Guitar Nilsson

Jag tyckte CM3orna var väldigt söta, men eftersom de är så små så köpte jag tre stycken.

Jag satt och mixtrade med mina line audio CM3 framför gitarren, har nyss köpt dem. Jag lyssnade bara i lurarna, Beyerdynamic DT150 men jag tyckte de lät jäkligt bra till akustik gitarr. Har du råd tror jag att en CM3 ihop med nån av de stormembranare du beskrev skulle kunna ge att väldigt bra gitarrljud, du kan nog med de två testa fram många fina ljud. Min gissning är att stormembranarna är bättre att sjunga i än den lilla CM3an. Måste försöka lära mig hur man lägger ut ett ljudklipp här. Jag har ju Röde NT2-A, men den ensam låter inte så bra till gitarren att man baxnar, men en kombination av CM3 plus vilken som helst av de vanliga stormembranarna blir helt great. Jag kopplade två CM3 i stereo och stormembranaren i mono en bit bort, men det låter säkert bra med bara en CM3 med. Fick tipset av bla annat de jag känner rätt bra på Börsen i Gävle att CM3 är en höjdare på akustiska instrument. Och inte alls tråkig som en del tycker.

Att öka till 12 volt lät i häftigaste laget, men det kanske går? Jag skulle knappast våga det. Citat: Nu till fråga 1: Om jag använder två mikar, exempelvis vid en inspelning av akustisk gitarr (mitt favoritexempel) - där en mik är fantommatad och den andra icke, kommer ljudnivåerna IN att vara mycket olika p.g.a. fantommatning eller ej, d.v.s. måste jag ha dra inspelningsregeln högre för min Sonymik? Svar: Har du inte gainrattar som du ställer känsligheten med? Ställer man dom så insignalen blir lagom och inte distar brukar reglarna hamna ungefär lika även om den ena micken ger svagare signal från början. Kan du föresten få fram fantommatning till den ena micken utan att den andra inte också blir fantommatad?

För att "känna" på ljudet i en krog eller danslokal brukar jag alltid spela Bob Marleys "Is this love". Den har rejält med bas men inte sjukt överdrivet. Många av Marleys inspelningar är så ruggigt bra fast de är stenålders 70-tal.

Det där var en klockren beskrivning, liknelsen med andra yrken var bara bäst. Vågen! Edit: Är du ute och spelar hela tiden är du ingen sopa! Du är nåt att vara stolt över! Vad heter ditt band, jag vet tyvärr aldrig nånting om nånting, men blev nyfiken... Dubbeledit: Hittade er hemsida. Det syns lång väg att ni är bra på det ni gör.

En sopgitarr ger mest rundgång om man försöker få lite Santana- häng i tonerna och gå lite nära högtalaren. Det hörs även i en liten svartvit tv från -72! Fiolen var typ omöjlig för mig. Och det med flygeln fattade jag aldrig. Ljuden i den lilla manicken, var inte den en samplad flygel? Och flygelns inspelning var väl också en inspelning?

Jag prickade också rätt, och nog är det en enorm (oftast) skillnad på orginalen och kopiorna. Ta en dyrare USA-tele och en kinesisk Squire, skillnaden är avgrundsdjup. De billigare mickarna bara tjular akustisk rundgång och det sopiga träet ger noll sustain. Men sättet de fick lyssna på var kasst. Det hade varit bättre om en som kunde spela gitarr hade skött om det hela.

Jag gissade rätt på gitarren, men det var nog lite tur. De skulle valt en Les Paaul med Paf Humbucker i stället och spelat lite olika grejer, inte bara kört lite rundgång. Urlöjligt egentligen. Hela upplägget måste ha bestått i att få Janne Schaffer att verka lite löjlig. Men där sket de en lök, han verkade inte särskilt besvärad. Jag hörde en intervju med honom en gång där han imponerade. Där spelade de upp en skiva och han skulle gissa vem som spelade gitarr. Han svarade rätt efter bara nån sekund. Det fantastiska var att den som spelade gitarren var en jazzsaxofonist som Janne Schaffer kände till. Att han även spelade gitarr hade han aldrig hört, men hörde ändå att det var denne saxofonist. Där kan man snacka om säkra öron. Det gitarristtjejen gjorde var inte mycket mer annorlunda om hon lutat gitarren mot högtalaren på full volym och gått därifrån.

Jag såg på det för första gången idag. De ljud proffsgitarristen framförde på en fin gammal Gibson och en kopia hade hon nog lika gärna kunnat få fram på en fuzzad elfiol. Så det kunde väl ingen höra skillnad. Det snabba fiolgnisslet på höga toner var också dumt vilken en fiolspelerska kommenterade, På låga toner hörs det tydligare. Sa hon.

