Rattlesnake

Beror på vilken version man hade från början... Jag hade V1.02 tror jag, och då var det bara ett fåtal förstärkarmodeller med, och inte kunde man flytta mickar på kabinetten och annat kul.

Tidiga Guitar Port var inte riktigt sams med XP. Line 6 har ju lagt ut massa uppdateringar till mjukvaran, men jag hade bra mycket strul med att få min att fungera. Till saken hör att min studioburk inte har någon internetuppkoppling. Trots ett antal försök med olika uppdateringar kunde jag inte få min Guitar port att funka annat än till ursprungsmjukvaran, men då endast genom att tanka ut ljudet via rca-utgången, ej via USB. Lösningen var att installera den lille röde fan på internetpc:n, med den inkopplad gå in på guitarport.com och flasha mjukvaran i själva GP:n. Sedan funkade uppdateringarna (Gearbox) i studioburken. För att få in ljudet via USB till Cubase så trycker man F5 (Vst inputs), och då skall man kunna välja guitarport som ingång. Hittar man inte den där, behöver man sannolikt flasha GP:n.

kompressor/limiter...

Den ingår väl som standardplugg i installationen av SX2? Den gör det i min SE1 Iaf.

Har du testat Cubasepluggen Grungelizer? Där kan du ju enkelt ratta in stenkakeljudet som i en liten ask! Med timeline på år 1900, tratten rakt framåt och fullt knasterpålägg låter det riktigt gammalt! 🙂

Ordning & Reda Haha, hur får man för sig att göra något dylikt? 😄 Gillar låtuppbyggnaden. Gillar inte slagverken, de är ju lite väl otajta. Men en grym trudelutt som kunde passa bra i Allram Est. 😄 (Menat som en komplimang) Vilken tidning citerar du?

Det är jacken i träet du menar? Det gör väl inget så länge bandstavarna inte har spår. Har de det som märks det när man skall bända. Så var det på min strata, men jag fixade till det med försiktig slipning mha en fin smärgelduk. Strängrassel får man inte bort med intonering, det är bara att se till att halsen är rak och ev höja strängarna något. I värsta fall putsa på något enstaka band med smärgelduken. Men lämna in guran om den är värd pengar och du är osäker...

Stereo var nog en rätt udda pryl i början av 60-talet, ungefär som 5:1 är nu. I Beatles fall mixades plattorna först i mono, och kanske några veckor senare i stereo. Beatles själva var sällan med på dessa mixar, det var monomixen som var det viktiga. I vissa fall fick man problem när man skulle göra stereomixar, som t ex med "I am the walrus", där man i mixningsögonblicket rattade in en radiokanal på måfå och fick med några repliker ur en Shakespearepjäs. Helt omöjligt att efterskapa i stereomixen, så då tog man det partiet ur monomixen och gjorde fake stereo (eq-stereo), och klippte ihop. I andra fall hade man glömt vilka spår som skulle vara med, så mono resp stereomix kan låta ganska annorlunda, särskilt på vita dubbeln då man hade 8 kanaler att leka med. Vad jag ville ha sagt av detta var att mono var standard, stereo lekte man lite mera med och brydde sig inte så mycket, då det bara var en liten krets som lyssnade i stereo.

Jag har också en Levinmandolin, men den är av yngre datum. Stallet går att justera i höjdled med tumskruvar, möjligen är stallet olimmat mot kroppen som på en fiol eller Höfnerbas. Hade du tagit av strängarna och kollat om stallet är löst? Man stämmer en mandolin som en fiol. De två översta strängparen skall vara spunna.

