Signia

Kommersiell business har inget överlevnadsbehov. Folk däremot, kan uppleva överlevnadsbehov, medan kommersiell business bara är ett instrument som enskilda kan livnära sig av. Men om instrumentet (ens business) börjar alstra mer skada än nytta – för sig själv och för andra – så kan ingen säga att det är något man måste fortsätta göra. Man kan välja att sluta med vad man gör, och börja livnära sig på andra sätt som inte är skadliga. Så det finns inget ”avgörande” eller ”måste” med nånting. Det som görs, är enbart vad den enskilde själv väljer att göra.

Kör jäkligt tajt adblock själv, så från början undrade jag vad farao alla pratade om, för inte såg jag nån skillnad inte. Minns när man prenumererade på MM för massa år sen, tyckte det var sjukt mycket reklam. Sen när man tog en prenumereration på amerikanska instrument och teknik-tidningar, typ bass player, guitar player ... det var ju rena reklampärmen, med några få artiklar och spalter instuckna här och var. Ledmotivet i varje nummer, en intervju med någon känd eller up&coming, började på sid 8 typ, och löpte 1-2 sidor plus några bilder, men bröts sen av, med hänvisningen "continued on page 129". Ni vet, längst där bak ibland annonserna om begagnade ägg-skalar maskiner å shit. Och där var det inga bilder, bara torr text. Så, varför bröts huvudattraktionen i tidningen av och förpassades till svinstian längst bak? Jo, för att någon publicistisk effektivitets-skröna gjort gällande att man måste bibehålla läsarensintresse, vilket man bara trodde man kunde göra genom att rada upp all grädde på de första 12 sidorna. Därför kapades t.o.m. huvudnumret i tu, och nästa interbju tog vid, för att även den förpassas till sid 117 efter 1 sida eller så. Ger mig fan på att annonsörerna medverkade till detta med, ställde krav på hur tidningen skulle utformas; inte för att bli en bättre publikation, utan bara för att framhålla annonsörens egna annonser och produkter på mest smickrande sätt. Senare, på nyhetsgrupper fick man korn på, och senare kontakt med utlänningar, folk som gjorde sig en liten hacka på att sammanställa artiklarna, spalterna och intervjuerna som enkla PDF-filer. Man fick allt matnyttigt i hela Februari-numret av typ Guitar player (eller dylikt) helt reklamfri, som ren text + bilder i PDF, för en struntsumma. Det här var t.o.m. före napster, så dagens piratande fanns inte alls då, det var rätt unikt, och det var en 'marknadsmässig motreaktion'. En instrumenttidning man prenumererade på, var 130 sidor där typ 70% var reklam. Jag ger mig fan på att instrument-tidningarnas tryckkostnader stiger, pga av all reklam dom måste ha med för att kunna betala bl.a. de stigande tryckkostnaderna osv osv. Moment 22. Jag gillar inte pirat-verksamheter, men när saker går åt alldeles åt helvete för långt, när pris/kvalitet förhållandet sjunker i avgrunden för kunden, då har det hänt jag har använt lite "under bordet" grejor. Det ska absolut inte bara vara säljarna som ska styra vår värld enväldigt, speciellt inte om säljarnas styrande bara handlar om ekonomisk överlevnad för sig själv. Jag tycker det är bra att folk gör sina åsikter hörda, åt båda hållen.

Tja, ser man det grovt och överlag så kan man ta replokalssound - verkligt rumsljud alltså - och vända upp-o-ner på den 'kurvan'. Då kan man säga man får 'motsatsen' till replokalsljud. Realistisk rumsklang är starkast runt typ 150-600 hzm, så om du tar en EQ och skär ner vid typ 400-500 hz, så låter det betydligt mindre replokal och mer 'kontrollrum'. Det kallas ibland för V-formad EQ, eller "hängmatta". Skär inte för mycket bara. Det kanske kan ge en mental ledtråd till ett slutresultat du vill nå. För att nå dit är det tyvärr inte lika enkelt som att göra övanstående på vartenda spår, utan man får hitta dom frekvenserna som är minst nödvändiga för varje instrumentet ifråga, och skära ner där. Man får 'bygga upp' kurvan ovan, bit för bit, med olika instrument. En hånkig bas kan göras mer fet och varm genom att skära ner runt 175 hz och runt 400hz. För en bastrumma kan man skära ner runt samma områden. Om något instrument har mycket frekvenser runt t.ex. 4-500 hz, och det låter bra för sig självt, så sätt då det instrumentets volym i mixen så att mängden 4-500hz blir rätt överlag. blir det för mycket 4-500 så blir det ju 'replokal'. Lite såhär, kan man säga att folk använder sin kunskap och tid ljudmässigt. Man lär sig rätt fort var dom olika "ömma punkterna" sitter nånstans i olika instrument. Det är en klok idé att "kartlägga" dessa och memorera dem. Det kan vara en början.

