AnthonyS

Gick och funderade på vad som hade hänt om flera av mina favoritmusiker inte hade gått hädan i förtid, hur det kanske hade påverkat den musik jag lyssnar på och musiken i stort och hur deras respektive band/projekt hade utvecklats. Således började jag också fundera på vad andra skulle säga i ämnet. Så, om ni hade kunnat återuppväcka de döda (Och då tänker jag främst på musiker. Inte exempelvis familjens golden retriever eller farmor - om inte just farmor var en viktig musiker i era liv förstås), vem/vilka hade ni valt och varför just han/hon/dem? Jag inleder med några namn helt enkelt; Jimi Hendrix - Det hade varit så sjukt intressant att se om han hade mer att ge, och i så fall vad. Hade han haft lika stort inflytande som gubbe som han har haft som spöke? Plus att man hade sluppit en sex-sidig special i varenda gitarrtidning så fort någon hittade ett nytt band med en en intervju/demolåt/LSD-svammel från 1969 i en bortglömd papperskorg... Freddie Mercury - King Mercury, helt enkelt. Jag saknar honom. Scenkonst på absolut högsta nivå. Randy Rhoads - Tog lektioner i klassiskt gitarrspel under flera av de stora turneerna med Ozzy och hade enligt modern Dolores bestämt sig för att slå sig ner för att komponera och undervisa efter några år i hårdrockscirkusen. Där gick vi nog definitivt miste om fantastisk musik. Cliff Burton - Inget on om Jason Newsted, men Metallicas nittiotal hade nog sett annorlunda ut om Burton fortfarande hade levt. Shawn Lane - Han fullkomligt sjöd av ljuv musik. Johann Sebastian Bach - Vad hade han sagt om Idol, och hade han föredragit Logic eller ProTools? EDIT: Slarvigt skriveri.

Gick och funderade på vad som hade hänt om flera av mina favoritmusiker inte hade gått hädan i förtid, hur det kanske hade påverkat den musik jag lyssnar på och musiken i stort och hur deras respektive band/projekt hade utvecklats. Således började jag också fundera på vad andra skulle säga i ämnet. Så, om ni hade kunnat återuppväcka de döda (Och då tänker jag främst på musiker. Inte exempelvis familjens golden retriever eller farmor - om inte just farmor var en viktig musiker i era liv förstås), vem/vilka hade ni valt och varför just han/hon/dem? Jag inleder med några namn helt enkelt; Jimi Hendrix - Det hade varit så sjukt intressant att se om han hade mer att ge, och i så fall vad. Hade han haft lika stort inflytande som gubbe som han har haft som spöke? Plus att man hade sluppit en sex-sidig special i varenda gitarrtidning så fort någon hittade ett nytt band med en en intervju/demolåt/LSD-svammel från 1969 i en bortglömd papperskorg... Freddie Mercury - King Mercury, helt enkelt. Jag saknar honom. Scenkonst på absolut högsta nivå. Randy Rhoads - Tog lektioner i klassiskt gitarrspel under flera av de stora turneerna med Ozzy och hade enligt modern Dolores bestämt sig för att slå sig ner för att komponera och undervisa efter några år i hårdrockscirkusen. Där gick vi nog definitivt miste om fantastisk musik. Cliff Burton - Inget on om Jason Newsted, men Metallicas nittiotal hade nog sett annorlunda ut om Burton fortfarande hade levt. Shawn Lane - Han fullkomligt sjöd av ljuv musik. Johann Sebastian Bach - Vad hade han sagt om Idol, och hade han föredragit Logic eller ProTools? EDIT: Är rädd att jag startade den här tråden på fel ställe när jag startade den här. Så kära Moderator, ta i så fall gärna bort den.

