Valle

Upphovsmän har kämpat för att få till den lagstiftning som finns idag. Att i efterhand komma och gnälla att den är för "bra" är inte bara jävligt löjligt, utan oförskämt. Copyswede och dess förfarande är en intern angelägenhet; upphovsmännen måste gå samman och se till att ändra i de stadgar som man internt kommit överens om, och se till att inte låta drabba "oskyldiga" konsumenter. Våra politiker har viktigare frågor att ta tag i än att dansa efter förtrödna ultraflanksympatisörers pipor. Att så fort man fått en skit på tvären kräver ändring av en lag som man tidigare krävt av politikerna är ingen lösning.

1. Mixar så gott som alltid i mina K240 Studio 2. Inte så många som förr, då man "lär" sig sitt signum. Men gärna på laptop; ett mycket bra "allt-i-allo"-system. Om jag blir tveksam över hur låga frekvenser beter sig i min ljudbild kan jag ibland köra genom monitorer eller vardagsstereon. Men annars så fixar en vettig spectrum-analyzer det jobbet åt mig hur fint som helst. 3. Rock och dansband/folkmusik 4. Ja: Voxengo SPAN.

Du får nog vara lite tydligare. Posta en "printscreen" på symbolen och det meddelande du får. Min kvasigissning är att du försöker ladda upp något som inte är en musikfil ...

Verkar, som vanligt, som att "vi" återigen skyller på politikerna när det gäller Copyswede ... Urbota fånigt! Copyswede röjer som de gör för att "vi" upphovsmän VILL att de ska göra det. Det är "vi" som genom påtryckningar på politikerna har fått till bestämmelser som gör att Copyswede kan mjölka pengar på personer som inte på långa vägar hade behövt finna sig i att bli mjölkade av Copyswede. "Vi" borde gadda ihop oss och vissa missnöjet direkt gentemot Copyswede! Inte mot politikerna! För jag säger det igen: Copyswede och dess medlemsorganisationers blinda törst efter kontroll kommer en dag, inte så långt fram, att baktända och sända oss alla artister tillbaka till det embryo vi en gång sprang ur: narren. Förmodligen är vi redan narrar utan att fatta det.

Copyswede suger och det kommer även den här tråden snart att göra. Lika bra att slå ihop den med JJRockfords CS-trolltråd. Edit: Äsch ... Såg inte att trolltråden var låst. Men det ger nog en vink om vad som komma skall ...

Inte för att jag kan garantera något, men: Om du lägger upp en "referenslåt" som ungefär motsvarar det du är ute efter så ökar dina chanser rejält att få ett vettigt svar. Din beskrivning räcker inte.

Cool grej, Signia! Najs jobbat allihop! (Och nu ångrar jag lite att jag inte hängde på ...)

Någon blev återigen saved by the bell! 😄

Ah, OK! Fast då håller jag inte med honom alls. Särskilt då även män "alltid" blivit, både av män och kvinnor, uppmärksammade av sitt utseende snarare än sin person eller sina prestationer. Kärnan kan då knappast vara uteslutande en kvinno-fråga. Det enda sättet att få bot på det här problemet är att man aldrig ska kalla en person snygg om inte man samtidigt kan säga något positivt om personens person eller prestationer.

Alltid ... ? Uppmärksammar du din fru på grund av hennes utseende snarare än hennes person eller sina prestationer?

Kanon! Då löste det sig? 🙂

OK, då förstår jag din poäng lite mer. Du syftade mer på motivation (snarare än inspiration). Håller med om att Guillou skriver tråkigt (har inte lyckats ta mig igenom en enda av hans böcker). Men han skriver, utan att behöva vänta på inspiration. 😉

😄

😆 Ha ha ... Ja, fan alltså! Jag tror följande hade blivit det ultimata Moderator-teamet: KillwithSkill JJRockford Demonproducenten SadamJR Valle Ironman DieHard DVibe Jag hade gett forumet endast en månad att leva efter det. Varenda jävla tråd hade blivit tömd på "olämpliga" inlägg!

