Valle

Alltså: En uppgift som du fick av sångpedagogen var för svår för att du inte hade "flytet typ". När du istället fick arbeta fritt på egen hand så blev det så jävla mycket bättre — inte bara enligt dig själv, utan många! Jag köper det, rätt av!

Nu är du bara fånig!

Nu slirar vi lite... Jag säger att teknisk färdighet uppnås på bekostnad av konstnärlig identitet — och tvärtom! Demonen tolkade mitt resonemang som att "det är som att säga att med kunskap minskar tankeförmågan". Jag höll inte med.

Jag vill inte vara nöjd — kan du förstå poängen i något sådant? Jo, det vet jag att du kan.

Nej, nej, nej... det är det inte alls som att säga. Men kanske att med fasta riktlinjer minskar möjligheten att improvisera.

Du menar att jag är ett undantag?

Hanna, t.ex, tyckte annorlunda. Ganska intressant hur du lägger upp det... För det där skulle kunna vara min story, förutom att jag aldrig har "gått hos sångpedagog". Jag uppfann istället, så att säga, hjulet igen. Fast jag hade också oerhörd backup från min närmaste omgivning. Det enda som skiljer oss åt är att du verkar vara nöjd och belåten över din röst. Det är inte jag, riktigt. Jag låter som en arg bitch... Och då blir det fel. Undrar om en sångpedagog hade avhjälpt det där...

Du menar att erfarenheten som jag påstår byggs upp är obefintlig, kanske rentutav meningslös? Jag vågar påstå att de som lär sig något med intensivutbildningsrutiner där tid prioriteras högst har svårare att klippa banden till källor, böcker och annat utbildningsmaterial, än om man skyndar långsamt. För att använda mig av sign. favorituttryck: "jag vet vad jag pratar om".

Jo, men men det "kostade karaktär", så jag sket i det efter ett tag. Dessutom är jag ingen superdupersångare ändå (men det har INGET med sångpedagogers existens eller icke-existens att göra). af Ugglas förmåga har jag inte tillräcklig kunskap om för att kommentera. Men jag återkommer...

hehe 😉 du är ju rolig att läsa ibland du Äh, vad fan... nu skiter jag i den separata tråden. Det verkar gå utför lika bra här. Så om Hanna inte misstycker... OK, Le Demon... Du verkar ha hittat en bugg (säkert fler) i mitt resonemang, men jag ser den inte... Så, var är goofen? Sjunger inte du i duschen?

Med anledning av någons påpekande att mina kommentarer skulle vara olämpliga för sign. Hanna så lämnar jag härmed diskussionen. Istället nappar jag gladeligen på erbjudandet att starta en ny, mer dedicerad tråd i ämnet. Vi ses där. Till Hanna vill jag be om ursäkt för eventuella olägenheter som mina kommentarer kan ha orsakat.

För att på vägen till ditt nyuppfunna "hjul" har du byggt upp en nyttig erfarenhet. Så varför inte?

On the contrary så tror jag att innehållet i tråden kan vara rätt så intressant för henne. Det är väl ingen som har varit otrevlig! Eller menar du att vi borde ha stannat vid "sök tid hos sångpedagog" — låst tråd?

1. Claes, t.ex. Alla jävla pedagoger. Och sjuhelvetes många fler, fler än jag orkar skriva just nu... Du får helt enkelt nöja dig med det svaret. 2. Fattar inte vad du menar. Hur generaliserar jag? 3. Du kanske missförstår min poäng lite, DieHard. Kidsen ska ha hjälp, tips och råd. Men det måste inte vara från en "sångpedagog", det kan vara allt från en engagerad kompis till en någorlunda "kunnig" mamma, eller pappa, eller syster, eller bror, eller... Jag vill t.ex. tro att jag är en kunnig pappa till mina sång- och musikintresserade kids. En ung förmåga som behöver tips och råd ska inte som det första av allt höra att de ska vända sig till en sångpedagog — det är ju liksom lite pang på rödbetan, overkill. Och jag vet inte så säkert angående konstskolor och dramautbildningar, DieHard, men jag kan garantera dig att det finns MEGA-stjärnor som knappt kan stava sitt namn. Du är nog bara inne på att allt ska gå så jävla fort med att bli bäst. 4. Claes, t.ex. Och du är på god väg.

