Försökte lägga av med musiken för några år sedan eller om det 5 eller 10. Gick inte alls.
Som du säger:
"Det finns dock få, om alls några, tillfällen i livet som kan ersätta kicken man får när man får uppleva en låt växa fram (gärna åt samma håll man strävar), när den börjar ta form, när de pålägg man gör hittar sin plats och bara skiner, när bas och baskagge griper tag i varann, blir distinkt och får stuns, melodin flödar i en logisk struktur och när man krämar volymen och låter sig omslutas av alla ljud får den där känslan i bröstet att man bara vill skrika av glädje och dela sin upplevelse med världen."
Det gäller också när man står på scen och allt bara funkar och låter som det ska, fast bättre än vad det gjort någon gång tidigare, grymt skön känsla!