Varför hänger inte bilindustrin på? Tänk er en ny Saab V4 för 5 mille - artificiellt rostad 30 år med äkta besiktningspapper fullt med 2:or. 😑

Mycket intressant! Frågan är om Marauder Double Cut nånsin har existerat. Jag hittade ingen på nätet. Den på bilden ser ju lite misstänkt customiserad ut, omlackad ser den ju ut att vara. Nån annan som har sett en sådan? Låter väl lite osannolikt att en så ovanlig modell har letat sig upp till Hagströms i Gävle, men man vet aldrig. Jag minns nu att en annan anledning att jag inte köpte guran var att telejacket satt på ovansidan, krävde ju en vinklad plugg ("amatörmässigt"). Så det måste ha varit en Marauder helt enkelt. Och det känns bra att det var en sådan, de flesta på nätet verkar överrens om att det inte var Gibsons mest lyckade modell, då det är den som mest låter som en Fender Tele... Edit: Öhh, hur ändrar man namn på trådar egentligen?

Nu har vi hittat micken! Det var definitivt en sån som på maraudern! Däremot känner jag inte igen huvudet, och kroppen ser för grovt tillyxad ut. Plektrumskyddets form kanske gör att jag minns den som en DC 😕 Melody makern däremot stämmer perfekt med min minnesbild om hur kropp, hals (rosewood) och huvud såg ut! Och båda gurorna verkar ha funnits i mitten av sjuttiotalet...

Ja, hmm... Möjligen en sådan med bytt mick då, men kroppen ser för stor ut. Vill minnas att det var i storlek som en vanlig Les Paul. Stämmer tillverkningsåret någorlunda? Ser inte på bilden om knapparna är desamma heller. Edit: Guulp, såg inte din länk först. Tänk om det var Lennons gamla gura. En av mina husgudar...

Hej! Har märkt att detta eminenta forum även hyserar några riktigt insatta Gibson-experter! Till er har jag en liten utmaning: Jag träffade en gång för väldigt länge sedan i en Hagströmaffär en udda Gibson. Året var, hrm, 1979. Var alltså väldigt ung, knappt född. 😠 Lånade hem guran, men det blev en beggad Strata istället. Det mystiska är att jag aldrig stött på någon likadan Gibson sen dess. Fakta i målet (med reservation för distorderat minne): a.) Det var en Les Paul Special, den hade inte välvd topp. b.) Den hade dubbel cutaway, men det var inte en SG. c. ) stallmicken var en stavmick, dvs ett, möjligtvis två längsgående band ist f polpluttar. Vill minnas att den var vinklad dessutom, som på Fender. d. ) Halsmicken kan ha varit en P90. e.) Färgen var vinröd (tror jag, allt var ju svartvitt förr). f.) Knapparna var av puckmodell, delvis genomskinliga. Årsmodell troligtvis 74-76. Använde Gibson stavmickar? Kan ju ha varit bytta mickar förstås, men jag har känslan av att det inte var det. Vad den kostade? Tja, 1900:-. Kanske borde ha köpt den... 😉

Jag vet inte varför, men för mig känns det heligt att aldrig sno något medveten ur en befintlig melodi, eller att planka ovanliga, typiska ackordsvängar. Man hör ibland argumentet "äh, det finns bara 12 toner i skalan och alla melodier är dessutom redan gjorda" när man motiverar varför man har plankat en låt. Jag köper inte det, det finns oändligt antal kombinationer när man lägger till notlängd och pauseringar. Om alla bara plankade skulle musiken inte utvecklas. Ungefär som att det heller inte skulle funka i längden att göra papper om det bara fanns returfiber som råvara. Däremot tycker jag det är ok att sno sound och typiska spelsätt. Härma sångstilar däremot blir fånigt... Var det förresten inte Povel Ramel som på skämt (naturligtvis) myntade det där med att man får låna fyra takter? Fast jag tror att det t o m var åtta takter han sa... Hur som helst, hur många takter det rör sig om är inte intressant rent juridiskt, utan hur likheten med originalet kan uppfattas.

Produktionen tycker jag låter bra, men låten saknar liksom spänning, jag vill att något mer borde hända. Och jag tycker sången ligger och flyter ovanpå, den är ren och snygg men jag undrar om det inte skulle passa bättre med något mera tillskruvat? Kanske på några partier för att få lite mer variation. Gitarrerna funkar skapligt ihop med resten, men ensamma låter dom klena och lajnade, eller som det låter med för gamla strängar. Lite (mer) komprimering kanske. Eftersom det finns ganska mycket luft så vore det inte fel med effekter som studsar runt lite i ljudbilden. Men detta är skrivet av en som fortfarande inte har fått tummen ur att lägga upp något eget... Välkommen till forumet förresten! 😆

Jag vet inte om man är i stånd att välkomna andra medlemmar när man ligger på färre postade inlägg själv, men välkommer i alla fall.

