Valle

Krokodil — ja eller nej — anser du att en knarkpåverkad person kan handla rationellt i alla lägen?

Ja, då säger jag nog: 3, som ett minimital i alla fall. En/ett (1) är bara en/ett (1) och måste ses som en delkomponent till "samling", en delkomponent som inte ensam kan bilda en samling. Två (2) parar man ihop, varför jag i strid med Mr. Dynamics teori ovan vill hävda att 2 är ett par, aldrig samling. Om en artist har släppt endast två plattor så säger vi inte gärna att vi har hela skivsamlingen, vi säger nog hellre att vi har båda plattorna. Vilket leder oss in på slutklämmen: Antalet "samling" måste alltså motsvara ≥ 3. Det är först nu vi refererar till samlingskomponentantalet som "alla" — vilket också måste anses vara det problemlösande nyckelordet. Sådärja! Edit: styvningsfel

Inte för att man ska lita alltför mycket på diagram etc... men den här bilden är ganska rolig i sammanhanget.

42. Alltid 42.

OK, du har faktiskt en poäng. Jag erkänner härmed: AKG 240-lurar inte lämpliga för sign. Ekstasis att mixa med.

So what om AKG 240-lurar inte "är och har aldrig varit ett par mixning lurar" eller att de är "hyfsat billiga"... Det är hur du känner och använder din utrustning som gör mixen, inte utrustningen i sig — if you catch my drift. Jag vill alltså bara uppmärksamma på att det inte i huvudsak måste vara lurarnas fel att dina mixar blir dåliga.

Först och främst, det ska jävligt mycket till för att en enkel fras ska uppnå verkshöjd och skyddas av upphovsrättslagar. Däremot kan det bli känsligare om en fras upprepas så som du nämner i "Lucy in the sky with diamonds"-fallet. Men å andra sidan, om det rimligen kan uppfattas som att det är, som du själv säger en kommentar, eller känga eller whatever till "käll"-låten, så finns det inga laga hinder. Tone Loc sjöng t.ex. "But like Mike Jagger said, I can't get no satisfaction"? [Funky Cold Medina, 1989]. För att nämna ett lamt exempel. Själv har jag (i egna låtar) använt fraser som "Come on and love me" samt "money, money, money", just i syfte att få lyssnaren att tänka på originalartisten, utan att skämmas.

Alltid en vinnare! Och det går att få fram alldeles utmärkta mixar med dessa lurar. Dessutom "existerar" basen och diskanten i allra högsta grad i dessa lurar. Bara så det blir sagt.

Ja, han tror numera att Frehley är Tommy Thayer.

Åsså en liten snabbguide... Reaper är en programvara för professionell Audio/Midi musikproduktion — inspelning, redigering, mixning och mastring samt distribution. Med andra ord, inget märvärdigare än t.ex. Samplitude, Sonar, Cubase eller Logic. Om du redan är nöjd med din nuvarande programvara/DAW, t.ex. Cubase eller ProTools m.fl, så finns det kanske ingen anledning att byta upp dig — såvida du inte vill ha det där lilla extra att kunna ta med din DAW vart du än går. Reaper kan nämnligen installeras på och köras från en USB, rätt av pang på rödbetan! Inget strul med import/export till olika programmiljöer, filformat och system när du vill flytta dina projekt från en studio till en annan. Om nothantering är en avgörande del av ditt liv finns det heller ingen anledning att se åt Reapers håll, om din aktuella programvara redan erbjuder någon fancy nothantering/utskrift. Du behöver däremot inte pröjsa $800 för en tredjeparts plugg för att få ditt "favorithårdvarusound" längre, en sådan plugg finns nämligen med största sannolikhet redan med i Reapers samling av högkvalitativa pluggar. Däribland en kompressor som tack vare en hel uppsjö parameterval kan efterapa i princip vilken mjuk- och hårdvarukompressor som helst, konvolverande reverb med oändliga inställningsmöjligheter, komplex FFT-EQ/Kompressor (såväl icke- som linjär), och mycket mycket mer. Vad har hänt sedan version 2? Jävligt mycket! Separata "lanes" för allehanda automation; gruppering av spår (folders); effektpluggarnas olika parametrar kan styras från associerade kontroller/knappar från "mixerbordet"; in-line MIDI-redigering; projekten kan öppnas i olika "tabbar"; helt omdesignat arbetsgränssnit med massor av tillkomna hjälpmedel, inom såväl menyer, verktygsfält samt, givetvis, grafik. Oja, på tal om grafiken, gissa vem som ingick i Reapers s.k. Theme Team som jobbade fram den nya looken... 😛 Jag kommer inte på mer just nu... men jag återkommer.

