Valle

Hmmm... jag kanske låter som en party-pooper nu... Man kan ju undra om låtar som "Baby's In Black" eller "Eight Days A Week" skulle låta "bättre" på något sätt i fake-stereo. Eller det är kanske inte det som är syftet — att det ska låta "bättre", alltså...

Då så! Från mig och festivalhögkvarteret kommer följande bestuckna poängfördelning. Men först lite reflexioner: 01. Countryälskling "Man of Constant Sorrow"-ankompanjemang med mycket Simon/Garfunkel — såg framför mig en riktig brakfyllefest i en lada någonstans ute i vildmarken. Supermysig låt! Men, och inte för att det för min del gör låten sämre på något sätt, jag ställer mig lite försiktigt undrande till varför bidragsgivaren lät så pass många otajtheter och på gränsen till falsk sång passera avsyningen. 02. Must've Been The Whiskey Countryrocklåt med puls och egentligen goda förutsättningar. Fast jag är inte så stort fan av låtar — som i det här fallet — som saknar en egentlig refräng; låtens struktur är vers, vers, stick, solo, vers, stick, vers, slut. Jaha? Ett stort minus är det katastrofalt misslyckade slide-liret. Det framgår hur tydligt som helst att slideutövaren simply doesn't have a slightest clue hur man gör. 03. My Old Lady Jag gillar inte munspelet! Men resten är suveränt härligt att lyssna på! Soundet för mig tillbaka till The Beatles Revolver-tiden, en av mina all times favoritalbum. Men vad var det jag hörde — "I'm a two timer, I'm a — twoooo timer"? Snacka om att lägga ut trails... 😄 Jag förstår dock inte det oerhört långa slutet... det varade liksom hela en (1) minut och 15 sekunder, dvs ca 42,85% av låtens totala längd. 04. No Sadle Den här låten får mig att, förutom Chris Rea, tänka på en kall(!) öken — en lååång nattlig tur (ritt) genom en kall månbelyst öken, längtan att få finna minsta tecken på liv förutom de ylande "hundarna". Jag gillade låten rätt av direkt, trots att den på sätt och vis också har en viss melankolisk tyngd över sig. Jag älskar steel-gitarren på sina förekommande ställen (äkta?) — och jag blev heltokig i durbrytningen vid 2:52! 05. Number One Det här var lite av en myspysig låt (menat som en komplimang). Man "nickar" med genom hela låten med en brett leende på läpparna. Dock tyckte jag att verserna var lite för anonyma, i total kontrast till refrängerna som däremot lyfte låten rejält. Trots att jag tycker att den här låten — i alla fall refrängen — lätt skulle kunna komma från något Nashville-läger, så tänker jag på — och ta nu inte detta fel, någon — BOPPERS! Huga! Men för min del blev det nostalgi. För efter Ace Frehley var Peter Jezewski en som jag som barn (i smyg) tyckte var jävligt cool! 06. Om Skam Och Ensamhet Underbart arr! Ett sorts känslo-crescendo! Även om jag faktiskt anser att samtliga festivalbidrag i princip ryms inom de ändå så vida countryramarna, och även om det här bidragets sångares sångröst är hur "country" som helst, så är väl den här låten lite på G att hoppa över staketet. Men det gör inget; en mycket fin låt med vacker text som högg till rejält i bröstregionen. 07. The Rivers Shore WOW! Det här var djupt, tjockt och (be)rusande! Rejält medryckande låt, måste jag säga. En av festivalens absolut starkaste och genomträngande refränger. Ett megastort plus till sångaren som inte bara vågade utan även, om än inte fullt ut, fick till den där countryrösten med "målbrottsbrytningar" på rätt ställen — Garth Brooks (en av countryns största) blev miljonär på det där, you know. Nåja... Men vad är det som händer precis i början av låten? 08. Rodeo Man Whoohoo! Rodeo Ma-än... HA! Påminner mig om en "favorit"-sångare från ett annat sammanhang. Visst, humor, och kanske något tvångsplitad rallartext, men jag fastnade för den här låten redan vid "I wanna be a..", precis i början, efter piskan. Men jag är rädd för att "heavy"-partiet mer skadar än gynnar låten som helhet. Jag ville liksom att låten skulle fortsätta med det härliga country blue grass-svänget hela vägen. Istället blev det nästan som att man föll i trans vid "Since I was young...", bara för att explosivt ryckas ur densamma vid "I wanna be a Rodeo Man", hälla i sig en 6:a JD och slå bootklackarna i tacket! 09. Sweet Candy Jane Yes! Me like! Me love! Tjena Bolan! Hela den här låten gungar från början till slut. Och när den är slut vill man gunga en gång till — och sedan en gång till! Precis som med låt #3 ovan slussas jag tankemässigt 30, 40 år tillbaka i tiden när jag lyssnar på den här låten; fast här befinner jag mig i en studio med en blåaktig dimma hängande över mig, orsakad av alla människors konstanta cigarettrökande; överallt ser jag hel- och halvtömda JD-flaskor, samt speglar med spår av vetemjöl på. Och jag vill SÅ vara där... på riktigt! Tjejen som körar/lead-backar lyfter dessutom låtens helhetsintryck till ännu högre nivåer. Så jävla bra! 10. Välkommen Hem Spooky låt... Musiken (ackompanjemanget) skulle kunna vara hämtad från någon av Partons tidigare utgivningar (t.ex. "But You Know I Love You"), och då vill man tycka att det är riktig blå-country det handlar om. Men så fort man hör sången, med svensk sång/text, så är även den här låten, precis som bidrag #6 ovan, på väg att sjappa lägret. Men jag kan inte annat än njuta av låten som sådan, dess iver i sångens berättelse jämte de smekande körerna i slutet. Jag "såg", när låten var slut, att den drog över med 27 sekunder över högst tillåtna längd, men låten kändes som 2:27. Det säger kanske något... Poängfördelning: 8 poäng :: 09. Sweet Candy Jane 6 poäng :: 07. The Rivers Shore 4 poäng :: 04. No Sadle 2 poäng :: 03. My Old Lady 1 poäng :: 10. Välkommen Hem

