AnthonyS

Krampen tyder på att du är överansträngd, alternativt tar i för mkt när du spelar. Sluta spela, sträck ut musklerna som krampar och ta en paus på ett par minuter eller så länge du behöver. Sen kan du börja igen, men sluta när det gör ont. Annars kan du dra på dig inflammationer i senor och muskelfästen och det är onödigt och gör ont. Du kan ha mycket att vinna på att se över din teknik, spelposition etc. Blåsorna är bara att "spela bort", dvs spela mer och oftare så anpassar dina fingrar sig efter den nya nivån av fysisk påfrestning och förser dina fingertoppar med tjockare hud. Mina fingertoppar på vänsterhanden är som tjockt läder längst ut. Blåsorna kan också vara nickelallergi, så om du vet med dig att du har det så köp nickelfria strängar. Rock on!

Jag har faktiskt också varit intresserad av den stärkaren. Den är en utmärkt shred-topp, med ruskigt bra cleans och tight och följsam dist. Men det blev inte så, började kika på Axe-Fx istället. Men det var kul att nån på forumet köpte en 🙂

Jag skulle kunna tänka mig att en ny variant är på g. Vore märkligt om de slutatde tillverka American Standard. De borde sälja bra, det är mkt gitarr för pengarna.

Nervimpulser av ett slag kan modulera nervimpulser av ett annat slag. Detta sammanfattas i Gate Control-teorierna, och kan delas upp i lokal- samt central smärtmodulering. Lokal smärtmodulering bygger (i teorin, och kraftigt förenklat) på att exempelvis stimulans med akupunktur skickar en smärtimpuls som konvergerar i ryggmärgens bakhorn. Där konvergerar också smärtimpulser från exempelvis led- eller muskelsmärta. Impulsen från akupunkturen aktiverar lokala interneuron i ryggmärgen som inhiberar vidareledning av smärtimpulserna från exempelvis muskeln eller leden. Central smärtmodulering sker uppe i hjärnan, men det är så invecklat att jag varken orkar eller hinner förklara det närmare här och nu. Det bygger iaf på att ett antal olika centra i hjärnan typbestämmer och prioriterar smärtimpulser och via kärnor som benämns Periaqueductal Grey med hjälp av kemiska mediatorer, främst 5-HT (serotonin) och kroppsegna enkefaliner (en sorts opiater), hämmar vidare smärtsignalering upp mot hjärnan. Din fråga om nervinväxt i örat har jag tyvärr inget svar på. Det fenomenet är för mig okänt, men jag sätter mig gärna in i det framöver.

Vätskan produceras till största del som svar på förändrad kemisk gradient i endolymfan. När hörselcellerna i örat aktiveras förbrukar de stora mängder kaliumjoner för att initiera aktionspotential som innebär nervimpuls. När kaliumkoncentrationen således sjunker i endolymfan i innerörat stimuleras stria vascularis att producera ny endolymfa med korrekt kaliumkoncentration samt justera upp kaliumhalten i den endolymfa som redan finns där. Det regleras förmodligen också av trycket, vilket borde innebära att för liten respektive för stor volym justeras upp eller ner. Men även om hårceller teoretiskt slokar så upptar de fortfarande samma nettovoym i vätskan, så det totala vätsketrycket förändras inte. Produktionsrubbningar borde definitivt förekomma, men det borde bara medföra sämre signaltransduktion och därmed bristfällig omvandling av rörelse i hårcellerna till nervimpuls, alltså svagare hörsel.

Ok, jag förstår. Det finns ju en hel rad teorier idag, vilken som är sen allra senaste vet jag inte. Kanske skulle kika på det i dagarna. Japp, vätskan byts ut över tid. Den produceras kontinuerligt av ett lager specialiserade celler som går under namnet stria vascularis.

Då får man gratulera! Det är en riktigt bra stärkare. Hoppas du blir nöjd 🙂

Alltså, om hårcellerna inte längre går upp i tectorialmembranet utan slakar istället, så borde liksom inte det utrymmet ersättas med någonting. De står ju omgivna av vätska, som en akvarieväxt i ett akvarium. Om växten slokar upptar ju vattnet utrymmet som tidigare upptogs av växten. Men det låter intressant, jag hade aldrig hört om det? Vilka forskare var det? Jag skulle tycka det vore kul att läsa om deras arbete.

