Att göra bäst musik bästare

[D Vibe]

Jag tycker man kan höra om musik och produktion är gjord med kärlek, oavsett ljudideal. Det är det viktigaste.

Sen betyder det inte att jag gillar allt

som är gjort med kärlek 🙂

[Valle]

Jag tycker man kan höra om musik och produktion är gjord med kärlek, oavsett ljudideal. Det är det viktigaste.

Bläh! Så fort man nämner "kärlek" i kommersiella sammanhang vill jag bara spy. Utsliten slogan! Typ "vi bakar bröd med kärlek", ändå är brödet fullskjutet med än det ena tillsatsämnet än det andra.

En kommersiell produktion är aldrig gjord med kärlek utan att fåfängan eller prestigekåtheten har fått vara med på ett bestämmande hörn. Bedrag eder icke!

Men annars, visst. Självklart.

[Valle]

Det finns inga störda tjockproppar med inflytande längre.

Johoddöh! Kolla alla såpopretävlingar. Det är kanske inte direkt jämförbart med det här ämnet, men det är alltid gamla jävla avdankade föredettingar som ska agera expertpanel. För dig och mig spelar det ingen roll, men för kidsen blir det snudd på regel vad dinosaurierna har att säga.

Fast när det gäller en sak som ljudideal så måste man nästan alltid vänta till "sen", när trenden lagt sig, för att veta om "nu" är bra.

Sunt och snitsigt sagt! 🙂

[Burnie]

Jag skulle vilja kunna mixa som Jeff Lynne, jag lyssnade på "Hold on tight" på hög volym i hörlurar i morse och konstaterade för mig själv att:

Nä, det blir fan inte bättre än så här.........sug på den ni!!!

[ironman]

utvecklingen går stadigt framåt 🙂

[Die Hard (oregistrerad)]

En kommersiell produktion är aldrig gjord med kärlek utan att fåfängan eller prestigekåtheten har fått vara med på ett bestämmande hörn. Bedrag eder icke!

Ja för det vet du att det alltid är så.

förutom i din lilla inre värld

[Guitar Nilsson]

Tjenix fan!

Jag har märkt lite på gamla människor inom musikranchen (typ, 60-talister) – särskilt bland dem med imponerande kunskaper inom ljud-design/produktion – att de har rätt så bestämda åsikter om hur saker och ting "ska" låta. Det får inte vara för basfattigt; det får inte vara för mycket energikoncentrat kring mid-frekvenserna; det ska vara breeed och fiiin stereobild (o javisst, samtidigt som det ska vara "monokompatibelt"); det får inte förekomma några missljud, spelfel (om än knappt hörbara) är tabu, och man föreslår triggning av "dåliga" trummor. Och så vidare. Och så vidare.

I första vändningen ser jag poängen. Men vid närmare eftertanke... De gamla kommer ju från, det vill säga växte upp i, en tid då musiken i flesta fall lät just så som den antibeskrivs ovan. Det var den musiken som fick dem att tänka att "fan, jag vill också bli [rockstar/känd/musikproducent], sådär vill jag också [spela/känna/göra]".

Det som förbryllar mig lite... Är det inte ganska fjantroligt att de gamla å ena sidan "värnar" med värja och heder om den fulländade produktionstekniken som den var på 70-talet, å andra sidan har bestämda åsikter om hur det "ska" låta idag med tekniker som aldrig var tänkbara på 70-talet?

Typ: När jag växte upp var musiken fulländad. Men med den nya tekniken ska jag [den gamle] visa er hur man mixar ännu bättre...

Bara en tanke jag har. Inget att hänga upp sig på.

Det där är bara skitsnack. Varför skulle en viss generation vara dummare? Alla som inte har fel i skallen vill gå framåt och göra allt bättre.

Många äldre använder allt de lärde sig på 60 talet, plus allt nytt som finns idag. Bland unga musiker och unga ljudtekniker finns det både de som är så jävla korkade och omusikaliska att det inte är sant, och de som är hur skickliga som helst.

Samma med äldre, var nu gränsen går. En del är bäst i Sverige, somliga andra borde aldrig ha satt sig vid en mixer.

Mixerbord och högtalare har en väldig dragningskraft på snubbar som inte har den ringaste uppfattning om musik eller ljud. Åldern spelar ingen roll. Lika korkade tjejer tror jag inte finns.

Edit: Fast du har rätt på ett vis, det finns många äldre gubbar som aldrig lyssnar på nån. De är som en Båt-VHF som bara kan sända, inte ta emot. Men såna finns det nog lika många av inom byggbranch, trädgårdsmästare och ljudtekniker. Och ofta så var de exakt likadana i unga år.

