Guitar Nilsson

Snacka goja?

Jag håller också på att köpa beg, dubbelt så bra monitorer för samma pris! Och även om man köper svindyrt tar det ett tag innan man lär sig hur de låter. Lurar har jag Beyerdynmaics DT 250, de tycker jag är vidrigt bra. Rattar jag så det låter bra i både dom och EWventmonitorerna låter det lika överallt sen. Event RULES!

Marshall gör en pedal, "bluesbreaker". Den kan man antingen välja att ha som en sorts overdrive, eller som en ren booster. Då är det bara en volym att vrida på, plus av o på förstås. Kanske finns beg för ett par hundra. Jag har en sån som det är fel på omkopplaren på...

Vi testade direkt ut från PA-mixer, totalktastrof det brusade och lät som det värsta skit jag hört. Jag hade min egen Soundcraftmixer med, tänkte köra den enbart som sångpreamp, men ändrade mig tyvärr. Med den hade ju jag kunnat ta en main signal och skickat den andra vidare till PA-t. Beta58an hade säker varit bättre, nu sjöng hon i den ut genom PAt. De låter ruggigt bra, och dämpar handljuden nästan helt. Om man nu splittar efter en Beta58, blir det inte knepigheter med olika impedans på de två mixrarna? Surr bakvägen från PA-mixern? Arts grejer gillar jag ju. Hur mycket kostar billigt?

Precis! Alltså vad Joachime skrivit. Om ingen kommer med frågor dör alltihopa ut. Jag störs inte alls av att nån nästan varenda dag frågar vilken vrålbillig mick som är vrålbra, den frågan är ju alla ljudforums moder! Stanna kvar ett tag till Krikelin. Jag gillar det du skriver, åsså har du ett bra nick. Loggar du ut för gott får ju de otrevliga som de vill. Och de är faktiskt i minoritet. Och dessutom, de som hasplar ur sig taskigheter ibland gör det inte jämt, de bjussar på mycket goda råd och erfarenheter med, för det mesta! Dessa hårdingar är också små pojkar innerst inne som säkerligen ångrar vad de skrivit, fast de inte erkänner det. En del tom erkänner det. Jag tex. 😆

I går på liveinspelningen av jazztrion körde jag Art DPS ll stereopreampen på CM3-orna och pianot. Provade själv på dan och tyckte inställningen "neutral", utan rör, läget var bäst, det brusade mindre än alla olika varianter med rördrift. Men sen när bandet kom och pianisten började spela, testade jag snabbt att vrida över till rörläget "piano". Och med de andra instrumenten igång runt i kring var det inget snack om saken, vilket lyft, nu kom både Errol Garner, Oscar Peterssen, ja tom Charlie Normans andar kom och hälsade på med stora leenden! Ett lite lätt skitigare ljud är bättre än ett helcleant, tycker jag i alla fall. Ja skitigt är det ju inte alls, det låter mycket bättre bara. Kanske CM3 är lite tråkigare utan rörpreamp?

Om jag är både sångaren och teknikern samtidigt vill jag absolut ha kompressorn på direkt på micken. Då kan jag anpassa rösten efter kompressorn, och kompressorn efter rösten. Även världens dyraste och bästa kompressor påverkar ljudet om den jobbar hårt. Har man den på direkt vid inspelning så kan man få ett mycket bättre resultat tycker jag, i alla fall med min röst som bara väser lite svagt ibland och i nästa sekund upphäver kanonskottsliknade brak och vrål så tapeterna krullar sig. Jag har en Rane DC24 som jag tycker är grym. Fast de kanske inte finns alls längre? Hör aldrig nåt om Rane studioprylar alls. Det är bara jag som sargar om min Rane. 😆

Det där såg ju otroligt smart ut. Vilken snygg ritning, hur gjorde du den. Jag kan bara rita streckgubbar på papper. Konstruktionen måste ju vara lysande. Jag har segelsäckar som basfällor.

Fyra monitorer minsann! Altenativ lyssning förstås. Vad säger Claes om de som ligger? Borde inte diskanten i så fall vara innerst?

