YogSothoth

Kolla runt med studieförbunden i stan, dom har replokaler lite varstans som kanske kan funka. Blir väl svårt med "studicirkel" när du är själv iofs, men det kanske går att lösa... PS. Hur många göra hela "cirkelgrejen" på allvar egentligen? Kan dom inte bara skrota det och anpassa systemet till verkligheten istället? /Andreas

Skitbra läsning, har bara hunnit halvvägs ännu, men det mesta som sägs är tänkvärt. För dom som missat länken i dokumentet är Slipperman's Recording distorted guitars from hell också extremt läsvärd, om inte annat så för den helsköna humorn 🙂. creel: Vill också gärna höra vari skitsnacket låg. Min bullshitdetector brukar annars vara ganska välkalibrerad, men här har jag kanske missat nåt? /Andreas

Personligen är jag rätt kass på att skriva texter, tycker det är det svåraste av allt, men jag gör ungefär så här: Jag har alltid en åtminstone halvfärdig låt, ett riff eller en melodisnutt att jobba med som grund (annars funkar inte min "teknik" av uppenbara skäl). Beatet håller jag med om är viktigt, men det behöver inte vara färdigt, ofta har jag något som ligger och snurrar i huvet att gå på. Jag spelar eller lyssnar på musiken och "gnolar" lite osammanhängande ljud till, nonsenssång, testar lite olika melodier och fraseringar för att försöka hitta nåt som passar. När jag börjar få något slags struktur jag gillar poppar det ibland upp ord som funkar, ibland får man sitta och gnola lite mer "målinriktat" på det som texten skall handla om. Ibland har jag en idé om innehållet innan jag börjar gnola, ibland kommer innehållet i efterhand. Som sagts ovan ger ofta känslan i musiken vägledning och det är definitivt viktigt att vara i rätt sinnestämning, annars blir det lätt krystat. Jag letar oftare ord som passar fraseringen än tvärtom, men ibland kan det bli ganska effektfullt att vända på det. Kan tillägga att jag hör till skolan som anser att det är viktigare att texten "låter rätt" än att den är ett mästerverk i lyrik, men jag gillar inte för banala grejer heller. Det är som mycket annat en avvägning. Men som sagt, jag är inge vidare på att skriva texter, och det finns inga rätt eller fel 🙂... Det låter nog skitflummigt alltihop, men testa lite olika arbetssätt så hittar du nog ett som funkar för dig. /Andreas

Ni som missade, lyssna på webradion för sjutton, det var skitbra. Håkan, du förgyllde min dag kan jag säga, jag lyssnade på dig medan jag satte ihop en IKEA-möbel modell svår ("Cyril") åt morsan. Utan dig hade det blivit betydligt mer gråt och tandagnisslan, nu gick det som en dans 🙂. /Andreas

