AnthonyS

De motsvarar i alla fall mina krav... 🥰

De kanske är trötta på att alla driver med deras njurdesign 🙂 Vi borde faktiskt prata om Axe-Fx Standard och inte Ultra när vi pratar prissättning. Det skiljer ändå 5000:- modellerna emellan. Grejen är att jag misstänker att många som springer iväg och köper en Axe-Fx skulle bli nöjda med en Pod HD också. Det är så mycket av det där som bara sitter i huvudet. Jag är tyvärr precis likadan själv emellanåt. Kostar en Axe-Fx Standard 16000:- måste den ju vara 11000:- bättre än en Pod HD500 (som ändå är den värsta podden) för 5000:- tänker man. Men ÄR den verkligen det? Finns det inget annat jag skulle kunna lägga mina 11000:- på till min studio eller till min gitarrsamling som skulle kunna göra lika stor eller större skillnad för mig som gitarrist än kvaliten på omvandlarna i Axe-Fx eller de 55 extra förstärkarsimuleringarna jag får för pengarna? Nej, jag tror att detta kommer att röra om i grytan. Om inte annat så hoppas jag det, så priserna går ner lite över lag.

Vad menar du? Är det orimligt att lägga 22000 på en gitarrförstärkare?

Det gör det nog. Jag tror man ställt in siktet på Eleven Rack och Axe-Fx, framför allt Axe-Fx. Ska bli väldigt intressant att se hur detta påverkar prisutvecklingen på dessa prylar. Axe-Fx är ju hur man än vänder och vrider på det en ganska daterad produkt, som saknar flera självklara saker som USB-anslutning och hörlursuttag. Med det inte sagt att den är dålig, men det blir nog svårt för Fractal att motivera sin prissättning när konkurrenterna blir bättre och bättre. Men å andra sidan är nog de flesta som köper en Axe-Fx Ultra väldigt målmedvetna och har ett tydligt syfte med inköpet. De flesta som köper en Pod HD är nog kidsen och de sansade hemmajammarna (med de inte sagt att de är mindre målmedvetna, men de är inte Steve Vai eller John Petrucci), och kidsen och hemmajammarna unnar jag sannerligen bra modellering för rimlig peng.

Låter som om den lilla förstärkaren (som förstärker signalen från de aktiva mickarna) i gitarren skulle kunna gått sönder.

Det var en härlig tråd...

Välkommen!

