-
Antal inlägg
3 652 -
Gick med
-
Senast inloggad
Allt postat av tbruce
-
http://www.clocktave.com/ Några Holländska DJs som säljer vinylskivor med skalor spelade av olika instrument på. Tonerna ligger på ett sånt sätt att alla toner inom en oktav får plats på precis ett varv, och därför är det "lätt" att hitta precis den ton man letar efter. Med hjälp av detta kan man scratcha melodier... turntableekvilibrism. Exempel: Helt galet. Finns mer på youtube om ni söker på clocktave. Plus en ganska förvirrande demovideo på http://www.clocktave.com/clocktaves-movie-hi.html
-
Visst är dom balla! Den här är i lite mer lagom storlek kanske:
-
Sickena kluriga namn dom hittar på... "RPG-8"... ja jag säger då det. Nej men man blir ju faktiskt lite sugen på att testa. Hur lång tid kommer det dröja innan nån har knäckt det och lagt upp det på tpb? 😲
-
Det låter som som om Orsa Spelmän hade fått tag på en kopia av eJay.
-
Ryckepungsvägen 1.
-
Sätt dej vid pianot, spela ackorden du har, testa att rytmisera ackorden på olika sätt, lägga till nya toner, tralla med, byt till gitarr och gör samma sak där, ta en textfras från nån låt/poesi/annat sammanhang och försök sjunga den till harmonierna och gruvet du har. Var inte rädd för toner utanför ackorden, det är ofta dom som bär upp en bra melodi. När en viktig meloditon ligger som nia, fyra, sjua, sexa, minusfemma eller annan kontrasterande ton kan det bli som mest intressant. Med dessa toner kan man göra det trallvänligt och melodiskt utan att det låter spelmanslag om det. Sist men inte minst, våga använda få toner! Tänk i fraser och använd pauserna för att göra det mer lätt att svälja melodin på första försöket.
-
Det är inte alls skitsvårt, bara man har pengar att marknadsföra sig. Du är lurad, mannen. Hehe. Självklart är det mer eller mindre omöjligt att få en hit helt utan marknadsföring. Men. Jag läste lite populärmusikhistoria i höstas, där vi bl a pratade en hel del om hit-fenomenet. Jag har inte siffrorna framför mej, men det är INTE så att den med mest pengar automatiskt får den största hitten. Detta är tydligt. Skivbolagen vet inte vad som blir en hit i förväg - utom möjligen när det handlar om artister med ett väldigt väl etablerat varumärke och många fans - man chansar istället på flera olika projekt och det mesta betalar faktiskt inte tillbaka. Det eviga exemplet Basshunter är nog tvärtom en av de där som ingen förväntade sig skulle bli stort, men som faktiskt blev det och nog betalade tillbaka rätt bra (gissar jag, jag har egentligen ingen aning).
-
Det är inte alls en helt annan sak. Kommersiellt framgångsrik musik är inte framgångsrik av en slump eller som ett resultat av smart marknadsföring, som kämpande amatörmusiker så förtvivlat gärna vill tro. Jag förstår inte problemet, alla behöver ju inte vara bäst på just musik? "Kommersiellt framgångsrik musik", oftast pop och rock, är på not-nivå ganska enkel. Det kan vi väl enas om? (Alltså inte för att jag menar att jag gör fantastiskt avancerad musik här. Det är inte poängen. Vi bollar bara åsikter här.) Boten Anna t ex, var ju kommersiellt framgångsrik helt klart, men hur svår tror du den var att sätta samman? Pop är enkelt. Mycket enkelt. Texten tillkommer förstås, men det är bara att hyra in nån som skriver nåt som går hem i stugorna.. Förakt, förakt. Tekniskt sett är det enkel musik, precis som större delen av all populärmusik. Ibland är det rentav banalt, ur vissa tekniska perspektiv. Men det betyder inte på något sätt att det är enkelt att göra bra popmusik. Att skriva världens grymmaste poplåt är skitsvårt, tills den dag rätt utgångspunkt trillar ner i famnen på dej och du bara behöver utföra den med de skillz du ev. har, och sedan spela in den. Det är jättenkelt, men det är också jättesvårt. På sätt och vis är det ju per definition svårt att göra "kommersiellt framgångsrik musik", eftersom marknaden är så mättad. Att göra det mest framgångsrika blir ju svårare då... hade det varit jättelätt så hade ju alla gjort det, med tanke på pengarna som finns i det.
