Jump to content

Frekvensändringar i mastring

Sign in to follow this  
Joel Nevrup

1,145 views

När du utför en mastring är det alltid bra att ha koll på hur de olika instrumenten reagerar på frekvensändringar. Det finns frekvenskartor med ”instrumenttillhörigheter” som kan vara nyttiga att se över. Utifrån dem kan du sedan öva på att höja eller sänka frekvenser med en equalizer.

Du kan öva på det här genom att i din equalizer lägga in några utvalda frekvenser du vill öva på, höj dem 3dB (1q) och avaktivera dem. Gör sedan om samma process men sänk frekvenserna 3dB istället. Lyssna sedan på musik samtidigt som du aktiverar och avaktiverar frekvensområdena en efter en. Det är bra att öva på så mycket material som möjligt och framför allt med så olika ljudbilder som möjligt. Klassiskt, blues, rock, pop, metal, hiphop och så vidare.

Efter ett tag börjar du bilda dig en egen uppfattning om frekvenser, instrument och dess olika sound, detta är viktigt då du inte kommer kunna läsa er till hur exempelvis en fiol låter med en dipp vid 1kHz. Har du inget eller begränsat med material att öva på kan du använda kommersiella låtar.

230645573_Frekvenskartav.2_red.thumb.jpg.b18494cc67a706c073ecb24903e3e190.jpg

Samband mellan instrument
Eftersom mastring (oftast) handlar om att göra ändringar på ett stereospår kommer alla ljud som befinner sig inom frekvensområdet att reagera på de ändringar som görs. Därför bör du skaffa dig en egen uppfattning om sambandet mellan olika instruments egenheter i olika frekvensområden. Stirra dig därför inte blind på papper med information, utan skaffa en egen uppfattning genom att testa själv.

Ofta har man redan skaffat sig en bra bild av hur många instrument förhåller sig till frekvensändringar, men det gäller att ha samtliga instrument (som berörs) med i beräkningen. Lär dig därför att inte bara lyssna på sambandet mellan dina frekvensändringar och det instrument/ljud du vill ändra på utan även på hur det påverkar andra instrument och hela ljudbildens framtoning.

I mastring är det vanligt att man jobbar med breda penseldrag, bland annat på grund av sambandet mellan olika ljud i en ljudbild. Därför rekommenderar jag att man främst övar med ett lågt Q-värde, det vill säga en bred EQ-kurva (runt 1 i q-värde).

Joel Nevrup
Mastringstekniker, Spektrum Mastering
spektrummastering.com  |  instagramfacebook

Sign in to follow this  


0 Comments


Recommended Comments

There are no comments to display.

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now
  • Similar Content

    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Intresset för mastring har på senare tid visat sig stort bland Studios läsare. Denna smått mytomspunna konstform, som verkar framkalla mer huvudbry än vad jag anser nödvändig.