Kul ämne! Jag jobbar just nu, och sedan några år, stenhårt på mitt gitarrspelande, och kan bara stämma in i vad som redan sagts; öva, öva och öva! Vill du bli duktig så är det inte trettio minuter tre gånger i veckan som gäller, utan det är flera timmars övning så ofta du bara kan, så ofta du orkar och har lust. Det finns några enkla saker att tänka på, som fungerat bra för mig. För det första; skaffa meteronom! Då kan du enkelt klocka dina framsteg, träna på att följa udda rytmer och träna upp synken mellan höger och vänster hand. Börja alltid så långsamt så du kan spela det du övar helt perfekt. Det andra som jag upptäckt gör enor skillnad för mig är att fokusera på ett mindra antal saker i taget. I somras till exempel, fokuserade jag uteslutande på min plektrumteknik, med allt vad det innebar. Jag planerade en övningsperiod som sträckte sig från första juni till sista augusti, och bestämde mig för att under den perioden är det hastighet, synkronicitet och precision jag fokuserar på. Efter oändliga timmar av kromatisk akrobaitk i alla tänkbara mönster över gitarrhalsen är jag snabbare, mer exakt och stabilare än jag någonsin varit innan. Poängen med den lilla historien är att du enligt min erfarenhet får betydligt bättre resultat om du delar in din övning i mindre delar, och bestämmer dig inför varje övningssession vad du ska göra. Bestäm dig redan innan en tvåtimmarssittning för vad du ska göra, ex. "Idag ska jag öva på mixolydisk skala, och på min plektrumteknik", eller "idag ska jag lära mig det där riffet från låten XXXXXX med YYYYY, och dessutom fundera ut varför det låter så bra; vilken skala använde de, vad förekommer för spännande intervall osv", eller varför inte "idag ska jag lära mig hur sus4-ackord fungerar och vad de är och hur de låter". Jag förespråkar det konceptuella lärandet (helt enkelt för att det fungerar bäst för just mig); jag lär mig väldigt sällan låtar rakt igenom, eller andra gitarristers solon från början till slut. Hör jag ett bra solo vill jag veta varför jag tyckte det var bra och vad exakt det var jag gillade. Vad gjorde att slutet fick sån enorm tension, varför rös jag av just det där arpeggiot osv. Då kan man implementera det man gillar i sin egen spelstil. Å andra sidan är det inget fel med att planka andras grejer i övningssyfte, då kan man utvecklas tekniskt på köpet. Ett annat hett tips är att lära av andra, med hjälp av videos och lektioner i tidningar osv. Att skaffa en livs levande gitarrlärare är en kanonide om man tycker att man har råd, och någon sådan fortfarande finns kvar i närheten. Jag brukar ofta, när jag får slut på ideer eller tycker jag kört fast slå upp en gammal Guitar World eller dylikt och bara välja en lektion på måfå. Då får man ofta ideer och input man inte skulle fått annars, och det är alltid utvecklande. Våga kliva utanför din egen genre! Sist, men inte minst; HA KUL! Ge dig ut och spela med andra, och rata aldrig andra musiker p g a att de gillar eller spelar andra saker än du. Ett par timmar med en vistrubadur kan ge mycket mer för en metalshredder än en helkväll med den gamla vanliga shredpolarn (vistrubadurerna brukar alltid kunna så jäkla konstiga ackord och är ofta otroliga rytmgitarrister). Och avsluta alltid en lång övningssession med att bara jamma, spela vad du vill, låt fingrarna flöda fritt över greppbrädan. Det är ingen ide att lägga ner en massa timmar på att öva om man aldrig får njuta av sina landvinningar. Helt plötsligt märker du att dina fingrar börjar springa iväg över gitarrhalsen när du spelar över ditt favorit-backing track (eller med polarna), att de blixtrar iväg i snygga fraseringar och att ditt vibrato inte längre ylar halvfalskt och plågat, utan att det får din själ i gungning och dina mungipor att streta mot taket. Det är då du skördar frukterna av att du övat 🙂

Ok, då förstår jag vad du menar. Ja, att du inte tyckte de lät bättre är definitivt ett legitimt skäl 🙂

Jag tycker att det är viktigt att förbättra mina färdigheter för att det får mig att lättare kunna förverkliga de ideer jag hör i mitt huvud, och för att det gör mig till en bättre musiker när jag spelar med andra. Dessutom tycker jag att det är kul när jag kan öka en riktigt svår passage med fem bpm och ändå spela den felfritt. Är man inbiten gitarrnörd så är man. På gymmet går jag för att jag mår bra av det - dessutom tycker att det är jävligt kul. Jag har ingen övervikt att träna bort inför sommaren, jag sköter om min kropp. Du kan gärna dra det till att jag vill ha större muskler för att få bekräftelse (det passar ju ganska bra in i ditt resonemang menar jag), men jag förväntar mig ingen berömmelse på grund av min kropp direkt... Deras bilar är inlåsta i verkstaden en hel del faktiskt, har inte riktigt fört statistik över hur frekvent de körs. Jag skulle vilja säga såhär; i musikbranschen (i den form vi nu känner den) kommer det alltid att finnas plats för de som verkligen har något unikt och högkvalitativt att leverera OCH klarar av att utmärka sig i den benhårda konkurrensen - resten är dömda att gnälla på internetforum...

Jag förstår din poäng, men delar verkligen inte din syn på vad musik är och vilken betydelse det har för mig som utövare. För mig är musiken en form av avslappning, det är min konst och mitt stora intresse. Den kan försätta mig i ett snudd på meditativt tillstånd och jag får utlopp för stora delar av min kreativitet genom att skriva och spela in musik. Dessutom är det ett intresse jag kan dela med andra, genom att spela med dem eller för dem. Jag kan ägna mycket tid åt att förbättra mig på mitt konstutövande, och jag finner lika stor njutning i att lyssna på andras musik som när jag skriver och spelar min egen. Kort och gott - jag har världens bästa intresse. Jag har aldrig förväntat mig att tjäna en enda krona på det, och jag har heller aldrig sett det som ett problem att inte kunna leva på musiken. Som någon annan sa; man går väl inte på gym för att nödvändigtvis bli nästa Mr. Olympia? Jag har vänner som lägger ner extremt mycket pengar och tid på sina bilar, men de förväntar sig inte att bli nästa Michael Schumacher. Jag har andra vänner som målar, utan att tro att de ska bli nästa Michelangelo, jag känner folk som skriver mycket utan att förvänta sig att någonsin bli publicerade. För alla är inte berömmelse och erkännande målet - det är i själva utövandet som passionen ligger.

