YogSothoth

Smaken är som baken, själv tyckte jag yamaha-gurorna var fullständigt själlösa när jag testade dom (vet inte om det är samma modell, men de såg ungefär likadana ut). Hur viktigt är det med inbyggd mick? I den prisklassen är det nästan uteslutande piezomick i stallet, och dom låter inte roligt (låter plastigt tycker jag). För mig är grundljudet i gitarren och spelkänslan otroligt mycket viktigare än om det finns mick eller ej. Mick går alltid att eftermontera och du har mycket större valfrihet då. Totalpriset blir väl något högre, men det tror jag det är värt. Själv har jag sneglat på LR baggs system, men ännu inte testat tyvärr. Walden och Blueridge är några doldismärken jag rekommenderar varmt. Blueridge är nog svår att få tag på i sverige dock, har bara sett den online hos guitarpeople.se. Walden finns på MUG i GBG. Kinagitarrer båda två, men extremt bra värde för pengarna. Jag har en Blueridge BG-40 och den skulle jag inte byta mot något jag testat i samma prisklass ($850 AU ~ 5 500 SEK). Antagligen får man gå över 10k-sträcket och en bit till för att hitta något jämförbart. Vad du än gör uppmanar jag starkt att testa just det ex du ska köpa (dvs postorder går bort). Olika ex ur samma serie kan variera en hel del. Ps, har ingen samrörighet med ovan nämnda märken/butiker. Jag har bara testat *väldigt* många gitarrer och är en kräsen/snål jävel. /Andreas

Ja det är nog denna tensor tympani jag lyckats lära mig (delvis) kontrollera. Fråga mig inte hur det går till, effekten påminner lite om en "klicket" man får ibland när man gäspar eller tryckutjämnar. Är det nån annan som kan göra samma sak? Jag upplever iallafall att det hjälper en aning ibland, speciellt mot tryckkänslan i örat. Av en händelse pratade jag med en tjej igår angående visdomständer och hörsel/bihåleproblem. Hon konstaterade att hennes problem gått över sen hon tagit bort visdomständerna. Nån mer som haft samma erfarenhet? Jag har en visdomstand som garanterat kommer ryka (av andra orsaker) så snart jag kommit hem till sverige och fått en tid. Den sitter lite trixigt till (bakåtvinklad) och givetvis på samma sida som mitt hörselproblem. Återkommer med resultat, men det lär dröja nån månad åtminstone. Men tja, självdiagnos är ju oftast rätt vanskligt, med en viss läggning för hypokondri kan man ju få till rätt skruvade teorier 😉 /Andreas

Tack för en mycket intressant tråd, och jag håller tummarna för att din tinnitus blir bättre Debatt. Jag har inte lusläst hela tråden men ska göra de när jag har mer tid. Har själv haft lätt tinnitus av och till i ungefär 16 år. Misstänker att det har samband med en illa-tajmad crash-cymbal när jag var inte var beredd. Jag har dock inte sökt läkare eller testat hörseln (men blir lite sugen att testa den nu). Med åren har jag lärt mig att leva med pipet som främst är i högra örat. Har även en viss känsla av "lock" för örat. Det verkar som det kommer och går med varierande stressnivå, men de senaste åren tycker jag det har gått ner stadigt till nivåer där jag knappt märker det i vardagen längre. Jag har även haft lite problem med överkänslighet för transienter och "distade" ljud (t.ex. en skränig överstyrd bilradio, men inte distad gitarr), men det verkar också ha blivit bättre. Det kan iofs ha samband med att jag gjort några radikala förändringar i min livsföring, som antagligen sänkt mina stressnivåer rejält. Det senaste året har jag jobbat på däckverkstad, med alla de ljud som följer med (vissa däck smäller som pistolskott när man "sätter" kanterna). I början var jag ganska skotträdd och tyckte det var mycket obehagligt, men efter en tid blev det uthärdligt och i slutet var det inga problem alls med smällarna. Nu kan det ju tänkas att jag blivit aningen hörselskadad pga detta, men jag tycker mig inte märka någon större förändring mot innan jag började på verkstan. Jag känner också att överkänsligheten för andra typer av oljud också gett med sig till stor del. Vad jag vill komma till är att jag tror det ligger en hel del i det som Debatt nämner angående exponering för "buller" i samband med överkänslighet. Med det sagt kan jag inte rekommendera nån att utsätta sig för verkstadsljud i onödan, men jag tycker det är intressant att mina erfarenheter verkar stämma överens med Debatts. Angående spänningar och försök att "blockera" tinnitusen med tryck märker jag att min blir något mer intensiv om jag biter samman käkarna hårt. Jag kan även "klicka" med någon del av mellan/innerörat. Jag vet inte vilken muskel som triggar det, kan inte se något röra sig om jag tittar i spegeln medan jag "klickar", men känslan påminner något om en sväljning/gäspning. Min gissning är att jag på något sätt lyckats lära mig kontrollera en muskel som påverkar kanalen mellan örat och svalget. Jag misstänker att mina problem har med blockering eller förträngning av kanalen mellan örat och svalget att göra, kanske även med bihålan på höger sida. Detta eftersom jag ofta får tryckkänsla/"lock" samtidigt i näsa/bihåla/öra i olika kombinationer. Låter det rimligt ni som kan mer? Är det någon vits att kolla upp det hos t.ex. ÖNH-specialist? /Andreas