Du menar att du för att du lagt ut det på t.ex. myspace kan pusta ut, eftersom det publicerats? Jag vet inte jag... Det blir lite svårt att visa när det lades upp och att det faktiskt var du som gjorde det. Jag vet inte hur bra bevis serverloggar utgör, de är oerhört lätta att fingera. Undra också hur lätt det är att få myspace att plocka fram loggar från ett par år tillbaka som visar att du lade upp din låt på ett visst datum? Kompisars utsaga funkar nog, men det gäller ju att de har lite öra för musik och kan vara säkra på sin sak vid eventuell tvist. Jag tänker domstolsbevis nu. Visst det skall nog till något extremt fall för att dra det så långt, och jag säger inte att sannolikheten är stor att man råkar ut för låtstöld, men ta en titt i GP idag för ett exempel. Jag tror att en av anledningarna att det mesta som läggs upp på forumet har låg nivå är just detta, de som känner på sig att musiken har stor potential är nog lite tveksamma till att publicera här. Jag letade t.ex. efter en tydlig policy angående publicerat material på sajten, men det enda jag hittar är en vag forumregel om att "Bra material kan komma att publiceras". Det duger inte för att jag skall känna mig trygg... Om man däremot hade en motpart som reggade och bokförde datum, låt och konto (person) där man lätt kan få uppgifterna bekräftade och styrkta skulle åtminstone jag vilja använda den. Alltihop via internet förståss, skall det göras brevledes kan jag lika gärna köra med rek-brev till mig själv. Jag pratar alltså inte om ett förlag där man är tvungen att ge upp rätten till sin musik, utan en ren registreringstjänst där jag fortfarande har kontrollen över verket. Det jag hittat är Musikerförbundet och STIM, men musikerförbundet kör via post och STIM's info om tjänsten är väldigt sparsam. Ni som är STIM-medlemmar, hur fungerar deras webbtjänst? Motsvarar den det jag efterfrågar, eller är det fortfarande post-krångel där också? PS. De som hävdar att allt är snott eller redan skrivet ändå kan ju gå och dra något gammalt över sig, musikhistorien är fylld med låtstölder, rättighetstvister och folk som blivit lurade. Jag tänker inte bli en av de lurade. Jag har förresten fått en låt "stulen" en gång redan, av ett band vi delade lokal med. Vi hade samma trummis ett tag och en dag när vi kom till lokalen satt en inspelning med det andra gänget i bandaren, med mitt riff i ett parti på låten 😄. Fast då var det ju kul att dom hade plankat mig, jag blev mest smickrad. /Andreas

Får nog hålla med om att alla exemplen i tråden inte är direkt briljanta i min värld, men det är ju en smaksak... Själv vill jag pusha för Bill Withers. Inget one-hit wonder direkt, men han lade ner för att han kände sig lurad av industrin (om jag minns rätt, enligt en intervju i musikbyrån för något år sen). Den mannen har gjort ett gäng ganska makalösa låtar; Lean on me, Ain't no Sunshine, Harlem, Grandmas Hands, Just the two of us och Lovely Day för att nämna några av de bästa. /Andreas

Jag har samma funderingar som TS, vill inte lägga upp grejer hur som helst utan att sen kunna bevisa att det är jag som skapat det. Förr körde man väl med rekommenderat brev till sig själv som man sen la i bankfack? Det känns lite 1800-tal, kan man registrera verk smidigt hos Stim (är inte medlem än och infon på webben är ganska sparsam) eller liknande? Det jag är ute efter är något slags tjänst dit man skickar en ljudfil med lite info om titel, kompositör, medverkande, etc som sen gäller som "bevis" att den versionen var först. Finns det? /Andreas

LilHeermz: Sorry för sent svar. Jag har inte så mycket att jämföra med just nu och sunkig lyssning, så jag är inte rätt man att uttala mig om ljudkvaliteten på Saffire LE. Däremot är alla recensioner jag läst positiva, både till preamps och utljud. MrKarisma: Jag vill inte vara dryg nu, men du är nog så illa tvungen att läsa på lite för att kunna välja rätt ljudkort. Om du är hygglig på engelska hjälper nog Mackies ordlista, annars finns säkert liknande på svenska (vet att Studio då och då har haft lite ordlistor och förklaringar i tidningen). I övrigt behövs mer information för att kunna ge några vettiga råd. Vad har du för övriga behov mer än att bara koppla in micen? Vad har du för lyssning/övrig utrustning som skall kopplas till kortet? Har du stationär dator eller laptop? Har datorn firewire-port inbyggd? Vad har du för kvalitetskrav och budget? Minimikravet för att koppla in micken är ett ljudkort med mickrofonförstärkare och fantommatning, alternativt en separat mickförstärkare som ansluts till det befintliga ljudkortet i datorn (antar att din dator har någon form av line-ingån, det har de flesta datorer). Jag rekommenderar den förra lösningen, inbyggda/medföljande ljudkort brukar i allmänhet ha för mycket brus/störningar för att ge vettiga resultat. Billigaste lösningen tror jag är något i stil med T-Bone micplug, men hur kvaliten är på den vågar jag inte uttala mig om, har inte testat. Förmodligen är det snäppet bättre än ett inbyggt ljudkort åtminstone. /Andreas