Fyra monitorer minsann! Vad säger Claes om de som ligger? Ska inte diskanten i så fall vara inåt? 😛

Rumsmickningen. Jag kan ju lika gärna skriva om den med eftersom jag bara sitter i köket och lyssnar på jazzen med portan kopplad till bergsprängaren. Jag tog ju med ReVoxen, och även min liverack (den använde jag aldrig) Klev upp före åtta och höll på till elva på kvällen med det här. Jag drog mickkablar i taket till två rums och publikmickar, tyvärr hade jag bara två sm57 som var av samma sort. Revoxen har ju ingen fantommatning heller. Slog på inspelningen och gick runt och tjoade och applåderade. Lyssnade sen, SM57 låter som vem som helst vet skit som avståndsmickar. Dessutom blev det ett ännu fulare fasknas (?) när jag stod mitt emellan och skrek "god jul"... Tog bort SM57orna och flyttade omständigt fästena jag tejpat i taket till en mono i mitten, och satte dit min AKGC1000S, den går på batteri om det kniper. Tanken var att jag skulle lägga över applåder enbart mellan låtarna från Revoxen, då behöver det ju inte synka heller. Jag hade så lite band också att jag slog av rullen mitt i låtarna. Men jag tyckte det inte tillförde ett skit, så jag kommer inte att trassla nåt med det, publiken hörs bra ändå. Nån gång i framtiden skulle det vara fint att ha en bra batteridriven stereomick jag kan koppla till revoxen. Helst nån gammal mysko ful grej. 🙂 PA-killen kom på en kul idé när vi väntade på bandet och allt var klart, de hade ju bara ett minitrumset och en ståbas att montera upp, han sa att nu skulle vi haft en sån där gammal Aiwa rullbandspelare eller vad fan de nu hette, med två små fula vinklade högtalare på sidan och en liten tändsticksasksformad plastmikrofon med en kabel som är tunn som en sytråd. Sen skulle man haft det där uppställt i nåt av de andra rummen på det stora Folkets Hus och blixtallvarligt förevisat inspelningsutrustningen! PA-t kunde har varit en gammal rörradio med en likadan mick till. 🙂 Bilder: Pianisten Daniel Nolgård samtalar med fansen. Högst upp och mitt i bilden syns lite suddigt AKG-micken som jag härjade så med i onödan. Daniel kan verkligen spela piano snyggt, denna kväll var det lite mer laidback än vad jag delvis hört honom göra på Myspace. Han trivdes med det gamla slitna pianot. Han svor i alla fall inte över det.

Jag sitter och lyssnar i lurarna på en riktigt stillsam ballad, visparna är så ruggigt snygga. Sångkanalen låter bättre än vad jag trott också. Alla instrument hörs på alla kanaler, det blir fylligt och mjukt. Men ändå tillräckligt separerat så jag kan ställa nivåerna. Och vid tex ett bassolo kan jag smyga upp de två reglarna utan att det hörs enär basen går in alla andra mickar också. I dag ska jag nog bearbeta sångspåret ytterligare genom mina utombordare. (Tvåtakts Evinrude) Komprimering ska det bli väldigt sparsamt med, ingen alls på piano o kontra. Jag har en ganska ny live-cd med Oscar Peterssen trio, ljudet är så där vansinnigt bra att man bara frivilligt drunknar i det. Jag får ganska mycket samma feeling när jag lyssnar nu. Och får Lena Janssons trio åka en sväng på David Gilmours Revox så kommer det att bli himmelskt. Basisten Peter Frykholm från Uppsala var förutom en stor musiker en lågmält trevlig figur, vi hann språkas vid lite. Han bjöd på flera fina solon, både återhållna och lite lagom utfreakade. Jag frågade om hans kontra var gammal, (vilken fråga) och jo, "den började bli rejält ålderstigen. Han hade ett sorts tvåpickupsystem som han blandade i en preamp och körde ut i den lilla förstärkaren, som gav ett helt perfekt scenljud. Men skulle jag spelat in enbart den torra signalen hade jag inte fått samma must i ljudet som med micken framför. Just kontraljudet var liksom den största utmaningen och det jag såg fram mest mot. Nu sjunger och spelar de "Cry me a river". Fan vad jag jäser.