Mjae, håller med, det är ju såklart ett teoretiskt värde som bara gäller vid dom uppmätta förhållandena (och förmodligen mätt vid en specifik frekvens), men det säger en hel del om hur högt högtalaren spelar (bra mycket mer än hur många watt elementet är på). Decibelskalan är logaritmisk, 3db mer är dubbelt ljudtryck. Sen är det en massa andra andra faktorer som spelar in, den mänskliga hörseln upplever tex inte en dubbling av ljudstyrka som dubbelt så högt (om jag minns rätt). Ett taskigt element kan också börja komprimera ljudet långt innan det närmar sig maxeffekten osv. Siffrorna säger en del, men som Nilsson säger är det inte hella sanningen. Men jag skulle inte blanda 96db/98db och 103db element i samma låda, matchningen blir inge bra. Helst skulle det nya elementet ha liknande t&s -parametrar (qts & vas framförallt) som det gamla, eller byt båda. Tänk på att du kan få otrevliga pucklar i basen om elementet och lådvolymen är dåligt matchade, det kan låta apa helt enkelt. Enklast är som föreslagits omkoning, kanske inte billigast, men det ger garanterat bättre resultat än att stoppa in nytt element utan att räkna på lådan osv först. /Anwe

Kort svar: Nej, det är inte tänkt att funka så. Det funkar teoretiskt (och praktiskt om systemet är vettigt), men händer något under synkningen är risken att du tappar data. Dessutom förutsätter det att datan bara ändras på ena disken, ändras båda måste du välja vilken disk som ska vara "master" och tappar alla ändringar på den andra. Långt svar: Raid och backup är olika saker och rätt använt täcker det för olika feltyper. Raid är bra för att kunna fortsätta köra ett system som måste vara uppe utan nertid. Byt bara den felaktiga disken, synka om datan (görs normalt i bakgrunden) och fortsätt köra. Backup är till för att täcka för programfel, mänsklig faktor eller brand, stöld osv. där datan på disken tagits bort, försvunnit eller blivit korrupt. Dom kompletterar varandra, men raid är inte = backup. Tänk också på att diskar ur samma produktionsserie antagligen har ungefär lika lång livslängd. Dör en av dom är risken stor att fler är på väg. Ps. Om man har lite linux-knowhow är Amanda ett utmärkt backupprogram. Lite okonventionellt, men otroligt flexibelt och kraftfullt. Dessutom skulle jag avråda från bandbackup. Har taskiga erfarenheter från band och bandspelare som gått sönder/inte gått att läsa när det väl gäller. Har ingen vidare backup just nu eftersom jag är på resande fot. Skulle jag bygga ett system skulle jag köra disk -> disk (raid) över nätverk (helst till annan plats) med utbytbara diskar i backupmaskinen som kan plockas ur och lagras efter hand. Då har man både hög trygghet, lätt att plocka tillbaka data snabbt och långvarig lagring. Det svåra är att uppskatta hur ofta backuperna behöver tas och hur länge de behöver lagras. Finns inget backupschema som täcker alla tänkbara situationer, det blir alltid en kompromiss. /Andreas

