JJRockford

"Benny har egentligen aldrig lärt sig skriva noter. (Dock har han ett fabulöst melodiminne, kan alla sina egna och tusen andras låtar.) Han har ingen formell utbildning överhuvudtaget. Undervisningen i dragspel inskränkte sig till Seså, spela nu… och antalet pianolektioner är uppe i fyra. När Benny var tolv." Intervju i VI Varför skulle man ha mer möjligheter att utveckla sig inom musik för att man har mer "kunskap"? Jag är visserligen inte riktigt säker på hur du definierar "kunskap" i det här fallet, men ändå. Det finns liksom inga belägg för detta någonstans inom historien. Intressant. Hur gör man musik motsvarande att kasta legobitar? Jag trodde att vi var överens om att musik var ett sätt att kommunicera, kanske som språk i största allmänhet, men knappast ett specifikt språk med färdiga ord och grammatiska regler? Som sagt, vill du bli en välanlitat dansbandsgitarrist så är det säkert bra att plugga in och lära sig en massa dansbandslåtar. Men frågan är om man blir en bättre gitarrist rent allmänt då? Här tycker jag att du har helt fel. Man ska bry sig om vad man själv vill göra. Det jag invände mot i början var att du skrev att vissa gitarrister var bättre än andra. Det håller jag inte med om. Varje enskild person kan tycka att någon spelar bättre än någon annan, men det handlar endast om en personlig upplevelse. Det finns ingen absolut sanning i detta. Sen förstår jag inte varför du envisas med just Kirk Hammet hela tiden, han måste ju ändå vara en av de mest omdiskuterade gitarristerna de senaste 30 åren, just för att så många tycker att han spelar som en kratta. Varför det? Vad är det som säger att det blir bättre för att man gör det?

Fråga någon dansbandsfantast i åldern 70+ vad dom tycker om t ex Meshuggah? Jag gissar att dom tycker att det är ett mycket stort obegripligt mysterium att någon kan tycka att Meshuggahs musik ligger bra i någons öra.

Hur ska du få något helhetstänk om du bara lär dig små korta stycken? Musik handlar ju om helhet. Som man brukar säga om Beatles, resultatet är större än summan av enheterna.

Ja, det var precis det jag skrev.

Statistik och sannolikhet är väl för all del matematiska grenar. Men det är ungefär som att slå med en tärning. Slår du en etta, så minskar den matematiska sannolikheten att du ska slå två ettor till på raken. Men det vet ju inte tärningen om. Ur tärningens synvinkel är det precis lika stor chans att det varje gång blir en etta likaväl som något annat nummer. Vad försöker du komma fram till? Vill man in på svensktoppen så är det såklart större sannolikhet att lyckas om du gör en trallig dansbandslåt än om du gör norsk black metal. Men å andra sidan vet man aldrig, känner man att just den här norska black metal-låten är rätt, så ska man ju köra på den och inte sitta och räkna för mycket.

Du kan sitta och räkna på musik tills du blir blå (eller grön som Mars-människorna? 🙂). Men utan det egna omdömet så kommer det ändå att bli dussin-musik. Det där allra sista som duktiga låtskrivare har går inte att räkna ut. Hur ska du ha det nu, kan det förutsägas eller inte? Precis. Och detta eftersom man kan räkna på matematiska samband i färdig musik, men aldrig räkna ut vad som blir bra nästa gång.

Nu tror jag du gör det lite svårare för dig än vad det är. Man behöver inte vara någon utomjordisk civilisation för att snickra ihop en halvhygglig poplåt utifrån analys befintligt material. Det görs ju hela tiden. Men om vi ser det rent kommersiellt, hur bra går det egentligen för de flesta som försöker? Dessutom får du komma ihåg att vad som räknas som musik skiljer sig ganska mycket åt här på jorden och genom tiden. I arabisk musik har man väl 63 toner på en oktav eller vad det nu är. Det gör att våra otränade öron, som är helt insnöade på 12 toner/oktav, tycker att det låter lite småfalskt hela tiden. Men det är såklart enbart på grund av födsel och ohejdad vana, ingenting du kan bevisa med matematik.