Det var fint skrivet. En elegant svepning där övriga kontributörers patetiska försök att hjälpa till med precision sköts i sank 😉

Det som händer är ju att du får ett perfekt synkat ljud du kan panna hur du vill, något som kan fylla en funktion om du vill ha exempelvis riktigt trög och fet dist med två olika stärkare med snarlikt ljud (alternativt lägga två helt olika ljud i varje kanal), men resulatet blir inte så roligt ur musikalisk synpunkt. Det verkar vara den där lilla glidningen mellan olika tagningar som ger livet i mixen. Tycker iaf jag, även om jag förespråkar så synkad dubbning som möjligt i övrigt. Slarv i dubbningen, om än lite, dödar definitivt mixen.

iddqd 😄

The Darkness - One Way Ticket To Hell And Back Guthrie Govan - Erotic Cakes Thelonious Monk - Monk De låter magiskt alla tre. Jag har säkert fler favoriter, men dessa kom jag på sådär direkt.

Har du provat att koppla in något annat än distpedalen? Den kan ju vara lattjo. Annars påminner ljudet du får lite om när signalen hinner klippa innan den når modelleringen. Signalen ska ju krympas rejält innan den passerar algoritmerna. Hur kretsen ser ut i försteget till din Vox vet jag inte, men blir det någon skillnad i klarhet om du skickar ut lägre nivå från pedalen? Annars kan jag varmt rekommendera att prova pluggar för att få till ljudet. Jag har använt pluggar länge och mycket och gör det fortfarande. Läste senast igår att Guthrie Govan använder Guitar Rig när han kör vissa cover-gig, och han är bara en i raden av alla pro's som låter den digitala världen styra "förstärkningen".

Jo, enligt Blackstar... http://www.blackstaramps.co.uk/products/ht/htdual.html

Synnerligen tänkvärt.

Det beror alltid på vad det är jag vill uppnå. Jag har inga generella regler, men jag försöker att alltid nöja mig i kompet med en tagning per kanal, alltså en vänster, en höger. Behövs det mer beef lägger jag på mer. Men jag brukar försöka uppnå mesta möjliga beef med minsta möjliga antalet dubbningar. Men ibalnd behövs det mer, så är det bara. Sen beror det också på vilken typ av ljud som används. Vissa gittarrsound kan staplas lättare än andra, så det måste också in i ekvationen.

Det där är så intressant! Vissa gitarrer bara är så sjukt lättjobbade och sympatiska, medan andra är tröga och får en att känna sig motarbetad. Hade en fantastisk spelupplevelse när jag satte mig och testade en vinröd Gibson Flying-V Faded på lokala musikbutiken bara för att jag hade nån timma att slå ihjäl. Det är än idag en av de mest fantastiska spelupplevelser jag haft, trots att det var en ganska enkel, lite småslarvigt byggd gitarr och jag äger och har ägt gitarrer som kostar nästan tre gånger så mycket. Fingrarna flög som oljade blixtar över greppbrädan och ALLT funkade. Tyvärr hann jag inte köpa den innan den var borta. Märkligt är vad det är.

Det har jag inte tänkt på. Det är ju faktiskt en högintressant tanke.

Det är bara att ta nya tag! Man måste inte hamna precis "rätt" från början. Jag pluggade i tre terminer innan jag hamnade på en utbildning som kändes helt bra. Däremellan jobbade jag en termin, och jag jobbade i två år innan jag började plugga över huvud taget. Livet bjuder på oväntade överraskningar emellanåt, men det finns alltid en väg vidare. Jag var från början helt inne på att jag skulle plugga musik. Hade klarat förta intervjun till en skola i USA, fått grönt med finaniseringen och allting - och så träffar jag min nuvarande sambo här uppe i Uppsala och blir så kär att jag glömmer allt annat. Sånt kan också hända - och idag är jag gladare än nånsin, trots att jag aldrig pluggat musik en futtig sekund efter gymnasiet. Jag spelar nästan dagligen, skriver massor och är välsignad med att tycka att det är roligare och roligare för varje dag. Så spotta i nävarna, se vilka möjligheter detta ger dig och se framåt! Ofta kan man vända en motgång till något som på något sätt för något bra med sig. Dra också lärdom av att det blev som det blev - det är väldigt viktigt. Lycka till!

