Valle

Ja, att alla utom jag har fel. Speciellt fjollan D Vibe.

De är goda! 🙂 MM i mitt fall syftade på lite "manligare" prylar: Marker's Mark (bourbon whiskey). Jag brukar normalt köra JD, men Demondestillatören tipsade om MM. Och så fick Nattvaktaren rätt igen — många trådar mynnar ut i ovidkommande whiskey-snack!

For the record: Nej, faktiskt inte. Det är ytterst sällan jag "anmärker" på stavfel, särskrivningar och andra språkbesserwisserleraterade detaljer. Min fråga var inte oseriös.

OK, men dubbelposteni OT... Är den OK?

Ouch! OK, nu undrar jag... Sa du det där för att försöka dig på en smygförolämpning på min bekostnad, eller för att du på fullaste allvar tror att jag inte förstår innebörden av begreppet genre?

Jag hänger nog inte riktigt med vad du menar där... Jag läser meningen om och om igen, och kommer hela tiden fram till att "Ja, precis! Och?" What's your point? (Jag måste dessvärre avlägsna mig en stund — och kommer förmodligen inte tillbaka innan du "stämplar" ut i vanlig ordning klockan 17.00. Men när jag kommer hem ska jag hälla upp en MM — så, skål, och så fortsätter vi på måndag!)

Skulle du anse det som lämpligt att spela in ett djurs dösskri och ha med det i produktioner, och kalla det "musik"?

Well, du sa vad du sa. Att du ändrar uppfattning i sådant tempo att jag inte hinner med, ja då får det väl ses som att jag "springer i cirklar".

Nej, det var också en miss. Jag förstår inte varför du vill skilja på skapandet i fallet med snubben — jag tycker att man mycket väl kan jämföra de två (se de blå inflikningarna i ditt citat). Det är väl inte helt otänkbart att snubben medvetet "begränsar" sig genom att "stänga dörrar" för att slippa frestas av tanken/tvingas att gå till baka i ett senare skede och fibbla bort en massa tid på att planlöst testa idéer. Tid! Inte helt otänkbart.

Som "statusbög" själv, så tyckte jag det var ganska fyndigt...

Hur blir man "Ubetoo medlemmar" och vad innebär det?

Men de som kanske skriver i fyra, fem genrer respektive ett tiotal (sub)genrer då?

Nej, men är det orimligt att influensen och påverkningen är genresmittad?

Örk... många frågor. Måste du alltid skjuta iväg dessa artillerieldar... 1. Att "kunna" göra något är inte detsamma som att det i varje enskilt fall är lämpligt. 2. Repris: Att "kunna" göra något är inte detsamma som att det i varje enskilt fall är lämpligt. 3. Vi tänker nog på olika när vi läser "riktlinjer" i sammanhanget. 4. När är den inte det? 5. Jag känner en snubbe här på forumet som gärna deklarerar att han minsann under inspelningarna anpassar nästa pålägg efter det som redan finns. Han, så att säga, håller inte alla dörrar öppna till slutmix utan väljer att stänga efterhand som inspelningen pågår... Edit: Ibland skriver man som en dick!

Är sådana här trådar OK?

Jodå, ser du, det har du visst: "Om mina låtar blir som andras så är det mer av än slump, än av att jag medvetet kopierar". Med andra ord: Om din nya låt mot förmodan skulle låta som någon annans, så har du fräckheten att hellre skylla på slumpen än det faktum att dina förebilder har suttit och plinkat fram låtar som du rimligen har inspirerats av. Jo, det hade det varit om jag skrev inlägg som bara jag själv hade kunnat läsa.

Jag är tveksam på att någon i den här tråden skulle hålla med om att de jobbar "vid löpande bandet". Såvida du inte direkt syftar du på någon här som du anser gör det?

Det var lite sådant snack jag tänkte på när jag skapade underrubriken till tråden. Jag svängde mig själv med sådant skitsnack förr, bara för att till slut förstå att det nästa bara var jag som kunde sådant och mina (band)kollegor ville inget annat än att skjuta mig när jag började "briljera". Det värsta var nog när det gick så långt att likar skulle överträffa varandra med den fiffigaste funktionsfrasen, "tonikaparallellens subdominants tonika" etc...

Eh... Nu var du sådär unikförklarande igen... Ingen låt låter likadant, även i den mån den kan placeras i en genre. Jisses.

Ah, du menar att han annars stirrade ner på sitt instrument när han spelade? Vänta... Nope.

Good point! Jag anser att musiker som har förmågan att improvisera är något attraktivare alternativ att vända sig till om man behöver deras prestationer. Tänk: När vi som nybörjare, innan vi lär oss käcka normer och teorier, hankar oss fram på grundläggande ackord/skalor så improviserar vi ju faktiskt ganska vilt. Det är först när "vi" blir så jävla proppade med kunskap om "hur man gör" som vi inte längre vet hur man gör.

Det har varit till stor hjälp för mig med, för mitt eget skrivande/spelande. Men när/om man umgås med musiker som har högre (eller för all del, lägre) kunskaper än en själv, så blir det teoretiska snacket ibland en riktigt jävla tung plåga. Och här blir det lite intressant tycker jag. På något sätt verkar det som att ju vassare teoretiker, desto stinkigare improvisatör.

Jo, men då tycker ju i alla fall jag att ni ÄNDÅ har satt riktlinjer. Sorry. Många här inne vill få det att låta som att de är helt utom yttre påverkan när de skriver något nytt. Mmm, visst. Whatever lights your pipe.

Original: | C Am F G | C Am F G | Härmning: | C Am F G | C Am F G | Inspirerat: | C Am Dm G7 | C Am Dm Fm |

Fick en tanke när jag svarade på ett inlägg i en granntråd. Hur relevanta är musikteoretiska kunskaper för ens skrivande/spelande? Är en teoretiskt kunnig musiker "bättre" än en som inte kan ett skit? I min pappas dansband för tre miljoner år sedan fanns en saxofonist/klarinettist som var jävligt duktig. På ett gig hände något och scenljuset slocknade, det blev bäckmörkt på scen. Alla fortsatte dock spela — utom saxofonisten. Efter en si sådär en halv minut tändes ljuset igen, och saxofonisten tog vid dit de andra hunnit. Saxofonisten var "beroende" av sina noter. Utan dem kunde han helt enkelt inte spela. Men när han väl spelade var han den häftigaste saxofonisten jag hade hört. Det säger kanske ett och annat?