Redigerat 4 mars 2012 av Guitar Nilsson

[Guitar Nilsson]

utvecklingen går stadigt framåt 🙂

Haha!

Men har det inte faktiskt vänt nu? Jag tycker jag hör en hel del ny musik som pulserar ganska rejält.

Bägge varianterna finns säkert. Det generaliseras lite för mycket...

[Larsson]

utvecklingen går stadigt framåt 🙂

1991... då var det tider minsann 🙂

[nikko]

Att folk inte förstår. Det behöver inte vara antingen-eller. Vi kan ha kakan och samtidigt äta den. Vi kan ha tiotusen olika kakor, äta upp allihopa och ändå ha alla kvar!

Man kan gilla gammal musik med dynamik. 70tals punk som låter skit. Ny musik som är mastrad hetare än solen.

[Vallhagen]

..

Kul:) Vi tar det i PM

[Claes Holmerup]

Att folk inte förstår. Det behöver inte vara antingen-eller. Vi kan ha kakan och samtidigt äta den. Vi kan ha tiotusen olika kakor, äta upp allihopa och ändå ha alla kvar!

Man kan gilla gammal musik med dynamik. 70tals punk som låter skit. Ny musik som är mastrad hetare än solen.

Nej, det är helt omöjligt. Det förstår ju vem som helst att det måste vara antingen eller - för annars kan det ju inte bli tillräckligt provocerande för att ge upphov till bråk i ett forum... 😉

[Guitar Nilsson]

Det måste vara rullband. AGFA.

[Guitar Nilsson]

Och man ska använda äkta talrör. Inga jävla elektriska sladdar!

[ironman]

1991... då var det tider minsann 🙂

Ja det var ett mycket bra år 🙂

1991 släpptes många riktigt bra album bla

Metallicas - The black album

Ozzy Osbournes - No more tears.

Queen - Innuendo

R.E.M - Out of this time

Guns n Roses - Use your illusion 1 och 2

Skid Row - Slave to the grind

Tom Petty - In to the great wide open

Nirvana - Nevermind

Red hot chillipeppers - Blood sugar sex magic

Genesis - We cant dance

Pearl Jam - Ten

Plus några godbitar till

1991 🙂

Redigerat 4 mars 2012 av Henber77

[ironman]

Haha!

Men har det inte faktiskt vänt nu? Jag tycker jag hör en hel del ny musik som pulserar ganska rejält.

Bägge varianterna finns säkert. Det generaliseras lite för mycket...

Det kommer alltid nya trender sen blir man trött på det nya och går tillbaka till det gamla 🙂

[Guitar Nilsson]

Det kommer alltid nya trender sen blir man trött på det nya och går tillbaka till det gamla 🙂

Jajamen! Fuzz, wah-wah och tremolo. Allt som behöffs.

[Die Hard (oregistrerad)]

Jajamen! Fuzz, wah-wah och tremolo. Allt som behöffs.

Usch! Det är mossigt och så långt tillbaka behöver man inte gå.

[Guitar Nilsson]

Vill man slippa bäbisljud finns det inga genvägar.

[BluesBoy]

Japp, -91 var ett fint år! Då föddes min dotter. 🙂

[Neosus]

Att folk inte förstår. Det behöver inte vara antingen-eller. Vi kan ha kakan och samtidigt äta den. Vi kan ha tiotusen olika kakor, äta upp allihopa och ändå ha alla kvar!

Man kan gilla gammal musik med dynamik. 70tals punk som låter skit. Ny musik som är mastrad hetare än solen.

Kaka är gott... 😑😊

[®offe]

Haha!

Men har det inte faktiskt vänt nu? Jag tycker jag hör en hel del ny musik som pulserar ganska rejält.

Yeah right! Side chain kallas det..

[Valle]

Ja för det vet du att det alltid är så.

förutom i din lilla inre värld

Well, i min "lilla inre värld" innebär business att göra goda affärer. "Kärlek" är en i allra högsta grad personlig faktor och har NADA med business att göra. "Kärlek" är alltid underordnat det som marknaden i första hand efterfrågar (såvida det som efterfrågas inte i själva verket är "kärlek", förstås).

En artist kan fisförnäma sig och säga att h*n minsann skriver/producerar med "kärlek", men det är ändå alltid Mr Company Boss som bestämmer om musiken som sådan är säljbar. Vem fan bryr sig om vilka personliga känslor som finns involverade i den kreativa processen, liksom.

