Guitar Nilsson

Det vet nog de flesta, men inte alla verkar det som. 😆 Jag tycker mina är väldigt bra. Här sjunger solisten drygt en meter från en NT2-A, i en kyrka. Hade det blivit bättre med en dynamisk Shuremick? http://www.speedyshare.com/files/20260671/...nica_solist.mp3

Bump. Ingen som vill klaga? Nåt måste väl vara fel? Eller bra... http://www.speedyshare.com/files/20260671/...nica_solist.mp3

Röde då menar du?

Mixade ihop konserten idag. Rymdljudet i en stenkyrka med fyra kor är enormt. Det låter som att mickarna sitter i andra änden av kyrkan fast de är ganska nära. Den fina ganska stora flygeln var knepigt dov tycker jag. Jag flyttade CM3orna till undersidan eftersom de ville kunna stänga locket på vissa låtar, men den var typ lika dov på ovansidan med locket öppet. Jag tjatade en del på solisterna i förväg att stå nära mickarna, men de har nog noll vana av inspelningar så det funkade inget vidare, förutom i det som jag länkar till här. Annica Karlsson heter solisten, hon är tämligen grym på att sjunga. Sången går genom två NT1-A, panorerade lite lagom isär och en NT2-A i mitten. När man satt i kyrkbänken och lyssnade som vanligt ekade det typ sju ggr värre ändå än på inspelningen, det är ju en tröst. Eq-ade bort en del av kyrkans mummelefterklang. http://www.speedyshare.com/files/20260671/...nica_solist.mp3

När hihaten har en mick 5 cm ifrån och riden spelas in (inte spelas in) med en oh långt uppe i himlen. Och så är det ju nästan jämt, både live och i studio. Urk.

Vore jag du skulle jag skaffa en orginal Fender P-basmick. Jag bytte nyss till en sån på min Falcon P-baskopia, och nu låter den ta me fan som en heläkta Fender. Ruskigt nöjd är jag. Den surrade som fan innan, nu är den väldigt tyst, och hela djudet är helt annorlunda, en botten jag inte trodde var möjlig, rent, djupt snygg diskant, det ultimata ljudet både live och i studio.

Kan ofta vara så... Det ingen verkar förstå varken här eller bland alla jag snackat med detta om är att faktiskt kan vara ett helt medicinskt fel. Jag har sovit dåligt hela livet, till slut sov jag inte alls, ständig hjärtklappning orkade inte gå mer än 25 meter. Efter att ha tagit en massa prover kom läkaren fram till att jag hade brist på B12, så j-a enkelt var det. Nu sover jag ofta riktigt bra, nåt jag aldrig gjort förr, inte ens som barn, jag har haft vitaminbrist hela livet tills jag började äta B12 för typ två år sen. Om jag är nervös pga arbetslöshet, bråk med damen, eller om jag är psykiskt på topp spelar ingen roll alls, nu kan jag sova. Glömmer jag att äta går det inte att sova, och jag fryser så ini h-e på nätterna. Det kan säkert finnas fler än jag som har brist på B12. Eller nåt annat medicinskt som sabbar sömnen.

Undrar vad min tjej skulle säga om jag ville ha sex och samtidigt ligga med örproppar och lyssna på radio eller nåt. Fyllon som ringer in till Karlavagnen.

Jag har också för mig att det alltid blir lite sämre när man kopierar, även om det är helt digitalt. Om jag gjort en bra mix och bränner den till en cd, blir det verkligen exakt samma som orginal stereospåret?

Ofta är det helt hopplöst. Jag somnar också ca 2400, vaknar efter 10 minuter med ett ryck och hjärtklappning, sen kan jag inte sova hur trött jag än är. Piller är jag livrädd för, mår skitdåligt av ev såna. Och har jag nån intressant inspelning på gång ligger jag och funderar på den. Allra värst är det om jag gjort en viktig livespelning, då går jag igenom varje sekund fram och tillbaka efteråt. Jag hade i många år extrema sömnsvårigheter, sov kanske en timme per dygn och fick hjärtrusning, puls på över 100 dygnet runt, och frös så ini h-e under tredubbla täcken på natten. Hade tur att komma till en bra hjärtläkare som konstaterade att hjärtat i sig självt var som nytt, det var nåt knas med "styrningen", och lite senare kom han på att jag hade brist på vitamin B12. Så nu får äta jag såna tills jag dör. Glömmer jag bort dem blir det lika, jag somnar helt enkelt inte, B12 har säkert nåt att göra med sömnen också. I natt sov jag bra, så körinspelningen i kyrkan var nog inte allt för upphetsande. 😉

Nu är det inspelat. Blev inte nå värst vidare. Det var ett reverbeko tyg 3 ggr så stort å långt som i normala kyrkor. Mickade flygeln underifrån ca 15 cm från, men det låter som om mickarna står 50 meter bort, i en kaklad kulvert! 😄 Flygeln var märkligt dov också, även på ovansidan med locket öppet, och med huvet nere i lådan . En och annan låt blev nog godkänd ändå. Kören omgrupperade friskt hela tiden, ibland stod de skapligt bra till i förhållande till mickarna ibland inte. Med lite eq kanske hälften är värt att spara.

