Jump to content
  • Sign in to follow this  

    Hitta ditt sound del 5/5: Rätt mix för rätt ändamål


    Kasper Martinell

    Hur tar du dina fullbordade inspelningar vidare till professionell mix? I denna del 5 – sista artikeln i serien ”Hitta ditt sound”, så kommer jag att gå igenom hur du systematiskt kan arbeta med mixning för att uppnå ett profesionellt resultat.

    Denna artikel kommer att bryta ner ämnet mixning i två övergripande delar:
    DEL 1: System och arbetssätt
    DEL 2: Så vet du när mixen är klar

    1893543343_MIX1_red_.thumb.jpg.62e9f3ecd214955466c7da4951549fdb.jpg

    DEL 1: System och arbetsätt
    Utan ett konkret arbetssätt är det lätt att du hoppar runt i projektet och slösar tid på oväsentliga saker, istället för att direkt gå på problemen som måste lösas. Det handlar om att bygga upp en repetoar av kunskaper som gör att du, oavsett genre vet vad i mixen du ska spendera tid på.  

    Jag tycker att ett följande system är en bra utgångspunkt:
    Börja med att lyssna igenom din inspelning, och tänk ut vad som är de drivande elementen i låten och gör generella anteckningar. Vad är det du vill ska framkomma i din mix? Vad vill du ändra från soundet från inspelningen? Lyssna på en referensmix för att höra hur en låt i samma genre har mixats.

    Börja sedan med att dra ner alla volymer i botten för att sedan öka volymerna en och en för varje instrument.

    Alla har olika sätt att börja jobba med, men jag gillar att använda följande ordning:
    Trummor, bas, gitarr, piano/synth, sång, effekter (fx).

    I detta stadie ska du endast fokusera på volymer, ingen eq, kompression eller liknande. Sång är ett undantag som du kan komprimera direkt (även om du kommer finslipa komprimeringen senare) för att kunna ställa nivåerna korrekt.

    Ta tid på dig, och testa vad som bör vara i fokus, och vad som kan vara längre bak i ljudbilden och så vidare. Detta steg kommer att vara grunden för hela mixen och därmed det allra viktigaste att få till rätt.

    Känn efter vad du anser är drivande och vad som skapar energi. Tänk på att jobba utifrån ett 3D-perspektiv: vissa element (ljud) ska ha mycket fokus medan andra ska ha ett mindre fokus.

    När du känner dig nöjd med en generell balans gällande volymen, så gå vidare med att göra grova eq- och kompressorinställningar. I detta stadie är du ute efter att:

    1: skära bort frekvenser (förslagsvis med low cut / high cut) som inte behövs, samt göra övergripande eq-inställningar som att exempelvis göra trumpaketet mer diskantrikt eller ta bort mellanregister ur körpaketet, det vill säga, inga småjusteringar utan som i stora drag ska sätta elementen på rätt plats. Förslagsvis jobbar du då med ”high shelf” / ”low shelf” med din eq, eller bred bandbredd om du ska använda ”Peak”, så det inte blir så drastiska förändringar i klangen.

    2: Skapa energi i mixen genom kompression. Testa att parallell-komprimera trummor, skapa mer attack i gitarren osv. När du känner att alla element har sin rätta plats och att energin känns bra, så går du vidare till nästa steg.

    Djup! Nu vill du skapa ett djup och en ambient känsla i din produktion, eller bestämma dig för att allt ska vara torrt – det finns inget rätt eller fel här. Börja med att fundera på vad som ska vara långt fram i ljudbilden och vad som kan vara mer blött och därmed längre bak i ljudbilden.

    Det första jag brukar göra är att sätta sångens reverb och/eller delay. Då får du lättare en bild av om någonting mer behöver en efterklang.

    Logic_stereodelay_red.thumb.png.f193bb2eac173b3013668a83d0f78e3f.pngVokal-tips (exempel Logic): Ett bra sätt att hålla sången torr men ändå skapa en 3D-känsla är ett slap-back delay. Sätt ett stereo-delay väldigt snabbt och blanda in sparsamt för att ge djup till din torra sång.