Man behöver inte vara bra alls för att få ut enormt mycket av musik. Märker man att man får till det bara lite bättre helt plötsligt så blir man ju jätteglad. Jag spelade typ ganska kass och fult i 30 år innan det blev lite bättre. Nu låter lite grann av mitt joxande halvhyfsat. Lyssnar man på gamla Bob Marleylåtar så är percussiongrejerna verkligen intressanta. Man kan höra ett enda slag på en claves, sen får man vänta två eller fyra takter innan det kommer igen, under tiden gör någon annan nåt ofta mkt enkelt inpass på nåt slagverk. Det enkla och sparsmakade är det svåra, så jag förstår precis vad du gillar hos Eltons percussionlirare. Det var Marleys basist som var hjärnan bakom alla deras arrangemang. Det är konstigt med reggea, jag gillar nästan ingen annan reggea alls, men just Bob Marleys musik och även soundet på de gamla inspelningarna, är bland det absolut bästa jag vet.

Nja... Om ett band spelar väldigt otajt och släpande eftersom de inte kan spela tajt även om de vill tycker jag det är sämre spelmässig kvalitet än om takten sitter som ett smäck i alla instrument.

Syftet med Ramones musik? Jag tror det många ggr har tänkts och funderat på hur en massa artister har tänkt sig meningen med sin musik och hur de skulle lägga upp karriären, när det i verkligheten inte finns nån djupare mening alls. Man är ju bara några typer som hugger sina instrument och spelar, sen låter det som det låter. En gissning med Ramones är att de sket helt i andra tidigare bands sound, och om det de gjorde var punk eller nåt annat. De bara öste på och hade kul. Gabba Gabba Hey!

http://www.thomann.de/se/ev_blue_cardinal.htm Har för mig att det på typ tidigt 60-tal fanns cykeltutor för små cykelgossar som såg ut precis så där. Det röda var som en halv gummiboll som man tryckte på, sen kom tutljudet ut genom grillen som vad jag minns hade ett litet annorlunda utseendet än på den här micken. Med en sån på styret var man helt klart Kung bland femåringarna! Edit: Varför heter den Blue Cardinal när tutbollen är röd?

En del mickar kan köras både med fantommatning, eller med ett 9-volts batteri. AKG C1000S är en sån, jag har en sån som jag ev ska sälja bara jag orkar göra en annons. Den är ganska bra på ak gitarr. Och man kan ta med den på små reporteruppdrag kopplad till en minidisc eller liknande om det inte finns 230 volts uttag i närheten. http://www.thomann.de/se/akg_c1000s.htm

Det är nog tyvärr tvärtom. Om man har mickat ut allt genom ett PA-system så är det allra bäst om inget av direktljudet från gitarrförstärkaren går ut i publiken. Jag brukar sätta min lilla stärkare som en "sidefill" från sidan, ibland riktad lite snett bakåt. Det är bra även på det viset att man kan vimsa omkring på hela scenen och ändå höra gitarren. Går direktljudet rakt framåt/ut blir det väldigt svårskruvat i PAt, plus att man inte hör vad man spelar om man rusar iväg till andra kanten på scenen. Sen är jag av den åsikten att ingen gitarrstärkare, varken småcombos eller stackar låter bra på avstånd. Man behöver inte gå långt ifrån för att bottenfläsket, och ännu mer av toppen ska försvinna. PA-lådorna däremot har ju oftast riktiga diskanter som orkar skjuta iväg diskanten genom hela lokalen, och ofta även subbasar som matar iväg det ljud som gitarrhögtalaren har på nära håll. Och en sak till. Om man ändå vill rikta stärkaren framåt, det vill de flesta, så sikta en bit bredvid PA-teknikern. Om PA-killen hör det minsta av gitarren på soundcheck så kommer han att stänga av den ut i PAt. Riktar man bort den vrider PA-killen/tjejen upp den i PA-t så den hörs överallt. Med basen är det ofta svårare ändå att få riktigt bra ljud i konstiga lokaler. Det vanliga är att man "lajnar" basen, det gillar inte jag, att micka den låter ofta bättre. Har man en basrigg vars ljud man gillar, vill man ju ha samma ljud ut till publiken. Med enbart lajn kan ljudet bli klickigt och torrt. Undantag finns, en del stärkares lineutgång låter hur bra som helst. Men att basen inte låter så tajt och bra som man vill får man ofta bara stå ut med, lokalrena gör det omöjligt att få det riktigt bra. Samma där, ju mindre av direktljudet som når publiken ju tajtare och bättre PA-ljud. Att spela omickat och med bara scenljudet är dumt på ett sätt till. Basen och trummornas ljud åker iväg åt alla håll och man hör ungefär samma ljud även om man flyttar sig sidledes över hela dansgolvet framför. Men gitarrljudet sticker iväg rakt fram, som ljusbilden från ett extraljus på en bil. Går man bara ett par meter åt sidan försvinner det mesta av gitarrljudet. Står man och diggar framför den som kompar brukar nästan inget av det sologitarristen på andra scenkanten spelar även om de kör på ungf lika starkt. Bra PA-lådor sprider ljudet åt alla håll och ger samma topp och botten även en bra bit bort. Vill man ändå köra med dubbelstackar är det finurligt att, (om två gitarrister spelar på var sin sida om trummisen) sätta den andre gitarristens ena fyrtolva under sin egen och tvärtom. Man får löda längre högtalarkablar. Sätter man lådorna så här så får man bredd på gitarrernas ljud, de hörs ungefär jämnstarkt i hela lokalen. Plus att man troligen spelar tajtare om man hör den andre gitarristen bättre. När den ene solar har man bättre koll på att hålla igen den egna guran och tvärtom. Spelar man på nåt litet ställe är det ingen vits att joxa med utmickning av allt, sången och baskaggen räcker. Sen gäller det att hålla igen om inte folk snabbt ska springa ut på gatan.

