Jump to content

Mastra med instrument


Joel Nevrup

1,319 views

Mastra med instrument
När man jobbar med EQ i mastring kan det ibland vara svårt att hitta rätt frekvens(er) att hantera, särskilt om man är ny inom mastring. Ett knep kan vara att ha ett instrument nära till hands. Ett klaviatur är att föredra men andra instrument kan också vara till hjälp. Välj instrument beroende på vad du känner dig bekväm med, men tänk också på att kunna ha det nära till hands då konceptet bygger på att man ska kunna jobba snabbt.

Hitta rätt frekvens
Instrumentet använder du för att hitta låtens tonart, men det skadar inte att också lära känna låten en aning. Sedan gäller det att hitta den frekvens i din EQ som motsvarar grundtonen. Om du har en plug-in med ett frekvensspektrum där du lätt kan läsa av vilken frekvens du befinner dig på när du spelar ditt instrument kan du använda dig av det, annars kan du titta på en frekvenskarta för att se vilka frekvenser som tillhör vilka toner och vart du har din aktuella grundton. Vissa plug-ins har även ett grafiskt klaviatur utmed frekvensspektrumet som kan användas för att hitta rätt.

frekvenskarta.thumb.png.8d99f21ae2f07f39fc0b256889232fd2.png
Frekvenskarta

Frekvens och tonart
Lyft sedan frekvensen som ”tillhör” grundtonen och använd ett lågt Q-värde, börja på 1. Många gånger ger detta lyft en mer musikalisk och välljudande upplevelse än om du exempelvis hade lyft en frekvens högre upp eller ner. Om du har en låt som går i A-dur och du känner att den skulle behöva ett lyft runt 500Hz-1000Hz kan du prova att lyfta 880Hz, som är frekvensen som motsvarar tonen A. Självklart gäller samma princip i andra oktaver.

Testa sedan att lyfta och sänka andra toner och lyssna in vad som händer och hur det känns. Vad händer exempelvis om du sänker ett frekvensområde som inte tillhör tonarten? Hur låter frekvensen som motsvarar den (dissonanta) överstigande kvarten, det vill säga tonen D# i tonarten A-dur?

Akustiska förändringar
Var uppmärksam på andra problem som kan finnas i frekvensområdet och tänk på att materialet ofta ändras över tid genom akustikförändringar och/eller tonartsbyten. Vid dessa tillfällen gäller det att vara extra vaksam, men finns tonarten i åtanke kan du kanske till och med få det hela att vändas till din fördel.

Det här är såklart väldigt långt från ett facit om vilka frekvenser som ska höjas eller sänkas då alla projekt kräver sin egen specifika lösning, men det är en intressant detalj att känna till. Bara genom att testa konceptet har man lärt känna sin EQ mer på djupet. Ofta lyfter man frekvenser nära grundtonen utan att tänka på att det faktiskt är tonartens grundton, bara för att lyftet känns bra just där.


Joel Nevrup
Mastringstekniker, Spektrum Mastering
spektrummastering.com  |  instagramfacebook

1 Comment


Recommended Comments

Tack, intressant! 🙂

Det skall jag prova. Jag brukar göra det på enskilda intrument när melodin cirkulerar runt en pedalton.

Link to comment

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now
  • Similar Content

    • By Studio
      The Weiss EQ MP is built on the minimum phase algorithm of the legendary Weiss EQ1, EQ MP is designed for exacting mixing applications that necessitate a surgical EQ and sound quality that is a cut above the rest. Like the mastering legend Weiss EQ1, EQ MP is a seven-band equalizer. It offers the famous transparency of EQ1 coupled with the sharpest accuracy achievable.

