yepp

Tänkte bara följa upp den här tråden eftersom jag startade den. Jag känner att jag lite ansvar att följa upp eftersom det ofta bara är det negativa man får läsa på webben när man söker om folk som har tinnitus. Och det är ju inte så mkt stöd när man drabbats 🙂 Själv så har min tinnitus efter snart 1 år inte förändrats vad jag märkt. Dock så har min ljudkänslighet blivit bättre, eller rättare sagt, jag tänker oftast inte på den så mycket längre. Jag tränar på gym flera gånger i veckan (ljudnivån är oftast inte tyst där), jag spelar gitarr förstärkt hemma tillsammans med musik igång på stereon, jag ser på film med normalhög volym osv. Har aldrig hörselproppar såvida jag inte vistas i en uppenbart bullrig miljö typ konsert, klubb, m.m. Jag kan i princip göra allt det jag njöt av att göra innan jag drabbades av detta, om jag bara tillåter mig att göra det. Annat jag gjort under mitt första år med tinnitus är bl.a. arrangerat och sålt min f.d. bostadsrätt i våras, flyttat till annan stad där jag skaffat hyreslgh, sökt in på en välrenommerad högskoleutbildning på en bra skola, fortsatt jobba heltid utan problem fram tills i höst, kommit in på utbildningen, sagt upp mig och påbörjat heltidsstudier på universitet där jag hittils tagit alla poäng utan omtentor. Var även på en utomhus-konsert i somras i Gbg där jag förstås hade hörselskydd hela tiden, och stod väl på lite längre avstånd från scenen än vanligt 😛 , men annars inga problem, ingen förvärrad tinnitus efter det vad jag märkt. Med detta vill jag inte säga att jag är så j-vla bra, utan bara att trots tinnitus behöver man inte bli handlingsförlamad, något jag i början var rädd för att bli 🙂 Kontentan är att livet går vidare och jag kan i princip göra allt jag kunde göra innan. Ska dock fixa formgjutna proppar så jag kan gå på studentsittningar o nationer utan att behöva sitta o hålla för mitt högeröra när ljudtopparna kommer 😆 Tinnitusen stör mig egentligen bara ibland om jag tillbringar för mkt tid för mig själv och t.ex. är stressad/spännd. Något som f.ö. hjälper mot det som jag kan rekommendera är en rejäl joggingtur (som dessutom har andra positiva hälsoeffekter). Annars bryr jag mig inte särskilt mkt om tinnitusen, har inte tid att tänka på det när jag har massa annat för mig som e roligare att tänka på. Jag har heller inte fått några sömnproblem utan sover hur bra som helst, kan sova 16h i sträck om jag är riktigt trött. Det enda som kan störa min sömn är om jag stressar upp mig själv eller om jag helt enkelt måste gå upp för att väckarklockan ringer. Det är väl inte omöjligt att mina öron återhämtar sig mer de kommande åren, även om det inte är något jag vågar räkna med. Kontentan är att livet nu känns rätt bra ändå. Något som hjälpt mig väldigt mycket är positiv typ själv-KBT, att tänka på något positivt när jag märker av min tinnitus, på det sättet stressar jag inte upp mig och avdramatiserar hela grejen. Jag tänker att det är fokuseringen på att tinnitusen är hemsk och inte går att ta bort som gör att man mår psykiskt dåligt av den. Det är såklart den naturliga reflexen. Det är den man måste jobba på att förändra, vilket kräver lite jobb i början. Men med tiden så lider man mindre och mindre och med det får man lättare att ta in allt som e positivt i livet. Hoppas nån drabbad kan finna tröst i denna läsning, jag vet att det kan behövas i det första stadiet... Tack för mig 🙂