Egentligen är väl allt utom direktgraverade stenkakor fusk... Det är ju verkligen en intressant tid vi lever i: å ena sidan sprider sig informationsreducerad musik lavinartat, å andra sidan finns de som säger att man uppfattar över 20 kHz och 90dB dynamik även utanför ett testlab och förespråkar högre upplösningar. Jag tror att enda sättet för skivbranschen att överleva är att den inser dessa strömningar och erbjuder ett mervärde på de fysiskt sålda plattorna, t ex 5.1 surroundmix och högre upplösning + en informationsreducerad snikversion för mobilt bruk. Parallellt borde man kunna köpa snikversionen på nätet, men till en så kraftigt reducerad peng så att piratkopiering knappt lönar sig. Samtidigt måste branschen inse att 80 och 90-talets vinstmarginaler inte längre går att ta ut... Om det skulle funka? Tja, det finns ju en analogi - vart tog alla hembrännare vägen när importspriten sköjde in över Sverige...?

Och den obligatoriska nästan-rundgången förstås...

Tack för ölen och alla glada tillmälen! Nu känner jag mig välkommen! 😄 "Sötis"? 😄 Hrmm, nåja. Thimmie: Ja, V4 kombi är koolt. Det fanns f ö en restaurang i Göteborg som hette V4 kombi en gång i tiden. Full med Saabattiraljer. Innan jag drar av mig bootsen hoppas jag att jag också har ägt en Saab tvåtaktare, kortnos... Maxmaxmax: jag känner också vi kan ha något gemensamt. Kan det vara Yamaha MT2X? Eller att jag laddade ner Happy families alla låtar förra veckan? Eller att ditt cowboygäng låter precis som mitt lät? Hmm, nåt är det.

Howdy, Man bör väl presentera sig för resten av er… *lyfter på hatten* Namnet var Rattlesnake, Roger Rattlesnake. Förnamnet fick jag strax efter födseln, efternamnet för snart 20 år sedan av en kompis som tyckte jag behövde ett artistnamn när jag spelade i ett cowboyrockband. Undrar om han visste att ”Roger Rattlesnake” är anagram till ”oreglerat knaster”, ”orkestertalanger” och ”garnera klosetter” . Har pysslat med låtsnickeri och inspelningar sen … slutet av 70-talet (ja, lyssna nu så ska farbror berätta). Först med bouncing mellan två kassettbandare, sedan sound-on-sound på en Phillips rullbandare som också hade post-fade vilket var en hemsk funktion för nedtoning i efterhand à la avmagnetisering. Begreppet icke-destruktiv editering var inte riktigt uppfunnet… Sen följde bouncing igen, fast på ett dubbelkassettdäck där varje generation blev uppitchad en kvartston , kassettporta, studiobesök med 8, 16 och 24-kanalare, Voyetra DOP på en P75:a, hemstudio med digitalporta och sedemera Cubase SE på PC. Musikerkarriären består av att ha lirat bas i ett gäng gäng, nån gång gitarrist. Ett par vinylsinglar och ett par CD-album, samt några spår på div samlingsalbum har det blivit. Solokarriären är begränsad till en kassett i 30 ex utgiven 1986 (slutsåld). Är någorlunda frisk och äger bara fem gitarrer och två basar, och endast två av dessa har nåt slags värde (Fender strata -74, Höfnerbas -67). Använder också Roland TD3, JV1010 samt en del mjukvarukrafs för att krydda anrättningen, som folk mest brukar tycka smaka sextiotalsinfluerat typ Kinks o Monkees. Jag har en garagestudio på 7 kvadrat där allt nämnt ovan och lite till är inknökat; publikrekordet är fyra personer. Försöker jag slå det får någon sätta upp en mässingsplakett till minne av dessa. Åker Saab V4 kombi. Nu vet ni allt. Jo, jag håller till i Gävletrakten förresten. Pheuh, det är jobbigt att skriva om sig själv, men nu är det klart! Fick man ta en öl? 🥰 /Roger