Så här smidigt packar jag allt jag behöver för att spela in en kör på tio tjejer plus pianissa i Söderala kyrka. Det mesta av kabeldragningen är gjord redan hemma så jag räknar med att montera upp allt på en kvart eller fortare. I plyfalådan finns långa elkablar o reserv micksladdar. Stativ är det enda som tillkommer. Plyfalådan får även tjänstgöra som studiomöbel framför en kyrkbänk. Tjejerna står som tur för mig, alltid i en halvcirkel o sjunger, de brukar liksom alla tjejkörer ha problem med att sopranerna låter starkare än altarna, det ska jag försöka räta upp lite på inspelningen. Huvudmick blir en mono NT2-A som jag kopplar genom Aphex 230 preampen, kommer att använda den svinbra kompressorn som sitter i den också. Höll nyss på att testa micken i omni-läge. Man kan snacka från vilket håll som helst och det låter likadant och lika starkt, även ovanifrån, inte bara runt åt alla håll om den sitter normalmonterad. Tom under micken, på golvet, med hela elektronik-klunsen som membranen sitter på i vägen, låter det lika vad jag kunde höra på rossligt snack i alla fall. För att få stereo och kunna höja altstämmorna lite i mixen tar jag två NT1-A genom Tascamportans egna preampar. Pianot spelar jag in med två CM3, det har jag gjort förr med lyckat resultat. Blir inte inspelningen bara tok och skandal lägger jag ut nån låt. Sticker iväg om ungf två timmar, det är 20 minusgrader, hoppas jag inte fryser ihjäl i kyrkan. Får kanske ta med även en "bandyportfölj"... 😉

Kan det inte i vissa lägen vara bättre med nån sorts vanlig slang, man kommer kanske på att man vill peta i ännu en kabel? I varje ända kan man ju tejpa runt både kablar o slang med eltejp så de håller sig i skinnet. Edit: Är det en multi till PA-bruk är nog inte krympslang mycket till skydd.

Dom där kan du väl recensera i en egen tråd! Högintressanta lurar!

"Min" trummis har förutom de Tama Superstar han spelar på äkta gamla 60-tals Ludwig av Beatlesmodell, de låter rejält mycket mindre än Tama-burkarna.

Det var det jag tyckte, inte hittar du ända dit... De i Gävle heter nog Gitarrfabriken? Om de finns kvar.

Ja!

Den var snygg som xxxxx!

Ligger det i Gävle? Jag skulle vilja ha en ny sadel till min fuskbas...

Har bytt rum sen sist. Nu på trettondan ska jag på uppdrag med min mobila studio, ska spela in en kör i Söderala kyrka. 10 sångerskor plus pianissa. Efterklangen i den stenkyrkan är extrem, tom för att vara kyrka. Ska bli kul. Farin heter kören förexten.

Fattade knappt?! Finns väl inget enklare! Du är väl för gammal. 😆

Vid inspelning kan man ofta ha mastern ganska lågt och ändå få det bästa ljudet. Min Fendercombo låter inte lika bra på full mastervolym, då låter den en anings transistorstärkare. Det finns ju nåt som kallas bla "powersoak" också, en grej att sätta på högtalarkabeln, ett kraftigt motstånd som bromsar ner ljudet. Då kan man ha även mastern på fullt. Såna brukar man använda till gamla Marshalltoppar utan mastervolym. Det kan låta riktigt fett utan att öronen går åt h-e.

Så är det på nästan alla moderna gitarrförstärkare. Man kan ställa mastervolymen lågt, tex bara på ettan, sen gasa på med den vanliga volymen, det heter "gain" på en del stärkare. Vill man ha brötigt vrålljud ställer man den på fullt. Sen kan man höja även mastern. Är det en kraftig förstärkare, tex 100 rörwatt, då blir det troligen olidligt starkt och farligt för hörseln att vrida även mastern på fullt. Ofta räcker 25, 40 watt väldigt långt, i alla fall om det är rörförstärkare. Rörförstärkare är oftast det bästa till just gitarr, tyvärr också dyrast.

Har setat och testat lite ljud på akustisk gitarr i kväll, med CM3, NT2-A och NT1-A. Slutsatsen är att två st CM3 i X/Y stereo väldigt nära ljudhålet, ca 7 cm låter väldigt snyggt, men backar man bort dem bara ett par dm från gitarren låter de väldigt tunt, eller rent ut sagt dåligt jämfört med Rödemickarna som man kan köra både nära och längre i från. Nån mer som upplevt att de låter bäst mycket nära? Är det kanske så generellt med småmembranare? Lina Sandell for president!

Man kan lätt göra det misstaget att man får rundgång när man spelar in, om man har för starkt ljud i lurarna. Sen funderar man på vad det är för mystiska svaga pip när man lyssnar. Det är ju murder för öronen att gasa för mycket också. Att emellanåt kolla om man klarar sig på lite svagare ljud i luren, när man mixar drar man ju ofta upp lite gitarr där, bastrumma där osv, till slut är det åt h-e för starkt. Man spelar snart bort all diskant ur öronen.