      Dagens tips blir därför lite av en uppföljare till mitt fredagstips Mastring och Newtons tredje lag (som jag för övrigt också rekommenderar att du läser) och har som syfte att lyfta fram fenomenet mastring på ett lite annorlunda sätt. Samtidigt vill jag understryka att detta inte är någon guide i vanlig mening, som talar om exakt hur du mastrar. Istället handlar det om att komma in ett visst tänk och inte komplicera saker i onödan. Då kör vi!
      Lyssna inte för mycket
      Detta kan naturligtvis låta kontraproduktivt, men låt mig förklara: Om det första du gör är att lyssna igenom hela låten, så vänjer du dig vid soundet. Din uppfattning av musiken blir subjektiv, snarare än objektiv, vilket du absolut inte vill. Du ska inte lyssna efter detaljer när du mastrar (du mixar inte längre), utan på helheten och sedan snabbt bilda dig en uppfattning om vad som eventuellt behöver justeras och gå vidare.
      Fasta värden
      Bilden visar visar fasta värden i steg om 0.5 dB och 1 dB.
      Det är lätt att dra på med för mycket equalizer när du mastrar. Det ”ser” ju rätt ut?! Detta är livsfarligt. Lär dig istället att jobba med fasta värden i steg om 0.5 och 1 dB, eftersom en halv decibel kan göra avsevärd skillnad när du mastrar. Mycket av den hårdvara som är utvecklad för just mastring är byggd på detta sätt.
      Bättre luta än illa fäkta
      Bilden visar ett klassiskt tilt-filter där brytpunkten är 200 Hz.
      Och då talar jag av förklarliga skäl inte om instrumentet luta, utan om begreppet ”Tilt EQ”. När du mastrar vill du (oftast) behålla så mycket av originalljudet som möjligt, den bästa mastringen är ”osynlig” eller transparent. Ett sätt att lösa detta på är att få varje plugg eller hårdvara att bara uträtta det absolut nödvändigaste. Låt säga att låten du mastar har för mycket botten. Istället för att plocka fram första bästa equalizer för att sedan svepa hejvilt och skära både här och där, så kan du istället ”luta” hela frekvensspektrat med en Tilt EQ. Då förflyttas tyngdpunkten på ett naturligare sätt (än att använda flera band) mot en mer diskantrik mix
      Flera steg
      Bilden visar en softclipper följt av en limiter.
      Precis som i mixning är det inom mastring många gånger bättre att processa i flera små försiktiga steg, än att låta en plugg gör allt. Exempelvis kan tre limiters i följd med 1 dB gain reduction vardera ibland låta bättre än endast en med 3 dB. Självklart spelar det roll vilken plugg eller hårdvara du använder, men det kan absolut vara värt ett försök. Själv använder jag exempelvis alltid softclipping innan limitering när jag mastrar, för ett mer transparent resultat.
      Jämför