Vad som skiljer ljudmässigt, mellan 'demo-sound och riktigt full kvalitets sound'? Det är ofta inte så väldans mycket. Varje duglig producent vill ju avge intrycket att han har en hög 'lägsta nivå', så han använder nästan alltid samma utgångspunkt för en demo som han gör för en kommersiell produktion. Kommersiella produktioner är däremot viktigare, ekonomiskt, det är där 'the rubber hits the road'. Så man lyssnar betydligt noggrannare, tar det på större allvar, mickar noggrannare, gör fler tagningar/omtagningar, lyssnar ur många olika vinklar och skruvar mer på små detaljer. I mitt tycke brukar pop/rock-musiken oftast lida av överproduktion, att folk gör för mycket, allt kostar 10 gånger mer, allt tar 10 gånger längre tid, folk tycker allt blir så ohyggligt viktigt och känsligt, tar sig själva på 10 gånger större allvar osv. Demos brukar låta mer rent och tydligt, vara klara snabbt och låta mer direkt, mer öppet/fritt. Största skillnaden ligger oftast inte i klangen, utan mer i det praktiska, själva låtsnickeriet, arret osv. En demo kan vara att 'rita en streck-gubbe' så omgivningen fattar vad 'hur man menar', även om dom inte ser exakt hur det kommer att bli så fattar dom idén liksom. Så, låtsnickerimässigt, instrument, arr osv är man inte noga med för en demo. Förra tråden jag skrev i t.ex., var Kate Perry-tråden; 180 spår för en låt. Det hittar man inga demos som har. Men man ser oftast att de få spår som en demo har är princip lika hårt kranade som varje enskilt spår i ett "skarpt" projekt. Så ljudet brukar man vara nästa lika noga med som när man skjuter skarpt, bl.a. för man vill avge intrycket av att ha en hög lägsta nivå, och ibland för man kan inte hejda sig från att skruva 'bara lite till'. Men överlag är det inte så stora skillnader mellan betalda och icke betalda projekt; musikmänniskor blir ju inte mer/mindre musikaliskt förtjusta och mix-sugna beroende på om en låt har ekonomi med sig eller inte. Älskar man låten så gör man ju 'mer', oavsett betalt eller inte. Man vill oftast göra så gott man kan - oavsett det är i sängkammaren eller polarstudion.

150 mb/sekund för en disk har jag bara sett på sata raid-0 eller snabba scsi förut. Låter otroligt snabbt för 1 disk. Är man så out of date, hm. Jag överskattade nog iaf datamängden, som krävs för 100+ spår. Men vet inte om man kan räkna så enkelt som data/sekund x spår; det kanske behöver mer/mindre än så(?)

Man tänker inte på huruvida det ska kunna spelas av musiker, alls. Det handlar sällan om musiker som skriver för musiker. Så, när tillfället kommer då man vill spela upp musiken utan dator, då går det ju inte, för det låter "för" annorlunda då. Det blev så, för musiken gjordes utan hänsyn till något annat än att bara låta coolt i datorn för stunden. Så för att det ska funka blir man tvungen att spela upp från CD-skivan själv, playback, ibland sätter man t.o.m. musiker på scen som ska fejka trumspel och bas osv för att folk ska tro att det dom hör är typ live. Det var mycket därför som livemusiken dog ut på 80-talet - melodifestivalen t.ex. I studion skiter man fullständigt i hur saker kommer att funka utanför studion.