    Det sista steget efter att du har jobbat med djupet i mixen är att göra småjusteringarna – det där lilla extra som behövs för att nå en proffsig nivå. Här kommer automation in. Generellt brukar jag använda mig av automation i volym, eq, reverb och delay. Detta är en viktig punkt, och du kan automatisera allt möjligt. Begränsa dig inte bara till volym. Olika användningsområden kan vara följdande:

    Volym
    Skapa dynamik i mixen och få den att kännas levande. Exempelvis trummorna spelar på riden, upp med överhänget 2-3 db under den delen. Gitarren spelar solo, ner med piano och kompgitarr några db under solot. Inte minst sång är bra att automatisera med volym – exempelvis sänka partier litegrann som är en smula för starka/svaga eller minska s, f, p, t-ljud i sången som trots arbete med eq kanske fortfarande framkommer lite för mycket.

    Eq
    Att automatisera eq är ett fantastiskt verktyg. Genom att arbeta med detta kan du skapa en mer sammanhängande bild av mixen, och göra så att alla element flyter in i mixen ännu bättre. Kanske behöver synten inte så mycket diskant i versen men sedan i refrängen vill du dra på. Eller kanske behöver du skära bort lite mellanregister ur basen i refrängen för att få plats med alla andra element,  men i versen ger samma mellanregister i basen en skön känsla.

    Reverb och delay
    Automation av reverb och delay handlar om att skapa en känsla av när det ska kännas stort, och när det ska kännas intimt. Här liksom med volymautomation gäller det att skapa en dynamisk progression.

    Om allting känns stort till en början blir det svårare att bygga upp ännu mer mot slutet av låten. Börja alltså med att välja ut några delar där du vill ha känslan av en större ambient, och ju närmare du kommer slutet, desto mer kan du arbeta med djupet. Värt att notera är att detta steg är helt beroende på hur arrangemanget på låten är, och hur musikproduktionen (inspelningen) är gjord.

    Automation.thumb.png.f755f13f54f2957ca3669c255c64ba79.png
    Tips på reverb-automation: Testa att muta (tysta) all reverb i ett break, exempelvis innan en refräng. Detta skapar en känsla av progression och får refrängen att ”smälla” ännu mer.

    DEL 2: Så vet du när mixen är klar
    Detta steg handlar om att förstå vad det är du försöker åstadkomma med mixen. Det här steget går egentligen parallellt från början av mixen till slutet av mixen. Det bästa sättet är att i början skapa dig en bild av vad du vill förändra i materialet och vad som är målbilden. Utan en konkret målbild av hur du vill att mixen ska låta, så kommer du att spendera tid på fel saker och bara slösa bort din tid helt enkelt.

    Jag tycker att ett bra sätt att förstå när du är klar är att ställa dig följande frågor:

    • Hörs allting som ska höras? Speciellt sången!
    • Är det bra energi i musiken?
    • Hur ser bas/diskant relationen ut i mixen?
    • Lever mixen eller känns den stel och tråkig?
    • Är mixen stilenlig? Och kommer artisten gilla arbetet med mixen?

    Det viktigaste av allt är den sista frågan: är mixen stilenlig? För att kunna svara på den frågan måste du självklart vara insatt i vad som är det väsentliga i musikgenren, och vad det är musiken vill få fram. Samt veta hur musikgenren generellt brukar låta. Varför är denna fråga så viktigt då? Jo för att den kommer att bestämma över hur du arbetar under hela mix-processen. Att mixa handlar enligt mig inte alltid om att få någonting att låta ”bättre”. Mixning handlar i grund och botten om att få musiken att göra så att låtens känsla framkommer i slutresultatet. Här gäller det att förstå vad producenten har för vision med låten. Om det är du själv som har producerat så försök bibehålla tanken med musiken genom hela mixprocessen.

    Anledningen till varför jag anser att det är så viktigt med att bygga upp ett system för mixen, är för att vi som människor behöver avgränsningar för att kunna arbeta fokuserat och effektivt. Så genom att följa ett liknande system som jag har visat ovan, så arbetar du endast med en sak i taget och på så sätt tappar du inte bort dig i ett hav av möjligheter.

    Med det sagt så har alla sina olika sätt att arbeta på och det viktigaste av allt är att hitta ett sätt som fungerar för dig, och där resultatet blir som önskat. Men oavsett hur du arbetar så är det viktigt att förstå att känslan i en låt, alltid kommer vara en bättre väg att följa än de rent tekniska aspekterna.

