Jump to content

Frekvensändringar i mastring

Sign in to follow this  
Joel Nevrup

1,284 views

När du utför en mastring är det alltid bra att ha koll på hur de olika instrumenten reagerar på frekvensändringar. Det finns frekvenskartor med ”instrumenttillhörigheter” som kan vara nyttiga att se över. Utifrån dem kan du sedan öva på att höja eller sänka frekvenser med en equalizer.

Du kan öva på det här genom att i din equalizer lägga in några utvalda frekvenser du vill öva på, höj dem 3dB (1q) och avaktivera dem. Gör sedan om samma process men sänk frekvenserna 3dB istället. Lyssna sedan på musik samtidigt som du aktiverar och avaktiverar frekvensområdena en efter en. Det är bra att öva på så mycket material som möjligt och framför allt med så olika ljudbilder som möjligt. Klassiskt, blues, rock, pop, metal, hiphop och så vidare.

Efter ett tag börjar du bilda dig en egen uppfattning om frekvenser, instrument och dess olika sound, detta är viktigt då du inte kommer kunna läsa er till hur exempelvis en fiol låter med en dipp vid 1kHz. Har du inget eller begränsat med material att öva på kan du använda kommersiella låtar.

230645573_Frekvenskartav.2_red.thumb.jpg.b18494cc67a706c073ecb24903e3e190.jpg

Samband mellan instrument
Eftersom mastring (oftast) handlar om att göra ändringar på ett stereospår kommer alla ljud som befinner sig inom frekvensområdet att reagera på de ändringar som görs. Därför bör du skaffa dig en egen uppfattning om sambandet mellan olika instruments egenheter i olika frekvensområden. Stirra dig därför inte blind på papper med information, utan skaffa en egen uppfattning genom att testa själv.

Ofta har man redan skaffat sig en bra bild av hur många instrument förhåller sig till frekvensändringar, men det gäller att ha samtliga instrument (som berörs) med i beräkningen. Lär dig därför att inte bara lyssna på sambandet mellan dina frekvensändringar och det instrument/ljud du vill ändra på utan även på hur det påverkar andra instrument och hela ljudbildens framtoning.

I mastring är det vanligt att man jobbar med breda penseldrag, bland annat på grund av sambandet mellan olika ljud i en ljudbild. Därför rekommenderar jag att man främst övar med ett lågt Q-värde, det vill säga en bred EQ-kurva (runt 1 i q-värde).

Joel Nevrup
Mastringstekniker, Spektrum Mastering
spektrummastering.com  |  instagramfacebook

Sign in to follow this  


0 Comments


Recommended Comments

There are no comments to display.

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now
  • Similar Content

    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Mastring kommer i alla dess färger och former och det ena tillvägagångssättet är nödvändigtvis inte bättre än det andra. Gemensamt* för nästan all typ av mastring är dock fokus på frekvensmässig balans, det vill säga att musiken ska låta så bra som möjligt i så många olika ljudsystem som möjligt – utan att tappa ursprungskänslan. En av många metoder kallas stem mastering vilket innebär ett lite annorlunda sätt att mastra på.
      * Mastring består vanligtvis av fler delar än enbart fokus på ljudet, såsom låtordning, in- och utfejdningar, volymjustering, helhetskänsla, anpassning till streamingtjänster, distribution och så vidare – något som dagens artikel inte går in på.