Massor, massor och massor med nytt, både under och utanpå huven: http://www.reaper.fm/

Kontorsråtta ca 08.00 — ca 16.30, där efter certifierad P.I.T.A. resten av dygnet, särskilt här på forumet. Fick nyligen erbjudandet att coacha Tommy Thayer och planka och återge en massa solon åt honom inför hans kommande turné med sitt band (han pallar inte själv längre). Jag tackade nej på grund av tidsbrist, men hänvisade till Hellpig som ändå gör jobbet bättre än någon annan. Hellpig, har du fått mail från Palle ännu?

Inte jag heller, faktiskt. Beror säkert på att du fabricerar argument "on the fly" och sedan låtsas att de är någon annans. Lite som din polare, Dingbats, när han hittar på teser åt mig. Jag ställer än så länge bara frågor. (Och skriver kortnoveller baserade på verkliga händelser.)

Du är fräck nog att friskriva dig från alla risker för att bli tagen för en junkie samtidigt som du förser mig med en lam tes... Här får du lite kryptiskt skit att tugga på: - Går det att ifrågasätta det egna ledet? - Är övertygelsen alltid omedelbar?

Jag är glad att din "kompis" har funnit sin rätta plats i livet och önskar honom en bra framtid, efter eget förnuft och egen logik. Men, hur finansierade han sitt missbruk? Och, vaknade han bara upp en morgon efter två års knarkande och sa: "Nä! Nu får det jävlar i mig vara bra! Nu ska jag ha ett fint liv, flickvän, egen lägenhet, studera, experimentera med musik", eller var det någon med bättre förnuft och logik som ryckte honom ur skiten? Dessutom, är det rimligt antagande att din "kompis" hade haft det något tuffare att ta sig ur missbruket om han hade fortsatt knarka en si så där 16 år till? Varför (inte) det?

Ja, det är en tråkig historia, särskilt för "Loppan". Men, Dingbuts, innan du klampar dig lerig i dyngan... Vilken jävla tes? Jag har inte deklarerat någon tes.

Jag vet (hoppas) att du inte nödvändigtvis lät omfatta min person i det uttalandet. Men jag tog på sätt och vis åt mig lite ändå... @ "knark är farligt och hemskt, något man blir galen och kriminell av..." (du är givetvis ironisk) "Loppan" (som vi kallade honom) var en av mina vänner på högstadiet. Han var en sådan där polare som alltid ställde upp oavsett vad. Vi, övriga gänget, var aldrig lika snabba att ställa upp på honom när han behövde det som bäst. Vi var galna... vi var odödliga... vi var (som så många andra tror sig vara) unika och hade sååå jävla koll på läget. Eter, valium, kontaktlim, brass, afghan (just det!), affe, etc etc... vardag! (Inte för att jag nödvändigtvis påstår att jag tog allt det där). 2004 skulle jag ta tåget från Malmö Centralstation. Jag gick i mina egna tankar när jag småuppmärksammade att jag gick i riktning mot en Aluma-säljande "hemslös". Han hade den där karakteristiska skitiga looken som skvallrade om ett hårt liv utanför samhället. Eftersom min fru jobbade med just hemlösa/utslagna så hade jag redan ett standardsvar på lager. Så kom vi i höjd med varandra: "Aluma-tidningen! Hjälp de hemlösa!", kraxade den "hemlöse". Han viftade lite försiktigt med tidskriften för att påkalla min uppmärksamhet. "Sorry, jag har redan ex:et!", ljög jag. Jag stannade inte ens upp utan fortsatte min gång (som så många andra gör). "Valle?", sa plötsligt den "hemlöse", fast den här gången var rösten inte lika kraxig, utan något klarare — och bekant. Jag hann gå ett par, tre, fyra steg innan jag vågade reagera. Sedan for den dittills obehagligaste isning i mitt liv genom min lönnfeta kropp... Jag stannade upp, vände mig om och såg på den "hemlöse". Satans jävla helvete... ! var det vettigaste som for genom min hjärna... "Loppan?", sa jag med tillgjord osäkerhet. Jag visste givetvis att det var han. Men jag ville inte att det skulle vara han. "Fan, Valle! Så jävla kul att se dig!", sa Loppan. Och det var då, när han log sitt breda leende, som jag såg att han måste sakna 99% av sina tänder. Och det var då jag såg att det som var kvar av det som en gång var min polare Loppan var ett skitigt, helt jävla nerknarkat vrak. (Han var dock inte påtänd när vi träffades.) Efter några obligatoriska "hur är läget" och "fan, kommer du ihåg ditten-å-datten" så började jag ställa frågor, och Loppan berättade the short-short version av sin totalt meningslösa utveckling av sitt liv de senaste 20 åren. Redan efter plugget (grundskolan) hade det blivit tyngre prylar, så någon gymnasieutbildning blev inte på tal. Skitsamma, liksom, det skulle ju fixa sig ändå längre fram (ni vet, unik, bäst och koll på läget), menade han. Åren gick och vanorna blev dyrare — det var dags att fixa snabb cash. Rån, stöld och lite annan kriminell skit. Fick han inte sin fix så blev han galen, och då menade han verkligen galen. Nu hade han blivit äldre och något inom honom skrek att han var en loser; att hela hans liv var ett stort jävla misstag, och det enda som kunde ändra på detta så här i sista stund var att "straighten up och lägga av med all skit". Men hur han än hade försökt, vilken hjälp han än hade fått, hur många som än engagerat sig i hans situation så gick det lik förbannat åt helvete. Det hemskaste av allt var det att han kommit till insikt med att drogerna hade sabbat hans liv, och att det inte längre fanns något sätt att må bra en enda jävla dag, hur mycket han än försökte göra det annorlunda. Inte ens när han sköt sig full med skit mådde han bra längre. Det blev bara en intetsägande "paus" från resten av eländet. Jag tog upp min plånbok, kollade i facket; där fanns en 500-kronorssedel och några hundralappar. Efter några sekunders betänketid tog jag upp en hundralapp. Inte en chans i världen att jag viftar med en 500-hundring i en situation som den här... "Loppan", sa jag, "vad gör du med hundra spänn om jag ger dig dem här och nu?" Han såg på mig med sina dimmiga grå ögon en stund, sedan sa han: "Valle... du vet... jag kommer att studsa in i närmaste butik och köpa öl för hela skiten." Det syntes att han skämdes över sitt svar. Men han var ärlig. Han ville vara ärlig, mot mig! Jag gav honom hundralappen utan att protestera och utan någon som helst moralpredikan eller dos av pöbelmentalitet. Det sista jag sa till honom var "sköt om dig nu, för fan, Loppan". Resten av den dagen mådde jag skitdåligt. Det kändes så avigt att det hade gått fuck rätt åt helvete för Loppan, medan jag levde mitt patetiska "lyckliga" radhusliv en liten idyll strax utanför Malmö, med staket, Volvo, fru och två penningkrävande döttrar. Loppan bodde under broar, typ. Vinter som sommar. Jag tog tåget åtskilliga gånger efter det — men jag såg aldrig Loppan igen, där på perrongen. Jag hoppades att jag skulle göra det. Men det blev aldrig så. Jag vet inte var han är idag. OM han är idag. Jag vet inte hur gammal du är, signatur "Krokodil", 23 bast eller något ditåt... Kanske äldre, skitsamma. Men jag vet en som hade sagt, efter att tagit del av dina synpunkter i den här tråden, att du var en "jävla snorunge som borde vakna upp till doften av kaffet, och sluta tro att han/hon är smartast, störst, bäst och vackrast". Han skulle säga dig att bara för att du tror att du kan "hantera" knark, så betyder det INTE att knark INTE är hemskt och något man blir galen och kriminell av. Däremot kan jag inte minnas Loppan nämna något om att drogerna skulle varit "farliga"... och det är ju klart, vad är inte farligt? Loppan är säkert död och glömd idag — men på något sätt är hans person långt mer övertygande än din, signatur "Krokodil". No offence!

