Valle

Nej, det låter inte crazy! Men jag hade inte trott dig om du påstod att det var lika roligt utan att någonsin få någon form av erkännande. Om ingen visste vem du var, så hade du inte fått några jobb. Ergo: Prestige > 0% Just det — "på rätt" bloggar. Vad hade hänt om alla jävlar visste vilken som var "rätt" blogg?

Målet är inte i första hand att tjäna pengar — utan att visa andra att man är duktig. Därefter kommer det där med pengarna, brudarna och sexet. Så fort du låter andra i din omgivning höra och tycka om dina musikkreationer så har redan en fot i prestigeträsket, och då är steget inte långt till "erkännande", som av naturliga skäl följs av att vilja bli "någon" inom musiken. Om du ALDRIG spelar upp dina låtar för andra, så köper jag din teori.

Stämmer dock inte branschmässigt sett. Nu är det ju snarare så att du överlever så länge media tillåter dig överleva, så det har inte så mycket med styrka att göra. De tidningar som idag håller "liv" i artister var samma tidningar som förr skrev att alla som sysslar med hårdrock var satanister och att Kiss och Sweet brukade "bajsa och kissa på hotellrumsmöblerna"...

Jag har hunnit bli 41. Jag har haft och har fortfarande roligt med musiken. Jag har skrivit massor med låtar, jag har haft mina "fefteen minutes of fame" och jag är skitnöjd med vad jag har lyckats prestera. Tyvärr nådde jag aldrig "eternal fame", men det var en dröm som sprack redan för tio, tolv år sedan. Så nu är det liksom skit samma med det. Men som jag ser det håller allt på att gå åt helvete. Inte för mig. Och inte för de branschfunktionärer i min, eller högre, ålder. De, för vilka helvetet håller på att bryta ut, är de yngre förmågorna. De kommer att få kämpa sig blå för minsta lilla erkännande. Någon får gärna rätta mig, men jag tror att peaken för den ultimata berömmelsen och framgången kom omkring 1977/1978. På den tiden fanns en sorts dyrkan av idoler som inte finns idag; idoler som man ville identifiera sig med. Idag är det mer att "idolen" är en hel jävla genre snarare än en enskild artist. Vi som växte upp med Poster hade, låt oss säga, femton stora idoler (t.ex. Kiss, Sweet, Alice Cooper, The Runaways och en handfull till) att identifiera oss med och försvara i vilda diskussioner. Nu är det typ sjutusenfemhundranittioåtta. Vi är åt helvete för många! OK, jag vet att det finns sådana som inbillar sig själva att de håller på med musik "bara för att det är kul" och ältar den utslitna skitfrasen "och tjänar jag pengar på det är det bara bonus" och att prestige inte betyder någonting (låt oss inte gå in på det där sista nu). Men de som har en mer ärlig bild, såväl gentemot sig själva som för utomstående, har nog börjat inse att det inom en snar framtid inte finns någon mening med att hålla på med musik (på det sätt som vi gör idag) — annat än om man vill slösa bort vår tid. Paradoxalt nog måste musikbranschen dö för att kunna leva igen. Frågan är vad man ska göra under tiden, i väntan på att skiten ska gå och dö. Jag ska snart ta en öl i alla fall. Inte ännu. Men snart.

Bump!

Ja, det finns en gratisversion med en jättehäftig funktion; ungefär var femtionde sekund droppar nivån med cirka 6dB — låter döhäftigt. Men visst kör du låtar under femtio sekunder så är det ju en riktig skitplugg.

Såvitt jag vet finns det ingen sådan gratisplugg som låter dig EQ:a en källa samtidigt som du i samma fönster kan studera tre andra källor. I övrigt: Ska jag vara riktigt ärligt så köpte jag inte GlissEQ för dess EQ, utan för dess "spectrum analyzer". Jag väntade in i det sista på att det skulle implementeras i SPAN, men jag pallade fan inte vänta längre. Men visst, det är kul med de dynamiska fiffigheterna också.

