Valle

1. Det skulle vara mer värt besväret om du bemödade dig med att komma med exempel. Passa på nu när jag, dumdristig jävel som jag är och försöker leka expert, att komma med exempel som "kan REAPER göra så här...". 2. Egentligen var det inte meningen att det skulle handla om just REAPER. Men det är OK. Det är kul.

Det låter som en bra idé, Claes! 🙂 Men vänta gärna till version 4 släpps (dröjer några månader till).

He he... 486 med Windows 3.11 😄 Javisst är det så att respektive programvaror har något som inte REAPER har, och tvärtom givetvis. Och som var inne på i inledningsinlägget, det finns säkert ett och annat skäl till att man väljer programvara A framför programvara B; men då är det av ytterst specifika skäl — som att man behöver en "matrix" precis som den i Sonar. Men du blir inte seriösare producent för det.

En helt vanlig DAW med mycket märkligt gränssnitt — och dessutom, i förhållande till dess faktiska begränsningar, dyrt så in i helvete: $2500

Efter en snabb blick så förstod jag att det enda som skiljer funktionerna åt i REAPER/Logic är vad respektive tillverkare väljer att kalla dem. Jag kan givetvis ha missförstått beskrivningen på någon funktion, men eftersom du verkar ha koll så får du gärna peka ut några exempel på vad Logic har som inte andra musikprogram har. I övrigt vad du inte särskilt övertygande.

En snubbe kom över några av mina senaste musikprojekt (däribland Hellvalla Burn). Han blev nyfiken och ställde lite frågor om min (hem)studio; vilka prylar jag använder, vilken typ av dator samt vilka pluggar och i synnerhet vilket inspelningsprogram. I det senare fallet svarade jag kort "REAPER". "REAPER?" sa han snopet, nästan som om jag drog en penna. "Mjaaee...", fortsatte han och rynkade på näsan. "Vaddå 'mjaaee'?" undrade jag. "Nä nä, inget. Det är bara det att..." "Att — vaddå?" "Äh, jag menar bara att du har fått det att låta jävligt bra!" "???!!!" (Resten av konversationen är irrelevant. Dessutom är jag inte ute efter att smutskasta — snubben är cool.) Han reagerade på att det lät jävligt bra med tanke på att jag hade använt REAPER. Att jag däremot hade använt en gammal Behringer MX602A som preamp reagerade han inte det minsta på. (Inte för att det nödvändigtvis måste vara något galet med att använda sig av en Behringer MX602A, men det brukar ju inte allt för sällan vara ett förbannat gafflande om "bra" och "dåliga" preamps.) Nu var det i och för sig länge sedan jag använde mig av något annat än REAPER. Den sista produktionen jag gjorde som inte involverade REAPER var gjord i Samplitude — och den enda anledningen till det då var att vi i Samplitude kunde fullborda hela produktionskedjan (utan extern programvara) och hade alltså inte så mycket med kvaliteten i sig att göra. Men det som överraskade mig lite med konversationen ovan var att valet av inspelningsprogram (motsvarande "pro"-versioner) än idag anses vara avgörande för ens förmåga att kunna producera något professionellt. Jag köper att "brännings"-möjligheter kan vara ett skäl att välja en programvara framför en annan. Men vilka fler skäl finns där? Vad är det jag missar? Varför betala 5000 SEK för till exempel Cubase när du kan betala dryga tusenlappen för motsvarande licens hos REAPER och sedan lägga resten på externa prylar/programvaror/pluggar? Fast jag har mina aningar om vad det kan bero på: Å ena sidan (de yngre) beror det på rädsla att inte bli tagen på allvar. Å andra sidan (de erfarna som har lagt ut en förmögenhet på logotyp-programvaror) beror det på rädslan att bli "omkörd" av en finnig sextonåring med "billiga" prylar, innan man ens fått valuta för all skit man har lagt sina pengar på. Och att det dessutom finns de som väljer att lägga sina slantar på SAW — det är sjuhelvetes långt bortom mitt förstående. Trevlig helg på er — era rädda skitar!

Tyvärr är det där lite luddigt eftersom det kan tolkas på olika sätt. Men i grunden betyder det att du inte utan (med)kompositörens/(med)textförfattarens tillstånd får spela in och offentliggöra en låt som inte tidigare är "utgiven". Men som sagt, vad som menas med "utgivet" kan variera. Dinosaurieförbundet STIM, t.ex, menar att "utgivning" bara kan ske på fysiska exemplar/kopior som t.ex. CD-skivor, och inte som datafiler på t.ex. Internet. Skillnaden här är alltså att du, tyvärr, måste fråga dina (ex)bandmedlemmar om det är OK att du spelar in låtarna på nytt. Men risken att någon skulle sätta sig emot finner jag ganska osannolikt — såvida det inte handlar om ren jävelskap, vilket ju ibland figurerar. Lycka till! Hoppas det löser sig.