Vill bara påpeka att hur många watt en högtalare är specad för har ganska lite att göra med vilket ljudtryck du får ur dom. Den siffran talar om hur mycket effekt högtalaren klarar att matas med utan att högtalaren skadas. Leta istället efter känsligheten (dB/W/m), den talar om hur "lättdrivna" högtalarna är. En högtalare på 95 dB/W/m matad med 10 W spelar lika högt som en på 85 dB/W/m matad med 100 W. PA-högtalare har iofs generellt hög känslighet (90+) eftersom dom är byggda för att spela högt. Hifi- och studioprylar är generellt byggda för ljudkvalitet och inte ljudtryck, så undvik dom om du vill ha mycket ljudvolym för pengarna. Men ja, det krävs en del av systemet för att micka trummor live. Trummorna är ju oftast det mest högljudda instrumentet och du måste överrösta (eller åtminstone komma upp i ungefär samma nivå som) liveljudet för att det ska vara nån poäng. I mindre lokaler kan det tom bli direkt plågsamt för publiken med så stark volym. Lite mer konkret skulle jag nog satsat på en eller ett par aktiva basar med inbyggt delningsfilter. Då slipper du tänka på att matcha basarna till slutsteget. Då kör du alltså line-nivå ut till basarna och kopplar slutsteget i mixern till topparna. Helst skulle topparna också ha ett (gärna inbýggt) delningsfilter så du kan matcha delningsfrekvenserna och slippa överlapp. För mindre gig/lokaler hade jag som du säger nöjt mig med att PA:t fyller ut lite där liveljudet sviker och kört på enbart fullrange/toppar. I längden är det ju mer flexibelt med ett system med separata delningsfilter, eq och slutsteg, men det blir mer komplicerat och antagligen dyrare. För mindre gig känns det som överkurs. /Andreas

För dryga 3k kan du antagligen få en begagnad Peavy classic, den kan jag varmt rekommendera (funkar till det mesta utom typ getingdist ala hårdare metal, men det kan man ju fixa med en stompbox). Billigare än så tror jag det är svårt att hitta nåt som håller i längden, som du inte växer ur ganska snart. Bättre att spara en aning längre än att behöva uppgradera inom kort. Man får heller inte mycket för en begagnad nybörjarstärkare, medan du kan sälja vidare classicen utan att gå med brakförlust. Dom går iofs hårt åt rören. Om du hittar ett ex som har problem med missljud ("bjällerklang", i brist på bättre ord, och/eller lågfrekvent brum/svängningar) är det enkelt att byta dom. Testa på relativt hög volym, det märks inte förrän det är såpass starkt att rören börjar vibrera. Hade de problemen, bytte rör och sen var den som ny. Bra läge att pruta isf, rören går väl på kring 500 om du måste byta allihop. /Andreas

Jag tror en del av problemet är att ditt program (som jag visserligen inte är så bekant med) är en bildredigerare, jag tror det du vill göra vore enklare med ett DTP-program. Det överlappar iofs rätt mycket, så man kan göra liknande saker i dom, men de är ganska olika att jobba med och spara informationen på helt olika sätt. I DTP ligger tonvikten på att jobba med text och layout, det låter mer som det du är ute efter. Har inga solklara tips på DTP-program, är mest bekant med typ pagemaker och indesign, men de är dyra och definitivt overkill för en CD-booklet. Har petat som hastigast med Scribus som är open source, det kanske kan vara värt en titt (även om jag har för mig gränsnsittet var något icke-intuitivt). /Andreas

Lite följdfrågor för att kunna ge ett vettigt svar: Operativsystem? Latencykrav? Med "hög kvalité" gissar jag att du menar okomprimerat ljud i typ 24 bitar 96 kHz, korrekt? Vad har du för (internet-)anslutning mellan platserna du vill koppla ihop? Om du sätter en linuxburk i vardera änden borde du kunna koppla ihop dom ganska smärtfritt med pulseaudio. Jag har testat på ett lokalt nätverk och det funkar fint, efter lite pillande (1 timme max). Har du inte linuxburkar kan du testa med t.ex. en ubuntu live-cd i två gamla avlagda PC, hårdvarukraven (förutom ljudkorten) är inte höga. Jag vet att det enligt uppgift ska funka på windows med (och kanske mac?), men jag har ingen personlig erfarenhet av det, så jag låter det vara osagt om det är en vettig lösning där. Det borde vara enkelt att testa dock. Iom att du nämner ISDN kommer jag att tänka på Asterisk (IP-telefoniprogram) också, men det lär vara betydligt besvärligare att få igång från scratch. Har inte benkoll på vilken typ av komprimering Asterisk använder, men jag misstänker att det går att köra okomprimerat. Får nog varna för att man bör ha koll på IT om man ska ge sig på att bygga asteriskservrar, och det är antagligen overkill i vilket fall. Om du vill koppla ihop flera (fler än 2) studios i nåt slags ljudnätverk kanske det kan vara värt en koll. Det som kan vara ett problem med lösningarna ovan är att det kan uppstå hack i överföringen. I ett telefonsamtal (eller om man lyssnar på musik i fallet pulseaudio) är det ju inte hela världen om det blir ett minimalt hack nån gång i bland, men jag gissar att det för dina ändamål bli ödesdigert (du måste ta om inspelningen). Men det kan vara värt att testa ändå, det kanske funkar utmärkt om du har bra linor. Det finns säkert fler sätt att göra detta på (särskilt i linux), men dom ovan är dom jag känner till på rak arm. /Andreas