Daniel Nolgård. Lena Jansson. John Brodin. Peter Frykholm.

Fler bilder. Så här ville de stå uppställda. Så stereobilden jag ska ratta blir liksom i sidled sett från pianisten och bortåt. Pianots bassida ligger till vänster, liksom den bakre/högra overheaden. Avståndet från virveln till overheadrana är exakt 115 cm på bägge. Den spinkiga AKG-OH,n är enbart kopplad till PA-t. Utan att vara nån expert skulle jag tippa på att det inte finns någon studiomick som är lika ruggigt bra som CM3 för de pengarna. Makalösa manicker. Lena Jansson sång. Peter Frykholm kontrabas. Daniel Nolgård, piano. (profilbild) John Brodin, trummor.

Ståbasen körde jag med line på en kanal, och AKG D112 framför stallet och förförstärkt genom den lilla ART rörpreampen på en separat kanal, det blev så bra att det var nåt helt grymt. De lyssnade på slaskinställt ljud i lurarna efteråt, och var faktiskt grymt imponerade. Sitter och lyssnar nu, det låter helt ruggigt bra, applåder mitt i låtarna hörs trots avsaknad av salongsmickar. Det blev obegripligt snyggt ljud. Det är bra akustik i lokalen också.

Nu är jazzen inspelad! Det gick över förväntan. Musikanterna vill dock höra och godkänna först om nåt prov ska läggas ut. Bandet anlände en kort stund före de satte igång så några test hanns knappt med alls. Sången ville jag spela in med en Beta58 hopsatt med PA-micken, som var en SM58. Det tyckte sångerskan var lite klunsigt. Trummisen räknade då ut att man kan ta en sång-send-signal från PA-mixern till inspelningen, så räcker det med en mick. Det blir skit tänkte jag men sa inget. Sen när vi testade brusade det mycket riktigt helt fruktansvärt på sången. Vanmakt tänkte jag, det här är skit som jag inte rår över, hur PA-mixern fungerar har ju inte jag nåt begrepp om....Jag fick då bandet att gå med på dubbelmick, fast en CM3 till sånginspelningen i stället. Inte helt perfekt, men med dubbla puffskydd funkade det. Allt ljud blev superstort och hoplimmat, Folkets Hus lilla gamla skabbiga pianot lät hur bra som helst genom två CM3 och ART stereopreampen i "piano rörläge". Jag spelade in med CM3oran nederst, de övre var till PA-t. Trummisen ville hellre ha enbart kaggemick till de två overheadarna i stället för min sennheiser som skulle riktas mot både virvel och kagge hade jag tänkt, och jag gjorde som han ville, det lät bra, men hade blivit ännu bättre om jag gjort som jag ville från början, för det är lika med jazztrummor som med raggarrockstrummor, utan mick på virveln blir den anings, anings för svag, tillräckligt för att man ska reta sig lite. Ståbasen körde jag med line på en kanal, och AKG D112 framför stallet och förförstärkt genom den lilla ART rörpreampen på en separat kanal, det blev så bra att det var nåt helt grymt. De lyssnade på slaskinställt ljud i lurarna efteråt, och var faktiskt grymt imponerade. Sitter och lyssnar nu, det låter helt ruggigt bra, applåder mitt i låtarna hörs trots avsaknad av salongsmickar. Det blev obegripligt snyggt ljud. Det är bra akustik i lokalen också.

Det där var ruggigt snyggt spelat, på alla instrument, och vilken trivsamt begagligt ljud!. Nog är både pianot och trummor i stereo, ännu ett exempel på att det så det ska vara. Jag har starka tvivel att en inbyggd kontramick kan fånga det där äkta soundet. Jag måste ha mikrofon att blanda med piezon. Så är det bara. Ligger inte saxen en aning starkt? Men så brukar det förstås vara i jazz.