Kom just på att själv har man 7200 rpm disk och har rätt svårt att maxa ut den. Men det går, speciellt när alla spår läser kontenta simultant. Verkar som jag överskattade behovet av hastighet. 24/44,1 innebär att disken måste leverera ~0,2527 mb/sekund. Detta gånger 182 blir 46 mb/sekund (255 blir 64 mb/sekund) - om datorn nu inte kräver lite mer i marginalen för operationer på vägen osv. Det är även skillnad på att bara läsa spåren sekventiellt, och att konstant stoppa, backa, spela upp, spola fram, ändra position osv. Varje gång positionen ändras, måste disken söka rätt på all data från alla spår vid den nya positionen och synka dem innan uppspelning börjar. Att jobba med projektet, redigera, backa, testa osv, kräver ännu mer av disken än att läsa strikt kronologiskt.

150 mb/s? Då måste du ju ha typ två sata i raid-0, eller 15 krpm scsi, eller kanske SSD (+saftig busshastighet) - har inte testat dom än. Vanliga 7200 rpm diskar brukar ju maxa ut vid runt 50 mb/s, många fixar inte 50 ens. Så ja, jag tycker man känner sig relativt säker på att 182 simultant är hårda bud. Men det är garanterat inte alla som spelar på en gång som sagt. Man får jobba med ett halvt öga på diskmätaren i PT. Ju mer desto bättre ju, inse 😛

182 spår, det är nog mest en siffra som reporten kände att det här kan man använda som beskrivning, eller nåt han blev impad av osv. De flesta spåren är garanterat bara enstaka småsaker vid enstaka tillfällen; kanske enstaka ord t.o.m. för att man ska kunna köra pluggar unika för just det ljudet/klippet. Men man kan ju inte spela upp alla spår i realtid. Finns ju ingen disk som klarar av leverera 182 spår realtid, knappt ens två diskar. Så hur han kommer runt det när han jobbar med låten, det vore man lite nyfiken på 🙂

Du har inte berört den allmängiltiga förståelsen?? Inlägg #420 till mig: ”Förklara den självklara bilden för oss idioter ..”, och inlägg #422 till mig: ”Det går inte att få fram någon självklar kontext ..”, ”problemet är att ditt resonemang inte är så självklart logiskt”, ”om det är någon som slingrar sig just nu så är det du”. Som du själv ser, så var det precis den allmängiltiga förståelsen av ärendet som du berörde. Du t.o.m. anklagade mig för att försöka slingra mig ur den diskussionen … en diskussion som du nu säger inte ens har berörts? Känns det här proceduren bekant kanske? Att först säga en sak och i nästa inlägg säga att man inte alls har sagt så, och lägga skulden på den andre? Du tror t.o.m. jag är heeelt ensam om att förstå recensionen som ett lågt person-angrepp? Du kanske ska ta och läsa dom inlägg jag radade upp (gratis) åt dig innan du gör ett sånt uttalande. Kolla nätomröstningar som Expressens (http://www.expressen.se/noje/musik/1.2518231/takida-polisanmaler-musikrecensent). Ser du för övrigt några bestridanden, annat än dina och Lithiums? Har du ens några argument för att majoritetens läsförståelse skulle vara off? Trodde inte det. Så det här ovan är bara sårad stolthet, som tar skydd bakom jantelagen; har inget med sakfrågan att göra ens. Folk har gjort precis allt dom kan för att skydda recensentens rätt att kränka människor efter behag, och hjälpt honom att trampa ytterligare på de drabbade. Men när ni nu ställs mot väggen, och tvingas förklara rimligheten i vad ni gör, så klarar ni inte av att svara på det. Detta är vad det här handlar om. Men det gör fortfarande inte ens bråkdelen så ont, som hos dom människor som drabbas av nätmobbning, och av dem som prompt försvarar- och banar väg för mer sånt. Så, please, tala nu om för alla oss som läser här, var och hur vi förstår så fel. Tala om för oss att (och hur) detta inte alls är en mobbande recension. Please! Ehm .... nääää, vadååå? Jag får väl uttrycka mig hur jaaag vill. Har vi inte yttrandefrihet i det här landet kanske? Desutom, vad vet du om hur det är att vara förståndshandikappad? Det kanske är jättehärligt. Så jag kan lika gärna ha menat att det var jättehärligt att vi har såna på forumet som tar längre tid på sig än majoriteten att förstå samma sak. 😑

