SyntaxError

Isåfall är väll Jam Sveriges största Sverigeägda kedja? Norge kommer köpa hela sverige så småningom........ BAH! Problemet är att även Jam köper av samma leverantörer som redan äger 4sound och Musikbörsen...Egentligen borde det hela vara något för konkurrensverket att kika på. Det är helt sjukt att några av dom största leverantörerna har sånt inflytande över vad som säljs i butikerna och till vilka priser. Inte undra på att så många handlar av thomann istället. Nu har du iofs väldigt fel om sverigesituationen, men tror du inte att vad Thomann köper och hur deras priser sätts till stor del styrs av deras leverantörer... På vilket sätt har jag fel? Du får gärna berätta om du har bättre insyn än jag... Såklart att Thomann styrs av leverantörspriser, jag har aldrig diskuterat det. Att dom är billigare än svenska butiker på många (om inte alla) produkter är ett faktum! Jag känner inte till ägarförhållandena i tyskland men att det är väldigt unket i de nordiska länderna är också det ett faktum...Om fyra av de största leverantörerna (som i sin tur helt eller delvis äger de två största butikskedjorna) ägs av samma moderbolag så så är ju all konkurrens satt ur spel...

Isåfall är väll Jam Sveriges största Sverigeägda kedja? Norge kommer köpa hela sverige så småningom........ BAH! Problemet är att även Jam köper av samma leverantörer som redan äger 4sound och Musikbörsen...Egentligen borde det hela vara något för konkurrensverket att kika på. Det är helt sjukt att några av dom största leverantörerna har sånt inflytande över vad som säljs i butikerna och till vilka priser. Inte undra på att så många handlar av thomann istället.

Luthman, och därigenom också 4-soundbutikerna, ingår numera i samma företag som musikbörsen...det är väl härligt med Oligopol!!!???

Det här med svalor som häckar är väl taget ur "höga visan" - Bibeln?...Ska kolla upp det. Nope det var det inte....Däremot bröst som killingar: 1. "Hur sköna äro icke dina fötter i sina skor, du ädla! Dina höfters rundning är såsom ett bröstspännes kupor, gjorda av en konstnärs händer. 2. Ditt sköte är en rundad skål, må vinet aldrig fattas däri. Din midja är en vetehög, omhägnad av liljor. 3. Din barm är lik ett killingpar, tvillingar av en gasell. 4. Din hals liknar Elfenbenstornet, dina ögon dammarna i Hesbon, vid Bat-Rabbimsporten. Din näsa är såsom Libanonstornet, som skådar ut mot Damaskus.

Det hela var ett förslag för ETT festivaltema...Inte något annat. Och visst, sitter man med en rullbandare så blir det ju svårt att använda pluggar.

Det är faktiskt en bra idé fast man skulle kunna utöka det till ett antal gratispluggar som man måste hålla sig till. Men alltså: Jag menar att man bestämmer x antal pluggar (instrument och effekter) vilka är dom enda man får använda. Eller att man MÅSTE använda alla men att man i övrigt får köra på vilket/vilka instrument man vill. Nyckelharpa med vocoder och delay vilken succé!

Det är, som du säger, för att det var billigt eftersom det redan var en vanlig standard - och målet med midistandarden var bl a att kablarna skulle vara billiga. På den tiden när det definierades, så var kablar nämligen MYCKET dyrare än i dag... Just DIN-kontakten/erna var ju litegrann det trådskaparen eftersöker...en standard för många olika överföringar.

En kompis ropade in en liknande för 2400:- på ebay (för att han hade en likadan bas...haha) så sixties gissning är nog ganska riktig.

Är det en sån med röd vinyl (typ) på eller är det lack? Svårt att se på bilderna? Jag skulle sälja den på ebay eller tradera, chansen är större att någon fantast eller samlare bjuder på den då...Tror inte man får några jättepengar för dom annars.

Jag förstår inte hur man kan klaga på Live? Nu har jag använt det i bra många år och aldrig tittat tillbaka på Cubase där jag började. Kan ju inte finnas någon som på allvar menar att det låter annorlunda/sämre än andra program. Dessutom är det väldigt lätt att sätta sig in i.