Ah, pilsner etc ... eller ett par JD i systemet. Då blir man oslagbar! 😉

Nu ska jag inte tala för mästare som Jan Guillou, men jag tror att det kan ha uppstått ett missförstånd med vad han (om han nu har sagt det) egentligen menar med att "inspiration är för amatörer". Jag tror att han menar att författare (eller för all del, kompositörer) som går och "väntar på inspiration" bör se över om författande verkligen är deras grej. Inspiration är nämligen inget man behöver vänta på; den triggas igång från den dagen du blev förmögen att på egen hand ta in och registrera sinnesintryck. Alla minnen du bär på är lagrad inspiration, färdig att utnyttjas för återgivning. Och det ska nog mycket till för en konstnär att på fullaste allvar mena att inget av det som han eller hon hittills upplevts är värt att återge i konstform. Ibland förväxlar vi däremot motivation med inspiration. Kanske?

Nu är jag en sådan som drivs av fåfänga, inte av inre själslig hunger att att tillfredsställa mig själv i det tysta. Mitt mål med min konst var i huvudsak att få bli erkänd, framgångsrik och snuskigt rik på pengar, omgiven av massor av brudar, sex, knark och så vidare. Nu blev det ju inte exakt så, lyckligtvis i några fall. Men det påverkar givetvis hur jag är som låtskrivare, och hur "kul" jag tycker det är: Själva skaparprocessen är väl, antar jag, precis lika upphetsande som promenaden till posten när du ska hämta ut det där efterlängtade paketet med [valfri musikpryl här] från USA som du beställt. Med andra ord, man kan knappt bärga sig att få lägga vantarna på paketet; aldrig förr har en promenad varit så "lång". För att inte tala om hur kul det (INTE) är att programmera trummor ... Däremot tycker jag det är jävligt kul med själva slutproduktionsarbetet, när alla instrument och röster är lagda och det är dags att börja sätta källorna på sina rätta platser i ljudbilden. Särskilt körer tycker jag är kul att jobba med. Massiva körer. Sammanfattning: Skriva låtar: not so kul! Producera (egna) låtar: rather kul!

Det här är i och för sig en mycket snygg låt men samtidigt väääldigt "tung i hjärtat", vilket till skillnad från andra låtar/genrer ställer högre krav på särskild, "rätt" atmosfär för att lyssnas på. Men den berör hursomhelst, på något sätt. Och det är väl ett gott mål med en (bra) låt. För tio, femton år sedan hade en sådan här låt fått det svårt att tävla om goda placeringar i ESC. Idag när röstning även sker av lyssnare (inte bara av självutnämnda "experter") och genrernas gränsöverskridningar accepteras i allt högre grad, så kan en låt som den här absolut hamna högt i tycke hos lyssnare/röstande. Att folk skrattar åt en låt som den här är ett tecken på fruktan hos den som skrattar.

Goda nyheter! Jag hade kunnat leva på Mariestads ...

Insinuationer eller problem?

Jag menar att textens innebörd knappast kan ha någon avgörande betydelse för låten som helhet. Orden, däremot, är ju viktiga för att konsumenterna ska ha något vettigare en "cha la la la la" att sjunga. PS. Insinuationerna om psykiska problem lämnar jag därhän. Den här gången.

Hmm ... Sällan helt ensam. Jag dubbar nästan alltid. Och för solopartier brukar jag inte tillföra så värst mycket mer, faktiskt. Mina guror är "tunna" överlag, eller i alla fall "tunnare" än många andras. Om behovet finns att "fetta till" brukar jag i första hand lägga/dubba en gura till som jag (gärna) lägger i center. Annars får jag ta fram gode Herr EQ Automation ... funkar finfint. Gör inte alla så? 😉

Först "återbetalas" varje enskild medlem för sina respektive, direkta ekonomiska utlägg (om sådana finns). Därefter betalas eventuella stand-ins, körsångare, etc. Resterande fördelas jämt på antalet huvudmedlemmar. Att en jobbar mer än andra betyder inte att de andra inte vill jobba för bandet.

Jag använder ofta soloknappen, fast endast i "städande" syfte. Det vill säga för att försäkra mig om att källan (eller ibland ljudgruppen/bussen) är fri från skavanker, såväl speltekniska som ljudtekniska. Däremot "mixar" jag inte i sololäge. Enligt min mening (som kvasiproffs) är det fullständigt meningslöst eftersom den enskilda källan aldrig låter i sololäge som den är tänkt att låta i mixat läge. (Som exempel kan jag nämna att gitarrer är det mest bisarra instrumentet för mig att jobba med (som mixare), detta eftersom jag i flesta fall måste skruva till en gitarr som låter skittöntig i sololäge, men som gör sig perfekt tillsammans med det andra.) Its the helhet that mätters.