AnthonyS

Jag skulle rekommendera en standard till, eller en American Deluxe. Jag hade en sådan Tele, och det var ta mig tusan en av de mest behagliga gitarrer jag ägt. Du kan ju känna på en strata med annan greppbräda än vad du har nu, testa olika mickar etc. American Deluxe har dessutom mattbehandlas hals, vilket är mycket skönt. Jag har också varit intresserad av en Road Worn, men när jag granskade dem på nära håll tyckte jag att detaljarbetet var så jäkla taffligt utfört.

Jag rekommenderar ett par bättre lurar framför halvdana monitorer när det är dags att mixa. När du trackar däremot kan du köra på enklare högtalare. Ett tag, under en väldigt digitaliserad fas i mitt musicerande, trackade jag allt genom en bättre HiFi-anläggning. Det funkar det också!

Jag kanske uttryckte mig otydligt: du behöver absolut inte stänga av några pedaler för att sätta på några andra. Men OM du skulle vilja stänga av exempelvis ditt långa reverb och ditt delay och ditt chorus när du byter från ett rent ljud, för att istället sätta på exemplevis ett kortare reverb och en distpedal och en flanger till ditt lead-ljud kräver det viss akrobatik med fötterna. Och det kan vara lite bökigt, absolut. Jag spelar alltid med minimalt antal pedaler live. Fast vissa måste man ha, så är det bara 🙂

Trycker du på en pedal är den aktiv, oavsett om pedalerna runtomkring är "på" eller inte. Varje pedal sätts av och på var för sig, oberoende av de andra. Vilka pedaler du vill ha aktiverade samtidigt är helt upp till dig. EDIT: Om du tänker använda en hel del olika effekter på ditt pedalbord kan det vara stor ide att titta på någon form av multieffekt istället för att köpa en massa olika pedaler. Då får du flera effekter i en låda, och slipper kopplandet och steppdansen när du ska stänga av två pedaler och sätt på tre andra mitt i en låt. Men det är en smaksak. Att samla på sig ett gäng pedaler är jättekul 🙂

Tiny Terror är bra. Men den är för vek i disten om man mestadels spelar dödsmetall. Det är ett återkommande problem för små rörhäckar. De låter jättebra upp till ac/dc-nivå. Sen blir disten mer sprucken än musikalisk, och det är svårt att få feta, sköna metal-mattor. Tyvärr.

Håller verkligen med föregående talare om att prova flera olika stärkare. Men jag är en envis riddare av nödvändighet före rör-dyrkan, och vet av egen erfarenhet att även små rörcombos är svåra att få att låta bra i lägenhet och liknande sammanhang. Flexibiliteten blir också lidande, utan tvekan...

Japp, de är skitbra. Jag önskar att det funnits så bra modellerare när jag var n00b. Min generation blev istället offer för Marshalls Valvestate-serie... 🙂

Vox Valvetronix-serie är prisvärd och innehåller många bra ljud. I din prisklass hade jag nog satsat på bra mångsidighet istället för att prompt satsa på rör och sedan vara fast med ett fåtal olika ljudalternativ. Man får bra modelleringar för liten peng idag.

Jag tycker över lag att folk är väldigt osympatiska i sitt sätt att annonsera. Priserna är idiotiska, att överhuvudtaget ställa frågor angående det idiotiska priset är förbjudet och det impliceras gång på gång att prylarna har diffusa samlarvärden, att de "enligt kännare är bättre än modellen som kom efter" osv. Helt galet. Folk tror glömmer bort att Sverige är en väldigt iten annonsmarknad och att priserna folk är villiga att betala här är något helt annant än vad priserna kan vara på andra håll i världen. Som Guitar Player Magazine en gång skrev (och det går att applicera på mycket mer än bara gitarrer): Thirty years of playing does not make a mediocre instrument better.

Hej Vahid! Grattis till ett utmärkt val av hobby 🙂 Jag har inte mkt tid, så svaret blir kort och snabbt. Jag skulle rekommendera en ordentlig stationär Mac, jag kör själv på Mac+Logic och trivs hur bra som helst med det. Det ena är egentligen inte bättre än det andra, så när det kommer till val av datorplattform är det ganska mycket en fråga om tycke och smak. Jag skulle rekommendera ett FireWire-baserad ljudkort, dels för att USB-portarna har en tendens att gå åt som smör i solsken när man samlar på sig studioutrustning, men framförallt pga den högre bandbredden. De flesta inspelningsprogrammen har bra mjukvaruinstrument redan från början, så en MIDI-Keyboard tar dig väldigt långt. Här skulle jag varmt rekommendera Novation, som jag använder själv. Monitorer är också det en fråga om tycke och smak, själv är jag väldigt förtjust i Adam A7X, men även Genelec gör utmärkta monitorer. Jag skulle nog rekommendera ett par enklare monitorer och ett par finare lurar till att börja med, om du inte tänkt lägga en slant på akustiken i ditt musikutrymme - dålig akustik gör att fina monitorer ej kommer till sin fulla rätt. Bra lurar däremot, är alltid bra lurar. Mickar finns det hur många som helst av, i alla tänkbara prisklasser och modeller. Jag själv gillar kombinationen Shure sm57 och Sennheiser MD 421 väldigt mycket. Men så spelar jag mest in gitarrer av olika slag. Jag sparar just i detta nu till en Royer 121, så en vacker dag blir det en sådan. Vitigt att förstå i början av sin studiokarriär är att nästan varenda studio har vuxit fram organiskt - man behöver absolut inte ha allt man vill ha på en gång, utan man kompletterar efter hand och börjar med det nödvändigaste (ungefär det du har listat). Det ligger en väldig tjusning i att gå och längta efter nästa inköpt. Och nästa. Och nästa... 😉

Håller fullständigt med. Och det är en åsikt jag fått försvara med näbbar och klor. Det finns en väldig motvilja bland gitarrister när det kommer till att erkänna hur bra många simuleringar faktiskt låter. Känslan fattas helt klart (iaf på datapluggarna. Axe-Fx och Eleven Rack är i det närmaste identiska med en riktig när det kommer till "känslan", i min mening) men ljudet är ofta ruggigt bra.