      Det är av yppersta vikt att du jämför den färdiga mastern med originalet, på samma volym. Detta för att se om du faktiskt gjort någon förbättring. Det är lockande att tro att en volymstark master automatiskt också låter bättre, vilket är en klassisk fälla. Våra öron är, som du säkert känner till, utformade på så vis att vi upplever starkare volym som något positivt (till en viss gräns). Bland annat på grund av Fletcher muncher-kurvan, som jag berört i det tidigare tipset Se till att din mix funkar optimalt på alla ljudnivåer
      Volymen...
      Är det absolut sista du ska tänka på (och oroa dig för) när du mastrar. Vi lever inte på 90-talet och CD-tiden längre, då allt skulle låta så starkt och pressat som möjligt. Många förknippar mastring med limitering och volym, vilket bara är en mycket liten del av hela processen. Faktum är att felaktig användning av limitern och fokus på volym nästan alltid leder till odynamiska och amatörmässiga mastringar.
      Sist men inte minst…
      Förvänta dig inte att mastringen löser dina mixproblem. Ju bättre mixen låter, ju bättre blir också mastern!
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Det här med att skicka låtar på mastring är egentligen inte så komplicerat som många tycks tro. Men det finns ändå några enkla saker att förhålla sig till och som försäkrar att slutresultatet blir så bra som möjligt.

      Volym
      Det absolut viktigaste att tänka på innan du exporterar är att din slutmix inte slår över nollan på masterregeln. Detta är inget som hörs när du sitter och mixar eftersom alla moderna inspelningsprogram i praktiken besitter oändligt headroom. Det vill säga att du kan kräma på hur mycket du vill utan att det låter illa. Men så fort du exporterar din låt till en wav-fil eller mp3 så får volymen inte överstiga den digitala nollan, av den enkla anledning att det då blir digital distortion. Undantaget är om du exponerar i 32 bit floating point, vilket inte tillhör vanligheterna och heller inget att föredra. Kort och gott: Om det lyser det rött på masterregeln är det dåligt. Se det lite som en varningslampa som talar om att du mixat för starkt. Det talas ofta om att det är bra att hålla sig någonstans runt -6dB. Vad detta i praktiken innebär är att låtens starkaste parti aldrig slår över -6dB på masterregeln. Detta kan du ta med en nypa salt. Enligt mig finns det en fara i att stirra sig blind på mätare och siffror, lägg istället fokus på hur det faktiskt låter. Det enda du egentligen behöver hålla koll på är att din musik aldrig lyser rött, sen är det bara att tuta och köra mot grönt.
      Bilden visar hur masterregeln inte få se ut innan export.
      Filformat och upplösning
      Vilket filformat du väljer är lite upp till dig. Men det vanligaste är att du exporterar din musik som wav i samma upplösning som du mixat, exempelvis 24-bitar i 44.1kHz. Att skicka mp3, wma eller annat ljudförstörande format till mastring är inte att tänka på. Se även till att du inte använder någon form av normalisering vid export, då denna funktion ändrar volymen så att låtens starkaste parti lägger sig på nollan, detta vill du helst undvika. Och svårare än så är det faktiskt inte.