      Ett klassisk exempel på hur stem mastering kan se ut där samtliga kanaler behandlas individuellt om så behövs, för att sen exporteras till en färdig master.
      Stem mastering (stemmastring) kan ses som en slags en blandning mellan mix och master och går i korthet ut på att den som mastrar jobbar med instrumentgrupper istället för ett enskilt stereospår.
      En stem mastering kan se ut så här:
      Trummor Bas Gitarrer Klaviatur och stråk Sång När dessa filer spelas upp tillsammans ska de represterna slutmixen precis så som den är tänkt att låta. Dessa kanaler/stems behandlas individuellt likt en vanlig mixningssession, för att sedan mynna ut i en färdig stereomaster. Fördelen med att mastra stems, istället för ett enskilt stereospår, är att det är lättare att påverka individuella instrument både volym och frekvensmässigt, istället för att brottas med hela ljudbilden på en och samma gång. De flesta viktiga elelement i mixen är alltså tillgängliga separat om än i mindre omfattning än traditionell mixning.
      Ett klassisk exempel är en mix med för mycket eller för lite bas eller med problematisk sång. Om du jobbar med en stereofil, det vill säga det traditionella sättet att mastra, påverkas hela mixen om du höjer eller sänker exempelvis 80 Hz. Detta behöver inte vara en nackdel, men kan innebära att baskaggen helt plötsligt blir för stark, eller att sången känns grumlig. Vi leker vidare med tanken att detta måste kompenseras genom att sänka 40-60 Hz och gröpa ur 200-300 Hz, vilket i sin tur gör att gitarrerna plötsligt blir mer framträdande och innan du vet ordet av så har du målat in dig i ett hörn och vet varken ut eller in. Detta är naturligtvis ett skräckexempel, men ett inte allt för ovanligt sådant, speciellt om mixen dras med problem redan från början. Då är det bättre att gå tillbaka till mixstadiet, eller om möjligheten finns att jobba med stems där du individuellt kan leka med både volym och equalizer.

      Även i stem mastering finns det anledning att behandla masterkanalen där alla gruppspåren möts för en sista gemensam finputsning. Många bäckar små...
      I den bästa av världar skulle stem mastering inte existera. Samtidigt skulle mastring egentligen inte behövas alls om alla kunde mixa ”perfekt”. Men så ser verkligheten inte ut och då är det tur att alternativ finns. En fara med stem mastering är att den ursprungliga visionen och känslan kan gå förlorad, speciellt om det handlar om ett band som mixat tillsammans. Här gäller det att ha en tydlig dialog gällande för- och nackdelar innan eventuella beslutas tas. Det kan absolut finnas en poäng i att stemmastra sin egen musik, inte minst för att ge mixen ett nytt perspektiv, både visuellt och ljudmässigt - något som många gånger är direkt nödvändigt om du producerar själv.
      Slutsats
      När är det relevant att använda stem mastering?
      Om den som mixar inte har möjlighet att rätta till mixen på egen hand efter mastringsteknikerns önskemål. Detta kan bero på felaktig lyssning, brist på erfarenhet eller problem med hörseln. Om den som mixar hör problemet men inte har rätt utrustning att rätta till detta. Det kan handla om att komprimera basen korrekt eller att använda rätt mängd och rätt sorts de-esser på sången. När den som mixar föredrar stem mastering för att denne vill att mastringsteknikern ska sätta sin egen prägel på mixen och förbättra den så långt det är möjligt. Stem mastering innebär en värld av möjligheter, på gott och ont. Det ger den som mastrar större kontroll och ibland är det precis vad som behövs, andra gånger löses problemet bättre i mixstadiet. Det är en betydligt mer tidskrävande process än traditionell mastring och kostar såldes också därefter. I slutändan är det musiken som får avgöra. Klart står i alla fall att stem mastering är ett utmärkt alternativ till vanlig mastring, oavsett om du mastrar själv eller lämnar över jobbet till någon annan.
      Lycka till!
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Idag tänkte jag tipsa om hur du kan få din mix att låta lite mer som en färdig produktion, med hjälp av multibandskompression.