Att spela "tytmägg" är lite lättare, kanske bättre att börja, eller alternera med ett sånt. Tamburinen är faktiskt svår. Minsta lilla man kommer ur takten hörs det så jäkla bra.

Med en 50 watts Marshall rörtopp och en tvåtolvlåda går det att få ett jävla AC/DC-krut. Polarn har en sån topp som med en brytare kan växlas ner till 25 eller 12 watt. Han brukar repa på 12 watt, han spelar vad som helst av Sabbath eller hur som helst. 100 watt och dubbla fyrtolvor behöver man aldrig, det är rena vansinnet. Staus Quo bygger upp en hel vägg med Marshallådor, men det är nog inte så många element som låter i dem. Jag tycker en ensam tolva som får jobba lite grann låter mkt bättre än en fyrtolva på samma volym, då rör sig knappast högtalarna, sustainen blir sämre. Jag har en 40-watts Fendercombo med bara en tolva. Trycket i den matchar lätt en jättelik basrigg typ garderob. Neil Young är en av de som spelar gitarr högst och vråligast i världen. Han spelar på en 50-tals Fendercombo på 10 watt, ingen extralåda. Edit: ZZ Top spelar numera på varsin liten fjuttcombo, tror det är 50 watt, tom till basen. Och de skäggiga gubbarna har ju råd att bygga upp Marshallstackar om de vill. Och inte behöver de bära heller. Men ändå kör de på små combos pga att de låter bäst.

Ös på bara! DVD behövs inte, skramla på i din stil bara.

Kul att ha rätt ibland. Har minnesbilden av hur de spelar saxofon i rakapparaterna och då riktas de som vanliga dynamiska mickar.

Är inte MD421 den som ser ut som en rakapparat? Den ska man väl rikta mot högtalaren? Hänger man en SM57 på samma vis rakt ned framför högtalaren låter det ju shit. Eller sitter membranet på andra ledden?

Det kanske är speciellt trögt med blues. Det är ju typ ingen intresserad av... 😕 Poplåtar typ Gessle har ju fungerat. Och Hooked on a feeling blev etta.

Icke amerikan i USA. Jag hade för nåt år sen lite mailsnack med Bruce Iglauer på Alligator records i USA, de ger ut blues. Han sa att amerikanerna är helt ointresserade av icke jänkare. Är man bäst i världen spelar ingen roll, är man utlänning skiter de i en. Han gillade det jag gjorde men sa att det var helt meningslöst att ge ut det i USA eftersom jag var svensk. Om det stämmer vet jag ju inte alls, men det skulle inte förvåna mig. I Tyskland och speciellt Belgien ska visst bluesintresset vara stort.

Vet ej... En bra sak med E906 är att man kan hänga dit den på stärkaren utan stativ. Jag trädde sladden ett varv runt combons handtag, sen hängde jag den runt en lagom placerad ratt så hamnade den lite lagom mellan konens kant och mitten. För mig kändes det som att jag hellre ville ha en ny E906 än en beg MD421, de kanske hamnar på ungf samma pris. Att live kunna hänga den på combon utan stativ smällde högt. Den ska ju vara kanon på saxofon och virvel med. 😕😉

Sennheiser E906. Jag köpte ju en sån och fick den förra torsdan och spelade samma dag in raggarocksbandet en andra gång, nu med den nya Sennheisern på leadgitarren, förra gången körde jag sm57. Vid slaskmix av första inspelningen fick jag skära typ enormt med diskant för att det inte skulle bli otäckt vasst. Sennheisern lät helt klart mkt bättre, på de här låtarna kan jag lyssna på gitarren (strata genom Randallcombo) utan eq. Kanske man märker skillnad till det bättre mer på en vass strata än på Les Paul?

Har du ingen akust från Hobbex? Såna finns hos Hobbex i Valbo köpcentrum.