Valle

Reklam handlar bara om hur duktig retoriker man är.

Att min verklighet inte är någon annans verklighet betyder inte nödvändigtvis att någon annan inte insett att han lever i en illusion. Fast det gäller bara mig.

Mitt svar till TS handlade inte så mycket om att det nödvändigtvis krävs erfarenhet för att lyckas knåpa ihop en "avancerad melodi" (jag ställer mig dessutom jävligt tveksam till om det verkligen finns "avancerade melodier"). Jag menar snarare att ju mer erfarenhet man skaffar sig, desto mer uppskattar man det man åstadkommer. Man förstår att det man skapar faktiskt är bra nog. Och då kommer man lite till min poäng: När du måste be andra om tips om hur man gör något "bra" (inom melodiskapande), då har man (fortfarande) den skeva uppfattningen om att det finns en genväg till ett hemligt recept ... Förslag på öva? Spela. Sjung. Skriv. Hur länge och hur mycket känner man själv, vilket också är det som avslöjar om det man håller på med verkligen är ens grej. Den som tycker att en timme om dagen för praktisk övning är för jobbigt får nog se sig om efter andra hobbysysslor ... frimärkssamling, till exempel. Förutom praktisk övning fordras att man, till skillnad från många andra yrken/sysslor, har jobbet med sig i huvudet hela tiden. En kontorsråtta som jag kan lämna mina tjänstemannasysslor kvar på jobbet när jag lämnar arbetet för dagen. Som musiker vinner jag på att "kreera" och samla inspirationskällor alla vakna timmar på dygnet (och i extraordinärt trevliga fall, även i drömmar). Ju tidigare i livet man börjar/började med musicerande/komponerande desto snabbare utvecklar man förmågan att förstå och uppskatta det man håller på med. Ju äldre man blir desto längre i förhållande blir startsträckan. Däremot blir ingendera fullärd. Mitt "tips".

Nä, OK, medger att det var en dålig ursäkt. Jag syftade förstår på

För trådfriden, för trådfriden ...

He he ... nä nä! 😄

Jag vet en som baserar samtliga sina åsikter på vad andra tycker.

Betterpelle!

Hmmm ... så, musik som inte är njutbar för dig kan inte vara njutbar för någon annan heller?

Var har du fått en så korkad idé ifrån? Intressant hur du "skyller" din egen förhållandevist ringa framgång på att "andra" har tur ... 😄

Om du måste be andra om tips om hur man skapar "avancerade melodier", då är det erfarenhet du saknar, vilket därmed också är svaret på din fråga. Svårare, eller snarare enklare, än så är det inte.

Förmodligen med en trådlåsning ...

Textens funktion är väl dels den att berätta en historia, dels den att skriva ordfraser (inte nödvändigtvis sammanhängande) som på ett eller annat sätt får lyssnaren att komma ihåg musiken (produkten). Så länge det inte är direkt politiskt riktat. (Bespara mig att gå in i en diskussion där vi ska definiera "politik" eller sträva efter konsensus att "allt ändå är politik". Vi är [alla, inte bara du och jag] alltför olika för att kunna enas om sådant i en diskussion som handlar om musik/underhållning.)

OK, jag var inte säker. Mitt svar: Icke-politiskt syfte.

I alla fall en av mina favoriter; den och några till. Personligen tycker jag att Ace nådde sin absoluta peak som låtskrivare på Dynasty och Unmasked (samtidigt som Paul och Gene, särskilt den senare, backade en aning i kvalitet). Det var inga hitar, men de var riktigt svängiga och härliga. "Hard Times" och "Two Sides of the Coin" är två låtar jag nog aldrig kommer att tröttna på. Någinsin. -------- Edit: Raderade ett jättestycke som syftade till "läsa gene simmons vinkel med tanke på hur mycket skit som alla kastar på honom", men som jag misstolkade.

Och det beror nog, i ärlighetens namn, på att inga texter kan tas som "glasklara". Så länge du inte har diskuterat textens innebörd med självaste textförfattaren får man rimligast och snällt anta att texten i fråga "inte är jättetydlig". Det finns roliga exempel på texter som av självutnämnda förståsigpåare analyserat sönder, i jakt på "glasklara" budskap, bara för att det sedan ska visa sig vara ett ordkollage, en ordlek, från en cirkusaffisch, vilken författaren dessutom rafsat ihop hög på heroin. (Fast det där sista gissade jag bara.)