      Ta’t lugnt, det är faktiskt ganska enkelt! Föreställ dig följande: Du är klar med din låt, alla nivåer sitter där de ska, du är nöjd med sångljudet och refrängen känns fet och go. Men det är ändå något som saknas, det där lilla extra som limmar ihop mixen och gör att det känns ”skiva”. Då kan du testa följande knep:
      1. Spela upp din mix som vanligt. Lägg en multibandskompressor sist på masterkanalen i ditt inspelningsprogram, eller innan limitern om du använder en sådan. Själv brukar jag köra på Ozone 7:s kompressor, men det fungerar med vilken multibandskompressor som helst, bara att kopiera mina inställningar rakt av.
      2. Nu ska vi fokusera på att komprimera mixens mellanregister/topp, men låta botten och luften vara. Dela upp kompressorns band i fyra delar:
      0–140 Hz, botten som ej ska komprimeras. 140–2000 Hz, mellanregister som ska komprimeras. 2000–10000 Hz, övre mellanregister/topp som också ska komprimeras. 10000–20000 Hz, luften som inte ska komprimeras. 3. Skriv in följande värden (se bild): Ratio 2:1, attack 20 ms och autorelease för banden 140–2000 Hz och 2000–10000 Hz. Vissa multibandskompressorer har ingen autoreleasefunktion, då kan du sätta releasen på 100 ms istället. Ignorera band 1 och 4 helt, disabla om du vill.
      Ratio 2:1, attack 20 ms och release 100 ms. Glöm inte att hålla kolla på gain-reduction!
      4. Börja med att fokusera på 140–2000 Hz och ställ in threshold så att det blir max -3 dB kompression i låtens starkaste parti. Ställ in gain/output på 1,5 dB för bandet, eller slå på autogain om du känner dig lat. Gå vidare och gör precis likadant med 2000–10000 Hz.
      5. Nu komprimeras låtens mellanregister/topp, medan sub/bas och luft förblir orörda. Visst låter det lite fetare och mer sammansatt? Men vad är det egentligen som händer? Jo, genom att komprimera mitten, där våra öron är som mest känsliga, så blir detta breda register tydligare och mer framträdande, samtidigt som botten och luften får ”mer” rörelse i förhållande till mellanregistret. Resultatet blir då att hela mixen upplevs som mer energirik, fråga mig inte exakt hur eller varför det fungerar såhär, men det fungerar!
      6. Lycka till!
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Dagens inlägg handlar inte om mastringskonsten i sig, utan vilka verktyg du kan använda och några korta tankar kring dessa.

      Lite förenklat brukar jag dela upp mina mastringspluggar i fyra kategorier: Pluggar som plockar bort, pluggar som jämnar ut, pluggar som lägger till och pluggar som sköter volymen. Nu använder jag naturligtvis inte alla samtidigt, ibland behövs knappat någon justering alls och ibland tvingas datorn gå på knäna. Nåja, med detta sagt så ser mitt arbetsflöde vanligtvis ut så här:
      Först plockar jag bort det jag inte gillar
      Fabfilter Pro-Q 3
      Equalizernas equalizer som kan allt och lite till. En oumbärlig hjälpreda och mer eller mindre ett måste för varje seriös studioräv.
      Oeksound Soothe
      Pluggen som kom från ingenstans och övertygade även de mest svårflörtade bakåtsträvarna. En slags resonans-fixare som mästerligt plockar bort störande frekvenser. Fantastisk på både instrument och hela mixar.
      Brainworx bx_refinement
      Gör lite samma sak som Soothe fast i enklare förpackning och med valfri färgning genom saturation. Fortfarande överraskade bra.
      Sen jämnar jag ut dynamiken om det behövs
      TDR Kotelnikov GE
      Den mest transparenta kompressorn jag testat för mastring och dessutom en av de mest lättrattade. Fungerar på det mesta.
      Sknote Soundbrigade
      En ständigt återkommande favorit som fungerar lite som en kompressor i kombination med en equalizer. Balanserar och jämnar ut de områden där det finns för mycket energi.
      SlickEQ Mastering Edition
      Smidig och välljudande equalizer som tack vare sin smarta och automatiska analysfunktion finner en given plats i mastringsessionen.
      iZotope Ozone 9
      Egentligen en hel mastringssvit i sig, men speciellt den dynamiska equalizern och multibandskompressorn är trevliga hjälpredor för att råda bot på diverse dynamiska problem.
      Jag lägger till det som saknas
      Waves Greg Wells MixCentric
      Magisk plugin som öppnar upp vilken instängd mix som helst. Bör användas med försiktighet. För mycket av det goda… Ja ni vet.
      Kush Audio Hammer DSP
      Senaste skapelsen från Kush Audio och en ytterst välljudande equalizer speciellt anpassad för masting. Här kan du verkligen boosta på utan att skämmas.
      Slate Digital VTM
      Slipar av de digitala kanterna om så behövs, på ett mycket trevligt sätt. Att pluggen dessutom är lättrattad gör inte saken sämre. Allting låter helt enkel lite fetare och mjukare genom VTM.
      För att sedan sätta den slutgiltiga volymen
      Sir Audio StandardCLIP
      Mycket trevlig clipper för att få upp volymen på ett transparent sätt. Fungerar väldigt bra innan limitern, så att denna inte behöver arbeta lika hårt.
      Fabfilter Pro-L 2
      En limiter, varken mer eller mindre. Precis som det ska vara. Det finns naturligtvis en uppsjö att välja på, men jag förespråkar enkelhet och Fabfilter låter alltid bra.
      BONUSTIPS: Låt någon annan mastra dina låtar. Det handlar många gånger om att få ett annat perspektiv, ett helhetsperspektiv. Det behöver verkligen inte vara ett mastringsproffs, utan bara någon du litar på rent musikaliskt, som älskar sitt jobb och som har hyfsat bra lyssning.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Intresset för mastring har på senare tid visat sig stort bland Studios läsare. Denna smått mytomspunna konstform, som verkar framkalla mer huvudbry än vad jag anser nödvändig.