Kontrollera handeln med cannabis; på vilket sätt skulle handeln kontrolleras, och i så fall vem/vad/vilka skulle utföra dessa kontroller? Och, vad skulle konsekvensen bli för en "handlare" om dennes "handel" och/eller verksamhet avvek från "godkända" kontrollkriterier?

Ja, att du hade en idé begrep jag ju, eftersom du deklarerade detta i ditt för-föregående inlägg. Givetvis undrade jag om du kunde ge ett exempel på ett idag fungerande "samhälle som legaliserat cannabis [och därmed] kan överskåda situationen på ett helt annat sätt och därigenom lättare förebygga riktiga brott". Kan du det?

Hur vet du det?

Ah, någon form av åldersgräns... Vilken av skolorna i ditt exempel skulle du välja för dina (om du har/skulle ha) barn? Och, när är barnen fysisk och psykiskt utvecklade nog för att kunna knarka fritt, tycker du?

Ett annat "problem" är att CC-licensen är oåterkallelig, oavsett licenstyp. CC-registrera när sinnena är fulla med bruk, när du tror att du är unik och bäst (vilket vi ju alla tror någon gång innan vi dör), eller med minsta felklick, och du är till råttorna.

Ah, kampen privata näringsidkare emellan om den legala knarkmarknaden... Du ser heller inga som helst konstigheter i att små "knarkstånd" eventuellt skulle sättas upp utanför samtliga grundskolor?

Staten ska inte lägga sig i! 0% i skatt! Frivilligheten! Intressant... Men OK, tillbaka till "Legalisera cannabis" (din uppmaning enligt ovan) och lite frågor som jag är lite nyfiken på, sådär helt apropå. Hur "fritt" vill du att cannabis ska bli — dvs, ska optimal frihet över tillgänglighet och bruk av cannabis råda, eller ska tillgänglighet och bruk av cannabis kunna tillåtas "kontrolleras" av någon organisation?

😳