Ah, en sann joachime-ist! 🥰 Snabba ryck [=jag-pallar-inte-klydda*] är vad som gäller. Fast å andra sidan — man kan ju spara ett väl framrattat helhetssound som en preset i AD som ett "bra trumljud" för framtida [snabb]produktioner. Men det är klart, man kommer aldrig ifrån det initiala rattandet. * skånskt för krångla/komplicera

Personligen tycker jag att AD är något sämre än EZ i att vara mindre givande. Fast det beror ju givetvis också på hur mindre givande trumplugg man inte anser sig behöva.

Måste det låta som andras då? Är du säker på att du först har konsulterat med dig själv och verkligen bestämt dig för vad som är "rätt/bra", innan du jämför ditt arbete med andras? Jag ska dela med mig av en liten hemlis: För att bli en "better than avarage" låtskrivare/musiker/producent ska du rätta dig rätt så begränsat efter vad förståsigpåare/favoriter anser är tydligt, klart, fel, rätt, regel, praxis, varmt, kallt, brett osv osv. Varför det? Jo, eftersom alla förståsigpåare/favoriter ändå aldrig kan enas om dito, vilket i sin tur tillför ditt eget arbete absolut nada. Nu handlar ditt inlägg inte särskilt mycket om just låtskriveri — men något av det mest underliga jag vet är när särskilt textförfattare behöver "tips" om hur man får en text att låta bra! Då kommer alla "proffs"-textförfattare med sina ultimata lösningar, alla olika givetvis — när det viktigaste tipset är: läs och skriv mycket, och gör bra ifrån dig på svensk- och/eller engelsklektionerna (eller vilket språk det nu berör). Därefter kommer det av sig självt! Och om det mot förmodan inte skulle komma av sig självt, så är det en klar signal om att man kanske borde lägga ner sin dyrbara energi på något annat istället. Sorry, gled lite OT där... tillbaka, så: En typisk hjärntvättningsteknik som råder särkilt bland branschseniorerna är att "mastring" är så himla viktigt för produktionen, att det på något sätt skulle vara nödvändigt. Yeah, right, viktigt för produktionen... De enda som alltid får något ut av "mastring" är "mastrarna" själva. Men för dig som låtproducent och för din produktion behöver det inte alltid vara en lösning. En av de produktioner jag fått mest beröm för är ( a ) icke-"mastrad", ( b ) inspelat i mitt vardagsrum [instrument] respektive tvättstugan [sång], ( c ) utan en enda kompressor post-inspelning, ( d ) utan tredjepartspluggar, och dessutom ( e ) inspelat i 16 bitar/44.1 kHz på ett jävla Yamaha WaveForce 192XG! WHOAAHH! Förutom att lära känna dig själv som "producent" och själv tycka vad som låter bäst, så finns det en sak till att lära känna — nämligen dina musikprylar, inte minst dina monitorer/lurar som du mixar genom. I min hemstudio (inte samma som ovan dock) så mixar jag knappast efter vad som låter perfekt i mina monitorer och/eller lurar — för då är det ju bara där, i min hemstudio, det kommer att låta bra, see? Istället har jag lärt känna mina prylar så pass att jag genom att uppnå ett visst mixresultat i min hemstudio ungefär vet hur det kommer att låta i andra system — t.ex. bilstereon, laptopen, hemmaanläggningen etc... Innan du har lärt känna dina prylar tillräckligt blir du tvungen att springa kors och tvärs som en skrämd höna mellan alla lyssningssystem, för varje enskilt mixutkast. Men likt det som jag skrev angående textförfattarförfarandet ovan, när du väl mixat och lyssnat och testat dig fram, så kommer det till slut av sig självt. Kanske. Men ska man inte lyssna på vad andra, på t.ex. ett forum, tycker eller har att säga? Jo, kanske, men det förenklar inte "din" situation! Så då borde man kanske bortse även från det här superbanala inlägget? Ja, kanske, men det förenklar inte "din" situation! Varför skrev du [Valle] inlägget då? Lite av det var tänkt som en "fredagstråd". Men det slog mig att kommande fredag är långfredagen, och då skulle alla fyra som brukar läsa mina trådar ligga dyngraka vid den här tiden, så jag tänkte what the hell... Ämnet håller ju! Äh, nu lägger jag av!