Kanon! Du sparade the kid en massa pengar för en pedagog vars maumbo jumbo ändå inte hade hjälpt mer än vad din och sambons tips gjorde. (Det där var alltså en komplimang.) Nej, jag hänger inte upp mig särskilt på "magstödet" — det var bara raljeri. Att dra likhetstecken mellan skolad sång och opera är en supervanlig tabbe, en tabbe som inte jag gör. Men vad jag däremot tycker är överreklamerat är alla dessa osexiga andnings-, artikulations- och muskelövningar: Många, många, många, många, mångaaaaaa Tss tss tss tsssssssssssssssssssssssssss Lalalalalalalala la lah laaaaaaaa (åsså höjer vi ett halvt tonsteg och rabblar om skalan — 50 gånger) Ja, you get the picture... Det är inte det att övningarna inte skulle vara nyttiga, för det kan de mycket väl vara. Men igen, ju yngre förmågan är desto mindre sådant skit måste förekomma, och mer "sång" ska få utövas; det måste vara kul att öva, inte penibelt, stelt och konservativt. Du får säga vad du vill. Men jag kommer alltid att tycka att 90 av 100 operasångare/sångerskor låter "lika", just eftersom teknik (optimalt syreupptag) går före konstnärlig identitet. Man "hör likheten", om du förstår vad jag menar. Motsvarande kommer jag alltid att tycka att 90 av 100 popsångare/sångerskor låter "olika" — they couldn't give a slightest fuck about teknik. Det är även här jag slår bakut... Om man prioriterarar tid framför "utforskning" och egna övningar, då är man fel ute. Inget är så givande som att lära sig tekniker genom att lägga mycket tid på att gissa, testa, förkasta, gissa igen, testa och till slut — helt på egen hand — komma fram till "svaret". Varför är det så jävla viktigt att bli bäst fort som fan? Och jag har faktiskt hört dig sjunga, och det lät väl hur OK som helst! Är du skolad? 🙂

Argh! Nej! Inte imorgon-fredag i alla fall... Sorry! 😛 :P

WOW, 15 år säger du? Imponerande! Och du vet vad du pratar om. Bra! Då är jag nyfiken: Hur har du kommit fram till att du inte hade varit lika talangfull idag om du inte hade påbörjat lektionerna för 15 år sedan? Eller, vänta, skit i det; vi säger så här istället: I hur tidig ålder förstod du att du var född "med otrolig begåvning som behöver lite hjälp på traven för att utvecklas"? Allt måste få ta sin tid! Att slänga in en ung förmåga i käftarna på en "pedagog" ger kanske en känsla av att det skulle förkorta tiden till framgång. Men i vems intresse egentligen — ungförmågans eller förståsigpåarens (dvs den som tjatar om pedagogernas magi)? Vad händer 5 år senare när den talangfulle upptäcker att, fan det låter ju mycket häftigare när jag sjunger såhär! [Dvs, på ett sätt som går stick i stäv med vad pedagogen har trutat om de senaste fem åren] En kid behöver snarare en form av personlig coach, uppmuntrare och påhejare. Och därför, som min käre "granne" Claes hade en helt annan uppfattning om, så är föräldrar, syskon och vänner alldeles utmärkta att ha omkring sig. Claes generaliserar lite väl när han säger att "föräldrar, släkt och vänner bara tycker att det är skitbra, hur det än låter." Det där är definitivt ingen självklarhet, det har musikhistorien visat flera gånger. Det är bättre, anser jag, att låta den unga förmågan på egen hand utforska sin begåvning och lära känna den — utan utomståendes (läs pedagogers) mumbo jumbo. Låt dem själva bestämma när de hållit på i några år, om de vill bli tekniskt fulländade magmuskelsångare. Vilket raskt leder in mig på: Teknisk färdighet uppnås på bekostnad av konstnärlig identitet — och tvärtom! Lyssna på en operasångare/sångerska; dessa fantastiska framförare. Men hur stor är sannolikheten egentligen, att dessa sångare/sångerskor låter "olika" i gemene mans öron — alltså skilja en sångare/sångerska från en annan... Man kan ju fundera lite på vad det i så fall skulle kunna bero på. Sedan kan vi vända på det: varför låter sångare inom populärmusik (pop, rock, whatever) så olika? Personligen tror jag att nivån för vilken teknisk färdighet man eftersträvar spelar in. Det är när man "avviker" från gällande teknik-regler (läs pedagogernas lära) som man skapar en egen identitet. Sedan får man väl väga det ena mot det andra och fundera på vilket som är viktigast för en själv. Avslutningsvis ger jag inte mycket för snicksnack om "skador pga oskolad sång" — jag tror helt enkelt inte på det. Vad jag däremot vet, det är att i ett av de banden jag spelat i lyckades den icke-sjungande gitarristen dra på sig stämbandsinflammationer vid ett par tillfällen, medan den "tekniskt fel"-sjungande sångaren utan framtida men kunde sjunga uti helvete även när han dragit på sig värstingförkylningen. Fast det kanske inte hör hit. EDIT: Stavfelningar