    Nedan finner du resterande delar i serien "Hitta ditt sound" av Kasper Martinell

    Hitta ditt sound del 1: instrument och ljudkaraktär
    Hitta ditt sound del 2: akustiska knep
    Hitta ditt sound del 3: rätt mikrofon och rätt placering
    Hitta ditt sound del 4: prylarna som lyfter inspelningen

    Sign in to follow this  


    User Feedback

    Recommended Comments

    There are no comments to display.



    Create an account or sign in to comment

    You need to be a member in order to leave a comment

    Create an account

    Sign up for a new account in our community. It's easy!

    Register a new account

    Sign in

    Already have an account? Sign in here.

    Sign In Now

  • Similar Content

    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Mixarens hemliga vapen är en serie i tre delar med syftet att belysa pluggar eller tillvägagångssätt som verkligen kan lyfta dina mixar till nya höjder. Sista delen tar upp saturation, ett lika delar mytomspunnet som missförstått ämne. Första och andra delen hittar du här och här.
      Det är lätt att romantisera över ljudet från förr och då gärna det som lite slarvigt kallas för analog värme, det vill säga det som händer när ljudet skjutsas och förvrängs genom diverse mixerbord, preamps, equalizers, kompressorer och rullbandspelare. Detta fenomen kallas saturation, eller som det på svenska heter ”mättnad” eller ”bandmättnad”. Saturation (som är ett väldigt brett begrepp) är en slags distorsion i form av övertoner vilka färgar grundljudet och skapar nya ljudmönster. Det är därför inte helt orimligt att kalla saturation för textur.

      Fördjupning
      Saturation ger i regel en minskning av snabba transienter (volymtoppar) vilket gör att ljudet kan uppfattas som mjukare och mindre påträngande. Denna typ av avrundning har sin förklaring i att förstärkarstegen i framförallt äldre analog utrustning inte är oändligt snabb. De har med andra ord en lång stigtid - något som kan ge en positiv bieffekt i form av att de absoluta och ibland svårjobbade topparna klipps av. Detta innebär även att så kallad naturlig kompression uppstår då dynamiken minskar. Vidare handlar saturation om att olika sorters jämna eller ojämna övertoner läggs till, vilket kan innebära att det låter fetare och varmare. Med ovanstående i åtanke kan vi därför konstatera att ju fler omvägar inspelningen tar, desto mer färgad blir ursprungssignalen. Saturation är alltså en avrundning, eller om du så vill en kontrollering av transienter samt adderande av övertoner vilket kan förstärka och bilda nya texturer. På så vis är saturation i mångt och mycket också ett verktyg för att skapa tydlighet och tryck när du mixar, något som kan vara skillnaden mellan en mix som stannar inuti högtalarna och en mix som hoppar ut ur dem.
      For starters, with all those additional harmonic overtones in play, your EQ literally has more sound to grab within a given swath of frequencies. So if you’re looking to enhance a vocal’s forwardness in the mix by boosting 1 kHz, there’s going to be more vocal character and personality packed into every decibel boosted, because the sound itself is more dense, vibrant and electric. Put another way: you won’t just get more vocal presence, you’ll get a more interesting vocal presence. That’s the kind of subtle thing that, when multiplied across 16 or 83 tracks, adds up to something much more compelling than a simple sum of the parts. - Gregory Scott, Kush Audio & Sly-Fi.
      Inte bara nostalgi
      Men saturation kan vara så mycket mer än bara analog värme och faktum är att du kan mejsla fram en hel mix genom att bara använda olika typer och grader av saturation, vilket är en konst i sig. Här gäller det framförallt att jobba i lager av olika färgning och textur, men det spelar egentligen ingen roll i vilken ordning du lägger pluggarna. Det är summan av varje del som utgör helheten. Personligen föredrar jag att börja med någon form av preamp eller mixerbord på varje kanal (favoriten är just nu Front DAW) och avslutningsvis någon annan typ av färgning om jag är på det humöret. Det är inte heller ovanligt att ytterligare en preamp som Kazrog True Iron eller Kush Audio TWK får avsluta signalkedjan. Saturation före kompression kan få din kompressor att jobba effektivare över ett större frekvensområde, eftersom de snabba transienterna som annars får kompressorn att arbeta extra hårt avmattats. Omvänt kan saturation efter kompression tillåta än mer färgning av ljudet. Likväl kan saturation vara raka motsatsen till mjukt och öronvänligt. Att överstyra  en baskagge, en leadsynt eller varför inte ett sångspår till oigenkännlighet kan vara ett mycket effektivt sätt att liva upp mixen.
      Ljudexempel baskagge
      Följande ljudexempel är en baskagge som får en rejäl dos saturation från 0-100% i stegrande intensitet med pluggen Kush Audio TWK. I takt med upptrappad saturation minskar dynamiken, samtidigt som den upplevda volymen ökar. Värt att notera är att volymtopparna faktiskt växer halvvägs, innan ljudet pressas ihop mer och mer. Ljudprovet är också ett tydligt exempel på hur du kan forma och förändra ett grundljud utan att använda varje sig equalizer eller kompressor.
      baskagge_sat.mp3