      Softube and Weiss Engineering’s EQ MP is optimized for the discerning mixing specialist, with low latency and a light CPU load. EQ MP uses the minimum phase algorithm and the same dual seven-band setup with the expanded parameter set of EQ1. But with continuous unstepped frequency parameters, expanded filter slopes, and a resizable GUI with dark mode, it is a decidedly new take on Weiss technology.
      Weiss Engineering has been a trailblazer in digital audio equipment design since 1979. The results of its focus on pioneering digital audio equipment for mastering studios are legendary. Softube is proud of a relationship with Weiss Engineering that dates back to 2008. From the initial DS1-MK3 to the new EQ MP, Softube and Weiss Engineering continue to prove that Swedish and Swiss engineering make a robust team. Mixing professionals the world over will want a prescription for EQ MP.
      In short
      NEW: Weiss EQ MP  UPDATED: Weiss EQ1 – Weiss EQ MP is now included. Weiss EQ1 owners will automatically receive the EQ MP for free. UPDATED: Weiss Complete Collection – Weiss EQ MP is now included in the collection. Weiss Complete Collection owners will automatically receive the EQ MP for free. Surgically precise, ultra-transparent, and high fidelity Developed in collaboration with Weiss Engineering Featuring the minimum phase algorithm and dual seven-band setup of Weiss EQ1 Low latency (17 samples in 44.1KHz) and low CPU load Double-precision 64-bit, low noise processing with internal oversampling New Dark Mode GUI feature Easy to use, with no learning curve
      Read more here
    • By Jon Rinneby
      Det känns alltid bra att inleda det nya året med lite glada nyheter. Det verkar nämligen som att Spotify äntligen gett upp den föråldrade volymstandarden ReplayGain till förmån för LUFS*. I korthet innebär detta att de största streamingstjänsterna som Spotify, Youtube, TIDAL och Amazon nu ligger på -14 LUFS, vilket underlättar avsevärt för oss som mixar och mastrar. Problemet för Spotify har tidigare varit att ReplayGain och LUFS inte samarbetat så bra. I vissa fall kunde skillnaden nämligen vara så stor som 3 dB mellan olika låtar, trots att ReplayGain och LUFS gett samma genomsnittliga utslag. Detta har sin förklaring i att de båda volymstandarderna, på olika sätt, försöker beräkna hur vi människor upplever ljudstyrka - beroende på saker som frekvensmässig balans, dynamik och inte minst hur länge starka ljud pågår. Vidare har Spotifys inbyggda limiter, vilken stått för normaliseringen, kanske inte varit den allra bästa i jämförelse med Youtube och iTunes. 
      Men som sagt tycks detta bekymmer nu vara som bortblåst och Spotify har lovat att under början av 2021 helt och hållet gå över till den rådande volymstandarden LUFS. Limitern plockas bort helt för ”Normal” och ”Tyst” volymnivå (se bild).
      * LUFS, som står för Loudness Unit Full Scale, är idag det mest populära sättet att mäta upplevd ljudstyrka på gällande musik.

      Kontentan
      Kör på som vanligt och följ mina rekommendationer enligt Hur volymstark ska din mix vara 2021? men nu med vetskapen att din musik har ännu bättre förutsättningar att stå sig volymmässigt bra. Tänk dock på att:
      En välbalanserad mix där samtliga frekvenser är representerade på ett bra sätt fortfarande är det som väger tyngst. Bra musik kommer nämligen alltid låta bra, i alla fall om vi lyssnar till historien.
      Med detta sagt är det fortfarande en god idé att analysera dina mixar via loudnesspenalty.com vilket du kan läsa mer om här:
      Lycka till!
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      Mixning och mastring handlar till stor del om att hitta balansen* mellan bas, mellanregister och diskant. För mycket eller för lite av det ena och helheten tippar, vilket då kan upplevas som en obalanserad ljudbild. Lite förenklat skulle man kunna säga att för mycket bas resulterar i mindre klarhet, medan för lite gör att musiken tappar tryck. För mycket mellanregister uppfattas gärna som grötigt och stökigt och för lite känns urholkat och distanserat. En överrepresentation av diskant blir jobbigt och påträngande för öronen, medan för lite upplevs som dovt.
      * Frekvensmässig balans innebär inte att alla frekvenser ska höras eller vara representerade hela tiden, utan att ljudupplevelsen känns balanserad i förhållande till vad du i stunden vill förmedla. 