Jag har fått höra, från de i tråden som tycker den allmängiltiga förståelsen av recensionen är felaktig, att om folk blir kränkta av yttrandefrihet så är det deras eget problem … håller du med? Jag, och många med mig, har förklarat - i dom mest utförliga inläggen i denna tråd - varför mobbarförsvararnas förvrängningsförsök inte håller (helt enkelt för att de är förvrängningar). Vill du läsa den enkla förklaringen? Bara läs recensionen (den ursprungliga), plain and simple. Har du gjort det, men tycker fortfarande tokskallarnas förvrängningsförsök låter rimliga? Då har du ytterligare komplementerande förklaringar av såväl mig så många andra, i många och generöst utförliga inlägg i tråden. Men dom tänker du inte granska, säger du. Så då frågade jag dig rakt av istället, vad är det du tycker vi är ute och cyklar med, men det svarade du inte på heller. Det är DU som måste förklara vad som inte håller, för resten av oss har redan gjort det flera hundra inlägg. Om frågan mer specifikt gällde Down syndrom-beskrivningen, så bekräftar ju recensenten själv att han använde det som nedlåtande skällsord för att beskriva att sångaren är dålig. Även du själv skrev att du tycker detta, i inlägg #129 och #139. Det finns i vilket fall inga andra hållbara tolkningsmöjligheter, vilket befästs ytterligare av att det är en försvinnande liten minoritet här i tråden som ännu inte fattat. Även i omröstningarna på dagstidningars hemsidor har ca 75% röstat att recensenten ”gått för långt”. Om du har något som inte redan betats av, spotta då ur dig det, eller välj att inse etablerad fakta på en gång. Det är recensenten som är mobbaren, och dom som försvarar mobbare får svara upp för sig. Du kanske har alternativa förklaringar till varför de flesta begrep på en gång, och några enstaka ännu inte kan se logiken efter tre veckor och tonvis med förklaringar?

Att folk inte begriper hur förståndshandikappade dom framstår? Att dom behöver veckor av minutiös analyser och överläggningar för att nå fram till samma slutsats som de flesta såg och förstod vid första anblicken. Spelar man inte avsiktligt dum/oförstående/näsvis då, så är det ju bara intelligensskillnad som återstår som förklaring. Tyvärr 🙁

Herregud... jaja. Jag får väl skylla mig själv som sket i att dom verkliga prioriteringarna inte infinner sig i sinnet om inte situationen är verklig med. Men vill du ner på molekylnivå och tillbaka, så inte mig emot. Folk som skyddar mobbare är faktiskt värre än mobbaren själv och krävs det för dom att se det skadliga i vad dom gör, så inte mig emot. Tro bara inte att du kommer att finna någon annan slutsats än man finner vid första anblick genom att borra djupare. Frågan är varför du spelar djävulens advokat såhär, om det inte är för att skydda en mobbare(?) Anyway. Säger du så (till recensenten ovan), så har du för det första inget stöd av recensionen själv, eftersom recensionen formmässigt utesluter alla andra tolkningar än att Downies används som ett verktyg i processen att avsiktligen kränka sångaren. Och att han har för avsikt att kränka sångaren råder det ju ingen tvekan om, enligt dig. Och ditt andra stöd skulle varit att du tror på hans pudel för offentligheten? Den pudel där han ber om ursäkt för liknelsen, även tar tillbaka valda delar av recensionen, och skriver i klartext vad vi här redan har förstått: ”Jag använde liknelsen för att belysa att jag i mina öron tycker att Robert har svårt att förmedla sin lyrik på tydligt vis”. Han menar alltså att det är en bristande aspekt i Robert Pettersons sång som han beskriver på ett avsiktligen negativt sätt (det håller du med om) när han talar om personer med Downs syndrom (som han per implikation menar är lika för alla med Downs syndrom). Han hänvisade alltså till Downs syndrom i ett negativt och icke önskvärt avseende. På ren svenska: han menade att Robert Petterson sjunger lite som ett mongo. Att han sen skriver att han inte menar att beskriva Downs syndrom på ett negativt sätt, det är sekundärt jämte det faktum att han faktiskt gör precis detta. Om recensenten hade jämfört svaret med hur han faktiskt upplevde det och tänkte i skrivande stund, så hade du fått en blybit i pannan om du svarat såhär. Om han däremot jämfört ditt svar med hur han själv nu i efterhand menar att han tänkte och upplevde det i skrivande stund, då hade det nog gått bättre för dig, men det hade ogiltigförklarat mitt tanke-experiment.

Fint. Då kan du väl förklara var du tycker jag och många andra här går så fel, så får vi se om följdriktigheten håller rationellt? Du måste ju medge, att om du ser en vinkel som inget av de föregående inläggen redan betat av, så måste det ju vara ganska rafflande. Annars ... är det väl bara för dig att känna dig oklanderlig och stolt i tysthet som återstår.