HA! So predictable! 😉 Jag antar att Sonalksis har den avancerade spektralanalysen också? Nä! Men tack för erkännandet! Vilken motsvarande plugg är "het" idag då?

Jag har precis utökat min blygsamma musikarsenal med Voxengo GlissEQ. Är det OK?

Hur resonerar du då?

På bara 24 dagar? Inte illa pinkat!

Intressant detalj där Mr Roffe! Jag kan hålla med dig lite angående "ansikte mot ansikte". Jag har ibland också svårt att se meningen med "hemlig identitet" på ett musikerforum — för som aktör inom musikbranschen är ju "anonymitet" lite av en paradox. Men jag ser det gärna som så att så länge de "anonyma" även levererar matnyttig info, det vill säga mer än bara uppenbart trolleri, eller på annat sätt bidrar till "rätt" stämning på forumet, så är skyddad identitet någorlunda försvarbart. Ett exempel där anonymitet är särskilt försvarbart är när personen i fråga har "hög status" i något avseende och inte vill att identiteten ska påverka omgivningens respons. På ett forum (jag vill inte säga vilket) jag tittar in i då och då brukar en namnkunnig snubbe posta med jämna mellanrum. Och jag vill bara spy över det jävla rövslickeri som uppstår varje gång han yttrar sig; jag är säker på att han själv tycker det är jobbigt. Ibland drabbas han av det motsatta; personer som angriper och ifrågasätter bara för att han är den han är och för att på något sätt visa att "jag kan minsann också"... Bläh! Bara sådär i all hast.

Ah, han var rolig!

Några sådana finns inte på forumet. Oavsett vad du tror, så har du fel.

Varför startar du inte trådar och bidrar till aktiviteter kring vad du själv är intresserad av? Varför vänta på att andra ska göra det åt dig?

Well, I'll be damned... Look what the fucking cat dragged in!

Touché, dear Demon! 😊 Fast jag håller nog med mig själv lite där: Skål!

OK... Till exempel Demomannen och Stinkey Zwei skulle jag gärna se återkomma. Men det har de kanske... Jag kan också hålla med dig om DieHard, ball snubbe — fast min beskrivning av honom är mer att han slängde ur sig en himla massa dynga på en och samma gång; och på så sätt "träffade" han alltid något. Lite som jag, kanske? 😄😉

Ett annat gammalt uttryck, eller snarare en självuppfattning, som temporärt drabbar alla som har föräldrar i 40+-åldern som lyder ungefär: "Jag är unik! Jag vet bättre! Jag har lösningen!" eller "Ge mig kritik, men inget som jag inte tycker om" eller "Det pallar jag inte"

Jäpp! Inlägg som har hjälpt i tusental och åter tusental. Egentligen borde du ha fått någon jävla Forum-utmärkelse från Olsberg 😄

Nattvaktaren, ja... Alla känner apan. Han har ju dött och återuppstått här på forumet, och har nog varit mentor åt de flesta skitstövlarna här inne.

Om du inte misstycker så vill jag undvika att specifikt nämna "saknade" medlemmar — men jag kan väl säga att Majken är en av dem. Sedan är risken att jag kanske nämner någon som "försvann" men som återuppstod med nytt nick och ny "stil", och då blir det lite pinsamt för både mig och vederbörande.

Aaah... Minnen, minnen... 😉 Fuck you too!