Ja, absolut! Iaf om du spelar live på Stockholms Stadion utan att micka upp... 😉

😆

Ok. Det låter väldigt intressant, och jag har helt missat det. Ska kolla upp det. Är själv väldigt intresserad av ämnet nämligen 🙂

Enda sättet för dig att få veta är att prova de gitarrer du är intresserad av. Fenderstrator finns det en uppsjö olika varianter av, och alla är lite olika sinsemellan. Just Yngwie-stratan är lite speciell med sin skalloperade greppbräda. Det innebär, om du inte redan vet, att greppbrädan är urgröpt mellan bandstavarna. Detta gör att du kan få ett annat grepp i strängen vid exempelvis bändning, och eftersom du aldrig känner av greppbrädan under strängarna blir känslan lite speciell. Vad gäller just single-coil finns både bra och mindre bra varianter. Gillar du Yngwies sound finns ju hans signaturmodeller att köpa, förr DiMarzio, numera SD. Hans singlecoil-modell är en stackad humbucker, dvs spolarna ligger ovanpå varandra istället för bredvid. Det kan vara att rekommendera, eftersom du skriver att du gillar att lira med dist. Vanliga single-coils kan vara en pina när signalen är riktigt het .Men en strata generellt är nog inte mer lämpad till neoklassiskt bara för att Yngwie har en, om du förstår mig rätt. Jag tycker att det är apkul att bränna Yngwie-shred emellanåt, och det går alldeles utmärkt på min Music Man JP6, och före det gick det precis lika bra på min ESP M-II. Så just på den punkten kan du helt enkelt välja en gitarr du känner dig bekväm med. När det gäller att identifiera en bra gitarr är det ganska komplext, om jag utgår från mig själv. Jag är ganska petig och känner ofta igenom gitarren, hur tight halsen sitter mot kroppen om det är en skruvad hals, hur svajet sitter och ser ut, om halsen är rak eller krokig (förutom vanlig neck-relief), om pottarna sitter ordentligt, om det knastrar om dem när gitarren är inpluggad, hur lacken ser ut runt kanter och infästningar etc. Jag själv har egentligen ingen regel vad gäller slitaget på en gitarr - på vissa gitarrer är slitage bara sorgligt, medan mer eller mindre road-wear kan vara riktigt snyggt och häftigt på andra gitarrer. Men hårdvaran ska alltid må bra, annars kan det bli tråkigt. Det allra viktigaste, och det som inte går att sätta fingret på, är dock känslan du får när du lirar på gitarren. Vissa gitarrer känns bara "rätt", och då är det oftast en bra väg att gå. Stirra dig inte blind på vad det står för märkesnamn på huvudet, utan gå på dina öron och dina fingrar. Då brukar det bli bra.

Jag tror definitivt inte att folk kommer att se dig som en lögnare bara för att jag inte håller med dig om ett påstående i en tråd. Jag är övertygad om att du, precis som de allra flesta här, har mycket vettigt att dela med dig av. Men man måste klara av att folk inte köper det man säger rakt av. Jag tycker inte att det du skrev om att skillnaden på en billig och en dyr gitarr främst är hårdvara som stämskruvar och mickar etc stämde. Så enkelt är det, no more, no less.

Ja, det har definitivt med saken att göra. Man ska alltid vara försiktig med att döma förstärkare enbart utifrån hur de låter i färdig mix. När det gäller Orange kan jag nog tyvärr inte råda dig. Jag har spelat väldigt lite på Orange, och har aldrig ägt någon själv. Tyvärr.