      Bilden visar inspelningsprogrammet Reaper och inställningarna för export.
      Effekter
      Om du använder effekter på masterregeln är det fritt fram att behålla dessa, förutsatt att de bidrar till soundet du vill åt. Det kan exempelvis handla om en viss typ av kompressor som färgar ljudet, en rullbandsplugg eller en mixerbordsemulering du gillar. Detta är helt ok och inget du kan räkna med att den som mastrar kan efterlikna. Vad du däremot alltid ska göra är att plocka bort eventuell limitering eller andra ljudförstärkare, då dessa försvårar och försämrar arbetat för mastringsteknikern avsevärt.
      BONUSTIPS
      Mixa så att baskaggen har sin peak någonstans runt -14dB så löper du garanterat inget risk att du pressar din mix mot rött. Se till att vara så nöjd du bara kan med din mix innan du skickar iväg den. Det är lätt att förvänta sig guld och gröna skogar och att mastringsteknikern ska trolla med knäa. Och visst kan mycket göras, men resultatet kommer bli oändligt mycket bättre om du redan är nöjd med din mix från början. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Mastring, det kanske mest mytomspunna området inom musikproduktion, är inget du lär dig i en handvändning.

      Det är heller inget du kan läsa dig till, tyvärr. Samtidigt är mastring något som nästan alla, med någorlunda känsla för musik, kan lära sig. Förutsatt att du har fullgod lyssning och akustikbehandling så klart.
      Men vad är egentligen mastring? I sin allra renaste form handlar det om att ta en, eller flera mixar, och göra dom redo för distribution. Det är alltså det absolut sista steget i skapandeprocessen innan din musik når lyssnaren. Det kan handla om in- och utfejdningar, pauser mellan låtar, blocka bort missljud och justera volym. I förlängningen, och i den bästa av världar, har mastringen också som uppgift att få din att musik låta så bra som möjligt i så många olika ljudsystem som möjligt. Och att samtliga låtar på ett album får en känsla av helhet, om så önskas. Mycket mer än så behöver du faktiskt inte känna till, i alla fall inte just nu.
      När det kommer till mastring, precis som med mixning, så handlar det om att hitta balans. Balans mellan bas, mellanregister och diskant, så att alla instrument kompletterar varandra istället för att bråka. Du kan med andra ord inte dra på med massor av 200 Hz och förvänta dig att hela mixen låter varm. Det handlar snarare om att göra små, väl valda, justeringar över hela frekvensspektrat, som tillsammans blir en önskvärd helhet. Allt påverkar allt, lite som Newtons tredje lag:
      För varje handling finns en likvärdig och motsatt reaktion.
      Låt mig utveckla: Säg att du vill ha en tydligare master. Du drar på med 2 000 - 3 000 Hz i hopp om att råda bot på detta och plötsligt låter mixen vass och jobbig. Detta kompenserar du genom att plussa på med 100 - 200 Hz i hopp om att få tillbaka värmen, vilket i sin tur leder till att mellanregisgtret nu känns urholkat och ”hängmatteaktigt”. I ren panik adderar du 500 - 600 Hz för att få fram kroppen igen och plötsigt är du tillbaka där du börjare, bara att det nu låter ännu sämre och processat. Allt påverkar allt…
      Dagens tips har inte för avsikt att lära dig mastra, det skulle vara att ställa på tok för höga krav på mig, och inte minst på dig som läsare. Däremot vill jag ge dig en knuff i rätt riktning, gällande vilka frekvenser som kan vara bra att hålla koll på när du kastar dig ut i mastringens oförlåtande, men ack så underbara och spännande värld.
      Läs också Första hjälpen när mixen känns grötig.
      50 - 60 Hz
      För lite i detta område gör att mixen känns viktlös och späd.
      För mycket gör att mixen känns dånande och mullrande.
      100 - 200 Hz
      För lite i detta område gör att mixen känns tunn och kall.
      För mycket gör att mixen känns otydlig och tung.
      200 - 500 Hz
      För lite i detta område gör att mixen känns kraftlös och nedtonad.
      För mycket gör att mixen känns grötig och diffus.
      500 - 1 000 Hz
      För lite i detta område gör att mixen känns urgröpt och ofokuserad.
      För mycket gör att mixen känns nasal och burkig.
      2 000 Hz
      För lite i detta område gör att mixen känns dämpad och försiktig.
      För mycket gör att mixen känns påträngande och plågsam.
      5 000 - 10 00 Hz
      För lite i detta område gör att mixen saknar närvaro och energi.
      För mycket gör att mixen känns grynig och knastrig.
      16 000 - 20 000 Hz
      För lite i detta område gör att mixen känns dov och instängd.
      För mycket gör att mixen känns brusig och artificiell.
      Dessa frekvenser är givetvis inte huggna i sten, men borde ändå vara en viss hjälp på vägen till välljud. God Jul och gott nytt år!
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Mastring är det sista steget i den kreativa processen innan den fysiska eller digitala distribution av din musik.