      Frekvenskartan visar den ungefärliga fördelningen mellan bas (0-200 Hz), mellanregister (200-2000 Hz) och diskant (2000 Hz och uppåt). Bilden är tagen och redigerad från www.masteringthemix.com.
      Och mycket svårare än så är det egentligen inte, på ett rent teoretiskt plan. Samtidigt vill jag understryka att en perfekt och "välbalanserad mix" många gånger kan upplevas som direkt tråkig eller tillrättalagd (vilket är ett kapitel för sig). Poängen är hur som helst att du i de allra flesta fall vill ha en hyfsat jämn fördelning mellan bas, mellanregister och diskant, vilket är lättare sagt än hört.
      Hjälp på traven
      Jag är personligen inte särskit förtjust i pluggar som gör jobbet åt mig utan att ge någon större inblick och påverkan i processen. Däremot är jag en stor förespråkade av verktyg som gör livet lite enklare och skjutsar mig i rätt riktning. Min mixfilosofi är att inledande jobba med enbart volym och panorering för att i nästa steg ställa frekvensmässigt balans med hjälp av equalizer, kompressor och saturation. Det är först när detta är gjort (och jag känner att något fortfarande är ur balans) som jag plockar fram specialverktygen. Nedan följer mina tre nuvarande favoritpluggar vars syfte är att hjälpa till när öron eller sinnesstämning inte riktigt hänger med.
      Enskilda kanaler – Sonible smart:EQ 2

      För enskilda kanaler är Sonible smart:EQ 2 med sina många instrumentprofiler en oumbärlig hjälpreda. Ladda passade profil, exempelvis bas eller virveltrumma, och låt pluggen analysera ursprungsljudet. Därefter är det bara att justera hur mycket den smarta equalizern ska jobba från 0-100%. Vanligtvis räcker 40-50% långt. Du kan dessutom själv justera vald frekvenskurva efter tycke och smak med tillhörande filter, mycket användbart.
      Grupper – Voxengo TEOTE

      Gällande grupper, som ofta mår bra av lite försiktigare behandling, faller valet på Voxengo TEOTE (That’s Easier On The Ear). En intelligent och dynamisk flerbands-eq som automatiskt rättar till problematiska frekvenser, på ett mer övergripande sätt. TEOTE kan vid en första anblick se aningen skrämmande ut, men faktum är att pluggen är anmärkningsvärt lättrattad och snabbt ger önskat resultat - inte minst tack vare det tydliga analysfönstret. Jag vill dock passa på att lyfta ett varningens finger gällande att låta TEOTE jobba allt för hårt, speciellt eftersom pluggen har en tendens att lyfta fram området över 10 kHz lite väl mycket, för min smak. Detta är dock enkelt att justera efterhand med de inbyggda rattarna.
      Masterkanalen – Soundtheory GULLFOSS

      På masterkanalen är GULLFOSS svårslagen gällande att polera och snygga till slutresultatet. Soundtheorys kreation är likt TEOTE en automatisk och dynamisk equalizer, men med betydligt färre inställningar och något enklare gränssnitt. Det som gör GULLFOSS perfekt för mastern är dess transparens och breda penseldrag, det mesta låter helt enkelt lite bättre och en sparsam dos artificiell justering med 20-25% på TAME räcker ofta långt. Likt TEOTE har GULLFOSS en ovana att bli allt för briljant och här gäller det att balansera upp med pluggens inbyggda BRIGHTEN-funktion och ett negativt %-värde är inte alls ovanligt om mixen är välbalanserad från början.
      Tips på fler artiklar i ämnet
      Magiska frekvenser - finns de? Referenslyssna rätt - steg för steg Så undviker du frekvensmaskering Tittar du för mycket och lyssnar för lite? Checklista - så får du mixen att låta bra överallt  Se till att din mix fungerar optimalt på alla ljudnivåer Hemligheten bakom en volymstark och välbalanserad mix Lycka till!

      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Ollie Olson
      Örat uppfattar avstånd genom att ett ljud som känns långt borta har mindre diskant och när det är nära så är det diskantrikare. Följaktligen så uppfattas ett ljud med mer bas som nära om du kan definiera det, men om det bara mullrar så känns det längre bort och om det ska kännas väldigt långt borta så tappar den i basregistret också.
      Så precis som du ska arbeta med att placera ljud i bredd så ska du också arbeta med att placera ljud i djupet också. Målet är ju att åstadkomma en tredimensionell ljudbild med två högtalare.
      För att ta ett exempel: du har två gitarrer och den ena vill du ha en känsla av närhet, och då försöker du hitta närhet genom att ta fram och boosta frekvenser mellan 2,5 kHz – 9 Khz, men var försiktig så att gitarren inte blir för tunn och hård. Den andra gitarren vill du kanske ha lite längre bort och väljer då att ta bort lite i samma frekvensområde för att flytta den längre bak i ljudbilden. Testa på olika instrument och se hur långt bort eller hur nära du upplever dem när du provar de olika varianterna.
      Här finner du första delen i hur du skapar djup i din mix med reverb och delay
    • By Jon Rinneby
      För ett tag sedan fick jag förfrågan om att mastra en låt, där artisten var nöjd med i stort sett allt utom själva solopartiet. Känslan som eftersträvades var att solot skulle kännas kraftfullare än tidigare partier, utan att för den sakens skull vara nämnvärt starkare i volym.
      Efter att låten mastrats på vanligt maner och vi båda var nöjda med soundet kände vi att solot fortfarande krävde något mer. En snabb genomlyssning avslöjade att det (som väntat) inte handlade om volym utan något annat, som nu av olika anledningar krävde åtgärd i mastringsstadiet. Nåväl, till ritbordet...
      Exciter

