Funktionsanalys

[Analogfreak (oregistrerad)]

hehe jepp, det är gött. Men ska det göras ska det göras ordentligt. jag säger altererat.

Jag provade nyss en grej som lät lite kul faktiskt. Vi kör tonarten C-dur för enkelhets skull.

C, C+5, Bbmaj7

[SiDEKICK]

Man kan ju inte skriva S6 eller S7, det går inte att läsa...(eller?) Vilken tonart är det?

Såklart man kan! Eller hur menar du? Subdominanten med en sexa/sjua i färgningen?

Känns som att den här tråden har spårat nu!

[maart (oregistrerad)]

Man kan ju inte skriva S6 eller S7, det går inte att läsa...(eller?) Vilken tonart är det?

Såklart man kan! Eller hur menar du? Subdominanten med en sexa/sjua i färgningen?

Känns som att den här tråden har spårat nu!

Det är väl så att man kan det i någon sorts "universell tonart". Som jag skrev i nått tidigare inlägg så vet man ju vad det är för ackord om man bara säger en tonart.

Däremot brukar man skriva subdominant som SD, och den brukar inte färgas med liten sjua utan maj7. Skulle man ändå vilja ha den lilla sjuan skriver man (i steganalys iaf) V7/bVII (femsju till sänkt sju -dominanten till tonartens sänkta sjua).

[Peter Roos]

Det jag menade var att om man håller sej i tonarten - G-Dur ex. vis - så är e-moll paralleltonart osv. Om man lägger in ackordsbyten som inte håller sej inom tonarten, så tycker jag att man inte ska relatera dessa till grundtonarten - man byter ju faktiskt tonart. Dessa ackord har ju ett eget förhållande (man kan ju hitta en relation till grunden, men varför komplicera ett redan komplext scenario). Byt skala (tonart) istället. Det kanske är enklare än att försöka hitta en gemensam nämnare (analys) mellan de olika tonarterna.

Visst, det stämmer att E-moll är parallelltonart med G-dur men det blev förvillande när du skrev Dm7 = C-dur eftersom Dm är parallelltonart med F-dur, inte C-dur.

Ang. huruvida man ska analysera atonala harmonier (ackord utanför tonarten) i relation till grundtonen eller inte bör man se var dessa kommer ifrån. Ofta beror de på att man slänger in en ton i melodin som inte stämmer med tonarten, och för att harmoniken inte ska krocka med den anpassar man harmoniken. När man slänger in en sån ton byter man ju inte tonart på låten för det utan använder tillfälliga förtecken. Annars skulle man ju i många fall behöva byta tonart på bara ett taktslag eller ibland ännu kortare. Det går bort. Därför vore det ju konstigt om man lät harmoniken byta tonart om inte melodin gjorde det. I min värld är det ett mycket mindre komplext scenario än om man bytte tonart på harmoniken men inte melodin.

Det här med steganalys är kanske knepigt i början, som det mesta. MEN det underlättar väldigt mycket teoretiskt när man kan det. Det blir som att skriva ut en tonart i en universell tonart. Om den som ska spela det är någorlunda insatt i det räcker det att man ger honom eller henne en ackordprogression (t.ex. IIm7, V7, Imaj7) och säger en tonart så tar han/hon det direkt. Inte så dumt.

När vi ändå har ämnet uppe, ska man använda dur- eller molldominant när man spelar i moll (förutsatt att melodin inte ligger på tersen)? rent teoretiskt är det ju moll men dur är mycket mer dominantiskt (leder till tonikan mycket bättre)...

Skrev lite kryptiskt där - ogenomtänkt. Jag menade att e-moll ingår i G och d-moll i C, t.ex. - men även i andra tonarter.

Som du skriver bör ju melodin följa tonarten, med tillfälliga förtecken ibland. Jag är själv väldigt

"tonartsbunden", men har upptäckt att man i princip kan spela vilken skala på vilka ackord som helst -

det låter bara mer eller mindre atonalt. (Mer eller mindre jazz...)

Redigerat 2 juli 2008 av Sleap

[maart (oregistrerad)]

Absolut, visst kan jazzimprovisation bygga på i princip vilka skalor som helst i vilket sammanhang som helst, speciellt inom vissa friare jazzgenrer. det man generellt brukar försöka hålla sig till är att bygga skalor utifrån ackordtonerna och tonarten (med undantag för t.ex. överstigande sekunder).