En tanke som jag tänker är hur mycket jag ska utsätta mig för normalt ljud. Är det så att ju mer jag utsätter mig för normala ljud, desto bättre blir min ljudkänslighet (alltså minskar)? Detta då för att mitt öra anpassar sig efter rådande förhållanden. Nu är det väl "chockat" och missbedömer styrkan i ljudet.. Samtidigt tänker jag då om det är så att jag kanske samtidigt ökar risken för att min lilla tinnitus inte ska förbättras, dvs för att det bästa ur den synvinkeln är att endast vila örat? Det är en jäkla balansgång det där. Jag vet ju inte vilket som är den "optimala dosen" för att mitt öra ska, i den mån det går, tillfriskna. Ska jag prioritera min lilla tinnitus (som egentligen bara stör mig när jag kommer o tänka på den, vilket iofs för stunden känns rätt irriterande) eller ljudkänsligheten liksom? Min ljudkänslighet ligger ju inte på den nivån att jag känner smärta, utan mer att det trycker lite i örat (flygplanskänslan), lite som att örat säger "njae du kan väl sänka ljudet liiite va" Dock så tycker jag att ljudkänsligheten varierar beroende på om jag överskyddar mig en hel dag (håller för örat så fort nån höjer rösten i princip) eller om jag kopplar bort tankarna kring min hörsel och tänker att alla normala ljud inte är skadliga, då känns det rentav som vanligt vissa stunder. Har du några tankar kring detta Musik? Edit: Kan ju tillägga att jag fn åker och jobbar på dagarna, men på kvällarna blir det i princip bara att jag sitter vid datorn. Dvs jag lyssnar inte på musik i stereon eller liknande. Nu kan jag iofs inte motionera heller eftersom jag fortfarande går min penicillinkur... Men frågan är om jag iaf kan våga lyssna lite svagt på musik. Det blir lite enahanda och bara sitta vid datorn, samtidigt vill jag ju vila öronen så mkt som möjligt..

Angående min ålder så är jag 22 år. Ang ljudkänsligheten så tycker jag det varierar. På jobbet kan jag tycka det är störigt om någon talar med väldigt hög röst, eller om någon drar ut en stol så det gnisslar mot golvet, då försöker jag hålla för örat. Men i vanlig kontorsmiljö då folk pratar i normal ton uppfattar jag inte som störande. Inte heller gå ut, gå och handla o liknande. Däremot var det rätt irriterande nu i nyårstider då folk smäller nyårsraketer. Vågade inte gå ut utan julgran i örat

Kul att du gjorde ett inlägg, tack för det. Jag läste om dina problem i nån äldre tråd ganska omgående efter att jag drabbades av detta, vilket var väl både positivt och negativt då jag har skyddat mig de senaste veckorna mycket mer än jag annars skulle gjort, även fast det bidrog till ökad oro o ångest (att inte ha kontroll är bland det värsta jag vet) Kan ju dock säga att jag känner ett stort medlidande med dig och alla dem som har drabbats värre än jag, tro mig. Som jag nämnt så tog jag det väldigt lugnt första veckan och var hemma o i princip bara tittade lite på tv typ discovery channel på svag volym i 5-6 dagar. Sen gick jag till jobbet igen vilket som tur är ett lugnt skrivbordsjobb så det var bara skönt att jobba så man tänkte på nåt annat. Sen har jag nu haft ledigt i 2 veckor och då har jag i princip bara vilat eller lyssnat på musik eller sett på tv, båda på svag volym. På nyårsafton syndade jag på så vis att jag var på nation men jag var aldrig på dansgolvet samt tryckte in en sån Bilsom julgrans-propp i mitt dåliga öra som jag hade inne under hela vistelsen. Så det var min första månad, det. Disco o konserter är det absolut sista jag känner för nu så det e inga problem att hålla sig undan från det. Har också köpt 5 par Bilsom julgrans-proppar så att jag har ett par i varje jacka om det skulle dyka upp oväntat oväsen... Vadå nojjig? 😕 Jag har faktiskt kört Multivitamin nu i flera veckor varje dag som innehåller alla B-vitaminerna såvitt jag kunde läsa. Köpte även B-vitamin kapslar men de har jag inte rört än då jag tänkte att det kanske är onyttigt att överdosera? Har även bokat tid för att byta avgassystem på min bil, känns lite trafikfarligt att ha öronpropp i ena örat när man kör, och inget är värt att lägga pengar på som sin hälsa. 🥰

Tänkte att när jag nu startat denna tråden så får jag följa upp den. Jag var iaf hos distriksläkare igår och berättade läget. Tydligen hade de antecknat när jag ringde innan jul att jag upplevt nedsatt hörsel, vilket jag inte alls sagt 🙂 så jag fick klargöra läget, som jag nu själv har bättre koll på; nämligen att jag är ovanligt ljudkänslig på höger öra samt stundvis känner en försiktig smärta/ömhet (oavsett ljud omkring mig) och som att det trycker på trumhinnan, lite som när man flyger plan. Hon tittade i mina öron sa att jag hade vätska kring trumhinnorna samt att de var innåtbuktade sannolikt pga undertryck, hon trodde det kunde bero på att jag har väldigt smala näsgångar (jepp hon kollade mig i näsan också). Sen höger öra var tydligen infekterat, vilket kanske kan förklara mina små smärtkänningar. Så nu har jag fått penicillin, nån nässpray och nån kortison-örondropp som jag ska köra ett tag. Mitt lilla tinnitusljud i höger öra kanske inte försvinner men ska bli intressant att se om åka-flygplans-känslan försvinner iaf. 😮 Edit: Ska kanske tillägga det att jag reflekterat en hel del över de förhållanden som rådde under natten då jag fick mina symptom; bl.a. så var jag ute i minusgrader utan ytterkläder samt rökte (något jag sällan gör), därav att jag tänkte bäst att läkare får kolla på det. Hon tyckte även det var tur att jag varit så försiktig veckorna efter detta, ibland e det bra att vara nojjig antar jag 😛

