lanjad  signal, för att sedan lägga en ambiens runt med valfritt reverb. En personlig favorit i sammanhanget är Sunset Sound Studio Reverb från IK Multimedia. 
      Sången fick däremot ofta en mer eller mindre rejäl skjuts av ett plåtreverb och då i synnerhet EMT140 och senare EMT250. Vidare var användandet av delay (Roland RE-201 Space Echo och senare Roland Dimension D) och olika typer av chorus vanligt förekommande, beroende på genre. Det var heller inte ovanligt att sången dubblerades med ADT (Artificial Double Tracking) vilket gav den klassiska John Lennon-effekten, eller varför inte Fleetwood Mac, Abba eller The Bee Gees. Detta kan uppnås genom att du sjunger in exakt samma sak två gånger och blandar kanalerna. Ett hett tips är då att klippa bort alla starka konsonanter i dubbleringsspåret för ett tajtare sound. Det finns även pluggar som efterliknar denna effekt.
      Gällande trummorna var det dämpat som regerade och detta mer eller mindre i mono, baskagge och virvel i mitten med överhänget hyfsat centrerat. Pukorna var ofta stämda i låtens tonart och virveln dämpades med allt från plånböcker till handdukar eller vad helst man kom över. Även här var det närmickat som gällde, gärna i kombination med en rejäl dos rullbandsöverstyrning vilket bidrog till ett lätt överstyrt/distat ljud och varm kompression.
      Mixerbord och rullband
      Många förknippar kanske 70-talet med analogt brus, vilket faktiskt var något man arbetade hårt för att undvika. Allt spelades in genom mixerbord (Trident, Neve, API, EMI, Helios, Harrison) preamps (Neve 1073, Telefunken v72, v76), kompresser (LA2A, 1176), för att sedan hamna på rullband (Studer A800, Ampex ATR-102) och slutligen på vinyl. Denna långa kedja innebar att ursprungsljudet förändrandes kraftigt på vägen (återigen något man helst undvek) i form av att brus tillkom, botten och diskant rullades av och kompression uppstod. Lite enkelt uttryckt är det detta vi idag kallar för saturation (mättnad/textur) och komiskt nog också det vi försöker efterapa i den digitala världen. Vi människor har nämligen en tendens att uppfatta allt för rena signaler som onaturliga och örontröttande.
      Slutligen hade studiorna inte som idag tillgång till ett oändligt antal kanaler. I början av 70-talet var det 16 kanaler som gällde för att senare utökas till 24 mot slutet av decenniet. Med detta i åtanke är det därför klokt att medvetet hålla nere antalet kanaler om du vill efterlikna ljudet från förr. Likväl är det också en god tanke att inte fega med panoreringen - låt en gitarr ligga helt till vänster och orgeln helt till höger osv. Svunnen är dock tiden med panorerad baskagge, bas, virvel och leadsång även om det så klart fortfarande existerade.
      En generaliserande sammanfattning
      Allt spelades in genom mixerbord till rullband. Närmickning och torra rum var ljudidealet. Själv mixningsprocessen var (ofta) ganska simpel, det vill säga inte särskilt mycket kirurgiska ingrepp, hård komprimering eller massa hokuspokus. Man spelade in ungefär som det var tänkt att låta, ofta i livesammanhang.  Mindre uppenbar kompression tack vare den naturliga kompression (saturation) som uppstod i inspelnings- och mixprocessen. Alltså generellt mer dynamik än idag. Likväl limiterade man långt ifrån lika hårt som idag.  Trummor dämpades och stämdes efter tonart. Det enda reverbet som användes var i stort sett plåtreverb. Musiken var långt ifrån lika tillrättalagd som idag. Begränsningar födde kreativitet och fokus låg i större utsträckning på låtskrivande och utförande än produktionen i sig. Checklistan för att fånga 70-talet i din DAW
      Begränsa dig till 16-24 kanaler. Använd en trebands equalizer, två kompressorer, ett plåtreverb och ett delay. Mer ska inte behövas. Tänk ambiens snarare än hörbara reverb. Mer torrt än blött. Mixerbords- och rullbandsemuleringar på varje kanal kan bidra till naturlig kompression och en avrullning i botten och toppen, men förlita dig inte på dessa - de är bara en liten del av soundet. Undvik att spela in till klick, om du vågar! Lycka till!
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
      Missa inte Studiofestivalen med fina priser:
       
