Jo, det låter lite som så tycker även jag. 😳
Ibland känner man sig ju lite gammal och funderar lite på samma sätt...
Men kom ihåg att man t.ex. när man gick i lågstadiet tyckte att de som gick i sexan var jättestora och nästan vuxna. Och i högstadiet var gymnasieeleverna ju jättegamla. När man började på universitetet kändes de äldre studenterna (~30 år) i början hur gamla som helst, men efter att man partajat tillsammans några gånger upptäckte man att det ändå inte var så stor skillnad mot hur man själv var. O.s.v., o.s.v. 🙂
Bara man undviker de värsta ungdomsklichéerna ska man nog kunna köra på i ganska många år till... 😄
Handlar det här inte egentligen om "utseendefixering"?
Trots att alla är artistiska yrken kan ju doldisar som författare och konstnärer vara hur gamla som helst, medans de mer visuella musikerna och skådespelarna verkar anses ha ganska så korta bäst-före-datum.