Hellpig

Tja, musikaliskt är det lite si och så! Har lirat med ett coverband som just nu vilar över sommaren - kanske för alltid. Skulle vilja sätta ihop ett eget band med både covers & egna låtar modell ösigt värre men har inte längre kontakter nog för att göra det. Av de jag brukade lira med är det bara ett fåtal som är aktiva och ingen mer än mig som är lika jävla kåt på att lira... Vad det gäller Dressed to Kill-porjektet så lever det ännu, tro't eller ej! Jag började med slutmix, sedan skulle jag uppgradera Cubase - något fuckade ur så pass totalt att jag misstänker att endast en ominstallation av Windows löser problemet. Så jag bytte till Reaper! Sedan kom en dotter i maj förra året och inte långt efter det ett... nej, två hus ivägen. Flyttade ut på landet, där ett av husen delvis blir min nya studio inom något år, när allt är i ordning. Jag har datorn uppsatt temporärt men ingen riktig möjligt att spela in eller mixa för tillfället! 🙁 Så det dröjer innan det kommer slutmix av DTK men jag kan ju bjussa på den där råmixen med Burnie på sång i Rock and roll all nite: https://soundcloud.com/magnuscassersj/rock-and-roll-all-nite-rawmix

Jag vet vad jag tänkte när jag skrev det men det säger jag inte! 😄 I övrigt: Gibson Les Paul Standard/DeLuxe 1976 Greco Les Paul Custom Peter Frampton 1978 Ibanez DTT700 'Destroyer' ESP Phoenix II BeerCaster Takamine akke

Borde slås samman med redan existerande tråd på samma ämne. Trumvirvel. Plats för vass kommentar Mr...

Det var som ... Läste någonstans att skaparna/ägarna var sååå nöjda och att de tjänade så mycket pengar att de byggt en pengabinge för att kunna bada i stålarna 🙂

Det finns förresten en sak som den nya digital tekniken medfört - att man kan ge alla metalheads/hardrockers en rejäl hurril när de kommer dragande med sitt "ja, *valfritt metalbandnamn* spelar ju ialla fall på sina instrument och är så jävla duktiga". Ja, det är dom säkert men nu för tiden klipps o klistras det friskt i studion bland rockers åxå.

jag säger inte att du gör det ... men jag har stött på många personer, som när de hör 'gammal musik', förväxlar dynamiken med tamt och eller mesigt.Och så tycker man kanske när man lyssnat för mycket på dåliga moderna produktioner där man komprimerar skiten ur material och jagar nollan. Och lägg därtill att många idag lyssnar på musik i sin mobiltelefon och tror att det är en fullgod musikanläggning där man kan uppfatta alla nyanser lika bra som i ett hifisystem ... brring on the trout please!

J Ja, jag får nästan be om ursäkt i förväg. Men min personliga åsikt är ju att spotify suger getpung - för artisterna/upphovsmännen medan det är en trevlig lösning för den streamande konsumenten & helt lysande idé för ägarna av Spotify som nu antagligen blir lika rika som tidigare artister var. 😉

Man kanske inte ska peta med en pinne i ett getingbo men det är väl inte så j-a underligt att artisterna tar mer betalt för spelningar idag? Skämtlösningar som Spotify ger dem en spottstyver i ersättning etc. Go figure...

Läst & mitt intryck var att han är ärligare än de övriga men somligt får man sila bort. Rent spontant så där så framstår han ju (trots drogtokerierna) som den mest sympatiska personen av originalfyran - men det finns säkert någon annan som har en avvikande åsikt. Och då är den fel, kan jag väl redan här slå fast. 😉

Från Spotify verkar man ju inte tjäna särskilt mycket att dömma av klagomål från somliga artister. Radion vet jag inte, det är 20 år sedan jag hade en låt som spelades på radion och då var det ganska måttligt med airplay men då fick jag runt 10-15Tkr. Jaja, det finns säkert någon annan som sitter inne med mer uptodate information...

En till pedal kan man väl alltid använda? 🙂

Om jag skulle ranka dem så blir det nog... 1. Ace - grymt bra gitarrspel och många bra låtar och jag tycker inte att New York Groove är den bästa. Med tanke på vilken go' rockplatta detta är så var jag lite förvånad hur svaga hans solo/comet-plattor var senare. 2. Paul - många starka låtar och riktigt bra sånginsatser om än lite för mesig produktion. 3. Peter - soft så det förslår men inte alls så dålig som somliga menar. 4. Gene - ojämn så det förslår.

Les Paul är min "original favorit" men Firebirden har alltid varit ett dräggel-objekt. Så, förra sommaren fick jag chansen att köpa en ESP Phoenix till riktigt bra pris (helt ny till mindre än halva priset) så slog jag till. Den är inte lika snygg som originalet men en grymt trevlig gitarr: Åsså är jag svag för Explorer också... inte spriten.

Verkar bra, är ganska rejält besviken på en del nya produktioner. Hört digitaldist på köpt album från band med skivkontrakt. Jättetrist o ja, jag är helt övertygad om att det är stor kvalitetsskillnad mellan nu och då. Man lyckades få bättre inspelningar med sämre (?!) utrustning tack vare större kunnande förr.

Det finns säkert flera men The final countdown skulle komma väldigt högt upp på min lista. Den där fåniga fanfaren och Tempests röst ger mig kalla kårar.

Apro på de där exempeln i början... det fanns en webbsajt dedikerad med såna exempel för kanske 5 år sedan. Skapad av ett fan som tyckte mest att det var kul, om jag minns rätt. Sedan en dag var den bortagen - frivilligt av killen som skapat den - på begäran av Håkans skivbolag, återigen om jag minns rätt. Go figure.

Välkommen!

Jaha. Då får jag väl börja kalla dig för "lilla gubben" så där lagom nedlåtande vid framtida eventuella samarbeten.

Det finns inte alltid anledning till att hänga ut skälet publikt.

Kul att följa era studioeskapader och bra som /&%* låter det med!

Kul o lärorikt, tack!

Enkelhet upphöjd till perfektion! 😄

Denhär var jag sugen på ett bra tag, tycker det är en riktigt läcker tele... http://www.thomann.de/se/fender_jim_root_telecaster_flat_white.htm Kanske kan vara lite inspiration?

Vrid inte upp mig på Mötley Crüe-temat. När de var som mest poppis så blev Mick Mars utnämnd världens bästa gitarrist i Guitar World (tror jag det var). Då spontankräktes jag rätt ut över tidningen och köpte aldrig mer den. Och feta trumljud som är dränkta i reverb (nu tänker jag 80-tal och inte just på din länk KWS, eftersom jag inte har Spotify) är inget för mig. Men det finns ju några 80-tals-album som faktiskt är riktigt bra. Screaming for Vengance är ett och apro på pipa så kan man ju nämna Aerosmiths Permanent Vaccation. För att inte slänga sig med The Cults Electric, mitt i det neonfärgade pudelrocksåttiotalet kommer ett popband och gör en sjuttiotals-retro-hårdrocksskiva som är helt grym. Då blev det en mental spontanejukalation för mig som gick omkring i utsvängda jeans i protest mot själva 80-talet. 🙂

Håller med dig om Halford men det där låter pick. Menar ingen diss men jag var allergisk mot 80-talet redan på åttiotalet. 😉