😆

Bara att stoppa in något mjukt innanför luckan på baksidan och skruva fast den.

+1

Är en mikrofon för 3000 billig skit?

Ett hett tips är att kolla med Brittiska Digital Village, dv247.com. Jag har alltid blivit kanonnöjd med dem och deras service, och pundet ligger riktigt lågt nu.

Jag frågade redan i den tråden varför prisskillnaden inte kan motiveras. kan du tänka dig att berätta det för mig nu? 🙂

Då får du bjuda hem stråkorkestern till vardagsrummet. Annars går det inte. Det finns alltid begränsningar på vägen mellan framförandet och vad som sedan återges hemma idin anläggning. Det skall väljas mikrofoner på plats, det skall eventuellt mixas och poleras innan det mastras, och sen ska det spelas upp hemma i din anläggning. Lägg därtill placeboeffekten som gör att du automatiskt idealiserar det ljud du hör på plats framför orkestern, och som också gör att du ställer in dig på ett ljud fullt av begränsningar när du lutar dig tillbaka för att lyssna hemma. AKG k701 är ett hett tips, och den ligger bra i pris eftersom efterföljaren k702 också finns ute i handeln.

Absolut. Men att sitta och öva fem timmar i sträck är inte fel i sig. Men visst, där är vi helt överens. Den som ändå hade fem timmar i sträck att spela bort oftare än en gång i månaden... 🙁 Däremot håller jag inte alls med om att det är meningslöst att öva teknik. Visst, det är en jättevacker tanke att bara spela vad man vill och utvecklas på det sättet, men att utföra diverse olika fingerövningar, kromatiska skalor och dylikt hjälper våra muskler och nerver i händerna att koordinera sitt samarbete mer effektivt. Jag har aldrig märkt av att det har påverkat mitt solospel negativt. Snarare positivt, för nu kan jag mycket lättare förverkliga de ideer jag hör i huvudet, utan att min egen långsamhet står i vägen. Den nybörjare som inte lägger fokus på teknik, i någon grad, tycker jag begår ett misstag.

? Varför inte? Om han har tid och vill, vad kan då vara mera lämpligt?

Det enda som fungerar är övning, övning och övning... Ex: Jag ville ta min plektrum-/högerhandsteknik ett steg längre, och spenderade därför en betydande del av min lediga tid i somras (övningsperioden löpte hela juni-juli-augusti) med att öva plektrumteknik med och utan meteronom, över olika strängmönster, kromatiskt, i skalor, horisontell och vertikal positionsförflyttning osv. Hårt jobb är det enda som fungerar, och belöningen har kommit nu i höst när mitt solospel och min frasering tagit sig ett steg längre. Visst, det var mekaniskt och föga inspirerande stundtals när jag övade som hårdast, men det är så man uppnår resutat och utvecklas i den tekniska delen av sitt musicerande. Men vad du gör, glöm aldrig att ha roligt när du övar och alltid vara noga med att emellanåt lägga undan meteronomen och reglerna och bara LIRA! 🙂

Helt sant. Tack Åke! Problemet är att jag har en närmast neurotisk föreställning om att det i min rigg ska finnas så absolut lite plast och mellankontakter som möjligt... Jag blir liksom nervös av såna grejer 😕

Om du avregistrerar dig vill jag paxa ditt nick 😉 Men gör inte det. Det behövs fler rockers!

Haha, ja vilken tur! Den passar ju perfekt i våra svenska uttag 😉 Då är det ju grönt att beställa stärkaren och dunka i en Svensk nätsladd. Bra!

Hej, Är på g att beställa ny gitarrförstärkare från England, eftersom jag handlat där en del tidigare och därför får en busbra deal. Det slog mig dock, som en blixt från en klar himmel, att jag inte har någon aning om hur Engelska vägguttag eller kontakter ser ut. Passar en Engelsk nätkabel i ett Svenskt uttag? Nätspänningen är väl den samma, så transformatorn är ju identisk. Då borde det väl vara så enkelt som att bara byta till en Svensk nätsladd, eftersom det rör sig om standardiserad femkantad nätkabelanslutning i stärkaren? Tack!