1. Det beror på när, varför och om man är i behov av en sångpedagog. T.ex. så anser jag att det precis i början av en ung förmågas sångstart är helt waste of time att gå hos sångpedagog. 2. Ja, det är viktigt att förstå hur man behåller orken. Igen — jag tror på egna, kontinuerliga och envisa övningar. Man upptäcker och lär känna sin röst efterhand och rösten "anpassar sig" på vägen. Ett sätt att träna sång kan väl mycket väl vara klyschan att sjunga i duschen; man sjunger samtidigt som man sysslar med helt andra rörelsemoment i duschen. Tvätta kroppen, alltså — you naughty boy... 3. Hanna är inte "färdig". Inte du eller jag heller, för den delen, på våra respektive "talanger". Och ingen av oss kommer någonsin att bli det.

Ah, OK, fair enough. Men, då kanske du även kan fråga "de som du känner..." om vad de menar med "Däremot kan det ju vara så att man kanske ska prioritera något annan undervisning ifall man vill utvecklas som artist." Jag sa inte att sångpedagoger är "totalt onödiga"... jag är garanterat smartare än så, även om det nu kanske inte framgår så värst; däremot att det är slöseri med tid och resurser. Det är så jävla tråkigt när unga förmågor ber om tips och råd, och så kommer en drös förståsigpåare med svar om att "skaffa tid hos sångpedagog"... Låt dem känna efter lite själv, med hjälp av praktiska tips från aktiva sångare/sångerskor! Som om de unga inte själv fattade att "sångpedagoger" existerar... Jisses!

Du också... Hur vet du det? Och ja, jag är så in i helvetes seriös!

Hur vet du det?

Hej, Hanna N! Sångpedagoger är slöseri med tid och resurser, så jag rekommenderar å det varmaste att du skiter i sådant. Om du inte redan, så att säga, har det i dig, så kan inte ens sångpedagogen hjälpa dig mer än kanske bara tillfälligt — för att "hålla igång". Vissa föds med fantastiska matematikegenskaper som de kan briljera med i mycket tidig ålder, andra föds med förmågan att briljera med sång. Jag tror att du har sångförmågan, av ditt inlägg att döma. Mitt tips är att du kontinuerligt håller igång (sång)rösten genom att sjunga, sjunga, sjunga... I duschen, i replokalen, i skolan, where ever. Spela in dig själv och lyssna på dig själv (din röst), analysera. Var din egen "judge". Sortera ut sådant som DU tycker — inte vad andra tycker — du gör bra (det finns!) och sådant som du gör mindre bra (finns definitivt!). Fundera sedan på vad och hur du gör när du låter bra och försök efterapa detta på de partier som du gör mindre bra. Hänger du med? Det finns inga rätt och fel när man sjunger. Att sjunga med "halsen" (som många "magmuskelsångare" vill fördöma) är hur "rätt" som helst. Det enda skulle väl så fall vara: får du ont av att sjunga, kanske något är fel. I övrigt — sjung, sjung, sjung... Öppna sedan en MySpace-sida eller motsvarande och sprid ordet. Lycka till!

Det beror lite på — om de andra 1 999 999 999 försvarar "en kristen" och dennes handling att döda i guds namn, då skulle det ju vara jävligt "kristet" att döda... Eller var du ute efter en exakt siffra?

Med hjälp av vilken mjukvara har ni "kört in" rullbandsinspelningarna?

Värst vad business minded de har blivit. Det är inte fult längre! Yippee! Överlöpare!