       
    • By joachime
      Dweezil Zappa har nyckeln till pappa Franks hemliga valv med inspelningar. Med hjälp av modern teknik ser han till att musikskatten kan bevaras. Studio passade på att träffa honom när han var på besök i Sverige 2006 i samband med turnén Zappa plays Zappa. Artikeln är en repris från 2007.
      Tänk att ha tillgång till inspelat material som spänner över 40 år – en artists hela karriär, från det sena 60-talets banbrytande inspelningar till hela turnéer dokumenterade på 24 kanaler. Du har friheten och möjligheten att välja vad du vill från arkivet för efterbehandling, remixande och återutgivning.
      Dweezil, Frank Zappas son, befinner sig i just den situationen. Studio passade på att träffa honom när ”Zappa plays Zappa”-turnén passerade Stockholm.

      Dweezil Zappa, från turnén Zappa plays Zappa i Stockholm 2006. Foto: @Björn Olsberg
      Frank Zappa (1940-1993) lämnade kvar en stor samling inspelat material i ett rum kallat ”the Vault”. Dweezil – som bland annat samarbetat med sin far som live- och sessionmusiker – såg det som sin uppgift att utforska arkivet. Ingen enkel uppgift skulle det visa sig. Frank Zappa gillade att dokumentera sina konserter och skaffade i början av 80-talet en mobil inspelningsstudio för att spela in varje kanal separat, vid varje konsert. Dweezil börjar måtta med händerna för att visa storleken på det källarvalv där tejperna förvaras. Hur många band eller inspelade minuter arkivet består av är fortfarande inte känt.
      – Jag vet inte hur många tusentals tejper det finns därinne, men det är överväldigande!
      Inspelningsformat kommer och går
      När ett arkiv spänner över så lång tid ställs man inför flera olika problem. Ett är att olika inspelningsformat kommit och gått genom åren. Den första flerkanalsbandare Frank Zappa använde – byggd av hans dåvarande studiotekniker Paul Buff – hade fem kanaler. Sedan följde 8-, 16- och 24-kanals analoga bandspelare och senare en uppsjö av digitala format.
      Familjens Zappas privata studio, Utility Muffin Research Kitchen, rymmer därför alla möjliga uppspelningsmaskiner för att få tillgång till allt material.
      Ett ytterligare problem är att lagringsmedia har en begränsad livslängd. Ämnet som fixerar den magnetiska oxiden på tejpen åldras och börjar kladda av sig på tonhuvudet. Både tejpen och maskinen riskerar att försämras vid varje uppspelning.
      Frågan är också vilket format man ska välja att föra över materialet till. Än så länge finns inget format som kan garantera någon längre livslängd, så för tillfället överför Dweezil materialet till den digitala domänen och lagrar det på hårddisk.
      Dweezil liknar jobbet i the Vault vid en arkeologisk utgrävning. Nyligen hittade man en låt som aldrig tidigare förekommit på något skivsläpp och som bara framförts en enda gång, under en konsert 1972. Låten inkluderades 2006 på albumet med samma namn, ”Imaginary diseases”.
      – Tanken med det mesta av materialet som ges ut är att så långt det är möjligt återge det i ursprungligt skick. Det ska höras vilken tidsepok materialet kommer ifrån, berättar Dweezil.
      Ett exempel är albumet “QuAUDIOPHILIAc” som gavs ut på dvd-audio i 5.1-surround. På omslaget till originaltejpen – inspelad 1970 – fanns en skiss som visade hur instrumenten och mikrofonerna var placerade vid inspelningstillfället. Alla instrument hade spelats in samtidigt i ett och samma rum och genom att mixa i 5.1 och placera spåren utifrån skissen gick det i princip att återskapa instrumentens position i rummet.
      Men det är inte alltid omslaget ger så utförlig information och man kan inte vara säker på vad man får när man rullar upp en tejp.
      – Frank var känd för att spela över saker. När det saknades tejp spelade han helt enkelt över något gammalt, säger Dweezil.
      Tidigt ute med digitaltekniken
      Arbetet med the Vault sker i både den analoga och den digitala domänen. Frank Zappa intresserade sig tidigt för digital inspelningsteknik och strävade efter en så ren signalkedja som möjligt. Om han hade levt idag skulle han, enligt Dweezil, vara förespråkare för den digitala utvecklingen och de möjligheter den fört med sig.
      Samtidigt är det en betydande del av arkivet som består av analoga inspelningar och Dweezil berättar att i dessa fall använder han gärna extern analog utrustning, bland annat en tidig prototyp av SSL:s berömda stereokompressor som stått i studion sedan sent 70-tal.
      – En analog kedja förstärker bruset, distorsionen och luddigheten på ett bra sätt, förklarar Dweezil. 
      I övrigt sker mixprocessen i så stor utsträckning som möjligt i den digitala domänen. Dweezil talar sig varm om de dsp-resurser moderna datorer erbjuder. Numera är det datorer med AMD-processorer, Steinbergs Nuendo och ett digitalt mixerbord från Euphonix System 5-serie som är hjärtat i studion.