Ja, eller egentligen Napster om man ska hårddra det. iTunes har jag aldrig använt. Håller med, de kommer nog inte vara "skiv"-bolag i framtiden, mer PR-, turné-, bokningsbolag eller liknande. Nä, det är sant. Det krävs fortfarande något annat sätt att nå ut, genom t.ex. hype i media, turnerande eller kanske ryktesvägen. Man blir ju inte automatiskt bestsellerförfattare för att man får ut sin bok på biblioteken. Dock får jag väl säga att skivbolagens roll som "gatekeepers" varit rätt tveksam. Kika igenom en skivback med gamla LP nästa gång du är på loppis, herregud vad mycket skräp som ändå släppts via skivbolag. "Det görs alldeles för mycket musik, och här e en låt till, fy fan!" 🙂 Angående ersättningsnivåerna kan de ju knappast bli lägre(?). Så ja, jag tror de kommer att öka i takt med att CD-marknaden minskar, men jag är tveksam till om det kommer komma upp i samma nivåer som förr. Jag tror helt enkelt att man som upphovsman/artist/whatever får anpassa sig, det man förlorar på gungorna får man dra in på karusellen. Exempelvis turnerande, merchandise, reklam/filmmusik mm. /Andreas

Lite av varje kan man säga.. Men nä glöm det, det är fömodligen inget du behöver hemma. Kan vara behändigt om man har flera datorer som behöver komma åt samma filer. Eller om du vill kunna komma åt dina filer utifrån internet. Men man behöver nog vara lite nördig för att orka köra server hemma. /Andreas

Jag hängde inte riktigt med nu, men firewirekretsen är ofta inbyggt på moderkortet, att jag säger firewire-"kortet" är väl mest en ovana 🙂. Det är antagligen inte möjligt att se med blotta ögat om det är något fel på kretsen, man måste mäta och greja, och då bör man vet vad man gör för att inte förstöra ytterligare. Så testa på en annan datorn först, där du vet att firewire funkar som det ska, med en kabel som du vet är ok. Funkar det där är det alltså fel i din dator och inte på fireboxen. Funkar det inte där så ligger antagligen problemet i fireboxen. Försök i så fall få det fixat på garantin. /Andreas

Ja, det är inte helt ovanligt. Har bytt nätagg två gånger på min gamla athlon-häck, oftast är det kondensatorerna som torkar/spricker och ger följdproblem. Kan vara värt att kika på moderkortet efter kondensatorer som buktar/läcker (de ska vara helt plana i toppen), eftersom de är ungefär lika gamla som de i nätagget. Ser du något sånt är det bara en tidsfråga innan moderkortet ger upp med. Displayen kan ju ha fått sig en kyss när det gamla nätagget gav upp, ibland är skyddskretsarna inte tillräckligt snabba helt enkelt. Men du kan ju ha kommit åt nån sladd vid bytet också, kolla att allt sitter som det ska. Kanske finns det nån reset-funktion som kan få liv i den? Ang uppgradering kan du ju ha kvar den gamla burken och göra t.ex. filserver av den. Släng på en linuxinstallation, det är nästan bara fantasin och din ambition som begränsar vad du kan ha den till. /Andreas