Haha fan vad du får det att låta deppigt, men det finns mycket sanning i din beskrivning. Jag tänker att det är lite samma sak som att "mogna" eller "bli vuxen", kanter och vassa hörn slipas av och man formas mer och mer in i mittfåran. Det är ett öde som de flesta av oss går till mötes. När man drar klyschan "jag gillar deras tidigare grejer" eller "första plattan är bäst" så vill jag hellre tro att det beror på att ett bands/artists första skiva är en produkt av det tidiga vuxenlivet/tonåren. Man har samlat på sig idéer och kunskaper under ett antal år och får till slut ihop det hela till en platta, det är liksom essensen av hela ens kreativa ungdom. Sen ska du helt plötsligt skapa en ny platta (kanske för att skivbolag kräver det) och då har man tömt ut sig för en ganska lång tid framöver. Så att man "överger" ett band när dom blir stora eller kommersiella är kanske naturligt i många fall.

Framför allt i musikerkretsar... 🙂 Då återstår att definiera vad som är "kommersiell musik" och varför det är "bättre" eller "sämre" än... ja- vad säger man? "vanlig musik"...? 😄 Är musik som en välkänd artist själv älskar, inte lika "kommersiell" som musik som bara skapas för att tjäna pengar? Vem kan säga vilket som är vilket? Ett exempel som jag osökt kommer att tänka på, är förstås Basshunter, som är favorit-hatobjektet bland "riktiga musiker"; Hans musik är ju kommersiellt gångbar, men han älskar det han gör. Är det då "kommersiell musik" egentligen...? När en artist har blivit känd och börjat sälja guld; kan han då någonsin göra annat än "kommersiell musik"...? Följdfrågan som gärna också kommer i sammanhanget: Udda musikstilar som nästan ingen lyssnar på och köper - är den musiken automatiskt "finare" eller "bättre" än "kommersiell musik"? Handlar det kanske rentav om tycke och smak, så att man fnyser åt sådant man inte gillar och slentrianmässigt kallar det för "kommersiell musik" eftersom det har en negativ klang...? Sådär, ja - ladda hagelbössorna, för nu finns det lite att slåss om... 😛 Det där är intressant om udda musikstilar,band. Finns och har funnits band som sagt de är stolta att de inte spelas i radio för att det är bara dynga etc. Det är självklart bara strunt. Minns någon intervju för länge sen med Ritchie Blackmore när han blev beskylld för vara kommersiell så sa han "vem tycker inte om att höra sin egen musik i radio? Jag gör det." Och varför skulle man skämmas för det? Tvärtom. Tycker personligen att alla dessa, enligt mig, halvkassa proggband, förstörde mycket på 70-talet där man spydde galla över all musik som man tjänade stålar på. Det var ju riktigt rött här på den tiden. Och värst av alla var ju deras hatobjekt ABBA. Och bland punkband fanns åsikten om man brydde sig om att stämma sina instrument, och än värre, läste noter, var man en jävla borgare. Det här med att vara kommersiell eller inte har hängt med sedan dess. Fanns en hel del som hämmade svensk musik för lång tid. Allt det här kanske är okänt för de yngre. Sen var det även fult göra musik på svenska och svenska band, artister var ju aldrig lika bra som utländska. Visst fanns det mycket skit och det har blivit bättre. En annan vanlig åsikt som var vanlig var även typ ja de är ganska bra för att vara ett svenskt band. Det brukar man inte höra längre, tack och lov. Det finns musik som säljer mer än andra och de är alla i viss mån kommersiella, hur mycket man än förnekar det. Sen finns det dem som gillar udda band tills de blir större och då duger de inte. Det är även något som vissa författare har varit med om, att de inte duger när de slår igenom. Fast att göra musik i linje med till exempel en politisk övertygelse kan väl inte bara vara dynga? Tycker du så? Jag gillar att det finns motrörelser i konsten (jaha, nu är vi där igen haha), det speglar vårt samhälle och kanske öppnar ögonen för många. Utan punken hade inte jag tagit upp en gitarr från början.

Man kan ju ställa frågan till sig själv fast lite omvänt: "Skulle jag göra det här/den här musiken om jag var ekonomiskt oberoende?" Det mesta vi gör är ju av "arbetsart" alltså att vi jobbar, tjänar pengar osv. Jag hoppas att musiken för de flesta av er är ett sätt att koppla av och ha roligt, det är det i alla fall för mig. Sen är det ju oundvikligt att "jobba" för pengar om man nu har valt att försöka livnära sig på musicerande.