      Jag börjar med att lägga en försiktig exciter på hela mixen, som jag sedan automatiserar så att effekten bara är aktiv under solopartiet. Resultatet blir att solot poppar fram några procent mer, men långt ifrån tillräckligt för att det ska kännas. Dock gillar jag vad jag hör och låter effekten ligga kvar.
      Skitkanal

      I nästa steg duplicerar jag hela mixen och klipper ut solopartiet och gör en så kallad ”skitkanal”. Syftet med denna är att slänga på diverse smuts, brus och annat hokus pokus, i hopp om att något intressant ska hända när jag sedan blandar denna med originalmixen.
      Equalizer

      Först ut på skitkanalen är en equalizer där jag skurit bort topp och botten för att fokus ska hamna på mellanregistret, där mycket av gitarrens karaktär och tydlighet sitter. Någonstans mellan 400-4000 Hz vill jag dra mig till minnes att jag hamnade.
      Parallellkompression

      Efter equalizern hamnar min äldsta plugg, en vintagekompressor i ordets rätta bemärkelse, som säkert har över 10 år på nacken. Denna emulerar en stenhård kompressor som verkligen trasar sönder, pumpar och trycker ihop ljudet så att alla detaljer kommer fram. I sig själv låter detta naturligtvis inte särskilt ”bra” - men i sammanhanget kommer det bidra till att musiken rör sig mer och dessutom känns lite bredare.
      Reverb och delay

      För att ge ytterligare en dimension (lika bra att passa på när vi ändå håller på) så slänger jag på en rejäl dos reverb och lite studsande delay. Förutom parallell komprimeringen ovan bidrar detta till att solopartiet breddas ytterligare och dessutom växer på djupet och höjden.
      Distortion

      Distortion i alla dess färger och former är ett väl beprövat knep för att få fram övertoner, som i sin tur kan placera instrument längre fram i mixen. Mitt val lutar i detta fall mer åt det subtila hållet (eftersom kompressorn redan färgar rejält) och kan liknas vid den bandmättnad som uppstår när du pressar en rullbandspelare hårt.
      Uppmjukning

      Slutligen vill jag plocka bort lite av den påträngande diskanten runt 3000 Hz och använder mig då av Brainworx utmärkta uppmjukade bx_refinement.
      Smått och blandat
      När skitkanalen är klar drar jag ner volymen helt och lyssnar på solopartiet, för att sedan blanda in den nya kanalen tills något börjar kännas. Här är det lätt att gå överstyr, eftersom du gärna vill höra det du precis skapat. Mitt tips är dock att dra på tills effekten hörs, för att sedan backa en aning.
      Sagt och gjort, men vad är det egentligen som händer? Kortfattat handlar det om texturer, ett lager av ”något mer” som i sitt sammanhang förhoppningsvis skakar liv i musiken och ger det där lilla extra. Ovanstående problem hade givetvis gått att lösa på annat sätt, förslagsvis direkt i mixen. Men ibland är verkligheten en annan och att jobba med denna typen av begränsningar (som det faktiskt innebär att jobba med ett stereospår) kan många gånger vara en förklädd välsignelse. Begränsningar föder kreativitet, vilket inte alltför sällan leder till oanade konsekvenser, ibland riktigt lyckade.
      Slutligen vill jag understryka att tänket med att blanda in en skitkanal även fungerar utmärkt i andra situationer, som exempelvis på sång eller trummor. Med detta sagt behöver det inte låta skräpigt bara för att du använder dig av denna teknik. Många instrument mår bra av mer eller mindre övertoner och lite smuts under naglarna har sällan skadat, speciellt inte när det kommer till mixning och mastring. 

      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!
      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips
  • Blog Entries

  • Bloggar

×
×
  • Create New...