Hårdvarumässigt skulle jag nog påstå att, nej så mycket bättre är inte macarna. Visserligen har de ofta något mer genomtänkta lösningar (t.ex. kylning mm) än en dussinlaptop. Letar man lite finns det motsvarande på PC-sidan också, oftast till en billigare peng. Man betalar helt enkelt mer för märket (och operativsystemet om man gillar det). Oavsett det rekommenderar jag att du ser till att det finns PCIe-slot, så att du kan köpa till ett firewirekort, även om du inte behöver något i dagsläget. Det finns goda anledningar till att de flesta semi-pro kort har firewireanslutning. Jag kan inte direkt säga bu eller bä om de uppräknade modellerna utan att detaljstudera dom (the devil is in the details), och det har jag inte tid med just nu. Men om du är van vid Windows, har begränsad budget och dessutom har mjukvara som inte funkar på Mac skulle jag avråda från att köpa Mac. Det krävs kanske lite mer ansträngning att sålla i utbudet på PC-sidan, men du har möjlighet att komma bra mycket billigare undan med jämförbar prestanda. Inget ont om Apple, de gör trevliga system. Men har du inte någon god anledning (t.ex. alla dina musikerkompisar kör mac) ser jag ingen anledning att byta miljö. Skulle egentligen vilja rekommendera Linux, men jag kan inte riktigt göra det i dagsläget. Det kräver ofta mer pill än en normalanvändare är villig att lägga ner att få t.ex. Ubuntu att funka smärtfritt som DAW. Det går, men det krävs fortfarande en del svett och tålamod. Det man ska se upp med på billiga PC är IRQ-fördelningen. Det är ett mindre problem nuförtiden än det var förr, men har man otur kan det skapa problem vid ljudinspelning. Ska du köra USB-ljudkort finns det ju antagligen fler än en USB-port, så då kan man (antagligen) bara byta till en annan port som inte delar IRQ. Har du inbyggd firewire-port däremot finns risk att den delar IRQ med t.ex. en USB-port. Kör du då t.ex. en usb-disk på den porten är risken stor för problem. IRQ-delningen kan man ibland ändra i BIOS, men det är inte alltid det går. Har man ordentlig otur har tillverkaren valt att dela med något rikigt puckat, som t.ex. SATA-kontrollern, då är det bara att leta vidare efter en annan modell. Det enklaste sättet jag vet att se IRQ-delningen är att köra "cat /proc/interrupt" från en linuxterminal, men det kanske är bökigt om du inte redan har en live CD att boota från. Har inte koll på de senare Windows-varianterna (vista/7), men i XP kan man gå in i enhetshanteraren och visa en IRQ-lista. Det finns säkert nån här som kan tipsa hur man gör i senare versioner. Nu ska det sägas igen att, det är inte säkert att IRQ-delning skapar problem, det beror lite på hårdvara och drivrutiner. Men, det är alltid trevligt att veta att den nya datorn inte har några inbyggda problem. Kika därför i närmaste fysiska butik på de modeller du tänkt dig, så slipper du en otrevlig överraskning. /Andreas

Nej, det verkar helt korrekt: Thomann. Dom gillar att ta betalt, Apogee. Lite kostar väl produktutvecklingen också, men tar man snudd på 2 papp för ett enkanals USB-ljudkort så finns väl egentligen ingen gräns för vad man har mage till 🙂. Undrar vad de har för marginaler, skulle vara skoj att veta. Man får väl anta att de använder kvalitetskomponenter där andra tar genvägar iofs, men det blir ändå inte såna enorma priskillnader. /Andreas

Håller med debatt till fullo (alltså inte det sista inlägget, som jag inte deschiffrerat ännu 🙂), separera skrivandet från inspelandet. Nu var det ett tag sen, men när jag spelar i band brukar vi "skriva" ihop, dvs nån har en låtidé eller annat halvfärdigt, som vi börjar lira och ofta faller bitarna på plats efter lite jammande. Själv har jag börjat snabbinspela riff och låtidéer i mobilen (om du har android-telefon, testa "rehersal assistant"), mest för att inte glömma dom. Funkar bra för mig, jag får inte den där "inspelningsångesten" när man vet att det ändå inte kommer användas på riktigt. Sen kan man lyssna lite på inspelningen för att komma på harmonier, sångslingor, text mm. /Andreas