      Du kan lära dig mycket genom att visuellt studera dina ljudfiler. Här kan vi dra slutsatsen att ökad saturation minskar dynamiken.
      Slutsats
      Det absolut enklaste sättet att komma åt det klassiskt analoga varma ljudet är att införskaffa en rör- eller bandmikrofon samt en mikrofonförstärkare av klassiskt snitt. Steg två är att jobba med pluggar som efterliknar gammal hårdvara. Därmed inte sagt att det är nödvändigt att använda saturation på alla kanaler, vilket tvärt om kan vara kontraproduktivt. Övermättnad förvandlas lätt till bristande dynamik och en i förlängningen havregrynsgrötig ljudbild.
      Pluggtips i urval
      AudioThing Type A Black Box Analog Design HG-2 DSP Fielding Reviver Fabfilter Saturn 2 IK Multimedia Tape Kazrog True Iron Klanghelm IVGI och SDRR Kush Audio TWK och 458a Sly-Fi Kaya och Axis Softube Saturation Knob Sonnox Inflator Soundtoys Decapitator och Radiator U-HE Satin United Plugins Front DAW Waves Abbey Road Vinyl Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Ollie Olson
      En mix består av flera olika element, och det finns flera saker att ta hänsyn till: instrument, vokaler, frekvenser, effekter (som exempelvis reverb och delay) och sist men inte minst, vänster- och högeraxeln – det vill säga panorering.
      För att få plats med allt på ett bra sätt, så måste du utnyttja både djup och bredd på rätt sätt. Vi ska i detta tips prata om bredd. Djup kommer jag gå in på i nästkommande två mixtips. Ofta panorerar man mycket i mitten där sången ska ligga, eller låter "feta" pads, körer och andra saker ligga panorerade helt till vänster eller höger i stereobilden. Det tenderar alltså till att bli väldigt mycket i mitten av stereobilden, samt helt till vänster eller höger i stereobilden.
      För att skapa en luftigare och bredare mix, så gör så att du placerar ut olika instrument med panorering, i mitten och olika mycket åt vänster- och höger. Väldigt basiga ljud bör ligga i mitten av stereobilden tillsammans med sången, detta för att mixen annars kan ”tippa” åt det ena eller andra hållet. Den tippande känslan kan också uppstå när olika frekvenser är obalanserade i vänster- eller  höger, det vill säga att det exempelvis är för basiga instrument för långt åt vänster eller höger.
      Om du exempelvis har en hi-hat lite till höger i mixen så kan du ha en shaker, tamburin, gitarr eller något annat högfrekvent instrument/ljud på motsatt sida, det vill säga till vänster i ljudbilden. Om du har ett elpiano till vänster i ljudbilden, så placerar du förslagsvis synten lite till höger. Försök verkligen att se det framför dig som en solfjäder och placera ut instrumenten så att det blir balans och luft mellan dem.
      Enkelt exempel på panorering av olika instrument
    • By Jon Rinneby
      Fredagstipset: Oavsett hur mycket utrustning och akustikbehandling du än har så kommer din hörsel alltid vara ditt absolut viktigaste redskap. Den är oersättlig.
      Men vad innebär det egentligen att lyssna? Att som musiker eller producent faktiskt lyssna? Frågan är komplex och du kan förmodligen plöja avhandlingar om hur örat fungerar utan att bli särskilt mycket klokare för det. Det är dock inte örats fysiologiska uppbyggnad och all vetenskap kring detta som är intressant i sammanhanget, utan hur vi människor uppfattar ljud och då i synnerhet musik.
      Att lyssna på musik handlar i grund och botten om perception, som enligt Svenska Akademiens ordlista betyder något i stil med mottagande av sinnesintryck. Perception handlar om hur vi tar emot och bearbetar intryck och genom detta skapar en meningsfull helhet. Dina inspelningar, mix- och mastringsbeslut är alltså helt beroende av vad just du upplever, vad just du hör och känner för stunden. Din upplevelse är unik.
      Med detta sagt kan det alltså finnas en poäng i att inta olika sinnesstämningar beroende på om du spelar in, mixar eller mastrar. Det är helt enkelt olika sätt att lyssna på.
      Den som spelar in behöver lägga fokus på saker som mikrofonval och placering av dessa för att uppnå bästa möjliga ljud – ett slags detaljlyssnande. Mixning kräver i sin tur en annan typ av lyssning. Här handlar det om att förverkliga och återskapa musikernas, eller din egen, musikaliska vision genom att balansera det inspelade materialet, skapa rörelse, texturer och inte minst något enhetligt – ett känslolyssnande. Slutligen har vi mastringen som mer handlar om en övergripande lyssning, en helhetslyssning där den slutgiltiga balansen mellan bas, mellanregister och diskant eventuellt rättas till.
      Nu påstår jag naturligtvis inte att du ska skippa detalj-lyssnadet när du mixar, eller att du inte ska ha ett övergripande perspektiv när du spelar in. De olika delarna flyter i varandra. Jag menar snarare att det kan hjälpa dig att gå in i olika sinnesstämningar beroende på vad det är du ska göra. Men lika mycket som det handlar om att lyssna, så handlar det också om erfarenhet. Eller som Dave Pensado en gång sa “I can teach somebody how to get a great snare sound. I can’t teach somebody what a great snare sound is”. Vad Dave menar är att du själv måste förstå vad du håller på med och utveckla det som lite slarvigt kallas för ”god smak”. Självklart underlättar det att veta hur du får till ett visst sound, men likväl måste du veta när det passar att användas.