Eller varför inte en Gibson Grabber/Ripper kanske? Om GAS:en skulle få ta överhanden helt och pengarna inte var någon faktor skulle jag omgående köpa minst en variant av varje nedanstående: Warwick Thumb Fender Jazz Gibson Grabber Musicman Stingray Gibson Thunderbird Burns Bison (inte reissue) Rickenbacker 400X Men det är bara habegäret som talar då, vet inte om jag skulle vilja ha dom rent spelmässigt. /Andreas

Omöjligt att säga, det är så personligt och mycket en smaksak. Testa lite olika varianter och se vilken du gillar bäst. T.ex. Music Man, Fender, Warwick, Gibson osv. Jag kör på en fyrsträngad passiv Warwick Corvette std som jag sannolikt kommer behålla tills jag dör. Samtidigt som jag köpte den testade jag en likadan i swamp ash (min är i bubinga), den gillade jag inte alls, den lät pappigt och dåligt. Det gäller att testa tills man hittar något som känns rätt. /Andreas

En anledning att spela in med högre samplingsfrekvens är att man kan få ner latencyn något (förutsatt att datorn pallar trycket), men det är sällan det är så stor skillnad att det är värt besväret enbart pga det. En annan orsak är att man, med hjälp av ditrering och "noise-shaping" i samband med konverteringen, kan få en bättre konvertering än den som görs "on the fly" i en översamplande A/D. Ungefär på samma sätt ser en bild tagen i t.ex. 5 Mpixel lite "grynigare" ut än en bild tagen i 10 Mpixel som sen konverteras till samma upplösning. Man får med smådetaljer och toningar som missas av den mindre sensorn, men det förutsätter att konverteringen görs på rätt sätt. Hur mycket det märks och hörs är väl upp till var och en att avgöra, och skillnaden är nog ganska marginell. Personligen tycker jag inte det spelar någon jätteroll, det finns mycket annat som är mycket viktigare, men jag använder oftast 96 kHz för att det inte ger några större nackdelar för mig. Jag har svårt att tro att Pro Tools skulle konvertera märkbart sämre än andra DAWs, det vore en stor konkurrensnackdel och proffsen skulle nog inte acceptera det. /Andreas

Skulle vara mer intressant om de hade gjort studien mer ingående och tagit med försökspersonernas smak i sammanhanget, t.ex. att de hade fått indikera om de gillar/inte gillar stycket de lyssnar på, och flera olika sorters musik såklart. Men ändå, lite intressant är det. Viss musik är ju så dålig att pumpen börjar slå volter i ren ilska/avsmak. Undrar hur det spelar in 😄. Huruvida man känner igen musiken måste ju också spela stor roll, hjärtat bultar ju en aning fortare (på mig iaf) när man hör inledningen på Underdog... /Andreas

Fd admin/supporttekniker/internsupport/alltiallo/IT-slav på ett mindre webhotell. Det var sällan tråkigt, men otroligt stressigt och höll på att ta knäcken på mig. När jag började vakna skakande och kallsvettig inför tanken att gå till jobbet insåg jag att det var dags att göra nåt annat. Egentligen borde jag kanske sjukskrivit mig, men jag sa upp mig istället, hade ingen lust att hålla på o jönsa med försäkringskassa/A-kassa/whatever, screw 'em... Nu är jag arbetsfri (arbetslös är man väl bara om man saknar jobbet?) och skall dra till Australien på ett år. Sen får jag se, kanske hittar jag lite guld, kanske blir inspelningarna jag skall göra på vägen en omstart på musikkarriären, vem vet... När jag kommer hem skall det byggas studio, från grunden. /Andreas