Kan hända att du bränt det om du har otur. Det finns ett (någorlunda) känt problem med 6-pinnars firewirekontaker; om man kopplar in/ur dom snett kan det bli kortis mellan ström och datastiften = stekt firewirekrets i datorn och/eller ljudkortet. Testa som sagt mot annan dator, det kanske är firewirekortet i datorn som gett upp. Då är det enkelt fixat med ett nytt kort. Det är inte säkert att skadorna syns när man kollar på kortet. Är det ljudkortet som bränt finns det en viss chans att det finns "säkringar" (ser antagligen ut som ytmonterade motstånd) på datalinorna som är utbytbara. Men det krävs nån som är kunnig på elektronik för att hitta dom och byta ut dom. Kanske inte värt pengarna att lämna in till nån, men om du känner nån kunnig så är det är värt en koll. Har du garanti kvar kan den vägen också var värd ett försök innan du skruvar för mycket. /Andreas

Nä, maximal överföringshastighet på interfacet bör inte vara ett problem, ett snabbt räkneexempel: 32 * 192 000 * 24 = 147 456 000 bitar/ sekund , dvs ungefär 150 Mb/s rådata (utgår från max samplerate på 192 kHz, hittar inget om det i specen). Visserligen är det en del "overhead" i protokollen, man brukar räkna med 10 bitar per överförd byte (8 bitar) generellt i nätverkssammanhang. Men, det är inte så mycket att det blir problem, åtminstone inte om man nöjer sig med ett ljudkort per interfacekanal på datorn. Latency däremot kan ju vara ett problem, där vet jag inte hur Gb-Lan står sig jämfört med Firewire, men man får ju hoppas att det är bättre än USB 2. På bilderna ser det ut som sidan med usb/ethernet/pci/wordclock-portarna sitter ihop i en stor klump. Frågan är om dom gjort den utbytbar, skulle inte räkna med det. Ps när vi börjar tala om den här mängden strömmande data skulle jag vara mer orolig för att diskarna inte hinner med. Det krävs antagligen speciallösningar för att fixa att skriva 150Mb/s några längre perioder. Edit: Glöm det sista, blandade ihop Mb/s med MB/s, lätt hänt... /Andreas

Du kanske redan hittat nåt, men det enda vettiga råd jag kan ge är att testa många gitarrer. Testa allt du kommer över, även i andra prisklasser än du först tänkt, så du har något att jämföra med. Bara som exempel köpte jag nyligen en Blueridge (dock 6-strängad), ett för mig tidigare helt okänt märke. En "noname"-gura tillverkad i kina, som jag säkert hade missat om jag t.ex. bara kollat online eller gått på andras tips. Jag fastnade dock direkt för den när jag testade. Var först lite osäker, det verkade lite för bra för att vara sant, så jag fortsatte leta ett tag. Kollade i ett gäng olika affärer i sydney, men hittade inget som kom i närheten för de pengarna, så det blev den till slut. Mötte för nån vecka sen en gitarrbyggare som kikade på den och gav positivt omdöme. Han hade inte lika gott att säga om t.ex. Maton (den ledande australiensiska tillverkaren). Visst, min behöver lite finjustering för att komma helt till sin rätt, men han tyckte det verkade vara ett bra bygge i stort. Vi tjötade ett bra tag, och han verkade kunna sina grejer. Han var av åsikten att alla gitarrer, oavsett hur dyra dom är, behöver justeras efter köp för att anpassas efter ägarens spelstil. Tror definitivt det ligger nåt i det. I övrigt är det väl bara de stora fallgroparna man kan varna för. Kolla att stallet sitter som det ska, att locket inte vridit/rest sig för mycket, att halsen är rak, att bandstavarna sitter som dom ska och inte är ojämna, sprickor och dåliga limninigar osv. Knacka lite överallt för att upptäcka rassel i stag och liknande. PS Ingen verkar ha svarat på min tidigare fråga (nej, jag försökte inte vara spydig), men tipsen kanske handlade mer om att slippa strängrassel än att faktiskt bota "sladdret"? /Andreas

Lät lite skumt med PCI i specen, för er som undrar är det givetvis PCI express (PCIe) som menas. Inte för att jag trodde att någon tillverkare med självbevarelsedrift skulle släppa (enbart) PCI-baserade system i dagsläget... Konceptet är helt klart intressant, men tråkigt att de skall envisas med att bara ha macstöd. För övrigt, hur viktigt är det egentligen att ett ljudkort ser bra ut? Om man tänker bort GAS-aspekten (som såklart är "viktig" ur försäljningssynpunkt), är det ungefär lika viktigt som bagageutrymme på en traktor 😉. /Andreas

Nä inte riktigt jämförbart. Men man får väl anta att det är ganska få låtar man lyssnar på 1000-tals gånger (inom rimlig tid), så itunes lär ge mer klirr i kassakistan per lyssnare och låt. Det beror ju också på hur lång tidsperiod man talar om... 7Digital har jag ingen koll på, vore intressant om nån vet mer där.