Idag har jag faktiskt inte störts nämnvärt av tal och "normalt ljud" så länge det ligger på en rimlig nivå, som jag knappt klarade för någon vecka sen. Har nog också att göra med att jag täntke att jag måste isolera mig i veckor innan jag vågar utsätta mig för normalt ljud igen, så min nojjighet låg på en högra nivå pga detta. Tinnitus-ljudet i sig är något jag haft sen jag var väldigt liten när jag tänker efter, men det har legat på en lägre nivå eller så har jag bara inte tänkt på det. Men min oro och nojja gör att jag fokuserar på det och gör det till ett problem. När jag tänker efter så har jag i princip inte tänkt på något annat än just mina öron och hur det ska påverka mitt liv, tankar om negativ utvecking osv, sedan denna natten. Och frågan är då hur min hjärna ska kunna tro något annat än att jag har förhöjd tinnitus? Sen jag läste era positiva inlägg igår så känns det som jag redan kan koppla bort mina tankar lite lättare, och jag ska jobba vidare på det, det är enda vägen. Blir bara min ljudkänslighet tillbaka på en normal nivå, för det är ju det som gör att hela tiden blir påminnd om hörseln och "oron" så fort det "smärtar till", så tror jag hantera mitt tinnitus-ljud eller rentav glömma att jag har det. Får ge det sin tid. Fortsätt dock gärna skriva om ni nånsin haft ngt liknande symptom som utvecklats positivt, försvunnit eller så, uppskattas då mitt sinne e lättpåverkat som ni kan läsa 😄

Det är lustigt vad ens tankar spelar en för spratt, nu när jag läser om flera som haft liknande bekymmer så känner jag mig betydligt lugnare. Även fast min hörsel kanske inte blir helt återställd så känns det som att den psykiska biten är en ganska stor bov i dramat när det gäller fokusen/storleken på ens problem 😊 Ludgo-Pelle: I band har jag nästan alltid spelat trummor 😆 Dock så plinkar jag bara lite gitarr hemma numera när andan faller på. Det verkar ju som att de flesta trummisar blir hörselskadade så jag får väl bli mer seriös med gitarren istället 😳

Ett stort tack för era svar. Ludgo-Pelles inlägg var mkt uppskattat, kändes som ett inte helt osannolikt hopp om en återhämtning. Det stämmer nog som du säger Soxic att jag är lite hypokondrisk. Har jag ett symptom och känner till att det e kopplat till en viss sjukdom så kan jag mycket väl oroa mig. Minns att jag hade nåt fall av yrsel för många år sen o då skrämde jag upp mig.. gick sen till läkare som konstaterade att det inte var nåt fel på mig och mkt riktigt försvann yrseln sen. Nu har jag inte spelat musik aktivt i band på flera år men innan när jag gjorde det och framför allt i de senare åren i grundskolan så var jag rätt nojjig vad gäller tinnitus. Minns att jag kunde sitta o lyssna efter om jag hade fått nåt sus om jag t.ex. glömt hörselproppar vid ett tillfälle. Ibland så tyckte jag att jag hade tinnitus men märkte efter ett tag att det varierade beroende på min medvetenhet/ängslighet. Sen släppte jag det när jag slutade spela, och har inte tänkt på det förrän nu. Tabben detta tillfälle var ju att jag aldrig tänkt på att det kan vara lika viktigt att ha hörselproppar på klubbar/discon, förmodligen för att där står man ju inte och bara aktivt lyssnar på musik utan förflyttar sig runt, snackar med folk i varierande ljudstyrka osv. Men med denna erfarenheten i bakhuvet kommer jag aldrig gå på klubb utan hörselproppar i fickan, någonsin, det kan jag säga. En positiv sak jag kom o tänka på nu är att för en vecka sen hade jag lite ont i även mitt vänstra öra efter att ha lyssnat till "normalt "ljud, nu får jag det endast i högra örat och i dessutom lite mindre mängd inbillar jag mig iallafall. Dock har jag ju skyddat mitt högra öra betydligt mer dvs inte börjat vänja det vid ljud igen, så kanske ligger det nåt i att inte "överskydda" det för mkt.