      Dagens tips blir därför lite av en uppföljare till mitt fredagstips Mastring och Newtons tredje lag (som jag för övrigt också rekommenderar att du läser) och har som syfte att lyfta fram fenomenet mastring på ett lite annorlunda sätt. Samtidigt vill jag understryka att detta inte är någon guide i vanlig mening, som talar om exakt hur du mastrar. Istället handlar det om att komma in ett visst tänk och inte komplicera saker i onödan. Då kör vi!
      Lyssna inte för mycket
      Detta kan naturligtvis låta kontraproduktivt, men låt mig förklara: Om det första du gör är att lyssna igenom hela låten, så vänjer du dig vid soundet. Din uppfattning av musiken blir subjektiv, snarare än objektiv, vilket du absolut inte vill. Du ska inte lyssna efter detaljer när du mastrar (du mixar inte längre), utan på helheten och sedan snabbt bilda dig en uppfattning om vad som eventuellt behöver justeras och gå vidare.
      Fasta värden
      Bilden visar visar fasta värden i steg om 0.5 dB och 1 dB.
      Det är lätt att dra på med för mycket equalizer när du mastrar. Det ”ser” ju rätt ut?! Detta är livsfarligt. Lär dig istället att jobba med fasta värden i steg om 0.5 och 1 dB, eftersom en halv decibel kan göra avsevärd skillnad när du mastrar. Mycket av den hårdvara som är utvecklad för just mastring är byggd på detta sätt.
      Bättre luta än illa fäkta
      Bilden visar ett klassiskt tilt-filter där brytpunkten är 200 Hz.
      Och då talar jag av förklarliga skäl inte om instrumentet luta, utan om begreppet ”Tilt EQ”. När du mastrar vill du (oftast) behålla så mycket av originalljudet som möjligt, den bästa mastringen är ”osynlig” eller transparent. Ett sätt att lösa detta på är att få varje plugg eller hårdvara att bara uträtta det absolut nödvändigaste. Låt säga att låten du mastar har för mycket botten. Istället för att plocka fram första bästa equalizer för att sedan svepa hejvilt och skära både här och där, så kan du istället ”luta” hela frekvensspektrat med en Tilt EQ. Då förflyttas tyngdpunkten på ett naturligare sätt (än att använda flera band) mot en mer diskantrik mix
      Flera steg
      Bilden visar en softclipper följt av en limiter.
      Precis som i mixning är det inom mastring många gånger bättre att processa i flera små försiktiga steg, än att låta en plugg gör allt. Exempelvis kan tre limiters i följd med 1 dB gain reduction vardera ibland låta bättre än endast en med 3 dB. Självklart spelar det roll vilken plugg eller hårdvara du använder, men det kan absolut vara värt ett försök. Själv använder jag exempelvis alltid softclipping innan limitering när jag mastrar, för ett mer transparent resultat.
      Jämför
      Det är av yppersta vikt att du jämför den färdiga mastern med originalet, på samma volym. Detta för att se om du faktiskt gjort någon förbättring. Det är lockande att tro att en volymstark master automatiskt också låter bättre, vilket är en klassisk fälla. Våra öron är, som du säkert känner till, utformade på så vis att vi upplever starkare volym som något positivt (till en viss gräns). Bland annat på grund av Fletcher muncher-kurvan, som jag berört i det tidigare tipset Se till att din mix funkar optimalt på alla ljudnivåer
      Volymen...
      Är det absolut sista du ska tänka på (och oroa dig för) när du mastrar. Vi lever inte på 90-talet och CD-tiden längre, då allt skulle låta så starkt och pressat som möjligt. Många förknippar mastring med limitering och volym, vilket bara är en mycket liten del av hela processen. Faktum är att felaktig användning av limitern och fokus på volym nästan alltid leder till odynamiska och amatörmässiga mastringar.
      Sist men inte minst…
      Förvänta dig inte att mastringen löser dina mixproblem. Ju bättre mixen låter, ju bättre blir också mastern!
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Det här med att skicka låtar på mastring är egentligen inte så komplicerat som många tycks tro. Men det finns ändå några enkla saker att förhålla sig till och som försäkrar att slutresultatet blir så bra som möjligt.