Nja, artikel-kommentarer är ju text som publiceras direkt på tidningens webbplats. Dessutom är det ju väldigt lätt att lätt avgöra om ett inlägg är lämpligt eller inte. Att däremot försöka reda ut vad varje torrent på en torrent-sajt pekar på för innehåll är ju en helt orimlig arbetsbörda att lasta på någon.

Not. En fildelningstjänst kan såvitt känt aldrig vara olaglig i sig (även om några förvirrade jurister på oklara grunder fått för sig det). Det är bara användarna som kan välja att utnyttja den på ett olagligt sätt.

Ja, det är det väl oftast? Men om du köper/säljer stulna bilar så är det ju just du själv som innehar prylar/material du inte har rätt till. Sätter du upp en annons för en stulen bil på anslagstavlan i din lokala Ica-butik så bör ju inte affärsinnehavaren åka dit för medhjälp, eller hur?

Själv gillar jag AC30-emulationen i NI Guitar Combos. För metal-ljud kör jag TSS och Juicy77 (i serie) från BTE Audio: http://www.bteaudio.com/products/index.html

Nu förstår jag inte riktigt hur du menar? Det är självklart så att viss musik av någon anledning tilltalar fler eller färre under en viss tidsålder i en viss del av världen. Men försök inte påstå att det skulle gå att räkna ut på matematisk väg.

Nej, det är det såvitt jag vet ingen som har påstått heller?

En klart farlig utveckling om någon som levererar en var eller tjänst som i sig är laglig kan dömas för medhjälp och underlättande av brott. Det måste ju ändå vara mycket effektivare att gå direkt på källan, d v s den som publicerar materialet, än att försöka blocka resultatet i alla världens sökmotorer?

Nej, det är såklart helheten som räknas. Komp, ackord, melodi, produktion o s v.

Lite för utförligt... Slagplattor och cymbaler; Dels hur dom känns att slå på (i princip, ju dyrare desto mer likt ett vanligt trumset) och dels hur "detaljerade" dom är. Det handlar om saker som om dom reagerar olika beroende var på plattan man slår och hur bra känslighet dom har för hur hårt man slår. Trum-modulen: Själva hjärnan i setet. Det är den som behandlar signalerna som kommer från slagplattorna. En billig brukar ha lite "sämre" (man tycker förmodligen att ljudet inte är lika kul att lyssna på) och färre ljud. Det hänger ihop lite mer hur känsliga slagplattorna är. Även om du har en slagplatta som kan förmedla väldigt små skillnader i anslaget, så hjälper ju inte det om inte trum-modulen klarar av att spela upp dessa skillnader. Hardware; Stativ, pedal och liknande. Trumpedaler är väl egentligen ett kapitel för sig, här handlar det väldigt mycket om personlig tycke och smak. Din pojkvän kanske t o m har kvar någon pedal till baskaggen någonstans? Annars så gäller samma sak här, på dyrare set är det oftast bättre kvalite på stativen, stadigare, mindre vibrationer o s v. Vet inte om det hjälper dig att välja, men det är i a f saker som skiljer trumseten åt.

Tyvärr går det ju inte att räkna ut vad man ska spela eller komponera för att folk ska gilla det man spelar. Där får man helt lita på sitt eget omdöme. Det är därför vissa låtskrivare blir mer framgångsrika än andra, för att dom har bra omdöme och känsla för hur musiken uppfattas. Det behöver inte betyda att dom är duktiga matematiker. Ta Max Martin t ex. Han använder samma toner och ackord som alla andra, oftast ganska enkla prylar. Skillnaden är att hans låtar sätter sig på hjärnan efter första lyssningen, medan de flesta andra som gör en refräng C-Am-F-G oftast bara låtar tråkiga. Fast man ska aldrig säga aldrig. Det kan ju hända att han faktiskt listat ut någon slags matematisk teori, och kan räkna ut på förhand hur en hit-låt ska låta. Hade jag kommit på det hade jag garanterat inte publicerat den kunskapen. Men såvitt känt, så är matematiken inom musiken bara av akademiskt intresse.