Nån som vill ha paj?

Min ide var inte att bara använda VSTi:s utan att välja ut ett antal gratispluggar, både instrument och effekter som man måste använda...Sen kan man ju använda vilket instrument som helst. så.. om jag fattat det rätt, så kan jag använda kazoo och gratis reverbs, rakt igenom? Prexis, och vilken svensktoppsetta det skulle bli!!!

Min ide var inte att bara använda VSTi:s utan att välja ut ett antal gratispluggar, både instrument och effekter som man måste använda...Sen kan man ju använda vilket instrument som helst.

Min enda ursäkt är att jag var lat och att min lever behövde en ledig helg...

Ja, och det måste alla andra också ha. Alla insikter om hur saker och ting verkligen är börjar med en tanke kring det objektet. Den tanken innehåller en för-dom, en hypotes om hur det objektet är beskaffat. När man prövar sina uppfattningar, sin för-dom gentemot objektet, ändras ens inställning till objektet. OM man lever ärligt. Samma sak med generaliseringar. Alla människor gör många generaliseringar varje dag. Ska du ur minnet rita av en blomma du såg i trädgården i morse kommer den minnesbilden att vara en förenkling, en generalisering, av hur blomman verkligen såg ut. Går du ut i trädgården och betraktar den kan du lätt hitta detaljer i den som du kan fylla i i din ritning. Så fungerar alla människor. Bara för att driva vidare diskussionen: Jag undrar vad du gör för skillnad på en "för-dom" och ett antagande. Antaganden och generaliseringar är såklart helt nödvändiga för att vi överhuvudtaget ska kunna fungera. Jag vill bara ta bort det negativt laddade ordet "fördom" och ersätta det med ordet "antagande".

Här har man ju inte visat upp sig, det kanske är dags: Pryttlar: SH-101 ståendes på Philicordan, microkorg, min kära fender mustang, Focusrite saffire, Värdelösa M-audio monitorer (måste skaffa bättre lyssning), macbook pro+extra skärm, midikontroller UC-33 och remote zero SL...Diverse mikrofoner och sladdar....Använder Ableton Live 6 att spela in på och en hel del Reaktor för ljudskapande/mangling/effektmasturbering...

Undvik: 1. Trösklar, dom är ondskefulla och vill bara göra illa dina tår 2. Vetenskap, välj istället intelligent design eller någon annan evolutionsfientlig tro -det blir enklare så 3. Svåra saker...Gör alltid vad Homer Simpson skulle ha gjort istället

Satt just och funderade över flera av inläggen i denna tråd medan jag kurade ihop mig i min slitna läsfåtölj iklädd min slitna "skaparkofta" och sippande på en kopp grönt te. Det tog många strykningar genom skägget och ett flertal små utrop av "ah" och oh" följt av mutter innan jag kom fram till en tanke som jag aldrig hade tänkt. En del av detta var ironi...