Mm, det var teorin, det hypotetiska. Men nu till det praktiska: Ett tomt dunkelt rum, Recensenten själv tränger in dig i ett av hörnen, hotfullt, sätter en pistol hårt i pannan på dig, och säger, att du får en enda chans: Om du gissar rätt ang vad han tänkte och menade i det han skrev … så får du gå. Men gissar du fel, då ... Vad tror du att du skulle gissat, att han tänkte och menade med sin formulering om Downs syndrom och sångaren m.m, om ditt liv bokstavligen hängde på det?

Är ju dussintals såna slags motargument i tråden. Folk som bokstavligen går emot sina egna motargument, i jakten på tänkbara motargument ... bara för sakens skull .. 😳 ?? Happ *suck*. Jag får väl ta mig i kragen en sista gång då, av ren barmhärtighet. Läs följande inlägg: #3, #15, #21, #29, #60, #64, #67 ,#70, #71, #75, #79, #92, #110, #118, #125, #174, mittendelen av #182, #188, #235, #237, #244, #280, #290, översta delen av #293, #321, #343, #363, #391, #400 och #409. Om det fortfarande finns tvivel ang vad recensenten skriver, varför han skriver det han gör, och eventuellt vad jag och alla andra inläggsförfattare ovan har missförstått med detta, efter att man läst ovanstående ... återkom då med det så ska vi reda ut det. I'll be waiting ...

Jag tror inte det är någon idé ... Skulle jag säga 1 + 1 = 2, kan du ge dig fan på att nån kommer dragandes med typ .. 'Nä vadå?? Varför skulle det vara så? Kan ju lika gärna vara 1 + 1 = 1. Om 2 pers gifter sig blir dom ju 1 par' ... eller liknande bullshit. Är lite less på att hindra slingrande ormar från att förvränga verkligheten för att rädda sitt ansikte, eller bara för att ha kul. Läs tråden överlag ... Tack. Mjo, jurister utbildas ju precis just i konsten att förvränga det mest uppenbara, till att bilda motivation för något mer verklighetsfrämmande. Jurister ser vad som ligger i deras (eller i deras klients) intresse. Verkligheten och verkliga förhållanden är oftare deras fiende än deras vän när dom ska skildra saker. (om man uttrycker sig buttert i alla fall ...)

Absolut inte. Det är att stirra sig blind på en enda mening. Läs recensionen så ser du hela kontexten: "Den Amerikanska moraliska högern är sällan sen med att beskylla musik för i princip allt ont i världen. Men jag undrar om de inte är lite snett ute när de raskt pekar fingret mot artister som Marilyn Manson och Slipknot så fort en svartklädd, missförstådd tonåring bestämmer sig för att på egen hand checka ut från hamsterhjulet till värld vi lever i. Om de lyft näsan ur sina biblar hade det inte förvånat mig om något alster från Takida återfunnits på brottsplatsen. The Burning Heart [Takidas platta] styrker denna tes och det räcker med ett fåtal av dess tolv låtar för att du ska börja vässa rakbladet." etc Alltså, det är verkligen hur desperata försök som helst här, att a-b-s-o-l-u-t hitta alla tänkbara sätt att undvika det enkla faktum som recensions-texten själv visar fram, som många konstaterade nästan direkt i början av tråden. Vad fan är det som händer egentligen? Har recensenten 80 kusiner på nätet som ska försvara honom eller vad? Har han utlovat 100 kr för till varje foruminlägg som hjälper till att få loss han ur skruvstädet? Vad händer? Folk VET ju att dom är fel ute redan när dom trycker på "skicka". Det stör mig väldigt ...

