Claes Holmerup

Njae, bara delvis. Utan deadlines skulle allting bli väldigt mycket dyrare för oss i egenskap av konsumenter också, så det är definitivt inte bara av ondo. Sedan är ju alla hetsprogrammen på TV ihopklippta, så att det verkar vara ännu stressigare än det egentligen är, så precis som du sade, så får man definitivt inte någon bra bild av verkligheten där.

Big surprise... 😉

I verkliga livet kostar tid pengar - och ju mer man hinner producera, desto mer kan man tjäna (åtminstone om resultatet är bra...). När det gäller hobbyskapande, så kan man lägga massor av tid, men om man har det som arbete och ska kunna leva på det, så får någon annan uppdragen om man inte klarar de deadlines som sätts upp. Ofta är det också andra som väntar och inte kan göra sin insats förrän det beställda är klart, så om du inte är klar till deadlinen, så kostar det kanske ännu mer för uppdragsgivaren eftersom de andra måste vänta och kanske tvingas skjuta upp något annat som de har planerat in, som drabbar andra i sin tur etc... Visst känns det kanske lite trist i vissa lägen, men det är nog inte så nytt som man kanske tror...

Det du borde skaffa för att få bästa resultat, är ett aktivt delningsfilter. Som du kör nu, så har du ju samma basfrekvenser ut till både monitorer och sub - och då kan de motverka varandra. Behöver du komma undan billigt, så kolla exempelvis på Behringer ZM400-200E-1700T, som ligger runt 700:-.

För att det inte är så lyckat att dämpa bort all diskant... Om man gör det så kommer man nämligen automatiskt att göra väldigt skrikiga mixar, eftersom man kompenserar för diskantbortfallet i rummet.

Mer aktivt blir väl inte lyssnandet när man distraheras av saker som att behöva gå och vänta på plattan...? Det är ju ett irritationsmoment som heter duga, tycker jag... Då beror det ju på hur du har gjort mastern när du väljer att ha olika limiteringsgrad som grund för pressningen på vinyl resp. CD - och inte alls på mediat. Ingen bra jämförelse, alltså. Vinylen funkar bättre om den är hårdare komprimerad i basen, eftersom nålrörelserna blir mindre då - medan CD:n inte har några sådana begränsningar, utan kan ha betydligt större dynamik om man väljer att inte limitera för hårt.

Det skapas resonansfrekvenser mellan alla ytor. Om väggarna är snedställda mot varandra, så blir det svagare resonans, men vid många fler frekvenser än om väggarna är parallella. Det gör att det blr i princip omöjligt att beräkna vilka frekvenser man behöver göra avstämda basfällor för, så det är inte att rekommendera. För ett rum med parallella väggar kan man enkelt räkna ut vilka frekvenser man behöver dämpa. Anledningen till att man ibland bygger kontrollrum som en diamantform, är egentligen inte att ta död på resonansfrekvenserna, utan att se till att första reflektionerna hamnar där man vill ha dem, utanför sweetspot. Sådana rum är också beräknade noggrannt och har basfällor inbyggda i väggarna - men det vill till att man har mycket bra koll på vad man sysslar med om man bygger så...

...och jag tycker det var en lättnad när CD:n kom, så att man slapp skrapskivornas eviga knastrande även på musik från anno dazumal. Vinyl har jag egentligen aldrig gillat, just på grund av störande brus, knäpp och knaster och andra "kul" fenomen som hör till tekniken.

CD blir enligt min mening inte passé förrän den dag de slutar sälja MP3:or och istället erbjuder okomprimerat filformat. Jag vägrar köpa låtar i ett undermåligt format.

OK - 120dB var kanske lite överdrivet... 😉 Man brukar räkna med att den upplevda dynamiken förbättras minst 6dB, men om man tar enskilda toner, så ska det kunna bli en förbättring på upp till 20dB, så det bero alltså på komplexiteten i musiken också...

...fast det där stämmer inte helt Hegobald - men nästan... 😉 CD kan tack vare dithering vid masteringen ha ett dynamiskt omfång på betydligt mer än 96dB - förmodligen upp emot 120dB någonstans. En annan fördel är att det inte är starkt beroende av uppspelningsutrustningen eller mediat, som det är med vinyl - utan det blir i stort sett identiskt resultat med väldigt billig spelare, som med en i audiofil-prisklass. Repeterbart resultat, billigare och dessutom ljud som ligger närmare ursprunget och utan störningar och utan skillnad i ljudkvalitet beroende på var på skivan en låt ligger, är nog de viktiga fördelarna med CD. Fördelarna med vinyl? Ja - det skulle i så fall vara nostalgiska skäl, som att man gillar det större formatet på fodralet, den större bilden, innerkonvolutet med texter och sådant. Ljudmässigt är vinylen däremot klart underlägsen CD alla dagar utom helgfri söndag...

Det har väl alltid gått lite upp och ner med aktiviteten. Som sagt så har det inte varit några konfliktfyllda trådar på sistone - och då blir det av naturliga skäl färre inlägg per dag.