Nä ok, poängen var att om man skall köpa ett nytt ljudkort så finns ingen större anledning att köpa ett 16-bitarskort (så länge budgeten håller). Har man ett 16-bitarskort redan så duger det kanske utmärkt, man behöver inte byta bara av den anledningen, så himla viktigt är det inte. Det är väl först när man känner att man vuxit ur det befintliga kortet av andra anledningar som det är idé att byta. Ett 16-bitarskort som följer med datorn är oftast inget vidare när det gäller brus på ingångarna t.ex., men börja med det och lyssna hur inspelningarna låter, man ska inte döma ut saker på förhand. /Andreas

Den är länken verkar inte rätt... /Andreas

Som de övriga redan sagt handlar det bara om att anpassa gainen till signalen som kommer in. För mycket gain på en signal ger dist. För lite gain resulterar i hög brusnivå. Jag tror du måste läsa på lite hur ingången på ett ljudkort fungerar för att förstå, det är inte jätteenkelt att förklara. Gainens funktion är att anpassa nivån på signalen så att den varken klipper i försteget/A/D-omvandlarna eller ger för mycket brus, det skall vara lagom helt enkelt. I ditt fall från den andra tråden där du först har en mixer och sen ett ljudkort finns det två ställen att justera nivån på, dels i mixerns preamp, dels mellan mixern och datorn. Det är därför många prylar har standardiserad line-nivå, så att man skall slippa anpassa signalen mellan dom. Om det distar beror det inte på att du har ett billigt ljudkort utan på att du har fel nivåer. Börja om med gain/volymrattarna på noll och öka därifrån så märker du när det börjar låta illa. Backa lite så får du lite extra utrymme för oväntade volymtoppar (headroom). Kolla att du har mixern kopplad till en linjeingång och inte mickingång. Mickingång kan funka, men det låter förmodligen sämre. Om du är tvungen att använda mickingång, stäng av eventuell "mic-boost". Lite mer allmänt är det viktiga egentligen headroom, brusnivå och hur mycket gain som finns "tillgängligt" (utöver den mer subjektiva ljudkvalitén). Du behöver ett ljudkort med 24-bitars upplösning för att få maximalt "headroom". Det har de flesta ljudkort nuförtiden. I övrigt är signal/brus-förhållandet viktigt. Det brukar uttryckas i dB, och här verkar EMU-kortet vinna av de två du länkat, men det är inte alltid man kan lita på tillverkarnas siffror. Ibland specar dom bara de teoretiska värdena för A/D-chippet, i en verklig krets med mic-preamp inblandad blir det oftast något lägre. Sist kommer hur mycket gain preampen har, också uttryckt i dB. Vissa billiga ljudkort har lite skralt med gain som i kombination med en del mickar kan ge för låg signal och för mycket brus, omvänt ditt problem alltså (men det brukar oftast inte vara något problem). /Andreas

Har du testat kortet på någon annan dator? Det kan ju vara mjukvaruproblem om du har tur. Annars skulle jag nog misstänka firewireporten på ljudkortet tyvärr. Har du hotpluggat kortet med 6-pinnarskabel? Om man har otur och får in kontakten snett med ström på, kan det hända att man kortsluter ström/data-kontakterna med varandra. Då är risken stor att firewirechippet i datorn och/eller ljudkortet ger sig. PS om det finns möjlighet för flashning på insidan är det nog inte USB, snarare JTAG eller SPI, men det behövs lite specialprylar för att flasha sånt, inget att rekommendera om du inte har bra elektronikkunskaper. /Andreas

Två har ju Roky Erickson-koppling (den ena rätt självklar, den andra ganska långsökt). Annars har jag ingen susning... Eller vänta, att de var aktiva på 60-talet? Nä det vore nog för lätt. /Andreas

LilHeermz: Kolla på Saffire LE, köpte nyss ett på Jam för dryga 2500. Det är firewire, men ett firewirekort kostar inte många hundralappar om du inte redan har det. Det blir lägre belastning på systemet och oftast lägre latency med firewire. edit: Krysz1 det behövs lite mer info om vad du har tänkt spela in för att kunna avgöra om det där är vettigt. Vad har du för mixer? Om du inte har speciella behov är det oftast vettigare att skippa mixern och spela in direkt med ett flerkanaligt ljudkort. Med mixer före ljudkortet tappar du möjligheten att ställa relativa nivåer i efterhand. /Andreas

namen vafan... är det spotify som sjablat eller är det nån illvillig jävel som varit framme? Aja då får man väl fylla på med nytt istället då... Här kommer några som jag har på hjärnan just nu, dom vill bara inte släppa. Classical Gas med Mason Williams och All new low med Hellacopters. Om det är någon som har tråkigt kan man . Lycka till 😉. Jag kom till video två innan jag gav upp (för nu, skam den som ger sig).