Nej, en person som kallar afrikaner för ”äckliga negrer” har ju aldrig skrivit att han ”tycker illa om mörkhyade” heller, eller hur? Så otroligt dumdryga hårklyverier. Att du inte skäms? Recensenten hänvisade till Downs syndrom som illustrerande för något negativt och avskyvärt: "Ibland varierar han sig genom att slänga in en dos skitnödighet eller Downs syndrom i rösten och det är DÅ man på riktigt börjar fundera över hur många år man behöver sitta inne för överlagt mord i Sverige.". Finns inga tvivel om att Downs syndrom är vad resencenten anser vara så illa att han paniskt vill slå ihjäl andra för att slippa tänka på det. Det förtäljer - via väldigt tydlig implikation - vad resencenten via sin egna forumerling anser om egenskaper hos människor med Downs syndrom. That's it. Sen kan du sitta och där leka trotsig 6-åring och gnälla "Han har minsann aldrig uttryckligen sagt att Downs syndrom är negativt”, och tro att vända och vrida på enstaka ord i efterhand skulle förändra de bakomliggande förhållandena. Du låtsas definitivt vara dum. Läser du ord för ord, utan att ta in något underförstått alls, så får du bara ut ord som inte formar någon övergripande helhet. Text i sig själv är ingenting, utom vad mänsklig tolkning gör den till. Annars är det bara död kod.

Men ååh …. LÄS! TÄNK! Samma shit igen, anstränger sig för att missförstå. Det har du ägnat dig åt redan från ditt första inlägg i tråden. Men det är inte så att du inte förstår .. utan du bara spelar dum .. typ ”var gör han det?”, ”hur då?”, ”det kanske inte alls är så” osv. Men att anmärka på enstaka ord och formuleringar räddar dig inte undan helheten, att bara läsa recensionen i sin helhet där man tydligt känner smaken av den mörka bitterheten som recensenten känner om såväl sin egen tillvaro som Takida. Det är inga tvivel av vad recensentens mening och avsikt är, och du kommer inte att kunna förvränga saker bara för att rädda ansikte. Skulle jag vara lika jämmerligt petitessmässig skulle jag lika gärna kunna fråga dig Var jag skulle ha skrivit den exakta lydelsen att ”recensenten föreskrivit att det är fel att vara handikappad” etc? Det sa du att jag hade skrivit, det har jag inte gjort. Men .. riktigt så lågt tänker man inte sjunka. Nånstans får gränsen gå. Genom att säga att åtanken av Downs syndrom får honom att vilja ta livet av endera sig själv, eller den som vållar honom den åtanken, så använder han den annars objektiva innebörden av Downs syndrom som porträtt för dom extremt negativa aspekter som han vill tala om för publiken att dom kommer att känna om dom köper Takidaskivan. Du vet, vi har alla minnen från när vi var ungar, då vi alla vid olika tillfällen gjorde narr av människor med utvecklingshandikapp eller härmade kännetecken som vi menade utmärkte människor med olika handikapp – tics, sätt att gå, talsvårigheter, ansiktsuttryck etc. Tanken var aldrig att var så elak som man egentligen var; och nånstans djupt nere så vet vi alla att det finns ett väldigt stort och svårt mått av allvar i allt det här. Vid AC/DC festivalen här på Studioforum för inte så längesen, gjorde nån en CP/DC låt, där han sjöng som om han har samma talsvårigheter som någon med CP kan ha – fast överdrev det som fan, med avsikten att det ska låta bisarrt/roligt. Många gör såhär även som vuxen, om vi tycker nån har betett sig konstigt eller är en idiot, då kallar vi han för mongo, CP, damp-ig, lågintelligent osv. Vi t.o.m. imiterar honom, säger något han är känd för att säga/tycka, fast med utvecklingshandikapp tillagt – typ tics + samma talsvårigheter som t.ex. CP har. Så det finns väldigt tydliga statusmässiga anvisningar i det här: Den som har utvecklingshinder eller dylika svårigheter, står tyvärr väldigt lågt i status. Alla dessa hänvisningar som vi gör till utvecklingshinder, dampa, eller spela mongo, CP osv, är egentligen ett förlöjligande av de som har lägre status – och deras utseende/beteende osv. När vi härmar Reinfeldt, som CP, så menar vi att jämställa Reinfeldt med något som vi själva föraktar. Vi hänvisar till utvecklingshandikapp eller dyl svårigheter som ett sätt att peka på att man själv har högre status än dessa, men att personen man härmar är lika bakom flötet som dessa lallande får som inte förstår bättre. Så när en recensent menar att någon sjunger lite som ett mongo, som ”Downs syndrom”, och att det ger recensenten akuta panikkänslor, så vet vi alla vad han gör och hur han menar. Hade han suttit i samma rum som oss, hade han kunnat sjunga nån fras från någon Takida-låt, med tillgjort talfel + tics eller dylikt. Han förlöjligar och degraderar sångaren genom att likna det vid ett utvecklingshandikapp, likna det vid något som han själv ser som extremt oönskat, lågstatus och förkastligt. Han är själv fullt medveten om detta med. Och allt detta ovan kände du redan till, men du låtsades dom du inte gjorde det ... bara för att, vadå?