      I den bästa av världar ska mastrad musik låta så bra som möjligt i så många olika ljudsystem som möjligt. Oavsett om det handlar om hifi-systemet, bilstereon, hörlurarna, laptopen, radion eller mobiltelefonen.
      När det kommer till mastring finns det många skolor, även om de i grund i botten vill samma sak: att ge lyssnaren en så rättvis och bra ljudupplevelse som möjligt. Vissa menar att mastring kräver lång erfarenhet, medfödd talang och dyr analog utrustning, medan andra står fast vid att pluggar, en stor gnutta envishet och analysverktyg räcker minst lika långt. Vidare finns det de som påstår att automatiskt online-mastring är framtiden och i andra änden hittar vi musiker som helt struntar i att mastra.
      Personligen anser jag att en kombination av ovanstående ligger närmast verkligheten, i alla fall om jag utgår från mig själv. Mastring kräver naturligtvis en viss typ av erfarenhet, känsla för musiken och rätt typ av utrustning. Men samtidigt tror jag vi kan dra nytta av den nya teknik och artificiella intelligens som kryper allt närmre. Därmed inte sagt att jag skulle vilja lägga mina färdiga mixar i händerna på en robot, riktigt där är vi inte än.
      Trots detta råder det fortfarande myter kring mastring. Myter som jag (med en liten klump i magen om jag ska vara ärlig) nu ska försöka slå hål på:
      Du behöver guldöron
      Detta påstående grundar sig i att mastring är någon slags svartkonst som endast ett fåtal personer med speciell hörsel kan ägna sig åt, vilket är struntprat. Det är visserligen sant att den som mastrar måste vara fullt medveten om vad öronen berättar, men detta är samtidigt något du kan lära dig. Sedan är det naturligtvis så att vissa har mer fallenhet för just mastring än andra, precis som med så mycket annat.
      Samtidigt är det viktigt att vara medveten om att ingen föds med kunskapen om hur en equalizer, kompressor eller limiter fungerar – träning ger färdighet. När du känner dig trygg i din lyssning, både gällande din egen hörsel och ditt rum, så kan du också mastra din egen och andras musik. Då kan du snabbt höra om en mix är för diskant, mellanregisterbetonad, eller basrik och råda bot på detta på bästa sätt. Och med tiden utvecklar du dina alldeles egna gyllene öron.
      Det löser sig i mastringen
      Visst kan mastring får mixen att låta bättre, det är delvis dess uppgift. Men eventuella problem eller tillkortakommanden åtgärdas bäst i mixstadiet, då blir mastringen ännu bättre. Någon sa att: Den perfekta mixen behöver inte mastras, och det ligger en viss uns av sanning i detta. Hemligheten med en bra master börjar alltså med en bra mix.
      Ju starkare volym, desto bättre
      Möjligtvis på 80- och 90-talet, men inte lägre. Volymkriget är sedan länge slut tack vare Spotify och Itunes nya ljudalgoritm och den enda anledningen att pressa upp sin musik i taket är om det ska släppas på cd. Och inte ens då är det nödvändigt, enligt mig. Om du gillar dynamisk musik som andas och lever ska du undvika att limitera för mycket. Detta är delvis beroende på genre och personliga preferenser, men som regel behöver du knappt limitera längre, frånsett i kreativt syfte. Läs mer om ämnet i artikeln Hur volymstark ska din mix vara 2020?
      Analog utrustning är ett måste
      Det korta svaret är nej. Detta eftersom vi i dag har tillgång till en uppsjö digitala hjälpmedel och det enda som egentligen sätter gränserna är vår egen förmåga, snarare än pluggarna i sig. En duktig mastringstekniker vet vad som behöver göras och låter sig inte låsas vid analogt eller digitalt tänk – det vore att förminska och förhala hela arbetsprocessen. Analogt, digitalt eller en kombination av båda spelar alltså ingen som helst roll, så länge den som rattar vet vad den håller på med. Det är alltså slutresultatet som räknas, inte vilka verktyg som används.
      Men låter inte analogt bättre än digitalt, kanske du frågar dig? Återigen, nej. Möjligtvis för tio år sedan, men inte idag. Det är vad vi gör med verktygen som betyder något. Bra mastring handlar om att fatta rätt beslut, om det är analogt eller digitalt är sekundärt.
      All musik måste mastras
      Inte nödvändigtvis. Om du är hundra procent nöjd med mixen, så behöver den antagligen inte mastras, i alla fall inte på ett kreativt och förbättrande plan. Att förbereda mixen för distribution, med allt vad det innebär gällande rätt format, avstånd mellan låtar, korrekta låttitlar och isrc-koder är dock en annan femma. Men detta har inget med själva ljudupplevelsen som sådan att göra. Det ska dock understrykas att det alltid är en god idé med ett par extra öron, även om du själv anser att din musik är fulländad. Och här spelar mastringsteknikern ofta en avgörande roll, eftersom denne är tränad att lyssna efter saker som du kanske inte själv tänker på, eller bryr dig om.
      Kuriosa
      Ordet master har hängt med sedan den tid då musikproduktion i huvudsak var analog. Man spelade in på en flerspårig rullbandspelare och mixade ned på en tvåkanalig dito. Musiken distribuerades främst på vinylskivor. Varje ljudöverföring (generation) påverkade kvaliteten och därför var det viktigt att hålla isär kopior och original. Det rullband som användes som förlaga i vinyltillverkningen kallades mastertejp. Att redigera ihop tejpen kom därför att kallas för mastring. Sedan dess har både produktion och distribution av media förändrats. Idag är de flesta mediaformaten digitala och det spelar inte längre lika stor roll vad som är kopia och vad som är original. Ur ett ljudtekniskt perspektiv är dock förberedelserna av en master i stort sett de samma: Man filtrerar, balanserar och komprimerar, tonar ut ljud och sätter låtordning och pauser mellan låtarna. / Joachim Ekermann från artikeln Mastring – så funkar det.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
       