Hej! Lite tråkigt inlägg att börja med på forumet men ni får ursäkta. 😏 Jepp så lyckades jag dra på mig en hörselskada förra helgen. För hög musik på ett uteställe var det i detta fallet. Mitt case är att jag har fått lite svag tinnitus på högra örat (mkt högfrekvent ton), kan höra det när det är absolut tyst, ibland får jag leta lite efter tonen för att hitta den men den finns där om än ganska svag. Sen har jag även fått förhöjd ljudkänslighet på båda öronen om än värre på högra örat där jag även upplever lite lite tryckkänsla. De första dagarna var ångesten givetvis stor och den här påtagliga känslan av Det-här-fick-jag-helt-i-onödan vilket är en väldigt frustrerande tanke förstås. Sen blev det inte bättre av att jag i min lite ångestdrabbade tillvaro letade upp några trådar i ämnet på bl.a. detta forumet med några mardrömsscenarion, personer som var så illa drabbade att de mer eller mindre blev isolerade osv pga detta vilket förstås förstorade min ångest och jag tänkte bara att "tänk om det blir värre", "jag kommer få sitta hemma isolerad hela livet" osv vilket förstås inte gjorde saken bättre. Ringde även vårdcentralens läkare som mer eller mindre sa att det inte finns några kurer för sånt här utan man får ge det tid, vilket i princip var vad jag misstänkte att de skulle säga. Hon tyckte jag skulle vila över julen nyår och ha hörselskydd om jag gick på konsert osv och höra av mig igen efter helgerna om det inte blivit bättre...Hmm inte så förtroendeingivande. Nu tänker jag dock att det hjälper ju inte att jag sitter och oroar mig och fastnar i mina negativa tankebanor utan jag måste helt enkelt tro att det ska bli bättre på sikt. Inbillar mig att det redan blivit lite bättre sen förra helgen, men det känns som att det pendlar beroende på mitt psykiska tillstånd. När jag e i ett av mina bättre sinnestillstånd så tänker jag att det här är väl ingen fara och jag måste förstora mina symptom med mitt psyke. För jag vet att jag e lite av den ängsliga typen, lite kontrollbehov osv. Jag kan ju fortfarande jobba och prata med folk om än i lite lägre ton (inga skrik). Jag har även kunnat sova bra flera nätter 8-10 timmar utan någon ljudande apparat igång, det är när jag kommer in i mina Ångest-över-att-jag-skadat-hörseln-tankar och Tänk-om-det-utvecklas-negativt som jag fokuserar (och hittar) tonen när jag ska sova. Å andra sidan har det gått utmärkt vissa nätter då jag haft positiva tankebanor. Efter att ha läst på forumet har jag förstått att det finns en del som är insatta i ämnet så det är väl därför jag postar tråden. Detta skedde för 1½ vecka sedan så vad jag förstår så är jag fortfarande i en ganska "tidig fas" vilket innebär att det kanske påverkar min återhämtning av örat (som man ju ändå måste hoppas på även om det kanske inte blir så mkt bättre) beroende på vad jag gör och utsätter mig för. Vc-läkaren tyckte ju i princip att jag skulle köra på som vanligt men det e jag lite skeptisk till iaf inledningsvis. Första veckan efter skadan så sjukskrev jag mig på tisdagen och låg i princip hemma i tyst miljö hela tiden t.o.m. söndagen,nu har jag jobbat denna veckan och försökt undvika alla höga ljud, kört min gamla ljudliga bil (trasig ljuddämpare) med hörselproppar i öronen, stoppat in bitar av pappersnäsdukar i örat när jag besvärats av ljudnivån på jobbet etc. Så frågan e om jag ska stanna inomhus och undvika så mkt ljud som möjligt de närmaste veckorna, eller sakta men säkert utsatta mig för "normalt" ljud.. jag har jullov fr.o.m. lördag t.o.m. en bit in i januari så jag har möjlighet att isolera mig i nästan absolut tystnad om det skulle ha ngn positiv påverkan på min långsiktiga hörsel. Några tankar/reflektioner? Hade gärna uppskattat nån som berättat om en positiv utveckling den haft. Hade uppskattat om ni inte skriver att allt kommer bli värre, jag kommer bli ett vrak osv då mitt psyke är lite "lättpåverkat" just nu 😳