Att ha ett handikapp, eller att vara ”Lithium”, eller ”Debatt” etc … det är inget fel i sig. Men när nån föreskriver att det ÄR fel att vara det, t.ex. när nån säger att han får lust att ta livet av sig själv eller sångaren för att denne slänger in lite ”Lithium” eller ”Debatt” i sin sångstil .... då menar man liksom inte att det skulle vara nåt OK eller önskvärt med att vara ”Lithium” eller ”Debatt”. Man sparkar ner på en part för att beskriva hur förkastlig en annan part är. Och som inte det vore nog, så väljer han ut de mest värnlösa och beroende i tillvaron att sparka ner på. Det är recensenten som är mobbaren, killar. Det är redan noterat.

Men åh, folk bokstavligen anstränger sig för att inte förstå, vrider sig som masken på en krok ... Är det bristande intellekt, eller är det bara stolthet?

Dom ville nog bara signalera, att man får så lov att ta lite ansvar för vad man sprider för dynga här i världen och hur illa man beter sig. Vad man sprider påverkar och har betydelse, i långt bredare aspekter och dimensioner än man själv förstår. Får man mycket negativ kritik som band, så blir påverkar en recension som går för långt extra mycket, så polisanmälan var nog lite ett resultat av det med. Bandet har ju ännu större medial genomslagskraft än recensenter har. Skulle dom använda sin genomslagskraft till att sprida samma uppsåtliga agg om olika personer och personers egenskaper, skulle dom drabbas av samma motreaktioner som recensenten (eller mer). Eller vad tror du?

Bra, att du nu håller med om att "Downs syndrom"-beskrivningen inte alls var någon opretentiös association, som du försökte manipulera folk till att tro. Likaså när du försökte skylla på moralpanik, vilket du inte heller tycks ha några invändningar emot längre. Du verkar även ha tagit förnuftet tillfånga när det gäller att barn behöver förstå självrannsakan, och insett att Takida kanske inte är så anmälningsbenägna trots allt. Att du fortfarande inte kan bekänna att recensionen - och de efterföljande reaktionerna - helt enkelt är resultatet av en mobbar-mentalitet, det kan bara ha med stolthet att göra. Om recensenten ska få använda vilka ord han vill, i debattens- och yttrandefrihetens namn, då ska omgivningen få göra detsamma (om hans recension m.m.). Till skillnad från dig (och Ulvaeus) så tycker de flesta här att yttrandefrihet ska gälla alla parter, inte bara att en part ska få yttra sig och resten ska hålla käft. Och blir folk bortskrämda av att alla parter yttrar sig öppet, så beror det alltså inte på en(1) part, utan på alla, på själva samtalsklimatet självt – ett klimat som i det här fallet anstiftades av Takida-recensenten. Att journalister ska få skriva i princip vad dom vill, total yttrandefrihet, det låter ju jättenobelt och fint - ända tills det drabbar dig själv eller din familj/barn. Alla skribenter är ju så samvetsgranna och ädla, eller hur? Tror du att din egna skiva skulle få en objektiv och saklig recension hos killen som recenserade Takida? Takida hade inte heller gjort honom nåt ont innan. "Och folk som läser det ni tex skrivit om mig, Gör så att den personen kanske inte skriver något i tråden eftersom vissa av er angriper direkt. Och då eftersom man inte vill skriva censurerar man sig själv, för att undvika bråk." *Och musiker som läser det recensenten tex skrivit om Takida, Gör så att de musikerna kanske inte publicerar sina alster eftersom vissa av recensenterna angriper direkt. Och då eftersom man inte vill publicera sina alster censurerar man sig själv, för att undvika bråk.*

