wonderboy

Bra, Slaptap! På dem bara! Jag hejar på Dig! 😳

Boken heter "A Nice Morning Drive" av Richard S Forster. Jag tror Du skulle uppskatta en skiva till, "Counterparts". Den kom -96, tror jag. Fantastiska låtar och texter på temat "beståndsdelar". OT, kanske det men samtidigt ett låt- och text-skrivartips! Neil Peart har på ett antal skivor använt sig av olika teman för textsnickrandet.

😳 Ja, Slaptap, jag kan bara hålla med..... Hur långt har Du kommit? Har Du hittat någon hemsida och skrivit på något, eller?

Det låter spännande! Lägg upp en demolåt vetja! 😉 Jodu, Joachime, det skulle smaka det! Kolla in följande tråd så förstår Du vilka oöverstigliga(?) hinder som gör att jag vare sig lagt upp trumexempel eller hela låtar. https://www.studio.se/index.php?act=ST&f=2&t=6368

Ja, Hammagrella! Gör Dig själv en tjänst! Med Din ypperliga musiksmak i övrigt kan jag garantera Dig en upplevelse utöver det vanliga om Du ger ovan nämnda skiva ett par-tre lyssningar. Den första skivan med Bruford och Holsworth är ju den som man "ska gilla" men så är det inte för mig. Det är såkul att höra "dragkampen" mellan Wettons popinriktning och Jobsons progressiva inriktning. Vad jag förstått så är det bl a denna dragkamp som så småningom ledde till deras splittring. På liveskivan finns två nya låtar. Den ena av dem bra, den andra rätt kass. Att döma utifrån dem ger dock vid handen att Wetton höll på att vinna kampen. Han har ju bl a gjort ett par soloskivor med popinriktning men där han inte lyckas nåt vidare, enligt mig.

Råkade sända två gånger, stereoläsning, någon?

Hej igen! Det här med låtskrivande är ju det som jag tycker är allra roligast, märks det? Prova att ändra upplägg på låtar. Låt det börja med t ex sticket a´capella eller att den där synthslingan som kommer in i sista refrängen får börja hela låten. Det finns ju faktiskt t o m en hel del hitlåtar som har blivit hitar trots/ tack vare att de vågat bryta upp den gängse principen för hur hitlåtar skall vara uppbyggda. Legenden säger att synthslingan till "Final Countdown" från början var en grej som någon nattklubb i Sthlm hade beställt av den gode Joey. När portarna till discot öppnade framåt natten så skulle det pampiga introt gå igång. Jag vet inte om det någonsin blev så men Joey gjorde ju en låt av eländet istället, så...... När Rush höll på och tråcklade med Tom Sawyer gick det undan ända tills de kom till ett ställe där de tyckte det var dags för något slags gitarrsolo. De kände att låten behövde någonting där som skulle tjäna som ett slags signatur-feeling, nästan som en låt i låten. Efter mycken tankemöda kom Neil Peart med den briljandta idéen: "Hördu, Geddy, den där skitslingan som Du brukar köra när Du rattar in ljud på de monofoniska syntharna då vi soundcheckar, hur är det nu den går?" Resten är historia. Lyssna efter textraden "...And the space he invades, he gets by on you..." En synthslinga kommer in. gitarr och trummor kompar, rätt vad det är tar basen över synthslingan och sen bär det iväg!!!! En av Rush största hitar! En mer annorlunda hit får man leta efter! På samma skiva, "Moving Pictures", finns en instrumental låt, YYZ. Detta är/ var den internationella koden för Torontos internationella flygplats. När det fanns klisterlappar på väskorna med dessa bokstäver på, vistte Rush att nu bar det av hemåt. Låten börjar med att Neil spelar triangel, sen kommer Geddy och Alex in. De spelar den morsekod som flygledartornet på Torontos flyplats sänder ut! Jag kommer inte ihåg om det var de låga eller höga tonerna som markerar lång/ kort men detta skrev Neil om i stitt nyhetsbrev till fansen det året. Hajjar Ni? Vad som helst kan bli en idé till en låt, hurra!

Förlåt. alla! Jag måste bara..... Sparks - Propaganda, kan det bli bättre? Nej! Supertramp- Crime Of The Century, kan det bli bättre? Nej! Tack för dessa, Hammagrella! Sen måste UK nämnas. Deras "Danger Money" kom mitt i värsta punkvågen och dog en grym drunkningsdöd. Musiken är fantastisk, bättre än första skivan. Sen begav de sig ut på turné. Då spelades liven "Night After Night" in och då får man verkligen höra herrar Jobson, Wetton och Bozzio gå loss. Tre gubbar, ingen gitarr, massa oändligt bra musik och artig japansk publik som är i extas!