Vem riktar du frågan till?

Självklart! Jag försökte mig till och med på en recension, som till slut hamnade i Off Topic 😄 Han (KISS)soloplatta är absolut OK. Hans och Pauls var bra både till låtar och sound. Medan Gens och Peters sög på endera. Det är riktigt att Ace inte "skrev" sina solon. Det påstås (oftast han själv) att han bara bad teknikern trycka på "rec" och att han sedan improviserade fram hela solot i några få enstaka tagningar. Andra källor säger annat, att han fick klippas in "takt-vis" tills det lät tillräckligt intressant för att behållas; sedan var det på nästa fras, och så vidare. På så sätt kan man ju säga att han ändå "skrev" dem. Lyssnar man på studioversionen av solot på "Shock Me", även Alive II:s "Rocket Ride" så hör man tydligt var han "klipps" in. (Inget fel alls med den metoden, jag gör så själv 😉)

Jo, fast jag menade snarare musiker som utnyttjar underhållningspubliken för att skrika hur sjukt samhället (enligt dem) är. Till exempel sådana där jag-vet-bättre-artister som formligen avskyr stat, kapital, borgare, "sexismen", posers och fan vet allt, men som fiffigt nog låtit sig bli ekonomiskt oberoende på ungar som köper/köpte deras bölande (och i vissa misslyckade fall till och med utnyttjat de fenomen de påstår sig hata). Dessa kvasiartister borde ha blivit politiker istället och låta oss som kan det här med business och underhållning syssla med vårt ... Pengar gör vissa till hycklare. Och det är skrämmande hur många hycklare som har idoliserats de senaste decennierna. Men det är ju klart. Slår du som musiker blir du rikare, och du "får väl för helvete göra vad jag vill med mina pengar!". Du kan till och med skylla din dubbelmoral på att du var full, hög, dum i huvudet, åsiktsreviderad, etc ... Något en politiker aldrig kan unna sig i samma mått; du får foten i röven direkt! Lite så. Typ.

Intressant observation/tolkning. En annan sak: om man "gillar" sådan här musik bara för "budskapets" skull, och man samtidigt ger sken av att vara musiker, så säger det hur lite musiker man faktiskt är; att man istället borde ha blivit politiker.

Håller med Le Demon ... Det man gör bäst är det man helst gör. Annars gör man ju bara vad andra gör (tror de gör) bäst, och då med risken att du själv framstår som kvasi.

En liten varning redan nu: Dessvärre behöver man vara lite av en KISS-nörd för att förstå min "WOW"-faktor i nedan. Liknande går lätt att applicera på mååånga andra gitarrister, men Ace Frehley, som inlägget handlar om, är ju annars lite speciell. För att inte tala om KISS överhuvudtaget: mediokra musiker. Med det sagt: Fan, alltså ... jag blir som oftast imponerad av sologitarrister som i det närmsta återger live vad de har spelat in på skiva. Själv är jag så dålig på det att jag knappast borde få kalla mig gitarrist. Och Ace (som har varit lite av en Gud för mig) är ju en annars en rätt så slarvig gitarrist. Och för att vara så slarvig som han är, så skriver han rätt så komplicerade solon. Ett sådant solo är det i ”Shock Me”. Hur han än försöker idag, och har försökt de senaste tjugo-plus åren, så sätter han det aldrig live. Det låter helt enkelt illa. Annat var det i Houston TX, 1977, när han dessutom debuterade som leadsångare. Då drog han loss som en riktig rockstar på solot. Det började lite glirigt, men sedan spelade han nästan felfritt. Lägg till att han förmodligen var packad på Champagne och ett par linor hög. Ace was God! En gång i tiden. Spola fram till 2:00: http://www.youtube.com/watch?v=G4zmmwk2k5Y

*gäääsp*

Uppenbarligen har jag varit "längre" i branschen än en annan.

*gäääsp*