Hm, har en trummande kompis som provade något liknande här i stan: http://www.4sound.se/itempg.aspx?id=954148&artno=235834 Trumseten ser exakt likadana ut (gissar på någon asiatisk tillverkare som låtar kedjorna sätta sina egna loggor på trummorna). Han tyckte att det var helt okej. Fast jag tror nog att det motsvaras av Millenium MPS-400 (http://www.thomann.de/se/millenium_mps400_edrum_stereo_set.htm). Då får man lite fler anslagszoner på slagplattor/cymbaler, vilket höjer spelkänslan en del. T ex kan man slå till en cymbal och sen tysta den genom att greppa den med handen, precis som med riktiga trummor. Sånt går inte att göra på billigare set. Vill du förkovra dig ordentligt i ämnet finns också följande långa tråd: https://www.studio.se/index.php?showtopic=7137

Nu är du ute och snurrar och du kan inte ha några som helst belägg för det påståendet. Tror du att Benny Andersson blivit en bättre kompositör om han lärt sig noter? Definiera gärna kunskap i det är fallet. Står ganska häpen inför detta påstående. Varför skulle det vara alla dessa negativa adjektiv värre att tänka själv än att kopiera andra? Om man vill skapa något nytt så är det nog inte så smart att snöa in för mycket på hur saker och ting gjordes tidigare. Beatles framgångar låg knappast i att dom gjorde som man alltid hade gjort... 🙂 Det finns väl massor av låtskrivare som spelar gitarr. Per Gessle t ex, han har snickrat ihop "aningen" fler hit-låtar än Kirk Hammett, men är kanske ändå inte en gitarrist man behöver specialstudera... 😉 Nu blandar du (i fallet med Clapton) ihop mig med Ritchie Blackmore. Det är visserligen smickrande, men det är ändå lite osnyggt att lägga orden i munnen på någon. Vad gäller Hendrix så skrev jag ordagrant: "Om man själv tycker att han spelar som en kratta, och har siktet inställt på att bli nästa Lagwagon, så tycker jag inte alls att det är en speciellt bra ide." Det var alltså ett hypotetiskt exempel. Själv har jag inget emot Hendrix. Jag förstår inte folk som är så ängsliga för vad andra tycker. Men det kanske hänger ihop med viljan att kopiera hellre än att skapa något eget? Jag har verkligen inte sagt att man inte ska lyssna på andra. Det enda jag invände mot är dina något enkelspåriga resonemang om vad som är bra musik/gitarrspel. När jag stöter på begrepp jag inte känner till brukar jag kolla upp dem innan jag går i svaromål. Google är en jättebra sida att utgå ifrån. Lagwagon är ett band. Och man kan väl säga som så att om man vill spela sådan musik, är det ganska bortkastat att hårdstudera Eric Clapton och BB King.

Egentligen ska man ju aldrig diskutera pris, utan mest hålla sig till behov, men i det här fallet är det möjligen befogat. Digitaltrummor kostar från 2-3000 upp till kanske 60 000 kr. Är din pojkvän en duktig trummis skulle jag TRO att det är trummor i prisklassen runt 10 000 kr som är något slags minimum för att det ska kännas roligt att spela på dem Roland TD-4 är ett bra set. Du kan även kolla efter begagnade Roland TD-3 och TD-6, men välj då ett som har i a f virveltrumma med nätskinn (både TD-3 och TD-6 finns i varianter med endast enkla gummi-plattor att slå på).

Här gör du nog din första logiska tankemiss. Musik är inte ETT språk, utan oändligt många språk. Och man kan aldrig i förväg veta om sättet man kommunicerar på kommer att uppskattas av den man försöker kommunicera med. Det beror sig såklart på vad man har för mål med sitt musicerande. Ska man bli en väl-anlitat studio och/eller turne-musiker, så är det säkert bra att försöka lära sig imitera så många olika kända genres och artister som möjligt. Vill man skapa egen musik så ska man spela det man känner för och inte bry sig om ifall någon har gjort det innan eller vad det är för genre. Ändå håller du på att tjatar om ett fåtal gitarrister som ändå på något sätt anses viktigare att studera än andra? Nej, det är vi nog inte eniga om. Han hade även Joe Satriani som lärare, och har turnerat och spelat i över 25 år med ett av världens största hårdrocksband. Ändå kan man gå till vilken fritidsgård som helst och hitta 14-åringar som spelar bättre på alla sätt och viss, och framför allt inte så surt som den gode Kirk 🙂 En av världens absolut mest obegripliga gitarr-idoler om du frågar mig. Men om folk får ut något av att lyssna på honom är ju det bra för dom. Hur definierar du "bäst" i det här fallet? Om man själv tycker att han spelar som en kratta, och har siktet inställt på att bli nästa Lagwagon, så tycker jag inte alls att det är en speciellt bra ide. Det kan jag absolut förneka. Till och med Ritchie Blackmore har sagt "Eric Clapton can't play guitar". Han borde ju ändå veta vad han talar om, eller hur? 🙂

