Claes Holmerup

Jag vet att det har funnits en batch av HOSA-kabelar, där telekontakterna hade för brant vinkel på toppen, så att den kunde fastna om man hade otur. Det är dock extremt sällsynt - men se gärna till att alltid ha Neutrik- eller annat välrenommerat fabrikat på kontakterna, så är det helt säkert att sådana problem inte förekommer. Får du förresten ljud om du pluggar in gitarren direkt i lineingången på ljudkortet (dock med sämre ljudkvalitet) - och får du ljud i POD:en om du kopplar in lurar direkt på den, istället för att lyssna på utsignalen från ljudkortet? I så fall kan du åtminstone vara säker på att gitarren är ok och vara ganska säker på att felet ligger i POD:en.

Får du något ljud om du lyssnar i lurar direkt i poden? Det är linenivå ut (-10dBu). Varför har du kopplat till en mickingång istället för lineingång? Risken är att du kanske har råkat starta fantommatningen i ljudkortet, så att podens utgång i värsta fall har lagt ner verksamheten på grund av 48V-spänningen som har kommit in där...? 🙁

😆 Faktum är att jag har gjort precis så vid något tillfälle. Gitarren smälte inte in i ljudbilden, även om riffet var kanonbra till låten. Testade med en flöjt som spelade precis samma sak - och vips, så föll allt på plats. 🙂 Trist för gitarristen som hade haft mödan att spela det, men bra för låten.

Instämmer! Det är helheten som ska låta "fett", inte nödvändigtvis varje enskilt instrument - så tunna ut dem genom att skära bort lite med eq och ge olika instrument behandling i olika frekvensband där, så att de kompletterar varandra istället för att kriga om samma utrymme. Hörseln blir mättad och orkar bara med att lyssna på kanske 2-3 "feta" ljud - så använd sådana sparsamt och bara till saker där de verkligen behövs. Glöm inte heller att använda panorering, eftersom det också separerar "gröten" som annars främst hamnar huvudsakligen i mitten och slåss med allt annat. Låt instrumenten svara varandra eller ta över varandras fraser, så att inte allting spelar hela tiden. Om flera instrument spelar samma ackord på samma ställen, så kanske ett instrument kan ta en ton i ackordet, nästa instrument tar nästa ton etc. Har du valt fläskiga syntljud, så kan du också leta upp samma typ av ljud, men som är lite tunnare, som då kommer att funka bättre i helheten. Testa också att tysta ett instrument helt och lyssna. Behövdes instrumentet eller inte? Testa samma sak med fler instrument och ta bort de som inte tillför något viktigt. Den där feta distade gitarren som spelar ett skitfräckt riff kanske inte är så bra i sammanhanget, så du kan testa att låta en flöjt eller annat ljud spela riffet. Experimentera, helt enkelt. Det finns många sätt att lösa upp en tjock gröt. 🙂

Om preampen är lågbrusig, så kan det funka - men tar kameran in linenivå? Det är ju linenivå som kommer ut från preampen. Kruxet är också att veta hur signalvägen är i kameran. Många billigare lösningar när man har både mick och line in, bygger på att man dämpar insignalen innan den skickas in i mickpreampen - och då är en extern preamp meningslös, eftersom man då förstärker signalen för att sedan dämpa innan den förstärks igen i den brusiga kameran - och risken är då att det blir ännu brusigare... Bäst skulle nog vara om man förstärker mickens signal innan den kommer in till den inbyggda preampen (t ex Triton Audio FetHead/FetHead Phantom, om kameran lämnar ut fantommatning). Annars kan du lösa det i efterhand med en brusreducering, om du spelar in en bit i ett tyst rum och har som grund för att sedan plocka bort det från det önskade ljudet, genom att brusreduceringen analyserar den "tysta" biten, för att sedan filtrera bort enbart det - exempelvis med iZotope RX4.

Ändras bruset inte alls ihop med ut volymen? Är det ganska svagt, så att du inte uppfattar det när du spelar musik på normal volym? I så fall är det kanske det svaga bruset som man aldrig kommer undan... Det beror på att slutstegen i monitorn (gäller de flesta - för att inte säga alla) alltid kör på full volym, så det är bara ingångsnivån man reglerar på volympoten på monitorn.

Sk*t! Det kan ju knappt komma fram något ljud genom så billiga kablar... 😉

Som hittat! 😏 Det hemska är ju att det faktiskt finns "audiofiler" som köper sådant, trots att det är meningslöst - och så länge det finns de som köper kejsarens nya kläder, så finns det de som säljer och tillverkar... 🤪

Cradle of silence is the grej: Har inte alla sådana...? 😉

...tänkte inte på det... 😆

Det är så otroligt trist att folk blir lurade att tro att högtalarkabel kan göra någon skillnad i hörbara frekvenser och därför betalar oerhörda summor för som bara har placeboeffekt, så det är bra när sådana tester får uppmärksamhet. 🙂

Efter att ha sett första delen i följetången "inför melodifestivalen", så kan man konstatera att det är väldigt pinsamt för alla andra länder, att det land som egentligen inte har i ESC att göra, har en bättre låt... 😉 Får se i de kommande programmen hur det står till med övriga länder.