-
Telefonefekten fårn matrix eller vad det nu heter :P
tbruce svarade på Kberg's inlägg i Diskussioner
Nej den heter bitcrusher. -
Telefonefekten fårn matrix eller vad det nu heter :P
tbruce svarade på Kberg's inlägg i Diskussioner
"Matrixeffekten"?? Det trodde jag var såndär "bullet time". För att göra telefonaktiga röster ska du använda bandpassfilter och/eller bitreducerare. -
Ni skall inte göra plattor utan salt och ketchup, men använd inte för mycket för jag har både salt och ketchup hemma. Däremot är det omöjligt för mig att ta bort saltet och ketchupen när ni haft på så mycket att plattan är oätlig. Förstår ni verkligen inte det? Skojigaste inlägget ever! 😆
-
Jag har för mej att Beatles då och då improviserade vissa saker med rösterna först, och sen fick George Martin sitta och skriva t ex ett blåsarr från deras skisser.
-
Beatboxingflugan har spridit sig...
-
Det är ju kul att du uppskattar demomusik, men sanningen är att väldigt lite av det som postas här och på andra musikerforum håller i ett skarpt läge. Självklart inte produktionsmässigt, men inte heller som låtdemos. Inget fel i det, man är här för att lära sig och utbyta erfarenheter, proffsen hittar du inte på Studios Forum. Givetvis finns det undantag, men skippa det där "vi-här-är-minsann-lika-bra-som-dom-på-radion", för det stämmer inte. Då hade ni också varit där. 😏 Signat är ju iofs inte lika med att man spelas på radion. Det är nog sant att det inte är mycket på det här forumet som skulle komma upp på dagordningen på några majorbolag, men om man tittar på indiebolag också, så finns det mycket här som platsar (kanske inte procentuellt men summerat).
-
Kalle Theodor??? /H. Ja... Pippi Långstrump... "Minns du en sjöman för längelängesen, minns du hans namn var Kalle Theodor...". Melodin är lite... lik. 😛
-
Kalle Theodor ju!
-
På min groovebox finns det nåt som heter "grain shifter", det låter typ exakt sådär. Hittade en mp3-demo: http://www.korg.com/downloads/mp3/EMX1/EMX_Grain.mp3
-
Haha! Vore ju coolt med ett instrument där man kan spela på både fram och baksidan 🙂 Vilket jävla driv det skulle bli 🙂 Ja, skulle bli typ såhär: haha! Nu menade ju jag då en basgitarr med strängar på båda sidorna 🙂 Som kräver att man använder bägge fötterna och båda armarna. Tänk om man kunde det... 😲 Ja, som typ en ståbass som med strängar på båda sidorna och där man måste sitta på en pall för att kunna använda alla lemmar samtidigt 🙂 Men ew! 🙂
-
http://en.wikipedia.org/wiki/Double_bass The instrument's standard English name, double bass may be derived from the fact that it is approximately twice as large as the cello, or because the double bass was originally used to double the cello part an octave lower. It has also been suggested that the name derives from its alleged viol family heritage, in that it is tuned lower than the standard bass viola da gamba. The name also refers to the fact that the sounding pitch of the double bass is an octave below the bass clef.