Testa att stänga ner adaware och f-secure (med nätverkskabeln urdragen/wifi avstängt). Antivirus och liknande är inte jättebra att ha i bakgrunden när man jobbar med låg-latency ljud. Det finns mycket annat man kan trixa med också. Jag kör inte Pro Tools själv, men det finns mycket tips på nätet om hur man optimerar windows för ljud generellt, och det hjälper ofta oavsett vilken DAW man använder. Sen är nog en extern disk att rekommendera om du inte redan har det. Firewire (eller ännu hellre eSATA om datorn mot förmodan har eSATA) lastar systemet mindre än USB. Själv har jag spanat in Seagate freeagent extreme som verkar trevlig, snabb och inte alltför dyr. Vet inte om man måste ha någon särksild "m-boxvänlig" disk för Pro Tools dock, skulle gissa att vilken firewiredisk som helst funkar, bara den är snabb. Jag använder dock som sagt inte Pro Tools, så det är kanske nåt jag missat. /Andreas

Han har fel. Om inte kabeln eller övrig utrustning har några fel (glapp, oxiderade kontakter, kallödningar, konstruktionsfel, mm..) så kan den (som Claes säger ovan) som värst bli ett lågpassfilter. Särskilt om man har preamp i basen (som buffrar signalen och gör den ännu mindre känslig för kabeleffekter). Edit: det kom visst några svar emellan där. Posten var ang Svens uttalande... /Andreas