Bra sagt, Hammagrella! En sak till: Ni som ofta upplever att Ni kör fast efter några takter, kontakta någon annan Du känner som gör låtar. Det fräcka är att denne behöver inte jobba inom samma genre som Du själv. Spela upp Dina snuttar för honom och så spelar han upp sina snuttar för Dig. Det är görsköj att skriva med någon annan och man får helt nya infallsvinklar!

AC/DC: "Mistress For Christmas" känns angelägen och texten, med dess fromma förhoppning, måste ju ligga helt rätt i tiden, eller?!

Ja, jag kan tänka mig att en hel del inte tycker de hittar "sin" genre här. Jag tryckte på "metal" fastän jag nog snarare hade velat kalla det jag håller på med som "regressiv, progressív, pretentiös artrock utan den tekniska ekvilibrismen som verkar vara en förutsättning för att få lira den j-a skitmusiken"-stilen!!

Känner igen mig precis, Dumb Dan! Men just det Du själv skriver är receptet på att komma ur det invanda. Börja beställa saker av Dig själv. För min del började det här tänket när en teaterförening kom och frågade mig om jag kunde göra en avslutningslåt till deras föreställning. De hade ganska konkreta tankar om vad de ville ha. Texten till refrängen fanns redan. De ville ha en ballad som började lugnt och som slutade med tonartshöjning och hela faderullan! Inget nytt under solen kanske men jag hade aldrig gjort en låt som var ens i närheten innan. Faktum är att det var skitkul att jobba med en låtbeställning med deadline och allt. Sen blev jag tillfrågad om att göra ett ledmotiv till en amatörfilm och all annan musik i densamma. Det blev också nåt helt annat än vad jag någonsin skulle göra själv. Det har också berikat mitt eget låtsnickeri. Tankesätt, erfarenheter och nya lösningar på gamla problem har följt med in i mitt eget pulande. När inspirationen tryter så ger jag mig själv uppdrag. Exempel på sådana uppdrag som har lösts, mer eller mindre bra är: "Gör en låt med ös i verserna men med lugn refräng", "Gör en låt helt utan gitarrarrangemang" (Är själv gitarrist), "Låt låtidén komma ur en trumtakt" (Brukar börja med en sångmelodi), "Gör en låt med popvers, rockbridge och metalrefräng" etc. Det är skitkul. Ibland tycker man att det blir bra, ibland mindre lyckat. Dock finns det spår av detta i annat som jag gör och jag upplever att jag får mer kunskap och inspiration av detta. Det mest revolutionerande uppdraget jag givit mig själv var: "Gör en låt HELT färdig i huvudet UTAN att någonsin ens testa minsta lilla grej på något instrument förrän låten är klar inkl text". Varför detta krångliga och löjliga uppdrag? Jo, jag var på repövning i tre veckor! Jag höll på att avlida och kände jag var tvungen att sysselsätta huvudet med någonting som kändes vettigt för mig. När jag sprang och körde omkring i de halländska skogarna såg jag ofta ljuskäglan från en fyr, några mil längre bort. Det såg rätt maffigt ut när den svepte genom skog och äng nattetid. Det blev upprinnelsen till den låten och när jag kom hem tre veckor senare så testade jag den på piano och gitarr - det funkade! Sen dess gör jag nästan bara låtar i huvudet. Någon gång kan jag inte hålla mig utan vill testa på gitarr. Dock känner jag mig friare i mitt låtpulande idag än vad jag gjorde förr. Repövningen 1986 är en klar skiljelinje för mig i hur min lilla musik låter. Ingen mer än jag bryr sig egentligen, men jag bryr mig desto mer! Mitt lilla råd till Dig som kört fast: Utmana Dig själv att skriva något väsensskilt från det Du brukar göra. Du ska inte vara rädd. Det kommer inte att bli så att allt Du skriver framöver kommer att bli dansband bara för att Du gav Dig själv i uppdrag att skriva en riktigt kramgo låt!

Ja, nu fattar jag varför ingen kommenterat mitt inlägg om "Enter Protools". Vad ska vi med den till? Vi har ju Aolson!!!

Grym!!!!! Hur kunde jag glömma den? Kanske för att det gjordes en hoper "heta vax" på 70-talet ändå?

Gör som Demoniqus skriver så blir det bra. Jag tror Ditt problem kan vara att Du ännu inte komprimerat rapparna. Ena stunden kan då en av dem vara jättehög och så kommer nästa in och så blir det lite lägre. Demoniqus kan säkert Ditt program men kolla också om Du kan lägga en gemesnam kompressor på Groupchanneltrack istället för en på varje separat kanal.

Instämmer!