??? Downs syndrom-detaljen har alltså inget som helst samband med ’slå ihjäl’ detaljen? Dom två yttrandena är två HELT fristående saker? Den ena är bara en helt nykter och normal association? medan den andra gränsar till hotbrott? I en och samma mening? Ingen som helst koppling till att resencenten Lindahl kallar Takida för radioterrorister och kallar deras musik för självmordsframkallande för ungdomar? Lindahl menar alltså att Takidas sångare ibland använder en röstklang som påminner Lindahl om rösten på folk som Lindahl är/var bekant med, folk med Downs syndrom? Det är alltså DET Lindahl vill förmedla, då han skriver att det är NÄR sångaren slänger in en dos Downs syndrom som Lindahl får lust vässa rakbladet för att ta livet av sig, alternativt mörda sångaren? Alltså, lägg ner. Bara lägg ner. Jag lovar dig, folk sitter vid sina skärmar just nu och skakar på huvet åt skitsnacket du kör med. Det är ju nästan Valle-klass på det här. Du kommer bara fastna köra fast ännu mer i dyn om du fortsätter. Det handlar precis om att man inte får kritisera recensenten. Vad klagar du annars på? Är du missförstådd kanske? Kritik mot det du tycker är inte legitimerad, kanske? Att se det du skriver i en annan synvinkel än din egen, det får man inte göra? Man ska bara förstå precis hur du menar och säga ”mm”? Rekordet att vända och vrida innehas nog av dig; du som försökte hitta på att Lindahls 'downs symdrom'-kommentar skulle varit en vanlig oskyldig association, till 'det läte som kollektiva släktet Down syndrom ger ifrån sig'. Du försökte även lägga över förvållan på de som kritiserar, försökte etablera att kritiken skulle grunda sig i moralpanik, när den i själva verket handlar om en recensent som är fördomsfull, fientlig och skadelysten, och låter sitt privatliv gå ut över andras alster. Du vart så pass engagerad, att du började bunta ihop alla som inte höll med dig till ”Ni”. Du framhäver recensenter ska inte alls behöva bedriva journalistik sakligt och förbehållslöst; istället ska folk bara ta skiten när det blir problem. Inte ens små barn ska behöva lära sig självkritik, objektivitet eller självrannsakan, tycker du, utan dom ska fritt få kritisera/anmärka på vissa människors ovanliga utseende. Du försvarar recensenten så pass att du t.o.m. diktar upp alternativa tolkningar till vad recensenten ska ha menat med sina ord. Du tycker att Takida är extremt anmälningsbenägna överlag etc etc … Kort sagt, det är inte populärt hos dig att man kritiserar recensenten. Men om man får kritisera Recensenten, och Dig, vad klagar du på i så fall? Du ifrågasatte ingenting. Du bara påpekade att du tolkar situattionen som en social paradox, och när du gjorde det så begick du samma paradox som du själv påpekade. Godmorgon till tillvaron som människa. Såhär har det alltid varit, kommer alltid att vara och ingen kan göra något åt det. Du (och Björn Ulvaeus) vill ta fram en slags ideologisk och pragmatisk anarki, där vem som helst ska få reagera hur man vill utan att omgivningen ska ha samma frihet att reagera. Allt som innehåller nåt mått av paradox och icke-linjäritet, ska liksom bara tas bort. Tjejen försökte scanna streckkoden på en matvara, det funkade inte. ”Gud vad jag hatar apparater” sa hon om den, medan hon tog upp sin älskade ringande mobiltelefon. Usch, sån paradox får man ju inte begå utan att märka det, för då får man skäll av dig, för det är paradoxalt, icke-linjärt. Vi kan smålé åt araber för att dom sällan äter gris, men själva kan vi verkligen inte tänka oss att grilla en Golden Retriever och käka upp den. Samma sak här, vidriga mänskliga paradoxala förehavanden eller hur? För att inte tala om alla som röker/snusar, som vet att det är väldigt skadligt och kan ta livet av en, men fortsätter ändå att använda tobak, av olika skäl, även fast dom flesta kan sluta. Hjäääälp, vad motsägelsefullt. Tjejer och killar har olika omklädningsrum. Skäms vi för våra kroppar och toavanor eller? Alla gör ju samma sak ändåså, alla går på toa, alla killar vet hur en naken tjej ser ut (och vice versa) … så varför ska vi ha skilda badrum och ombytesrum och vara rädda för varandra? Jag tycker den här utvecklingen är vidrig, gör oss alla till främlingar inför varandra .. blaha blaha blaha etc. Sånt här är ju bara drömskt och besserwisserskt flum, utan verklighetskontakt. Mänskliga tillvaron funkar som den gör, och ingen kan göras direkt ansvarig för det eftersom våra förehavanden formas och utövas omedvetet (undermedvetet). Så, get with the program.