Svårt att svara på. Jag spelade mest strata i 25 år, och utgick alltid från mittmicken, spelade mest på den. När jag köpte telen saknade jag mittmicken så att jag byggde om telen och satte dit en mittmick, lite annorlunda än på de orginal tremickade telena. Jag har kvar trevägsbrytaren, men ersatt tonkontrollen som jag aldrig använder på nån gitarr, till en steglös balanskontroll mellan stall och mittmick. Älskar det, använder det hela tiden, alla lägena. Sen har ju telen två ganska olika typ av mickar från början, så det blir mer variation på ljud i telen ändå än i stratan. Men tex Buzzkingsgitarristen, han gillar inte alls att det är tre mickar på stratan! Han tycker telen med två är mycket bättre. Men telen har har sonen lagt beslag på, så han får nöja sig med tremickad strata! Haha! En stor fördel tele, är att de rätt justerade håller stämningen så jäkla bra, och intonationen är bäst av alla gitarrer påstås. Det är därför de används mycket inom country där sura ostämda gitarrer inte får existera.

Ponera att man bestämt att spela in en jazztrio så att både pianot och trummorna mixas i stereo. Ett beslut som alltså ej kan ändras. Till detta vill man ju ha rumsmickning. Om man nu tar den med två mickar framför scenen så får man ju stereo på trummorna om de står i mitten. Men pianot som ligger i stereo förut hamnar i rumsbilden till vänster, och basfiolen som i grundmixen ligger i mitten hamnar till höger? Det blir ju två olika varianter på panorering och stereobild samtidigt. Är det bra eller dåligt? Inför min jazzinspelning funderar jag på att efter konserten rigga upp mitt eget lilla PA och spela upp alla låtarna från scenen samtidigt som jag spelar in det på kanske 4, 5 kanaler med mickar utplacerade på olika avstånd, då får jag ju med hur mycket eller lite jag vill av det rumsljud som vi verkligen spelat in. Det här extrainspelade rumsljudet blir förstås bara en ganska liten volymsvag del i slutmixen. Men borde jag då panorera pianot helt till vänster så det låter enbart från vänster som det gjorde i verkligheten när det stod på scenen, eller borde jag panorera både piano och trummor i stereo? Det senare tycker jag låter vettigare och enklare än att blanda två olika stereobilder. Och som sagt, att ha pianot till vänster är inget alternativ, det vill inte pianisten, inte jag heller. Har lyssnat en del på liveupptagningar av Oscars Petersen, hans flygel klingar väldigt snyggt i stereo, så vill vi ha det.

Det är nog risk för att de går sönder det saknas en regulator. Köp ett set med laddare och gulgröna GP batterier. Vi har faktiskt haft samma fyra AA-batterier sen vi köpte vår kamer 2004! Det har vi sparat mkt pengar o miljö på.

Vad kostar ett par Oktava mk12? Jag är oxå svinsugen på såna. Edit: Såg Thomannlänken alldeles själv... För mycket penar nu när dåren köpt en rullbandare från stenåldern för massvis med långsjalar.

Jag har provlyssnat mina CM3 på ak gitarr,grymt! I morrn ska jag spla in jazzpiano med dem, hoppas kunna lägga ut ett prov snart.

Tio kanalers samtidig inspelning nu möjlig! I går var det max åtta.... Jag ska ev spela in publiken i stereo på ReVox B77an som jag nyss bar in från bilen till köket. Att applåderna mellan låtarna inte synkar 100 spelar ingen roll. Detta innebär att jag kan skita i rumsmickning och få både line och "äkta" mick på kontrabasen! Är det inte sanslöst! Och apropå sanslöst... Han som sålde revoxen var värsta supermusikern, han hade jobbat över hela världen som konsertgitarrist, dirigerar symfoniorkestrar osv När han bodde i London för 15 år sen så hade han köpt den här bandaren av David Gilmour! Gilmour hade tre likadana, de andra två använder han fortfarande tll vissa grejer. Enligt Gilmour finns det inga pluggar som kan simulera bandet. Och han vet ju allt om ljudteknik, han gjorde "Dark side of the Moon" ihop med resten av Pink Floyd. Han som sålde rullen nu hade gått över till en Zoom H4, den var lättare att ta med tyckte han. Stackars karljävel säger jag...

Säljs det dylika nya såna där tingestar även idag?