😆 Varför ska det alltid dras fram obskyra ytterligheter när sådana här diskussioner kommer upp? Frågan som ställdes var ju faktiskt var JAG tyckte att gränsen skulle dras - och mitt förslag var då att det skulle uppnå verkshöjd. Tydligen kan man driva detta med verkshöjd till ytterligheter också - och då är vi tillbaks på enskilda människors åsikter och inget annat. Det finns ingen som kan övertyga mig om att en motorsågs oljud är musik - och du tycker tydligen att motorsågens oljud är något av den finaste musik som finns. Då får man helt enkelt bli överens om att vi har olika åsikter om vad som är musik eller inte. Ditt exempel kommer aldrig någonsin att kunna betraktas som musik av mig. Kanske någon annan tycker det, men inte jag. Vad jag också har återkommit till tidigare, är att man inte kan sätta upp fasta regler för vad som är musik, utan man kan bara ha åsikter. Jag har min åsikt om vad som är musik. Motorvägsbuller, motorsågar, flygplansbuller och tystnad är det inte. Om någon annan tycker att det är musik eller kanske konst, så är det upp till dem - men jag säger att det bara är trams som kommer till för att väcka uppmärksamhet eller något. Andra får förstås tycka vad de vill eftersom vi lever i en demokrati - men de måste samtidigt acceptera att jag tycker som jag gör - och att jag inte fogar mig efter vad de anser att jag ska tycka. Varför säljs sådant förresten i mikroskopiska upplagor om det nu är så fantastiskt? Är det för att majoriteten inte har hunnit tvingas in på rätt väg av de rättrogna ännu, eller är det för att majoriteten har en någorlunda fri vilja att välja själva...? Det jag egentligen vände mig mot från början, var detta att man inte kan betraktas som konstnär om man inte har gått en viss utbildning eller haft ett antal jurybedömda utställningar - något som jag anser är rent nonsens, eftersom det finns många duktiga "amatör"-konstnärer som målar mycket bättre än sådana som har gått femtielva utbildningar - på samma sätt som en sångare kan låta hur bra som helst utan att ta en lektion i hela sitt liv, medan en annan låter som en skadeskjuten kråka oavsett hur mycket utbildning han får. Picassos streck och punkter kommer jag aldrig heller att kunna betrakta som konst - oavsett vad hela världens konstvetare har för åsikt och hur "fel" de tycker att jag har - och oavsett hur bra han påstås kunde måla om han hade velat. Jag håller till 100% med dig om det här med skolning och vad kritiker tycker...Det finns en väldigt indoktrinerande vad det gäller konst och då innefattar jag musik i detta. Men det går fortfarande inte att argumentera bort "musik" och "konst" begreppen. Det här med små upplagor beror ju inte på om något är konst eller inte, det spelar ingen roll om det är 10, 100 eller 1000000 människor som diggar ett verk, det är fortfarande musik eller konst. Om du inte gillar det så får du gärna kalla det för dåligt eller avskyvärt. Helt ok. Men att det är dåligt för att det säljer i en liten upplaga kan man inte säga, det mesta går ju att sälja om man bara lanserar det tillräckligt hårt. Att viss musik säljer mer än annan är till största delen beroende av att det har blivit hårdare lanserad. Det finns många exempel på hur man säljer konst/musik bara genom att göra den omtalad och för det behövs det oftast ett kapital att börja med. Att man går till obskyra ytterligheter i en sån här diskussion blir ofta nödvändigt för att visa på rimligheter/orimligheter i olika påståenden, ställa saker på sin spets. Det är det lättaste sättet att bryta ner ämnet i sina beståndsdelar vilket vi efter ca 5 sidor har lyckats ganska bra med tycker jag. Det jag fortfarande tycker är märkligt är ditt synsätt på "konst". Du tycker att man inte ska tvinga på dig "konstbegreppet" men du är i samma andetag lika redo att ta ifrån någon annan detsamma, istället för att acceptera att det är konst men i dina ögon/öron dålig konst. Konsten som begrepp är diskuterat till förbannelse och tjusningen ligger ju i att konsten inte låter sig definieras. Tänk om vi började sätta upp regler för konsten, hur framåtskridande skulle vår värld bli då? Hur trist och fantasilös?

Menar du mitt inlägg? För att förtydliga: Det spelar ingen roll om musiken släpps på skiva eller ens om någon tycker om det som "musik" utan det avgörs helt enkelt när någon väljer att kalla det musik...

Hehe du behöver inte gå långt tillbaka i denna tråd....

OK, en rak fråga: tycker du att dessa två första minuter av verket är musik? En till: Är en (tal)intervju, t.ex. ett nyhetsinslag i TV, musik? (Jag vill understryka att jag skiljer på verk och musik som begrepp samt att jag förstår din fråga som att polisbilen och den ropande kvinnan är det enda vi "hör" i början av verket.) Dingbats refererar nog här till det resonemang som claes förde om "verkshöjd", alltså att (det per defenition tydligen) kan skiljas från andra verk. Den enda skillnaden här är att någon har valt att kalla det musik, vilket är det enda egentliga kriteriet om man inte har ställt upp massor av regler för vad musik ska vara tex frekvens, amplitud, brusnivåer, db-nivåer eller vad det nu kan tänkas vara associerat till ljud/musik. Om man nu har ställt upp dessa regler så blir ju nästa steg helt enkelt att tvinga på dom på andra så att vi har en likriktad syn på vad musik är. Enkelt.....