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Ibland krävs det där lilla extra för att låtens soloparti, refräng eller klimax ska lyfta. Men vad gör du när varken volym, equalizer, kompressor eller något annat hjälper?
      För ett tag sedan fick jag förfrågan om att mastra en låt, där artisten var nöjd med i stort sett allt utom själva solopartiet. Känslan som eftersträvades var att solot skulle kännas kraftfullare än tidigare partier, utan att för den sakens skull vara nämnvärt starkare i volym.
      Efter att låten mastrats på vanligt maner och vi båda var nöjda med soundet kände vi att solot fortfarande krävde något mer. En snabb genomlyssning avslöjade att det (som väntat) inte handlade om volym utan något annat, som nu av olika anledningar krävde åtgärd i mastringsstadiet. Nåväl, till ritbordet...
      Exciter

      Jag börjar med att lägga en försiktig exciter på hela mixen, som jag sedan automatiserar så att effekten bara är aktiv under solopartiet. Resultatet blir att solot poppar fram några procent mer, men långt ifrån tillräckligt för att det ska kännas. Dock gillar jag vad jag hör och låter effekten ligga kvar.
      Skitkanal

      I nästa steg duplicerar jag hela mixen och klipper ut solopartiet och gör en så kallad ”skitkanal”. Syftet med denna är att slänga på diverse smuts, brus och annat hokus pokus, i hopp om att något intressant ska hända när jag sedan blandar denna med originalmixen.
      Equalizer

      Först ut på skitkanalen är en equalizer där jag skurit bort topp och botten för att fokus ska hamna på mellanregistret, där mycket av gitarrens karaktär och tydlighet sitter. Någonstans mellan 400-4000 Hz vill jag dra mig till minnes att jag hamnade.
      Parallellkompression

      Efter equalizern hamnar min äldsta plugg, en vintagekompressor i ordets rätta bemärkelse, som säkert har över 10 år på nacken. Denna emulerar en stenhård kompressor som verkligen trasar sönder, pumpar och trycker ihop ljudet så att alla detaljer kommer fram. I sig själv låter detta naturligtvis inte särskilt ”bra” - men i sammanhanget kommer det bidra till att musiken rör sig mer och dessutom känns lite bredare.
      Reverb och delay

      För att ge ytterligare en dimension (lika bra att passa på när vi ändå håller på) så slänger jag på en rejäl dos reverb och lite studsande delay. Förutom parallell komprimeringen ovan bidrar detta till att solopartiet breddas ytterligare och dessutom växer på djupet och höjden.
      Distortion

      Distortion i alla dess färger och former är ett väl beprövat knep för att få fram övertoner, som i sin tur kan placera instrument längre fram i mixen. Mitt val lutar i detta fall mer åt det subtila hållet (eftersom kompressorn redan färgar rejält) och kan liknas vid den bandmättnad som uppstår när du pressar en rullbandspelare hårt.
      Uppmjukning

      Slutligen vill jag plocka bort lite av den påträngande diskanten runt 3000 Hz och använder mig då av Brainworx utmärkta uppmjukade bx_refinement.
      Smått och blandat
      När skitkanalen är klar drar jag ner volymen helt och lyssnar på solopartiet, för att sedan blanda in den nya kanalen tills något börjar kännas. Här är det lätt att gå överstyr, eftersom du gärna vill höra det du precis skapat. Mitt tips är dock att dra på tills effekten hörs, för att sedan backa en aning.
      Sagt och gjort, men vad är det egentligen som händer? Kortfattat handlar det om texturer, ett lager av ”något mer” som i sitt sammanhang förhoppningsvis skakar liv i musiken och ger det där lilla extra. Ovanstående problem hade givetvis gått att lösa på annat sätt, förslagsvis direkt i mixen. Men ibland är verkligheten en annan och att jobba med denna typen av begränsningar (som det faktiskt innebär att jobba med ett stereospår) kan många gånger vara en förklädd välsignelse. Begränsningar föder kreativitet, vilket inte alltför sällan leder till oanade konsekvenser, ibland riktigt lyckade.
      Slutligen vill jag understryka att tänket med att blanda in en skitkanal även fungerar utmärkt i andra situationer, som exempelvis på sång eller trummor. Med detta sagt behöver det inte låta skräpigt bara för att du använder dig av denna teknik. Många instrument mår bra av mer eller mindre övertoner och lite smuts under naglarna har sällan skadat, speciellt inte när det kommer till mixning och mastring. 
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
       
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
       
  • Blog Entries

  • Bloggar

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.