Jag får nog medge att mitt uttalande ang stimpengarna inte var helt genomtänkt. Dock tror jag att den del av pengarna som kommer från privatmarknaden (cd-försäljning, online-köp, streaming mm) kommer att vara på en helt annan (lägre) nivå än tidigare. Om inte annat för att kostnaderna för produktion och distribution av musiken inte är på samma nivå längre. I princip kan ju vem som helst smälla ihop ett album hemma på kammaren och släppa det i hela (den uppkopplade) världen för en struntsumma. Den utvecklingen är ju redan i full gång iom ersättningsnivåerna på itunes, spotify mm. Den kommersiella användningen i film, radio, som 'muzak' osv är väl en annan femma, där gissar jag snarare att användningen kommer öka, men om inkomsterna kommer gå upp eller ner är lite svårt att säga. Förmodligen kommer väl dom dras med i prisfallet på privatmarknaden. Med det sagt kommer jag antagligen ha fel, att förutspå framtiden på en så här komplex marknad är väl snudd på omöjligt 🙂 Lite OT: Vad gäller musik-CD'ns död skulle jag tippa att den är så gott som säker. Om inte annat för att det är ett klumpigt, otillförlitligt och lätt förlegat medium. Jämför med t.ex. ett flashminne som kan göras stort som en lillfingernagel, inte har några mekaniskt rörliga delar, inte är i närheten lika känslig för mekanisk åverkan och inte lider av problem med "röta". Enda fördelen med CDn är att den är billig, men flashminnen lär knappast bli dyrare med tiden. När kostnaden börjar närma sig samma nivå som en CD lär dess dagar vara räknade. Frågan är väl egentligen om det kommer finnas ett behov av en fysisk kopia av musiken? Jag skulle tro att i takt med att trådlös internetanslutning blir vanligare och billigare kommer det behovet att minska, men antagligen inte försvinna helt. Om varenda pryl du lyssnar på musik med har en inbyggd internetanslutning och klientprogram för t.ex. spotify, varför ska du kånka runt på ett gäng plastbitar med musik på? @JerryP: ang fackförbunden så verkar det faktiskt som dom börjar vakna, ett exempel: http://www.musikerforbundet.se/index.php?option=com_content&task=view&id=400&Itemid=444 Men visst, den där organisationen jag nämnde skulle antagligen kräva ett enormt engagemang från ett antal eldsjälar för att ens komma på fötter. Jag skulle nog vara villig att göra ett försök, om jag kan komma på något sätt att överleva ekonomiskt under uppstartstiden. PS Varför släpper inte spotify en butiksspelare som rapporterar direkt till STIM? 🙂 Det borde ju underlätta administrationen något. /Andreas

Klart att man måste kunna komma med åsikter om skivbolagens avtal med spotify? Upphovsmännen/artisterna verkar ju ha inte direkt få nån större del av kakan. Om det beror på en taskig deal mellan upphovsman och skivbolag, eller om det beror på att skivbolagen rear sina kataloger mot andelar i spotify tycker jag är högst intressant. Jag antar att det är en kombination, där skivkontrakten har luckor som medger skivbolagen att sälja musiken digitalt för en spottstyver, och upphovsmannen får sen några futtiga procent av spottstyvern? Nån med mer insikt i branschen kanske kan klargöra, själv har jag inte ens nåt stimmat verk ännu... Får väl hålla med om att stimpengarnas tid kanske är förbi snart, låtdistribution blir mer ett sätt att ragga publik till spelningar än en inkomstkälla i sig. Om det är bra eller dåligt vet jag inte riktigt... Det innebär ju i så fall skivbolagens död, vilket jag inte tycker är helt negativt. När det inte längre krävs enorma pengar för att sprida sina musik över världen finns det ju liksom ingen poäng med ett skivbolag som ska stå för den ekonomiska "risken". PS Spotify har väl aldrig påstått att dom har "allt", däremot att man har ambitionen att ha "allt", viss skillnad. Nej, dom kommer sannolikt aldrig upfylla den ambitionen, men bara för det är den ju inte dålig.

