Rumsnoder uppstår när ljudets våglängd (eller multiplar av densamma) är lika med rummets mått. Dessa noder återfinns mellan väggar, tak och golv och skapar en förstärkning där de möts i fas, och en utsläckning på de ställen där de möts ur fas. Dessa vågor är additativa och dupliceras för varje gång den studsar fram och tillbaka.
Basen är det frekvensområde där rumsnoder brukar orsaka mest problem, framför allt den första rumsnoden som är lägst i frekvens. Kommande noder är ju multiplar på den första noden och infinner sig alltså högre upp i frekvens. Eftersom ljudets våglängd blir längre, ju lägre ner i frekvens vi kommer, innebär det att ju större rummet är (längre mått), desto lägre ned i frekvens hamnar den första rumsnoden. Ett vanligt fenomen av en rumsnod är när basen tycks saknas på vissa ställen i rummet (nod) samtidigt som den kan upplevas som otroligt stark (antinod) på andra ställen.