Med nedanstående utgår jag ifrån att du INTE äger rättigheterna till inspelningarna: I det här fallet spelar det faktiskt ingen roll vem som "äger" inspelningarna. Även om du fick/hade en kopia på materialet så hade du ändå inte kunnat offentliggöra/sprida det utan medgivande från samtliga utövare/musiker på respektive inspelning — det är ungefär så "skivkontrakt" fungerar; om inte alla musiker/artister skriver på avtalet kan bolaget inte påbörja några inspelningar/releasa produktionen. Vem som är kompositör eller inte saknar helt relevans i det här fallet (såvida det inte rör sig om s.k. förstagångsinspelning). OM du lyckas få loss banden och dess rättigheter på något sätt (under förutsättning att vi talar om masterband) skulle du ju kunna göra en fuling som att helt enkelt radera de spår ex-medlemmen spelar på och helt enkelt låta någon annan lägga om det. Om det är så att ex-medlemmen skulle vara det enda hindret, så att säga. Däremot finns det absolut ingenting alls som kan hindra dig från att spela in låtarna i fråga på nytt (såvida det inte rör sig om s.k. förstagångsinspelning). Det spelar ingen roll vem har skrivit vad eller hur mycket. Det där blir NCB:s sak att ta hand om; du (eller bolaget) betalar bara sedvanlig licensavgift. That's all. Så istället för att slösa din dyrbara energi på att fightas om några gamla band, spela in skiten på nytt och shove it up their faces. 😄 (Däremot förstår jag mycket väl att "gamla masterband" har väldigt stort nostalgivärde.)

Öh... OK, du lyssnar hellre på äkta flacrippar CD eller vinyl; varför i helvete skulle någon påstå att du inte gör det?

Jag har jävlar i det ingen musiksmak!

Nej, det låter inte troligt... Hade ersättningarna varit låga hade nog de större bolagen sonika skitit i att låta Spotify sprida deras rättigheter. Eller, vänta, du menar ersättningsnivåerna till den enskilde artisten... Då ska du nog gnälla på STIM, som har godkänt ersättningarna, inte Spotify.

Varför?

Ah, ljudet kommer i munnen på en alltså! Get it!

Du tror inte att inläggsförfattaren hade skrivit det just exakt så då?

Hmmm...Fast det är väl snarare tvärtom; det är ju idag som media och diverse "artistproduktionsbolag" talar om vad artister ska göra, eller vad som ska förväntas av en artist. Förr hade musikkonsumenter och artister mer makt, så att säga. Medias enda sysselsättning då var ju mer att älta om vad kidsen inte skulle lyssna på; t.ex. satanistisk musik som KISS, ALice Cooper, Sweet etc.

Men det gör det inte "bara".

Fast, slejnard, du har väl deltagit i en och annan musiktävling här på forumet... 😉 Att delta i tävlingar betyder inte att man nödvändigtvis är ute efter att "vinna". Man kan t.ex. delta bara för att "se vad som händer", och då är det inte längre detsamma som att "inte bryr sig det allra minsta".

(Nu vet jag minst en som får vatten på sin kvarn.)

Att blanda in begreppet kommersiell i det här sammanhanget är farligt och kommer bara resultera i en utflippad trådgren. Branschen är branschen, alla som befinner sig i branschen är artister/musiker/underhållare/ljudkonstnärer etc, och alla vill (be)visa något — mer eller mindre — med sina prestationer. De som inte bryr sig det allra minsta om erkännande/bekräftelse/prestige, de varken syns eller hörs.

Alltså, när man tror att du inte kan bli mer "djup" (vilket jag tycker att du ofta är) så drämmer du till med en sanning som ovan... +1 på den! 😉🙂 Fast det där summerar ju en tankevurpa (eller så var det bara en felformulering, välj själv)... Den som inte är det minsta jävla intresserad av erkännande/bekräftelse/prestige — så som jag har beskrivit det ovan — skulle knappast bry sig, än mindre spekulera i, huruvida branschen är stor nog åt alla som vill vara där. Eller?

Ett annat rykte som går är att Apple har lagt bud på hela Frankrike (källan finns på riktigt, men den är anonym).

Som Piccazzo var inne på ovan: Axl var rätt så benägen att utforma, riva upp, återigen utforma, och ännu några gånger riva upp avtal — tills han själv ägde såväl gruppnamn som det mesta av det inspelade materialet. Typ. I övrigt tror jag att vi har en sådan här i tråden:

Shit, mannen — dräpande argument det där! Jag kapitulerar!

Har du läst biografin?

Enligt sin biografi var han det några gånger — även efter GnR-tiden.