Började också med blockflöjt ett år på 70-talet. Sen gitarr via kommunala musikskolan. I högstadiet fick jag egen nyckel till skolans "rockrum". Jag var ensam användare av det men lyckades till slut locka två kompisar att spela bas resp trummor. Första gången jag kom i kontakt med synthar var inte förrän på gymnasiet. Den första synth jag själv spelade på var en Moog Taurus-pedal!!!!! Det var alltså en synth som man trampade på med fötterna, både för att spela på och för att byta ljud. Den var grym! La jag en A-ton med den, framstod elbasen plötsligt som en banjo!!!! Har också spelat in ett flertal gånger i både 8, 16, och 24-kanalsstudios med rullbandare långt innan det lyftes in datorer. Måste säga att Ni som inte spelat in på bandare nog inte riktigt inser hur datorerna förenklat musikinspelning. Jo, jag vet att det kan vara mycket meck med trilskande program och hårdvara. Jag menar just i själva inspelningsförfarandet. De produktioner som vi alla har möjlighet att göra idag, var några få förunnade för bara några år sedan.

Se där, någon som hade träffat myten, kul Antont! Jag har en bekant som fick lov att hälsa på när Bruce filade på någon inspelning i USA. Kompisen blev lite skärrad när han kom in i kontrollrummet. Volymen var öronbedövande och allt stod på rött! Bruce enda kommentar när detta med "det röda" påtalades var: "It sure sounds fine to me!" och det gjorde det ju! Kompisen kommer dock inte ihåg så mycket från sitt besök eftersom han var i chocktillstånd, ändock pratar han ofta om just detta möte! 🙁

Kolla vad bl a Studio skriver i senaste numret om Logic 7, nuff said!

Japp, han och ingen annan! Jag köpte en soloskiva med honom någon gång på 80-talet. Där fanns ett par bra låtar men som helhet var den kass. Dock var Gary Moore med på gitarr och det var här jag upptäckte honom. Han fullständigt kokar här! Detta var innan han tröttnade. Minns inte vad Gregs soloskiva hette. Geniet i ELP var ju Keith Emerson.

Jättebra förslag hittills, håller med om dem alla. Vill bara komplettera lite: Tommy Bolin: "Teaser" Soloalbum med gitarristen som ersatte Ritchie Blackmore i Deep Purple. Här finns hårdrock, fusion, ballader, samba mm utan att det känns splittrat. Vilka låtar! Vilken gitarrist! Jan Hammer, Toto-gubbar, Glenn Hughes, Narada Michael Walden m fl gästspelar. Ett måste för Dig som gillar bra låtar oavsett genre. RIP, Tommy! Emerson, Lake & Palmer: "Brain Salad Surgery" Ibland är ljudkvalitén så bra att det skulle dröja många år innan någon annan kom upp i samma nivå! Fantastiska låtar! Alltifrån gamla hymner som fått stenfräcka arrangemang via nyarrangemang av klassisk musik och egna kompositioner. De är på höjden av sin karriär här. Detta var på en tid när musik var gränslös och det var tillåtet att göra vad som helst och ELP gör det! Keith Emerson måste snarast upphöjas till keyboardgud. När alla andra skrattade åt synthar, började han att utforska dem på allvar. Hans insats för synthen kan inte överskattas. Han spelar som en besatt på denna skiva och han fixade det även live, utan presets! Greg Lake sjunger bra här och trakterar basen oklanderligt. Man kan t o m överse med Carl Palmers tempoåkningar upp och ner vid ett par tillfällen. Gör Dig själv en tjänst, lyssna en gång på Jerusalem, Toccata nr ? (har glömt numret) och ge Dig själv en chans att höra musik Du inte trodde fanns. Rainbow: "On Stage" Ett par av låtarna sträcker sig över en hel skivsida, ändå vill man inte att de ska sluta. Dio, Blackmore och Powell (RIP) i absolut högform. Perfekt blandning av struktur och improvisation. Finns det folk inom rocken idag som kan improvisera överhuvudtaget? Ser fram mot listor gällande senare decennier också!

Bara för säkerhets skull. hur har Du kopplat? Är det elgitarr med dist Du tänker lägga, eller vad?

Öööh, stereo någon???? Nähä, inte det.......

Var inne på K:s hemsida. Enligt den finns K II och III på CD. Saxat från hemsidan: 1971 resa mot okänt mål SRS 4605 finns på CD: SRSCD 3606 1973 kebnekajse ll SRS 4618 finns på CD: SRSCD 3608 1975 kebnekajse lll SRS 4629 finns på CD: SRSCD 3609 1976 ljus från afrika SRS 4636 1977 elefanten SRS 4642 1978 vi drar vidare 2004 live tanto 14.2.04 finns på dubbel-CD

Fy fasiken, vilka LAGOM roliga förfester det måste vara hemma hos Vallhagen! Spelar Du såna låtar så kommer jag dit direkt, grymt! All fear the sentinel!!!! 😆