Den spänning som datorn skickar ut kan stabiliseras i ljudkortet innan den används - och är den tillräckligt stabiliserad, så uppstår det inga problem. Varför pratar du om headroom? Det är ett begrepp som inte existerar i den digitala världen. Max är 0dBFS. Sedan är det dist - och digital dist låter riktigt illa, så det vill man inte veta av. Du kan förstås skapa ett "headroom" genom att dra ner signalen på en lägre nivå som du bestämmer dig för, så har du reserv upp till full utstyrning i omvandlaren för eventuella transienter, men det finns ingen vedertagen standard för detta, utan där är det 0dBFS som gäller. Du menar kanske i den analoga delen? Enda skillnaden mellan drivspänningarna, är egentligen att du har insignalen till AD-omvandlaren på max 5V för 24-bit utstyrning eller på max 24V (om du nu använder 24V) för 24-bit utstyrning. Likadant på utsidan, efter DA-omvandling. Om du har 5V eller 24V som maxnivå för 24-bit, är egalt. Det beror på konstruktionen i övrigt vilket som är "rätt" eller "fel". Headroom är ett lite luddigt begrepp egentligen eftersom det inte finns någon fastställd standard. Det brukar beskrivas som skillnaden mellan en normal nivå (mätaren på grönt) och maxnivån innan signalen klipper, så att man alltså har en överstyrningsreserv där man ska kunna förvänta sig att tillfälliga transienter ska komma igenom utan att förstöras, när man har justerat nivån efter huvudinnehållet - men det är ju vanligt att man låter analoga signaler klippa, för att det ger en önskad effekt, så det är som sagt luddigt. Det krävs inte särskilt mycket ström för att kunna driva både digitaldelen, ett par preamps och (högohmiga) hörlurar - och det finns uppenbarligen tillverkare som klarar det med utmärkt resultat. Har du många preamps som ska fantommatas eller lågohmiga hörlurar, så räcker däremot inte strömmen från USB-porten, utan då kan det börja dista när strömuttaget blir högre än ljudkortet (eller USB-porten) är konstruerat för - men de ljudkort som har många preampar, brukar också ha egen nätdel - så då blir det ett icke-problem... Du har rippel från gamla sortens nätdelar också - och både i dem och i switchade, så minimeras ripplet med glättningskondensatorer och spänningsregulatorer som drar ner spänningen till en lägre nivå, så att variationerna i ingångsspänningen blir irrelevanta. Med tillräckligt stora kondensatorer, gör trögheten i dem att ripplet blir väldigt litet och med regulator efter, så blir det försumbart oavsett teknik i nätdelen, men med switchade nätdelar, hamnar eventuellt rippel oftast ovanför det hörbara området, medan linjära nätdelar har ripplet huvudsakligen vid 50Hz (halvvågslikriktning, som är ovanligt) eller 100Hz (vid helvågslikriktning) - eller multiplar av dessa. Med nätdelar som inte har tillräckligt stora glättningskondningar och/eller som saknar regulator, kan det däremot bli mycket rippel som kan påverka.

Jag har väl i och för sig svarat tidigare, men ändå... 😉 Jag är ett halvt sekel gammal och när jag började använda dator till musiken, så var det hetaste man kunde köra, Steinbergs Pro24 på Atari... 🙂

Myter frodas här, verkar det som... Drivspänningen har ingenting alls med ljudkvaliteten att göra. Det beror på hur man konstruerar elektroniken. Du kan göra en grymt bra preamp som drivs enbart på 5V om du konstruerar den för det. Om man väljer en högre drivspänning av någon anledning (ofta gör man det för att man då kan dra fördel av andra prylar i produktlinjen, för att spara in på antalet olika komponenter och därför kunna köpa in komponenter i större batchar) och plockar spänningen från USB-power, så kan man också transformera upp till högre spänning och stabilisera den efter upptransformeringen. Anledningen till att sE Electronics' USB-mickar lät mycket bättre än andra USB-mickar när de släpptes, var just denna stabilisering efter upptransformeringen, medan övriga troligen tyckte att det inte var så noga eftersom det bara var USB-"leksaker"... Du får inte "snyggare vågformer" per automatik genom att välja en högre spänning, utan det beror enbart på hur prylarna är konstruerade. Används de som konstruktören har haft för avsikt att de ska användas, så blir det rätt, helt enkelt. Används prylarna på annat sätt än konstruktörens intention, så blir det fel. Enda gången du egentligen behöver någon högre spänning än 5V, är till fantommatning av micken och om du ska driva ett slutsteg. Det är också därför man behöver koppla in en extern nätdel exempelvis till RME Babyface om man ska kunna driva lågohmiga hörlurar - men det är också enda anledningen att köra extern nätdel till det ljudkortet. Fantommatningen handlar om så pass låg ström, att upptransformeringen inte innebär något problem att stabilisera. Rippel från nätdelen beror på för små glättningskondensatorer - inte ett dugg på om nätdelen är extern eller intern, men där kan förstås priset spela in, eftersom större kondensatorer är några kronor dyrare och tar större plats.