Kärlek är fint, dock. Jag älskar er allihop.

[D Vibe]

Bläh! Så fort man nämner "kärlek" i kommersiella sammanhang vill jag bara spy. Utsliten slogan!

Förvisso kliché, men inte desto mindre sant! 🙂

[wellness music]

Well, i min "lilla inre värld" innebär business att göra goda affärer. "Kärlek" är en i allra högsta grad personlig faktor och har NADA med business att göra. "Kärlek" är alltid underordnat det som marknaden i första hand efterfrågar (såvida det som efterfrågas inte i själva verket är "kärlek", förstås).

En artist kan fisförnäma sig och säga att h*n minsann skriver/producerar med "kärlek", men det är ändå alltid Mr Company Boss som bestämmer om musiken som sådan är säljbar. Vem fan bryr sig om vilka personliga känslor som finns involverade i den kreativa processen, liksom.

Kärlek är fint, dock. Jag älskar er allihop.

Jo, så kanske det funkar i många fall och speciellt i den traditionella musikbranschen. Men det finns absolut undantag. Många undantag.

Såväl konsument som producent har möjlighet att göra aktiva val här i livet där tex. yrkesstolthet och den goda tanken premieras före pengar. Att göra saker MED KÄNSLA från ax till limpa tror jag att de flesta här på forumet gör. Vi gör omtagningar, mixar om, klurar på bästa möjliga omslag, förpackningar etc. i all oändlighet tills det verkligen känns bra. Växlar man sedan upp detta förfarande i en större skala så har vi ju faktiskt en kommersiell affärsidé som bygger på rätt sunda värdegrunder. Fyller sedan produkten ett behov på marknaden har man skapat sig en nisch där målgruppen ofta blir ambassadörer för varan i sig.

För mig känns det bättre att bre mackan med en hemslöjdad smörkniv jämfört med en formgjuten kniv från IKEA. Kärlek, Känsla, sunt affärs tänk? Jag trivs i alla fall bäst med det tankesättet 🙂

[Valle]

Jo, så kanske det funkar i många fall och speciellt i den traditionella musikbranschen. Men det finns absolut undantag. Många undantag.

Ja, om du säger det så. Men känner du till något kommersiellt företag (musikproduktion) som du menar prioriterar upphovsmännens personliga känslor i den kreativa processen framför vinst?

För mig känns det bättre att bre mackan med en hemslöjdad smörkniv jämfört med en formgjuten kniv från IKEA.

Varför det?

[aROCKER]

Har aldrig och kommer aldrig lobba för den typen av musik...Wham, Modern talking och liknande läskiga typer av musik. MIDI i sig är ju fantastiskt men mängden skit som kom på slutet av 70 coh 80-talet är ju makabert. ALLA skulle bli musiker, ha patellfärger coh kolla på Miami Vice. Kan inte säga att jag skanar det...

Tyckte du startade meningen nykter men du måste ha varit drängfull på slutet, 😛 (sorry OT!)

[Signia]

Ja, om du säger det så. Men känner du till något kommersiellt företag (musikproduktion) som du menar prioriterar upphovsmännens personliga känslor i den kreativa processen framför vinst?

Valenzia Vision? 🙂

[Valle]

Valenzia Vision? 🙂

Ah, poäng på den! 😄

Fast, njaeh, Valenzia Vision är ju egentligen fullständigt besudlat av fåfänga. Kolla bara vad ägaren skriver: "Valenzia Vision is really nothing but a small business – my business – whose primary function is to make me seem a little bit more important than I actually am." Killen är ju prestigekåt så det skriker om det!

Ekonomisk vinststrävan är däremot kanske inte så aktuell (längre) för Valenzia Vision. Men det är inte musik skapad med "kärlek" heller, om den inte samtidigt ger uppmärksamhetspoäng. Och det är jag ganska säker på även gäller alla företag/artister som på ett eller annat sätt offentliggör sina verk, eller vill få någon form av feedback på sina alster.

Redigerat 5 mars 2012 av Valle

[wellness music]

Ja, om du säger det så. Men känner du till något kommersiellt företag (musikproduktion) som du menar prioriterar upphovsmännens personliga känslor i den kreativa processen framför vinst?

O ja, kan räkna upp många inom den alternativa musikgenren. Ett aktuellt exempel utanför musikbranschen är ju äldrevården / Carema som diskuterats flitigt på sistone.

Varför det?

Har ingen aning faktiskt. Antagligen utsöndras det lite endorfiner eller annat jox.

Redigerat 5 mars 2012 av wellness music