Nu ska ve se... Vad fan var det nu... JO! Jag har känt till Studio (tidskriften) ända sedan dess debutnummer. Tänka sig, i en ICA-butik i en liten skithåla som Oxie (fast rätt så mysig skithåla, faktiskt), fanns den där en höstdag i hyllan bland andra tidskrifter; första numret av Studio. Jag läste då egentligen bara sådant som SOS och Mix, så jag blev positivt överraskad över att någon äntligen tagit steget till en produktionsinriktad musikerblaska på svenska. I ett av sina följande nummer gjorde Studio en liten drive om deras nya Forum. Min tanke var att det skulle nog bara bli ännu ett i mängden musikerforum i hela cyber spece och att det skulle kräva en hel del att "catch up" mot ledande forum som t.ex. Gearslutz. Men jag tänkte att jag likväl kunde regga mig och "så får vi se vad det blir av skiten...". Det skulle ta nästan ett år innan jag gjorde mitt första inlägg, och därefter ännu ett helt jävla år innan jag gjorde mitt andra inlägg. Härom dagen kom jag över en tråd som en gång för alla fick mig att fundera på vart Studio Forum var på väg. Jag ställde mig frågan: Kommer forumet verkligen att hinna bli ens 10 år gammalt? Jag hade lite svårt att tänka mig det. Det är lätt att bli nostalgisk när man är så "forum-gammal" som jag är. Det ligger där på tungan, och man kämpar, kämpar och kämpar för att hålla det inom sig... Man vill inte säga det, men motståndet sviktar: DET VAR FAN I HELVETE MYCKET BÄTTRE OCH ROLIGARE FÖRR! Många av mina "favorit"-forumister har sedan länge övergivit skeppet. Vissa försvann plötsligt och utan vidare (varav några säkert bara reggade om sig). Några fick anställningar på ställen som av ena eller andra skälet gjorde det lite halvkänsligt att posta på forumet, och så vidare. En handfull av dem finns dock kvar, men de börjar alla bli successivt mindre aktiva och ser sig om efter annat viktigare i sina liv. Det som gjorde Studio Forum till vad det var under dess, enligt min mening, topperiod 2007-2008 var den lite småanarkistiska uppkäftigheten som rådde från början. Det var tack vare alla dessa icke-konflikträdda, riktiga skitstövlarna som stod upp för sin sak och som samtidigt kunde leverera och bidra till forumets läsvärda och nyttiga material som drev forumet framåt. Bland dessa fanns några med oerhört imponerande kunskaper, på riktigt hög professionell nivå, och som sedermera utan tvekan skulle bidra till MÅNGA medlemmars lyckade utveckling. Med tiden kom det till fler icke-konflikträdda som bidrog till forumets kvalitet. Och under topperioden var det skitkul att hänga här. Men så hände något. I takt med att de som en gång var upphov till Forumets framgång har droppat av respektive dragit ner på takten så har det uppstått "luckor" som inte alltid har kunnat fyllas av varken befintliga eller nya medlemmar. De allra nyaste medlemmarna möts numera av ett forum där någon sorts utopisk "we shall overcome"-mentalitet håller på att ta form. Ett forum där t.ex. trådskaparen "kräver" kritik men som flippar ut så fort man ger kritik som kritik ska ges — det vill säga, rakt på sak och utan omlindande bommulsskit. (Nu var det bara ett exempel och ska inte ses som någon "utlösande faktor" på min supercoola tråd.) Ja men, har du något förslag på hur du skulle vilja "förbättra", istället för att bara sitta där och gnälla? Jag vet inte... Förmodligen inte. Skadan är ju liksom redan skedd. Att försöka återskapa den forna småanarkistiska uppkäftigheten går inte längre, eftersom det nu skulle skrämma iväg snarare än att locka. Kanske skulle man se hårdare på de som vill leka forumpolis och moralambulans (ej moderatorer) i allehanda situationer? Jag vet inte. Men om inte vi alla ändå inte får bevittna världens undergång 21 december 2012 — så tror jag risken är stor att vi får bevittna Studio Forums nedsläckning innan tioårsdagen. HAPPY FRIDAY, alla jävla forumpoliser och moralambulanser!

😄 Nej! Så, nu har du femmiljarderniohundranittioniomiljonerniohundranittioniotuenniohundranittionio gissningar kvar.