Ryck alla sladdar som går till gitarren, sätt dig med meteronomen och lira helt akustiskt med din elgitarr. Det började jag med för kanske fem-sex år sedan, efter att nästan bara öva förstärkt, och det har tagit mig mycket långt i mitt gitarrspel. Kul att du spelar in när du lirar, det är ett bra sätt att utvecklas det också. Lyssna, analysera och fokusera på några grejer i taget. Sen är det bara att låta tiden ha sin gilla gång och LIRA 😄

Ah. Det förklarar nån dynamik-glitch jag tyckte mig höra. Ett tips är att göra allt mellan himmel och jord för att nita solot i en tagning. Då låter det ofta mer levande och tilltalande. Det kan vara en riktigt pain in the a**,men jag tycker alltiddet är värt det.

Kanonkul musik! Underbart att höra fler än en själv som älskar att plugga in och BRÄNNA GREPPBRÄDA 😆 Jag tycker den processade känslan är grym, det ska låta "maskin" om sådana här produktioner. Solot är kul, men (och här flikar jag in vad jag tycker om solot utifrån hur jag själv brukar skriva mina egna) jag tycker att solot är väldigt bundet till taktslagen från början till slut. Det är i sig absolut inte negativt, men jag hade älskat att höra några riktigt ilskna alternate picking-bursts som gick rakt igenom takter och taktslag och inte följde beatsen lika fast som nu. En eller ett par riktigt långa neck-runs hade också gett lite mer Yngwie-flare åt ditt redan grymma solo 🙂 ROCK ON!

Och här trodde trådskaparen att man skulle kunna starta företag i Jantesverige utan att någon skulle komma och berätta för honom att det aldrig kommer att gå och hur dålig iden är. Jag önskar återigen trådskaparen all lycka med butiken, spyr över folks attityd gentemot dem av oss som vågar satsa på det de tror på och lämnar tråden. En sån här tråd ska vara full av "lycka till"! Herregud vad jag skäms över att vara svensk ibland.

+1

Nu ligger ju inte Thomann "tvärs över gatan" direkt...

Kul med några som vågar satsa här i Sverige! Stort lycka till, ska definitivt kolla in er sida när det är dags för nästa inköp 🙂

Yes, jag har en recension på den i en gammal Guitar World nånstans tror jag bestämt. Ska leta upp den och citera! JJRockford: Jag har också för mig att det behöver vara prylar av det bättre slaget för att det inte ska bli riktigt cheesy. Tror det är en av slutsatserna i recensionen till och med.

Baskrock är väl vanligast i Spanien?

På min Eclipse satt batteriet vid ton- och volympotarna, så jag tror det är i det närmaste standardfräsning på just de gitarrerna. Med EMGs aktiva mickar slipper man ju dessutom en massa lödning.

Ja, just det. Det borde jag ha skrivit i mitt tidigare inlägg. EMG-mickarna är inget jag någonsin skulle använda igen. Om du köper en Eclipse bestyckad med dessa mickar vill jag varmt rekommendera att byta ut dem (om du inte själv tycker de är bra, förstås).

Ja, just det. Det borde jag ha skrivit i mitt tidigare inlägg. EMG-mickarna är inget jag någonsin skulle använda igen. Om du köper en Eclipse bestyckad med dessa mickar vill jag varmt rekommendera att byta ut dem (om du inte själv tycker de är bra, förstås).

Lyckas du fånga det är ju hela ditt livsverk tillintetgjort - ty då var det ju inte omöjligt.

Jag hade en Eclipse med EMG-81 och 60 i ungefär två år. En 2004, i vintage honey burst. Använde den live och i skrivarstudion och den fungerade ruskigt bra. Rejält och tight bygge, riktigt fina akustiska egenskaper och väldigt lättspelad. Jag har alltid varit förtjust i Gibson Les Paul, men också alltid tyckt att den är klumpig och osmidig. Eclipsens design är betydligt mer modern och ergonomisk än en Les Paul, vilket gör den riktigt bekväm. Tunn och skön hals, urfräsning för magen och tunnare kropp. Översadeln i ben ger en väldigt fin klang också. Jag strängade dock ganska finkalibrigt, 9-46, men den vrålade på bra ändå 🙂 Jag kan verkligen rekommendera en Eclipse om det är hårdrock du ska skriva och spela in. Med ett Eleven Rack lär den vara klockren. I bandet jag spelade med när det begav sig var det mycket SoCal-, rock- och metalcovers, typ Hardcore Superstar, Blink 182, Backyard Babies, Green Day, Metallica, etc, och Eclipsen gjorde allt så bra att det var den enda gitarr jag använde då. Saknar den faktiskt en del.