Till trådstartaren, missade ett mycket viktigt tips. Spela in dig själv och lyssna. Då kommer du höra massa saker som du säkert kan förbättra, men som du missat när du väl sitter och spelar. Och spela musik du tycker känns kul. Då blir man mer inspirerad till att spela, vilket göra att man utvecklas snabbare. Se det inte heller som något krav att spela varje dag. Få inte panik om du inte hinner spela jämt. Känner du för att låta gitarren stå en dag eller två eller en vecka, gör det. Kroppen behöver vila. Det är precis som med all annan träning, när man tränar bryter man ner kroppen, när man vilar bygger man upp den.

Alltså, Elephanttea, no offense, men maken till snurriga inlägg har jag inte läst på länge. För det första, det finns _inga_som_helst_ belägg för att man skulle bli en bättre gitarrist bara för att man lägger en massa tid på att planka tidigare kända gitarrister. Framför allt inte genom att göra detta med en massa kvasi-teorier på något universitet om varför vissa gitarrister skulle vara bättre än andra. (Personligen tror jag att de flesta av de riktigt stora inte skulle blivit vad det blivit om dom blivit för hårt skolade, men det är som sagt bara en personlig teori som man aldrig kommer att kunna reda ut). Känslan och värdet i något som spelas finns _endast_, och jag menar verkligen endast, hos den som lyssnar. Om någon tycker att Johnny Ramone är världens bästa gitarrist, så finns det inga musik-professorer i världen som kan övertyga eller bevisa för denna någon att Erik Clapton är bättre bara för att han har ett "bättre" (vad nu bättre kan tänkas betyda i det här fallet) vibrato. Till exempel. Om vi tar svenska sångare, vem är bäst av Håkan Hellström och Tommy Körberg? Ptja, det beror garanterat helt och hållet på vem du frågar. Det enda man kan veta säkert är att ingen av dem skulle kunna framföra samma låt likadant som den andre.

Efter att själv ha övat sönder höger-armen med metronom och en massa skalor, så är det inget jag rekommenderar. Körde ändå efter konstens alla regler, uppvärmning, stretchning för och efter, pauser o s v. Tänk efter lite, precis som man allt annat blir man bra på det man övar på. Sitter man och spelar mixolydiska skalor i 220 bpm 6 timmar varje dag så blir man eventuellt väldigt bra på det. Men frågan är då vad man har för glädje av det? Nej, satsa krutet på att lära in hela låtar, eller hela skivor. Då är det ju bara att välja låtar som innehåller det man behöver öva på. Sen övar man tills man kan HELA låten. Fördelarna är många. För det första får man (säkert med en del undantag, beroende på vad man gillar för musik) lite mer varierande saker att öva på. Det minskar risken för förslitningsskador (vilket inte är en obetydlig risk om man övar mycket). Man får ett helt annat tänk till musiken. Istället för en massa skalor som i övningsform är ganska oanvändbara (hur ofta hör man i låtar att någon spelar en skala ton för ton i jämna sextondelar fram och tillbaka??), så lär man sig MUSIK.

För oss som är vana att sitta och skriva låtar i pianorulle-vyn i t ex Cubase, så är Budgerigar klockrent för att sitta och skriva musik "on the fly". 16 kanaler midi-spår, standarduppsättning av instrument, och superenkel och intuitiv editering i klassiskt rutmönster. Det enda jag saknar är att andra taktuppdelningar än de som går att dela med två. Blir lite bökigt när man ska skriva låtar i t ex shuffle, och vill kopiera hela takter.