Jag tycker streamingen har både för och nackdelar, men det går ju inte att vrida tillbaka klockan till CD-epoken, den tekniska utvecklingen går knappast att hindra. Som spotify ser ut idag finns det mycket att önska både på ersättningssidan och vad gäller möjligheterna att faktiskt publiceras på tjänsten, men kanske går det att förändra? Som jag ser det är det den traditionella musikindustrin som ligger som bromskloss för möjligheten att som oberoende publicera sin musik på t.ex. spotify. Varför finns inte möjligheten att idag publicera sina verk direkt på spotify(utan omvägar via t.ex. cd baby)? Kanske skulle det bli en administrativ mardröm, men det borde gå att lösa med lite vilja och tankeverksamhet. Angående minskade intäkter så har du antagligen rätt, jag personligen köper/laddar inte ner lika mycket som jag gjorde innan spotify fanns. Framförallt har det faktiskt nollat nerladdningen, det gjorde jag i första hand för att upptäcka nytt som jag hört talas om, men inte hört ännu. Nu kikar jag på spotify istället. En positiv bieffekt är att det botat 'köpa dåligt album för en bra låt'-syndromet helt. Men nog om konsumentsidan, det borde ligga både i spotifys, skivbolagens och upphovsmännens intressen att intäkterna från lyssningarna ökar, hur det nu skall gå till. Om det fortsätter åt det håll det verkar barka nu blir ju affären en förlust för musikindustrin i stort, utom kanske för just ägarna till Spotify och dess användare. I förlängningen bådar det inte gott för upphovsmännen som får den minsta biten av kakan... Kanske måste man se över sina prismodeller lite mer för att få det att gå ihop i det långa loppet. Lite OT, men som jag skrev i den andra tråden tycker jag vi borde bilda en oberoende förening för att kunna teckna avtal med spotify och liknande distributionskanaler. Det är väl ingen universallösning på problemet med låg ersättning, men blir organisationen tillräckligt stor kan man ju sätta lite press. Det skulle alltså bli en organisation som tar över de traditionella bitarna förlag/skivbolag etc står för, men till självkostnadspris/via medlemsavgifter. På så sätt skulle musiker och upphovsmän kanske kunna slippa bli tagna bakifrån varje gång de vill sprida sina alster? Givetvis kommer det vara trögt i början, det krävs väl en kritisk massa innan föreningen kan verka effektivt, och många av de potentiella medlemmarna har redan kontrakt på annat håll... Dock jag tror det är en av de få utvägar som finns om vi vill sluta bli uppskörtade av musikindustrin. Vad tror ni, är det bara en utopi eller skulle det kunna funka? /Andreas

Som musiker/kompositör skulle jag helst vilja kunna publicera direkt via spotify, istället för att gå kringvägen via något förlag/skivbolag eller liknande. Angående indikeringarna på att upphovsmännen får uselt betalt vet jag inte hur mycket som stämmer, men det verkar variera beroende på bolag? Är det lika illa över hela brädet eller är det bara vissa som har fått en taskig deal? Det verkar (givetvis) som det är svårt att få fram några siffror på vad bolagen drar in per lyssning, det skulle vara mycket intressant info. Om det är så uselt som det ryktas ser jag inte hur det ska funka i långa loppet, men jag tror det finns en hel del bakom kulisserna som vi inte har koll på. Halvt OT: Om Spotify själva inte öppnar för individuell publicering kanske vi skulle gå ihop i en "non-profit" organisation för att sluta avtal med dem och liknande publiceringskanaler? Jag vet att det finns liknande bolag, och får medge att jag inte undersökt dom särskilt nogrannt, men de flesta av dom drivs väl med vinstintresse antar jag? Jag skulle vilja se en svensk ekonomisk förening driven av upphovsmännen själva, som ett alternativ till den traditionella förlag/skivbolag-svängen. Möjligen skulle man kunna starta ett internationellt nätverk med liknande organisationer i andra länder om sådana finns, för att underlätta distribution utomlands. Det skulle bli nåt slags mellanting mellan förlag, skivbolag, fackförening, studieförbund, bokningsbolag och prbolag. Lite svävande sådär, får väl utveckla i en egen tråd kanske...