Kan inte du och 3xmax göra något tillsammans? Hmm, vad skulle den låten då kunna heta? "Maxmaxmax-box" kanske? Äh, fel burgare förstås. Eller också gör du en själv om låd-vin. 😄

Kan inte upphovet till myten helt enkelt ha varit att äggkortonger rent visuellt liknar proffsens akustikbehandlande material, varför de optimistiska amatörerna provade klä replokalen med äggkartonger. Efter en dags äggkartongsklistrande vill man ju gärna att akustiken blir bra mycket bättre, och hävdar bestämt att det blir stoor skillnad... Detta var ju långt innan Internets genomslag, då myter spreds nästan lika snabbt men kunde leva väldigt länge utan att bli punkterade, då man aldrig kunde kontrollera sanningshalten på samma sätt som nu. Samtidigt var förvirringen total då vad gällde ljudisolering kontra akustikbehandling. Mina favoritmyter från då jag var liten var att Slade mördade folk på scenen, och att Bobby Hull sköt så hårt att han a.) måste ha stålkärna i skaftet på hockeyklubban b.) skjutit igenom sargen samt c.) skjutit ihjäl 8 målvakter! För det var väl inte sant? Eller...?

En fundamental skillnad mellan kick och bas är ju att kicken bara lirar med en pitch, medans basen i de flesta låtar varieras. Ju större rörelser basen gör, desto större anledning att lägga den över kicken i frekvensområde. Jag är ju inte bara min egen ljudtekniker utan även basist, så själv undviker jag problemet genom att sällan spela de lägsta bastonerna, hellre köra oktaver på höga band. Fast det tipset hjälper ju förstås inte om man ska mixa nån annans redan inspelade material, t ex ett dansband som kör med femsträngad bas. Men å andra sidan, då får man skylla sig själv 😲

Jag började drömma om riktig hemstudio när jag flyttade ut på landet för 12 år sedan. Dessvärre var huset där jag hamnade alldeles för litet för att inrymma en studio, men när vi sedemera skulle bygga hus förhandlade jag fram en yta avsatt för studio i garaget, men bara 7 kvadrat. (Kostade en lika stor snickarboa till henne) Studion inreddes och blev inflyttningsklar 2001. Så sju år tog det från dröm till verklighet. Det jag inte visste när jag byggde studion var att ett rum som nästan är format som en kub, inte blir jättekul att försöka mixa i då all bas samlas i hörnorna. Så sedan ett par år tillbaka har jag börjat drömma om en studio av lite större format. Om någon t ex ville skänka mig en gammal sommarstuga 😲 En anledning att det tog så lång tid som sju år var att drömmen höll på att spricka då jag trodde den hade gått i uppfyllelse.... Man behövde ju för bara 10 år sedan väsentligt mer pengar för att få ihop en vettig utrustning. Lyckades gnetade ihop 13 papp till en dator 1995 - en 75 Mhz Pentiumdator med 1,6 GB hårddisk. Med ett ljudkort med inbyggd synth och Voyetra Digital orchestrator trodde jag att jag kunde göra stordåd. Men herregud villket skit det var. 6-8 kanaler gick att spela in, men utan möjlighet till EQ och ett hemskt eko som ena effekt!! Kassettportan jag hade innan var ju helt överlägsen 😉 Jag tror jag gjorde ett par låtar innan jag gav upp, gjorde knappt nån musik på tre år (renoverade en Volvo PV istället - rekommenderas som alternativ skapandeprocess) och jag hade länge en misstro till datorer som inspelningsplattform. Därför blev det digitalporta när studion kom till, men antalet kanaler räckte ju inte till. Så då blev det ny pc och Cubase SE för tre år sedan. Och när jag tänker efter, för fan, nu kan jag ju göra allt jag nånsin önskat mig 😎