När är det klart?

Eh, är inte den här tråden typ fyra år gammal...? "Nicket" har lämnat och återuppstått! Väl?

Fan!

Vilken fånig tråd! Bäst... genom tiderna? Bäst? Genom tiderna? Vilket av följande är världens bästa organ (genom tiderna): hjärta, lever eller lungor? Nä, ni borde alla läsa den här tråden istället. Gör det så förstår ni att trance är skitmusik överhuvudtaget.

"snygga" skrik?

Ah, du är en av dem som köper extraminuter för $800! Här ska minsann inte pillas en minut längre än nödvändigt. Najs! 😄 Liknelsen med trumsetet... Man behöver inte nödvändigtvis vara geni för att få en gratis-plugg att låta som en $$$-plugg — typ EQ. Däremot måste du först kunna behärska (fysiska) trummor jävligt bra för att dels få det att låta som trummor, dels kunna mäta resultatet med motsvarande pluggar som t.ex. AD. Jag menar, du får trots mitt kvidande inte tro att jag inte försöker vara seriös här. Jag kan mycket väl använda (och har använt) gratispluggar i komersiella produktioner, men jag skulle givetvis aldrig propsa på en halvtaskig trummis... Nästan aldrig. Å andra sidan: hårdvara != mjukvara

Åh, ingen fara på taket! 😲 Förresten: Jag kommer inte ens i närheten av t.ex. dina tekniska kunskaper... Men visst kan väl otekniska som jag ändå hitta substituten till de "eftertraktade" $$$-pluggarna — eller var min tråd skapad i dumdristighetens tecken? Ouch! En annan intressant sak: eftersom man, med "rätta" kunskaper, faktiskt kan finna substituten till de eftertraktade $$$-pluggarna — kan man då tolka det som att t.ex. WAVES verksamhet delvis bärs upp av att det alltid finns någon idiot därute som inte begriper bättre? (Jag vet att några anser att det är så, men vad tycker du?) Ouch!

KA-BANG on the beet! Eller beat, hur man nu ser på det...

Helt rätt! Jag har "ID3-tagat" alla låtfiler med ett unikt spårnummer, i den ordning som de presenteras i den här tråden, men däremot inte tänkt på att ange något motsvarande nummer-prefix i respektive filnamn. Zip-filen med alla bidrag är nu uppdaterad — i vilken alla filnamn har tilldelats ett nummer-prefix. Jag vill för säkerhets skull be alla som hunnit rösta att dubbelchecka sina postade resultat. Jag ber om ursäkt för detta och för de eventuella olägenheter detta har fört med sig. Med hopp om fortsatt festivalgeneral-förtroende under pågående festeval...

Fair enough... fast jag har en svag feeling om att åtminstone fyra av Nashvilles absoluta favorittrummisar heter AD, DFH, Kontakt och Battery. Coola snubbar alla fyra — gör alltid som man säger, och krånglar aldrig med arvoden... 🙂

Alla verk som skapas och samtidigt uppfyller kravet på verkshöjd omfattas omedelbart av upphovsrättslagarna. Vare sig upphovsmannen vill det eller inte. Även om upphovsmannen skulle försöka avsäga sig alla anspråk på verket kommer det ändå, i alla fall delvis, att omfattas av upphovsrättslagarna.