Ju fler desto bättre!!!! 😉 Skämt åsido, så använder jag främst de effektpluggar som följer med Cubase. Sedan har jag några andra från exempelvis PSP audioware, Sonalksis, Flux och Celemony, men det är oftast antingen för att jag tycker bättre om användarinterfacet eller att det finns vissa funktioner som inte finns i de medföljande. I övrigt har jag en nästan oförsvarligt stor (och ständigt växande) hög med VSTi - men det är ju alltid kul att kunna variera ljudkällorna. Vissa kompletterar varandra och ger bättre resultat i kombination med varandra etc (eller så skyller jag bara på det, för att det är kul att ha en massa olika... 😉).

Som lowpass-filter? Då ska du inte leta efter puffskydd, utan vindskydd istället. Ofta kallas de "dead cat" eller "blimp" windscreen...

Det är nog främst användarvänligheten (idiotsäkerheten... 😉 ) som gör att USB gick segrande ur striden. Det ska ju inte vara några problem där med "hotswapping" - alltså att man kopplar in eller ur prylar med datorn igång, medan sådant kunde förstöra Firewire-portarna på både datorn och ljudkortet, om man hade otur - trots att interfacet sades klara hotswapping... Som tillägg till det, så var det flera datortillverkare som körde med dåliga chipset, som inte följde standarden och därför ställde till problem för ljudkortstillverkarna - och det gjorde att Firewire fick dåligt rykte. Vad jag vet så är det inget annat interface på gång. Firewire är som sagt tyvärr på utdöende - och Thunderbolt är så pass nytt, att det nog kommer att stanna kvar ett bra tag och utvecklas vidare. Kanske ska man också räkna med LAN, som också borde kunna fungera för ljudkort...?

Det är snabbare överföring, men eftersom USB är ett "dumt" interface, så vinner man egentligen inget på det när det gäller ljudkort. Det är fortfarande så, att datorn hela tiden måste fråga ljudkortet om det finns ny info att hämta - så ljudkortet initierar inte överföringen, som det gör med interface som Firewire - som tyvärr är utdöende...

😆 Touché... 😉 ...det är bara perfekt så länge man gör rätt...

Det kan bli problem med allt. Om dina gamla projekt har kört med 44.1kHz, så kommer allt att bli pitchat upp eftersom det spelas upp snabbare än det ska, om inte mixern kan styras av DAW-programmets inställda samplingsfrekvens, utan enbart använder 48kHz oavsett vilket.

Du kan bara använda den på en dator. Den har soft-elicenser, så det är inte helt lätt att flytta mellan datorer - men om du köper en eLicenser USB-nyckel också, så kan du föra över licensen till nyckeln, så kan du installera Cubase på så många datorer du vill, men det kommer bara att gå att köra på den dator som du har USB-nyckeln inpluggad på. Har du flyttat licensen till en USB-nyckel, så kan du inte flytta på andra hållet sedan, utan då är det USB-nyckeln som gäller framöver.

Tror nog att det har spelats för mycket smörig musik... 😉 Nåja - för att vara lite seriös, så kan det kanske vara läckande batteri, om det finns något sådant - eller någon kondensator som har läckt elektrolytvätska?

Visst finns Pro2900 fortfarande. Man ändrar inte gärna på ett vinnande koncept. 😉 Jag använder dem alltid själv när jag inte kan köra med monitorerna.

Absolut! Det är betydligt lättare att få till mixar som låter bra i alla sorters lyssning, om man har riktigt bra monitorer att jobba med. Det är lite tråkigt att folk ofta prioriterar ner monitorerna. Jag tycker att det nästan är det första man ska lägga en extra slant på, eftersom de ju påverkar allt som händer i och med att man reagerar på det man hör i monitorerna. En förbättring av något som ligger tidigare i ljudkedjan, kommer inte till sin rätt om man inte hör vad som händer tillräckligt bra. För att få full valuta för monitorinvesteringen, så bör man också se till att akustikbehandla sitt rum.