      Ett besök i naturen gör ofta gott, inte minst då det finns mycket att lyssna på.
      Så blir du en bättre lyssnare
      För att träna upp din hörsel, din perception, så gäller det att lyssna noggrant. Tricket är att lyssna, lyssna och åter lyssna. Inte enbart på dina egna mixar, utan även annan musik, inom alla genrer, genom alla tider. Försök att verkligen identifiera vad du hör. När det kommer till lyssnandet av musik kan du exempelvis välja att fokusera på ett instrument och beskriva vad du hör. Var i stereobilden befinner sig instrumentet? Ligger det långt fram eller långt bak i ljudbilden? Höger eller vänster? Rör det sig? Är det svagt eller starkt? Ljust eller mörkt? Mycket eller lite dynamik? Vilka frekvenser täcker instrumentet upp? Vilken känsla ger det? Vad är dess uppgift? Vilka andra instrument rör sig i samma frekvensområde? Är det mest botten, mellanregister eller topp? Låter det naturligt eller processat? Har instrumentet en egen plats i ljudbilden eller finns det andra instrument som bråkar? Eller kanske kompletterar? Listan kan göras lång och det finns tyvärr inga genvägar till att bli en bättre lyssnare. Vissa har en medfödd förmåga att uppfatta detaljer, andra en känslighet för sinnesstämningar, en tredje hör frekvenser. Men allt detta går att träna upp, med ovanstående i åtanke och en gnutta tålamod.
      För det är först när du förstår vad du vill ha och varför du vill ha det som du kan lyssna, på riktigt.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
       