Well, I'll be damned! Hello Mr Price Winning Journalist! 😄 Nope — det var absolut ingen "ambush". I alla fall ingen medveten sådan. Givetvis såddes fröet till den här tråden i "den andra tråden", men det var som sagt bara lite apropå. Håller definitivt också med joachime: rolig läsning och framför allt intressant — du fick mig till och med att "Wika" begreppet Zen och läsa om den unga fisken som simmade upp till havets kloke gamle 😄

Så var den 26:e StudioFestivalen över! Me, myself and I, samt alla jag på festivalhögkvarteret, vill framföra våra varmaste gratulationer till vinnaren: JonasW och hans extraordinärt vackra låt, The Rivers Shore! Men det blev ju oerhört tight där på slutet när Flabb & Carl Cadello drog på — en (1) poängs marginal! Inte illa! Ride on! Jag vill också passa på att tacka alla deltagare, alla som har lyssnat samt alla 20 i "juryn". Och så här blev det: 79 poäng :: The Rivers Shore (JonasW) 78 poäng :: No Sadle (Flabb & Carl Cadello) 70 poäng :: Must've Been The Whiskey (Valle) 49 poäng :: Rodeo Man (Hastalavista) 49 poäng :: Sweet Candy Jane (slejnard) 38 poäng :: My Old Lady (aROCKER) 21 poäng :: Välkommen Hem (equality) 16 poäng :: Number One (O-Jay) 10 poäng :: Countryälskling (Laxlaxlax) 10 poäng :: Om Skam Och Ensamhet (morgonte) Samtliga bidrag samlade i en zippad fil: StudioForumFestival26.zip (41MB) Riktlinjer för röstning/poängfördelning: Till att börja med: Det är inte tillåtet att rösta på bidrag som man ( a ) är helt eller delvis upphovsman till, eller ( b ) medverkar på (musiker, sångare/sångerska, producent etc). Lyssna igenom bidragen (du kan givetvis hoppa över egna bidrag) Välj ut de fem (5) bästa bidragen och poängsätt dem enligt modell: 8, 6, 4, 2, 1 — där 8 poäng går till det bidrag du tycker är bäst, 6 poäng till näst bästa bidraget etc. Beakta punkt 1. Posta din poängfördelning i den här tråden. Skriv gärna kommentarer till bidragen — åtminståne till de som tilldelas poäng Röstningen avslutas tisdag 14 april 2009 och redovisas dagen därpå Vinnaren = festivalgeneral och ansvarig för Studiofestival #27 Tack för mig! Yeeeeeee Haaaa! EDIT 2010-01-26: Fixade bruten länk till zip-filen ovan.

Om allt går enligt planerna så kommer röstningstråden (separat tråd) upp senast kl. 19.00 ikväll. Kan bli tidigare.

Hoppla, homie! Successivt nivåreducerade 9Hz till råttorna... Det påpekade du bara för att du själv är bassist i botten (pun intended)! 😉

Skär du vid 50Hz, så är det 50Hz som blir... ... bortskärt. Teoretiskt sett. Sedan kan nivån för de olika frekvenserna givetvis påverkas beroende på filtrets karaktär (branthet, brytfrekvens etc). "Ska" är inte något man "måste"... Rock/Pop lider ingen dödligt avgörande förlust om du skär vid 50Hz — men om du ska svänga dig med fjortisdunk och allehanda dance, så gynnar det nog ditt anseende att skära lite längre ner.

Absolut! Det är sedan utifrån den som alla riktiga vinklingar skapas...

Om du vill ge "sken" av bredare ljudbild ska du definitivt inte sträva efter (exakt) samma EQ-inställningar. Inte alltid. "Fett" blir det ändå.

Eftersom dessa två meningar skulle vinklas tills de blödde, beroende på vem som "beskrev", så är det meningslöst — om din fråga är menad att ge dig kunskap, alltså. Lagen har "beskrivits" till överflöd: här finns ett exempel: http://www.dn.se/kultur-noje/ny-lag-det-ha...-ipred-1.804624 (Något mindre vinklat än STIM:s "beskrivning") eller det här: http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/116938 Men två meningar kan du glömma...

Sista dagen idag att skicka in ditt vinnande bidrag! (Informellt sett går det att skicka fram till dess att jag postar röstningstråden, vilket alltså är imorgon)