      Volym
      Det absolut viktigaste att tänka på innan du exporterar är att din slutmix inte slår över nollan på masterregeln. Detta är inget som hörs när du sitter och mixar eftersom alla moderna inspelningsprogram i praktiken besitter oändligt headroom. Det vill säga att du kan kräma på hur mycket du vill utan att det låter illa. Men så fort du exporterar din låt till en wav-fil eller mp3 så får volymen inte överstiga den digitala nollan, av den enkla anledning att det då blir digital distortion. Undantaget är om du exponerar i 32 bit floating point, vilket inte tillhör vanligheterna och heller inget att föredra. Kort och gott: Om det lyser det rött på masterregeln är det dåligt. Se det lite som en varningslampa som talar om att du mixat för starkt. Det talas ofta om att det är bra att hålla sig någonstans runt -6dB. Vad detta i praktiken innebär är att låtens starkaste parti aldrig slår över -6dB på masterregeln. Detta kan du ta med en nypa salt. Enligt mig finns det en fara i att stirra sig blind på mätare och siffror, lägg istället fokus på hur det faktiskt låter. Det enda du egentligen behöver hålla koll på är att din musik aldrig lyser rött, sen är det bara att tuta och köra mot grönt.
      Bilden visar hur masterregeln inte få se ut innan export.
      Filformat och upplösning
      Vilket filformat du väljer är lite upp till dig. Men det vanligaste är att du exporterar din musik som wav i samma upplösning som du mixat, exempelvis 24-bitar i 44.1kHz. Att skicka mp3, wma eller annat ljudförstörande format till mastring är inte att tänka på. Se även till att du inte använder någon form av normalisering vid export, då denna funktion ändrar volymen så att låtens starkaste parti lägger sig på nollan, detta vill du helst undvika. Och svårare än så är det faktiskt inte.

      Bilden visar inspelningsprogrammet Reaper och inställningarna för export.
      Effekter
      Om du använder effekter på masterregeln är det fritt fram att behålla dessa, förutsatt att de bidrar till soundet du vill åt. Det kan exempelvis handla om en viss typ av kompressor som färgar ljudet, en rullbandsplugg eller en mixerbordsemulering du gillar. Detta är helt ok och inget du kan räkna med att den som mastrar kan efterlikna. Vad du däremot alltid ska göra är att plocka bort eventuell limitering eller andra ljudförstärkare, då dessa försvårar och försämrar arbetat för mastringsteknikern avsevärt.
      BONUSTIPS
      Mixa så att baskaggen har sin peak någonstans runt -14dB så löper du garanterat inget risk att du pressar din mix mot rött. Se till att vara så nöjd du bara kan med din mix innan du skickar iväg den. Det är lätt att förvänta sig guld och gröna skogar och att mastringsteknikern ska trolla med knäa. Och visst kan mycket göras, men resultatet kommer bli oändligt mycket bättre om du redan är nöjd med din mix från början. Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
  • Blog Entries

  • Bloggar

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.