Du kan väl berätta vem eller vilka i den här tråden som gjorde att du kände att du var tvungen att skriva "Men jag tror personligen att alla sura griniga som finns på alla internet forum hade mått så mycket bättre av att bara vara lite gladare och positiva ibland och inte se det negativa i allt, och när dom väll insett det, hade dom alla gånger blivit bättre människor och även bättre musiker."? Vem har hela tiden letat fel? Och framför allt, vem här inne tycker du behöver bli en bättre människa? Jag skrev att ditt inlägg inte stämde eftersom det inte gör det. Jag tycker att det är viktigt att man inte sprider information som inte stämmer väl överens med verkligheten på ett forum där många är nybörjare (jag själv på många punkter) och där många litar på vad som skrivs.

Det där var bland det dummaste jag läst på forumet på mycket länge. Tänk dig för är du snäll.

+1

Hur ska jag kunna hålla med om att de är "super nice" när jag inte testat en enda av dem?

Ola spelar ju en gitarrstämma i en färdix mix tillsammans med flera gitarrer och dessutom en bas som ligger och fyller upp botten. Det går inte riktigt att jämföra.

😆 Eller hur... EDIT: Felciterat.

EMG har ju riktigt hög output i kombination med ett generellt sett bredare frekvensupptag än vanlig passiva humbuckers. Dessutom klarar de av ruskigt mycket störningar och brus och flera gainstackar i signalkedjan utan att brusa eller surra knappt någonting. Utifrån den aspekten är de underbara att jobba med live. Jag hade en EMG-bestyckad ESP-Eclipse som blev min go-to gitarr live, just för att EMG- mickarna gjorde den så lättjobbad. Men annars vet jag inte varför någon vill ha aktiva EMG, jag gillar det inte alls längre. Men de kan ge ifrån sig oerhört snygga rena ljud, så i det avseendet skulle jag kanske kunna tönka mig att använda dem igen.

Om det är MER attack du är ute efter är aktiva EMG det absolut sämsta alternativet du kan tänka dig, tyvärr. De komprimerar väldigt mycket i anslaget, och känslan i en ljudbild där man vill ha en del botten blir ganska svampig tycker jag. Och om du vill ha EMG till en Les Paul finns de med silverkåpa, om du vill undvika den svarta färgen. Om du vill ha mer attack i ljudet (även i botten) bör du sänka basen på stärkaren en del. Dels suger basen mycket effekt ur slutsteget, men det gör också hela ljudbilden mera "trög" tycker jag. Många (inklusive Ola som du ser demoa sin Mesa på YouTube-klippet) skär ändå bort de lägsta frekvenserna i gitarrljudet i mixen för att det inte ska ligga och skräpa nere hos basen. Många gitarrljud som du hör i färdig mix och på skiva, eller live för den delen, har redan gått genom ett högpassfilter som sorterat bort en del bas hos gitarren, och då får du ett gitarrljud som både sitter bättre i mixen, är lättare att jobba med men som också ofta faktiskt är behagligare att spela med. Att ösa på med för mkt bas är en vanlig miss bland gitarrister, och det ger sällan bra resultat tyvärr. Att minska på gainen kan också vara ett bra sätt att vässa attacken i sitt spel. Och som redan påpekats så spelar speltekniken också stor roll. Kolla hur du slår an, vad du har för vinkel mellan plektrum och sträng i anslaget, vad du använder för plektrum etc. När man vill förändra ett gitarrljud finns det väldigt många faktorer att titta på, och ofta kan man både spara en hel drös med pengar och dels utveckla sin teknik rejält, om man tittar på steg ett i signalkedjan - gitarristen 😉

Nja, det där är inte riktigt sant. En dyrare gitarr har ofta helt andra kvalitéer på träet jämfört med billigare. På billigare gitarrer används ofta trä från snabbt uppdrivna träd, med lägre densitet och högre grad av fukt än träet i de dyrare gitarrerna som ofta kommer från träd som fått växa långsam, ibland på särskilt gynnsamma platser. Vissa tillverkare lagrar även träet till sina dyrare modeller, vilket ger en helt annan kvalitet på den färdiga produkten. Men du har helt rätt i att en billigare gitarr ibland har riktigt usel hårdvara, som både dödar tonen och ger problem med stämning, intonering etc.

☺️

Vart har du läst det?