[CharlesS]

Därför är det mer intressant att ta ett annat ackord än det ackord som föregående ackord leder till. Ackordsföljden C-dur - E-dur tycker jag är helskön i vissa sammanhang. Jag är så less på förutsägbara harmonier. Tänk en låt som slutar på dominant-sus4 utan att gå tillbaka till ren durdominant och aldrig heller leda tillbaka till tonikan. Det blir jättefel men coolt. rolleyes.gif

Magnus Uggla - Bli Gay

hehe jepp, det är gött. Men ska det göras ska det göras ordentligt. jag säger altererat.

Jag provade nyss en grej som lät lite kul faktiskt. Vi kör tonarten C-dur för enkelhets skull.

C, C+5, Bbmaj7

Stevie Wonderskt att klämma in Bbmaj7 i C här och där, kolla t.ex. "As", "You and I"...

[Fruqlear]

Någon som vet vad parenteser betyder t.ex. (D)

[pme (oregistrerad)]

Parenteser brukar betyda tonartsbyte.

[Fruqlear]

Parenteser brukar betyda tonartsbyte.

Ok, men hur vet man vilken tonart det är?

[pme (oregistrerad)]

Ok, men hur vet man vilken tonart det är?

Om det ska vara korrekt så brukar det stå efter parentesen, nersänkt det kan stå tex Tp för tonika parallell (Dvs någon funktionsanalys term)

[Quoman]

Till alla: Blanda aldrig ihop ackordanalys, steganalys och funktionsanalys. Dessa är helt oberoende av varandra och kan inte översättas rakt av. Frågan gällde funktionsanalys och då är det inte relevant att blanda in steganalys.

Jag vet inte om trådens grundfråga har blivit besvarad helt fullt ut, om den har redan har blivit det får ni ursäkta mig.

- Hur noteras t.ex. ackordet D (dur) i exempeltonarten ovan?

- Hur noteras maj7. (Om ett F7 noteras S7, hur noteras då Fmaj7)

D-dur i C-dur betraktas som DD (dominantens dominant), d.v.s. dominant till C-durs dominant G-dur. Denna är en av de vanligaste så kallade mellandominanterna. Om man vill skriva andra tonartsfrämmande funktioner kan det krävas att man använder parenteser vilket jag beskriver nedan.

7:or är alltid tonala och blir vad de blir i tonarten. Det vill säga att en dominant alltid har liten sjua, en subdominant och en tonika har (i durtonarter) alltid en stor sjua. Om man t.ex. vill att subdominanten istället ska ha en liten sjua får man betrakta den som en dominant och använda sig av parenteser.

Någon som vet vad parenteser betyder t.ex. (D)

När man skriver D utan parentes är detta alltid en dominant till tonikan. När man skriver (D) är det istället en dominant till ackordet efter parentesen. Detta behöver nödvändigtvis inte vara en dominant, det skulle också exempelvis kunna stå (S) och då är det en subdominant till ackordet efter. Det kan också vare hela funktioner ex. T (Sp D7) S vilket betyder att både Sp och D7 är subdominantparallell respektive dominant till subdominanten och inte till tonikan.

En annan väldigt grundläggande sak inom funktionsanalysen som ingen hittills tagit upp är betäckningen av bastoner. Normalt är det alltid grundtonen i ackordet som är bastonen men när man vill ha en annan baston använder man skalans stegnummer. Ett D med en 3:a under blir t.ex. en dominant med tersen i basen, ett S med 5:a under blir en subdominant med kvinten i basen.

Precis som DivineCo har gjort vill jag rekomendera alla som vill lära sig grunderna i funktionsanalys att köpa Valdemar Söderholms Harmonilära.

Redigerat 2 januari 2011 av Quoman

[Quoman]

Om det ska vara korrekt så brukar det stå efter parentesen, nersänkt det kan stå tex Tp för tonika parallell (Dvs någon funktionsanalys term)

Om funktionen i parentesen inte går att relatera till funktionen efteråt brukar man oftast försöka relatera funktionen till funktionen innan parentesen och visa detta genom att dra en pil från parentesen till funktionen före parentesen. Om funktionen i parentesen inte går att relatera till varken funktionen före eller efter så brukar man göra som du beskriver, nämligen att efter parentesen skriva nedsänkt och inom hakparenteser vilken funktion som funktionen i parentesen ska relatera till.

[Fruqlear]

Om det ska vara korrekt så brukar det stå efter parentesen, nersänkt det kan stå tex Tp för tonika parallell (Dvs någon funktionsanalys term)

Ok, så om jag skriver (s)Sp i c-dur skala, så betyder det ackordet g-moll?