Det krävs nyckel och den ingår inte - men du kan lägga in licensen på nyckeln som du har till Cubase. 🙂

A7X är alltid ett bra val, om du frågar mig, som är helt ADAM-frälst - men så kommer antagligen många andra att säga om just den monitor som de själva har, så det är inte lätt att välja baserat på andras rekommendationer. Bäst skulle vara om du har möjlighet att provlyssna någonstans.

De flesta har ingen användning för annat än kardioid-läget, så det är onödigt med en med valbar upptagning i många fall... Ett annat alternativ kan också ADK Odin vara. Något över 2000:-, men flexibel och bra. Blue Bluebird och Blue Spark är också trevliga mickar, liksom Audio-Technica AT2035 och Avantone CK-6.

Det skulle vara om du behöver få upp monitorerna högre. annars är det ganska onödigt eftersom stativen dämpar så bra som de gör.

En träkloss skickar vidare vibrationerna ner i underlaget, medan gummibussningarna i dessa stativ tar upp vibrationerna så att de aldrig når underlaget.

Det är just det man gör numera - utom när det gäller vanliga gitarrmickar, som dumt nog fortfarande är högohmiga och därför behöver en högohmig ingång - och kabel med låg kapacitans. Impedansmatchning är något annat, som tillhör gamla rörprylar. Där behöver man ha en inimpedans som är så nära föregående stegs utimpedans som möjligt, för att överföra bästa möjliga signal. Moderna prylar byggs normalt enligt impedansbryggningsprincipen. Om man kallar det "amplifier" eller liknande, när det är en passiv upptransformering, så ljuger man eftersom det inte är någon förstärkare i egentlig mening när det inte innehåller några aktiva komponenter.

Om du kopplar något med en viss utimpedans till en ingång med minst 10ggr högre inimpedans, så uppnår du vad som kallas impedansbryggning, som behövs för att det ska gå att föra över ljudet i så bra kvalitet som möjligt. Om inimpedansen är väldigt mycket högre, så spelar det ingen roll, eftersom det bara innebär att ingången belastar ljudkällan ännu mindre, så det är ingen nackdel. Att det inte blir bra att koppla in en mick till en line eller instrumentingång, beror mest på att du inte har lika mycket gain som du har i en micpreamp - och på produkten du länkar till, så ser du att den också ger 24dB gain. Om sedan 24dB + den förstärkning som finns där du kopplar in den räcker till, är förstås en annan fråga...

De är både bra och stabila, så det är inget att tveka om. Numera finns det dessutom 4 olika modeller, så att man alltid kan hitta en som passar till de aktuella monitorernas storlek. 🙂

Det finns ingen sådan lösning, utan du behöver en annan mick, med vanlig analog utgång för att koppla in den på en mikrofoningång. Yeti har inbyggd AD-omvandlare och USB-interface och kan därför bara kopplas in på USB, så den är inte avsedd att användas på det sättet som du är ute efter. Om du vill ha möjlighet att välja att koppla in micken på antingen USB eller på en mikrofoningång beroende på situation, så får du kolla på exempelvis Blue Yeti Pro eller Studio Projects LSM, som har båda möjligheterna.

Har du riktiga hårdvaru-Thru, så blir det ingen fördröjning (förutom i nanosekunder beroende på komponenternas stigtider). Om det däremot är så att signalen plockas in i enheten och processas innan den skickas vidare till Thru, så blir det fördröjning. Om du har en lång Thru-kedja, så kan däremot signalen skadas, så att den till slut innehåller fel. Sådant kan ibland upplevas som en fördröjning, men är det alltså egentligen inte. Jag har totat ihop en lien artikel om Midi här, som kanske kan bidra med lite allmän info om det: http://wiki.kontrollrummet.com/MIDI

Den övre kontakten (som det står 1-8 48k på) använder du om du ska ha ut 8 kanaler på max 48kHz samplingsfrekvens. Om du vill köra med högre samplingsfrekvens, så behöver du använda den undre också, för att SMUX ska funka. Sedan behöver du förstås routa det hela rätt i Total Mix i Fireface, så att signalerna kommer dit du vill ha dem...

I den prisklassen skulle jag föreslå Beyerdynamic DT990 Pro . De jag tycker bäst om bland Beyerdynamic, är annars DT880 Pro, som är lite dyrare, men mina största favoriter är Ultrasone Pro2900. Sennheiserlurarna du nämnde, är slutna och funkar bra till tracking eftersom de har bra dämpning, men till mixning tycker jag inte att de funkar något vidare.

Det är många som tycker att instrumentspåren är enklare att jobba med, eftersom man slipper välja VSTi i två steg - först i en VSTi-slot och sedan på ett Midispår. Att instrumentspåren inte har funkat multitimbralt har därför länge varit en stor brist, som är fixad i och med 7.5, där man kan välja båda arbetssätten. Själv har jag kört med VSTi-slots och midispår sedan Hedenhös, eftersom det är mest likt arbetssättet med externa syntar också, så när man har blandat interna och externa, har det känts smidigast så. Sedan flera år tillbaks kör jag enbart med VSTi, men har ändå fortsatt med midispår av gammal vana, men jag får väl testa instrumentspår någon gång och se om det känns bra...