Jag vet att tråden är urgammal, sorry, men jag var tvungen att skriva av mig någonstans, och tråden verkade passa 🙂 Är det bara jag som är inkompetent, eller är det fortfarande ganska bökigt att få ordning på VST-stödet i Ardour? Här följer en liten sammanställning av vad jag fick gå igenom för att fixa det (kom gärna med kommentarer, jag har förmodligen gått över ån efter vatten): Jag köpte nyss ny dator och har de senaste dagarna suttit och anpassat den lite för studiobruk. Datorn kom med ubuntu 9.04 förinstallerat och jag tänkte testa det, eftersom jag inte kört ubuntu (haft debian hittills) och jag var lite sugen på att testa. Den inbyggda hårdvaran (ljudkort, webcam, fingeravtrycksläsare, nätverk, wifi mm.) funkade utmärkt "out of the box" och gränssnittet (Gnome) är helt ok även om jag är mer van vid KDE. Än så länge har jag inte testat externt ljudkort (eller firewire-porten) eftersom jag inte äger något för tillfället, men jag tror inte det skall vara några problem. Tänker skaffa ett Saffire LE så småningom. Över till VST-biten... Jag testade först att köra Ardour (2.7.1) från Ubuntu Jaunty. Den har inte inbyggt VST-stöd, så jag installerade DSSI-VST. DSSI-VST finns inte som färdigt paket av någon anledning, alltså var det till att kompilera själv, men det var inte jättesvårt. När jag sen testade att lägga till effekter via Ardour funkade det, men det var snudd på oanvändbart. VST-pluggens GUI laddades inte utan ersattes av ett förenklat gui från Ardour. Jag är inte heller säker på om själva pluggarna funkade, fick ingen respons i ljudet. Amplitube 2 var helt oanvändbart, det dök upp som en stor matris av input-boxar för olika värden... Sagt och gjort skippade jag DSSI-VST och kikade lite mer på Ardour 2.8 som har inbyggt VST-stöd (via FST och Vestige). Fanns tyvärr inget paket för Jaunty, men dock för test-versionen "Karmic". Hittade också ett paket på getdeb för Interpid (tror jag) som jag testade, men VST-stödet verkade inte vara aktiverat där. Efter lite efterforskningar insåg jag att man måste använda 32-bitarsversionen av Ardour för att få VST-stödet att funka. Nu började jag bli lite matt, jag kör 64-bitars ubuntu. Skam den som ger sig, det vara bara till att fixa en 32-bitars "chroot". Som tur är hittade jag en bra instruktion. Jag följde den, med några små ändringar (jag gjorde separat "binds" för /dev/shm och /dev/pty i fstab för att jack och synaptic skulle trivas bättre). Inte så svårt faktiskt. När jag ändå var igång med en chroot tänkte jag att det var lika bra att uppgradera den till Karmic och det gick ganska smärtfritt. Så nu kör jag alltså 64-bitars Jaunty och 32-bitars Karmic parallellt (och ganska sömlöst, har tom menyval så jag kan starta 32-bitarsprogram direkt i gnome). När jag nu kommit så här långt tänkte jag att det bara är att installera Ardour 2.8, tuta och köra... Nänänä... Den version som finns i ubuntu har inte VST-stöd inbyggt, trots att 2.8 använder "vestige"-headern istället för Steinbergs SDK och alltså skall vara fri att distribuera. Det var bara att bita ihop och kompilera själv. Lite stökigt många dependencies (som jag inte orkar räkna upp här), men allt fanns tillgängligt i arkiven, det vara bara att köra lite "trial and error" tills allt som behövdes fanns med. LV2-stödet lyckades jag dock aldrig få snurr på, trots ansträngningar. Jag sket i det så länge eftersom det verkar ganska färskt. Satte igång kompileringen och gick och la mig. I morse var kompileringen klar. Jag fixade länkar mellan chrooten och det vanliga systemet och sen kunde jag starta med "ardourvst32". Och kolla! Det funkade! Med GUI och allt. Amplitube såg ut som det var tänkt och lät alldeles utmärkt. Nu är jag glad som en lax, men jag blev lite frustrerad på vägen kan man säga. Förmodligen finns det mycket enklare sätt att köra VST-pluggar på, har ni några tips? Kanske gör jag något litet skript för ovanstående, det borde gå att fixa ganska enkelt. Vill gärna slippa göra det igen och kan jag bespara någon annan jobbet är det bara en bonus. Förhoppningsvis tar sig ubuntu-paketeraren i kragen snart och slår på VST (och LV2) som standard, så slipper man i alla fall det sista steget. Kanske skulle man lägga upp en buggrapport om det... PS: Jag glömde lägga med en viktig länk: Kompatibiltetsinfo för VST-pluggar under linux. /Andreas

Ja det där är sorgligt, men det beror på ordningsstadgan: Skulle tänka mig att deras verksamhet faller under "liknande". Om dom inte hade instrumenten skulle polisen förmodligen haffa dom eller köra bort dom. Gissar även att merparten av pengarna går till andra än stackarna som sitter där och låter. Tydligen är det fortfarande det ovan som gäller, hittar ingen annan info från göteborgs stad. Vore tråkigt om tiggarna gjorde det svårare för mer seriösa gatumusiker. Har faktiskt haft funderingar på att testa själv, men inte vågat än. Skulle om inte annat vara kul att se vad man får för respons på egna låtar. /Andreas

I Londons tunnelbana är jag ganska säker på att man måste klara en audition inför någon ansvarig innan man får ställa sig och skråla. Men dit skulle ju inte du... Kan nog vara kul att spela där iofs, det finns en del långa gångtunnlar med intressant akustik där. Jag tror att reglerna kan skilja sig inte bara mellan olika länder utan mellan städer i samma land också. Det bästa är nog att kolla med kommunen eller motsvarande på respektive plats. Förresten var det ju snack om att dom skulle ändra på reglerna i Göteborg pga tiggare som "spelar" instrument. Är det någon som vet mer om det? /Andreas