      Pressbild med Dweezil i sin AMD-bestyckade studio från ca 2005.
      Unik inblick i produktionen
      Att ha tillgång till flerkanalstejperna från dessa klassiska inspelningar öppnar en mängd fantastiska möjligheter.
      – Jag ser fram emot att lyssna på gitarrkanalerna till låten ”Watermelon in easter hay” för att ta reda på om de spelades in med alla effekter eller om de lades på senare, säger Dweezil.
      Det ger en chans att lära sig mer om producenten Frank Zappas sätt att arbeta. Dweezil fascineras bland annat av hur bristen på kanaler gjorde att man tvingades ta produktionsbeslut redan vid inspelning:
      – Vissa av inspelningarna behöver man inte alls göra något åt vid mix. Om man ställer alla reglar lika låter det i princip som på skivan!
      Parallellt med the Vault arbetar Dweezil med att sätta ihop ett samplingsbibliotek av Frank Zappas stora ljudbank till det samplings- och fm-syntesbaserade systemet Synclavier.
      – Vi ser över möjligheterna att ge ut det så att alla kan få tillgång till biblioteket, säger Dweezil.
      Och även om det inte smäller lika högt som att finna hittills okända studioinspelningar är det ändå en spännande strävan. Framförallt med tanke på att hela det grammybelönade albumet ”Jazz from hell” från 1986 består av ljud från Synclaviern. Ett album som i USA även fick en ”parental advisory”-stämpel av RIIA, trots att det är helt instrumentalt.

      Dweezils bästa pluggtips
      Melodyne: Förutom det uppenbara användningsområdet – att korrigera sångtagningar – har Dweezil upptäckt att det är ett utmärkt verktyg att skapa galna effekter med. Men det han uppskattar allra mest är möjligheten att transkribera en monofonisk ljudfil och konvertera den till midi:
      – Frank skulle ha uppskattat möjligheten att så lätt transkribera melodier efter- som han ofta lät sina musiker dubblera hans improviserade gitarrsolon.
      Dweezil är ett stort fan av alla Native Instruments pluggar. På sin senaste soloskiva använde han till exempel Guitar Rig för att skapa sound som annars hade krävt ett flertal gitarrförstärkare för att återskapa. En bekantskap som även lett till idéer utanför studions fyra väggar:
      – Guitar Rig har till och med påverkat mitt val av utrustning på den nuvarande turnén. Till exempel tekniken att splitta gitarrsignalen till flera olika gitarrförstärkare och att steglöst låta ljudet mixas mellan dessa med hjälp av en volympedal.

      I övrigt håller sig Dweezil mestadels till Gibson-gitarrer.

      Om Dweezil Zappa 
      Född 1969. Har varit en återkommande sessionmusiker på Frank Zappas album sedan ”Them or us” från 1984. Medverkade på soundtracket till kultfilmen ”Spinal Tap” och bildade i början av 90-talet gruppen Z tillsammans med sin bror Ahmed. Har även arbetat inom tv, bland annat som vj på MTV och som programledare för ett kombinerat musik- och matlagningsprogram. 2005 samlade han och Ahmed ihop ett band bestående av musiker från olika epoker av Frank Zappas karriär för att bege sig ut på en världsturné med enbart Frank Zappa-kompositioner på repertoaren, kallad ”Zappa plays Zappa”.
       
      Artikeln publicerades ursprungligen 2007-01-23 och skrevs av Joachim Ekermann (@joachime)
  • Utvalda blogginlägg

  • Veckans populäraste ämnen

  • Utvalda pressmeddelanden

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.