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
       
    • By Jon Rinneby
      Fredagstipset: Föreställ dig följande scenario: Du har spenderat timmar, dagar, veckor eller kanske till och med månader på din senaste mix. Du har följt konstens alla regler och gjort precis så som du alltid brukar göra. Men ändå är det något som inte känns riktigt rätt. Något du inte kan sätta fingret på. Nyanser och detaljer som en gång fanns i din mix tycks som bortblåsta och den ursprungliga känslan lyser med sin frånvaro. Du hör musiken, men kan inte längre avgöra om det faktiskt låter bra. Känns det igen?
      Du är inte ensam. Det som händer när du jobbar med en och samma mix för länge är nämligen att perspektivet går förlorat, den ack så viktiga överblicken. Till slut blir allt en grå massa där ingenting går att urskilja. Detta är något som vanligtvis går att avhjälpa, eller åtminstone delvis avhjälpa, med följande återkommande rekommendationer:
      Ta en promenad och rensa tankarna. Att göra något helt annat en stund är bland det bästa du kan göra för din mix. Låt mixen vila till nästa dag. En god natts sömn löser många problem, så även trötta öron och brist på (själv)distans. Jobba på en annan mix. Upplevelsen av ny musik är ett utmärkt sätt att neutralisera öron och sinnesintryck på. Därav vikten av att referenslyssna, vilket är ett kapitel i sig. Lyssna i olika ljudsystem. Allt för att bredda, utmana och förnya hörfältet. Låt någon annan, som du litar på, lyssna. Det behöver inte vara någon som sysslar med musik, utan snarare en person du känner dig bekväm med och som vet vad du är ute efter. Nollställ allt och börja om på ny kula. Ett drastiskt sista alternativ som ibland är enda utvägen. Om du gör detta till en vana, är det förmodligen dags att tänka om och se över sättet du jobbar på. Nya perspektiv
      Ibland finns det helt enkelt inte tid, eller lust, till något av ovanstående. Kanske har du testat allt, utan framgång. Vore det inte underbart att kunna lyssna på mixen med helt nya öron, som om det vore för första gången? Här och nu. Inte sen, eller med någon annans hjälp.
      Det går faktiskt, utan örontransplantation, genom att spela hjärnan ett litet spratt. Testa följande:
      Byt plats på vänster och höger kanal, så att höger blir vänster och vänster blir höger. Detta går att göra på lite olika sätt, beroende på inspelningsprogram eller genom inställningar i datorn. Med hörlurar är det naturligtvis enklare. Ändra volymen. Om du lyssnat starkt lyssna svagt, om du lyssnat svagt lyssna starkt. Slut ögonen och lyssna från början till slut. Rör ingenting. När något sticker ut gör du en mental anteckning, skriv inte ner. Vad som händer är att du hör allting annorlunda, eftersom det som tidigare uppfattades av höger hjärnhalva nu uppfattas av vänster och vise versa. Stereobilden och balansen förändras, transienterna upplevs annorlunda liksom alla reverb och så vidare. Du hör låten ur ett helt nytt perspektiv och förhoppnings börjar bitarna falla på plats igen. 
      Lycka till!
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet.
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du fredagstipset från 2019 och framåt
      Här är fredagstipset på Studio från 2018 och tidigare
    • By Ollie Olson
      Nu när en vanlig laptop är kraftigare och har mer tekniska möjligheter än alla studior i världen, och man kan göra nästan precis vad som helst så är det lätt att göra för mycket.
      Det känns skönt att lägga på den där extra synten eller gitarren. Du tror att det kanske behövs 78 kör-dubbar och du har läst artiklar och intervjuer om vad alla “superproducenter” gör, men det viktiga är att du gör något som gör låten och artisten rättvisa.
      Ibland behövs bara några få element för att skapa den bästa miljön för låten och sångerskan/sångaren, och där mer pålägg bara kommer att tynga produktionen och göra den otymplig.
      Tänk så här: Varje nytt element ska ha en funktion som gör att låten blir sämre när du tar bort det. Om det känns schysst både med och utan pålägget, strunta då i det och försök hålla ner antalet kanaler för att skapa så mycket plats för sången som möjligt. Ju fler instrument som måste kämpa för en plats desto mindre fett kommer instrumenten och produktionen att kännas.
  • Utvalda blogginlägg

  • Veckans populäraste ämnen

  • Utvalda pressmeddelanden

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.