-
...och sedan beskriver du exakt hur ett traditionellt skivbolag jobbar: 😆 Man utvecklar en artist och säljer resultatet direkt till konsument eller via distributör. Ja visst! Jag kanske var lite otydlig, jag menar att det ska finnas hela spektrat från artister som "bara" får möjligheten att visa upp sig själva i ett exklusivare sammanhang än myspace men egentligen sköter allt själva, via artister som får göra det mesta själva men kanske får hjälp med enstaka saker som det visuella eller bokningar, till de som anses ha så stor potential att de är värda att satsa så gott som hela det traditionella skivbolagskittet på. Man skulle få fördelarna med myspace, nämligen ett stort utbud, stor kontakt med publiken, inte gigantiska enskilda satsningar som mycket väl kan floppa, utan istället möjlighet till en mer dynamisk och föränderlig marknad, men även fördelarna med det traditionella skivbolaget, nämligen högre kvalitet och att någon med stort kunnande faktiskt har sållat ut guldkornen ur sanden. Ett stort "problem" med myspace, allears, zungoz, rookie och allt vad det heter är att det finns nån sorts tafatt demokrati, ofta baserad på enkelspåriga och mer eller mindre lättmanipulerade algoritmer som avgör vem som ska få synas mycket och lite. Typ "Mest lyssnade denna veckan". Det garanterar att man kommer få mycket uppmärksamhet på skit som aldrig kommer kunna sälja det minsta, samtidigt som det som faktiskt har både långsiktigare kommersiell potential såväl som kvalitet kan komma i skymundan om inte artisten själv känner för att "hora" på det sättet som den här tråden handlar om. Mao, vill man att en sånhär tjänst ska lyckas så måste man se till att visa upp och satsa på den musik som faktiskt har potential att locka folk - och det gör man inte genom att låta folk rösta själva, utan genom att noggrant själv välja ut vad som ska få mycket utrymme.
-
Har du testat halstabletter? 😛
-
Intressant reflektion Fidden, håller med på många sätt. Fast jag har en ljus framtidssyn på detta. Jag tycker det är ganska tydligt att hela musikbranschen befinner sig i en sorts "regimskifte" där både konsumenternas och producenternas roller förändras. I nuläget är problemet att även om de flesta mer eller mindre vill göra sig av med de enorma bolagen så är det fortfarande den vägen som är den enda enkla för att nå ut till publiken. Tjänster som myspace o dyl är säkerligen framtiden (inte just sidan myspace, mer konceptet att varje artist är sin egen i ett större nätverk) men det måste utvecklas så att publiken och artisterna har lättare att hitta varandra, åt båda håll. Det kommer nog ta ett par år innan någon verkligen hittar formen. Jag tycker det skulle vara intressant med en digital musiktjänst som var som en korsning mellan myspace och ett skivbolag. Tänk ett myspace med redaktörer, dvs man måste "skicka in" en demo och bli accepterad av en A&R för att öht få vara med på siten. Detta skulle innebära att kvaliteten generellt blir högre än på sidor som myspace, men artiststallet kan bli större än i ett vanligt skivbolag. Artisterna skulle kunna få tillbaka en viss ersättning för sin medverkan, och även (helt beroende på i vilken utsträckning sidan tycker de är värda att satsa på) få hjälp av proffs att skaffa rätt kontakter, fixa gig, bygga en image, plåta bra promobilder, mixhjälp, studiotid, sätta ihop ett bra liveset med scenkläder/videoprojektioner/annat som kan behövas, och så småningom kanske t o m att spela in musikvideo etc. Detta skulle naturligtvis sidan också få tillbaka på eftersom det skapar ett större intresse för artisterna. Något åt det hållet tror jag vi behöver, alltså större utbud men fortfarande en tydlig tröskel så signalen inte försvinner i allt brus, plus professionellt folk för att hjälpa de lovande talanger som finns med just det som Fidden och även jag själv tycker är ganska trist, nämligen att sprida musiken.
-
En annan synt i ungefär samma prisklass (t o m ngt billigare tror jag) som känns väldigt trevlig är Roland SH201. Den har inte någon display alls, utan de har verkligen satsat på att göra hela gränssnittet i fysiska kontroller, vilket tillsammans med ett fyraoktaversklaviatur gör den väldigt "hands-on" om det är det man är ute efter. 😄 Dessutom är den sådär fulsnygg som en synt ska vara. 😕
-
Pungpinan är planerad sen första dag - en kompis har lovat att springa och ta ett foto av skylten, så fort det är gjort läggs det upp. 😉 Signert: Tack för de tipsen! Kiss och Ollon speciellt. 😆
-
Du kan skriva C dur som t ex Gsus6no5 (kanske går att uttrycka enklare) eller Em+5... 😉 Rent teoretiskt skulle något som "ser ut" att vara ett C dur i vissa speciella fall egentligen vara något av detta funktionsmässigt - det är nog dock vansinnigt sällsynt om det ens existerar i praktiken??