Ok. Då är jag med. Haha, nej det kan det nog knappast bli.

// raderat Ja det var ett tråkigt påhopp. Men jag vill hemskt gärna ha svar på min fråga.

Tillexempel vadå, om vi nu håller oss till psykofarmaka?

Tillexempel vadå, om vi nu håller oss till psykofarmaka?

Vilka låtar som gjordes under rusen kan du får ganska tillförlitlig information om i vilken biografi som helst. De fullkomligt vältrar sig i rusrapporter. Vilka som inte skulle blivit av utan droger kan vi aldrig på något vis få veta. Vänder man på det hela får man en annan intressant tanke: Hur många otroligt bra låtar har vi gått miste om för att våra stora artister varit för höga för att få ur sig något vettigt, sumpat hela sin karriär för drogernas skull eller överdoserat och gått hädan alldeles för tidigt?

Tror du att man skulle få ärliga svar på den frågan? De flesta som intervjuas är ju nyktra och drogfria och ser tillbaka på en tid av missbruk. Då brukar ju minnen och upplevelser vara ganska ordentligt färgade åt det ena eller andra hållet. Och frågar du någon som befinner sig mitt inne i ett tungt missbruk skulle du få svar som är svåra att värdera. Om du fick några alls. Det är ju fortfarande den missbrukande artistens egna personliga reflektioner vi får ta del av. Vad säger de oss, egentligen?

Ok. Då förstår jag vad du menar. Och ska jag vara 100% ärlig när jag sitter här och läser igenom tråden så måste jag erkänna att min övertygelse vacklar en aning. Jag är också fullt villig att erkänna att min åsikt måhända färgas av vad man får lära sig att förknippa med narkotika, både under uppväxten och under min akademiska bana. Det hela är minst sagt väldigt intressant. EDIT: Vill bara poängtera att det inte är min inställning till droger i sig jag skulle kunna tänka mig att ompröva utan min åsikt att det totalt saknas kreativa fördelar med narkotiska preparat.

Men jag skriver ju hur jag tror att det är. Eftersom jag aldrig knarkat kan jag ju omöjligt veta. Samtidigt är jag påläst, vet vad narkotiska preparat gör i vårt centrala nervsystem och - inte att förglöma - dessutom har jag också tunga missbrukare bland mina favoritartister. Utifrån detta drar jag slutsatser. Men absolut, om du anser det vara onödig information vad jag tror och inte i ämnet behöver du ju inte läsa mina inlägg. Jag tror absolut att det är lätt att vandra på månen - annars hade aldrig astronauterna varit så glada och hoppat så högt.

Precis. Nej, jag har aldrig knarkat. Exkluderar det mig från diskussionen? Jag skrev inte "relativ kreativitet", jag skrev "relativ kvalitet". Men det kanske var det du menade?

Det där tror jag däremot inte stämmer. Det har absolut en effekt på den kreativa effekten - man skriver bevisligen saker man kanske inte skulle skrivit annars, men jag tror INTE att det höjer den relativa kvaliteten på det man skrivit. Om det finns en fördel eller inte är väl snudd på en filosofisk fråga, eftersom det är upp till var och en att värdera vad man tycker är en positiv kreativ effekt och vad som inte är det.

T-Shirts med de mest legendariska foruminläggen på! Nejdå, skämt åsido. Jag tycker att det skulle vara jätteroligt om skribentverksamheten kunde utvidgas i o m pdf-försäljningen och omfatta mer specialiserade och nischade "sidonummer" utanför ordinarie upplaga. Kanske med nedladdningsbart extramaterial till? Det hade varit kul! Ex. längre, mer djuplodande intervjuer med producenter, instrumentalister, bakom kullisserna-reportage på större inspelningsprojekt osv.