Alltså subdominant-parallellen, Sp, i c-dur blir d-moll skala.

Och subdominant, (s), i d-moll skala = g-moll ackord.

Eller är det fel?

Redigerat 2 januari 2011 av Fruqlear

[Quoman]

Ok, så om jag skriver (s)Sp i c-dur skala, så betyder det ackordet g-moll?

Alltså subdominant-parallellen, Sp, i c-dur blir d-moll skala.

Och subdominant, (s), i d-moll skala = g-moll ackord.

Eller är det fel?

Det stämmer, men du måste vara medveten om att (S)Sp betraktas som två ackord och att även Sp kommer att spelas om du skriver det utanför hakparenteser. Du har alltså skrivit ackordföljden Gm - Dm. Om du skriver (S)[sp] så betyder det Gm. Funktionsanalys fungerar ofta inte om man rycker ut och analyserar enskilda ackord, ackorden måste stå i ett sammanhang, ibland man måste veta vilket ackord som kommer efter o.s.v.

En sak till bara, en skala och en tonart är inte samma sak, i det här fallet menar du tonart.

Redigerat 2 januari 2011 av Quoman

[Fruqlear]

Jag läste på wikipedia att dur ackord skrivs med versaler och moll ackord med gemener.

På en annan sida står dock moll ackord (T) med stor bokstav, första exemplet i c-moll en bit ned på denna sida.

[Quoman]

När det gäller ackordanalys så finns det flera olika skolor. Vissa hävdar att det är skillnad på gemener/versaler och andra inte.

I funktionsanalys däremot står T aldrig för dur eller moll, T står helt enkelt bara för tonikan, det är tonarten som avgör om det är en dur- eller molltonika.

Redigerat 17 januari 2011 av Quoman

[Fruqlear]

Jag betecknade detta ackord i D-dur till

Tp7

^3#

Är lite osäker på om 3# är rätt.

Ett tonika parallell 7 ackord som på grund av bas tonen blir ett dur ackord.

Undrar om man istället kan skriva det som "dur" och bara en 3 utan # i basen? eller om jag gjorde rätt?

Redigerat 29 januari 2011 av Fruqlear

[Quoman]

Jag betecknade detta ackord i D-dur till

Tp7

^3#

Är lite osäker på om 3# är rätt.

Ett tonika parallell 7 ackord som på grund av bas tonen blir ett dur ackord.

Undrar om man istället kan skriva det som "dur" och bara en 3 utan # i basen? eller om jag gjorde rätt?

Nej du kan inte skriva på det här viset. Korsförtecken används aldrig i funktionsanalys. Ett Tp7 i en durtonart är alltid ett mollackord! Ett B7 i D dur bör betraktas som någon sorts mellandominant och leder förmodligen till ett em eller något liknande, men det går inte helt att avgöra om man inte har sammanhanget. Den troligaste lösningen är då att du använder parentes och visar relationen till ackordet efter. Om ackordet efter exempelvis är Sp7 (alltså em7) skriver du såhär: (D7) Sp7, fast med en trea under D7 såklart.

[Fruqlear]

Om det står Sp8-7 undrar jag vad 8-7 betyder.

[Quoman]

Om det står Sp8-7 undrar jag vad 8-7 betyder.

8:an står för grundton (oktaven) och 7:an för septiman i ackordet. Det betyder alltså att grundtonen faller till sjuan. Först spelas alltså en ren subdominantparallell, sedan subdominantparallellsju.

Andra liknande ackord förekommer också ofta, vanligt är tex D4-3 som på liknande sätt betecknar ett sus4 ackord som löser upp sig.

Ibland skriver man ut ännu fler stämmor som går parallellt, och då skrivs siffrorna ovanför varandra.

[Fruqlear]

8:an står för grundton (oktaven) och 7:an för septiman i ackordet. Det betyder alltså att grundtonen faller till sjuan. Först spelas alltså en ren subdominantparallell, sedan subdominantparallellsju.

Andra liknande ackord förekommer också ofta, vanligt är tex D4-3 som på liknande sätt betecknar ett sus4 ackord som löser upp sig.

Ibland skriver man ut ännu fler stämmor som går parallellt, och då skrivs siffrorna ovanför varandra.

Ok,

så om jag förstår saken rätt är det som i mitt exempel?

[Quoman]

Ja, fast 7an skall skrivas rakt under tonen C.