Jump to content
Annons

Den allmänna snacktråden 2022 (alias Längstah)


Dark Of Light

Recommended Posts

Annons
2 timmar sedan sa Fidden:

Blir det en atomvinter?

Apropå det, här är en tänkvärd om än gammal film (1984) på temat. Siffrorna är ju gamla, både vad gäller mängden atomvapen eller areal på regnskogar i världen t ex, men grundtanken består.

 

 

Link to comment
Dela på andra sajter

Dahmer – Monster: The Jeffrey Dahmer Story.
 

Netflix.

Det har gjorts en del inom True Crime genren de senaste åren. Även om Jeffrey Dahmer, men sällan så här detaljerat. Vi får i denna 10 avsnitt långa serie följa, visserligen via okronologiska hopp, Dahmer från barndom till sin karriär som seriemördare mellan åren 1978-1991 och hans eget slut i fängelset. Att serien inte följer kronologin så styvt i varje avsnitt är inget problem. Man hänger gott med ändå.

Kanske är det en välsignelse egentligen. Brotten är så grymma och utstuderade att det blir en välkommen paus för själen att göra ett hopp framåt eller bakåt i tiden emellanåt. För utstuderat är det, detaljerat likaså. Sättet han lurade upp homosexuella män till sin bostad. Drogade, mördade, förlustade sig på och styckade dem. Åt en del av dem för att slutligen lösa upp de överblivna likdelarna i syra. En del huvuden och genitalia sparades i kylskåpet eller i en påse med aceton i en trälåda! Låter det utstuderat nog?

Att grannar eller hans farmor (som han bodde hos tillfälligtvis) klagade på lukten, stoppade inte honom. Inte heller polisen som i många fall helt missade vad han egentligen höll på med i så många år!

Jeffrey Dahmer, denna fumliga, osäkra men ändå beslutsamma unga man förblir just fumlig och osäker sin karriär genom. En skamfylld homosexuell ung man som desperat försöker hitta sin identitet, sin plats i livet och hittar den till slut i formen av en seriemördare. Alkoholiserad och kallt beräknande, absolut men den där osäkerheten lyser genom även i hans mest kallblodiga stunder. Rätt fascinerande egentligen!

Seriens största behållning är Evan Peters i huvudrollen som Jeffrey. Han gör en så bra och övertygande rollprestation här att man stundtals glömmer av att det är en TV-serie man sitter och ser på! Fumlandet, den osäkra undvikande blicken och det där självsäkra flinet när han upptäcker sitt nya offer, allt är fångat med bravur! Även de andra rollfigurerna görs bra, speciellt Jeffreys far, Lionel Dahmer spelad av Richard Jenkins.

Den här serien är inte för alla. Det ÄR blodigt och utstuderat. Psykologiskt skruvat. Att följa en riktig  seriemördares framfart i 10 avsnitt hade varit olidligt om det inte varit just för Evan Peters skådespel och de nödvändiga pauserna i likdelandet.

Det som gör det hela lite speciellt är ju att det här har hänt på riktigt. Jeffrey Dahmer var en slags verklig Dr Hannibal Lecter.

 

4/5 krossade Halcion tabletter.

Link to comment
Dela på andra sajter

Låt mig va Neo! Försöker sova och vill inte sjunga "petrinis" just nu. Hu kan du ens komma på en så dryg sångövning i min skalle när jag drömmer? Var dryg i din egna skalle istället.... GRRRRR! 😒





😆

Redigerat av -k9-
Link to comment
Dela på andra sajter

Postat (redigerat)
10 timmar sedan sa slejnard:

Jag har tänkt en stund. Jag tror nog ändå på hoppet. Hopp om att vi slipper atomvinter och alltför stora vedermödor. 

Ja, det har allt funderats lite i DoLs källare också. Som jag sagt tidigare, så här nära ett riktigt elände har vi inte varit sedan Cubakrisen, möjligtvis några gånger under kalla kriget. Det ÄR en oerhört farlig situation. Det hjälper inte att älta det, men man bör ta sig en funderare på hur skört allt är!

Det där med hopp har jag slutat tro på för länge sedan, det som händer händer och that´s it! Låter ju hopplöst (!) och det kanske det är men jag har en lakonisk läggning i frågan. Hopp för mig är ett grymt spel eftersom det som händer kommer att hända i alla fall och under tiden har jag bara vänt bort mitt ansikte från det.

Vi människor har en tendens att vilja tänka på annat när det hettar till, fly ifrån det jobbiga While The Earth Dies Screaming som en av mina låtar belyser. Det kan bero på att det hela blir så otänkbart och obehagligt att hjärnan ger upp.

Det kan i vårt fall vara att vi Svenskar är så "freds skadade" att vi inte riktigt förmår att förstå vad riktiga problem innebär. Det närmaste svält vi kommer är om grillchipsen är slut i affären, det närmaste samhällskollapsen är när Facebook eller kabel-TV lägger av för en stund. Vi har som folk haft en liten andel av bekymmer trots allt. Ett par ministermord, en rysk u-båt på grund, skogsbränder och på senare tid Europa rekord i gängskjutningar, Akilov grejen och andra oroligheter i utsatta områden.

En kompis till mig sa att; "fredsskadade DoL? Det finns ju inget självändamål i att lida och ha det svårt". Jo, hävdar jag. Man får erfarenheter som kan användas till att överleva svårare stunder lättare och härdas till att fungera bättre när det väl hettar till.

Klart att jag önskar att vi slipper ovan nämnda elände, ett kärnvapen angrepp förgör den här lilla bollen vi lever på. Livet som vi känner till det tar slut. INGEN vill ha det så. Men det är så nära...

 

Kpd?

Redigerat av Dark Of Light
  • Gilla 1
Link to comment
Dela på andra sajter

50 minuter sedan sa Dark Of Light:

Ja, det har allt funderats lite i DoLs källare också. Som jag sagt tidigare, så här nära ett riktigt elände har vi inte varit sedan Cubakrisen, möjligtvis några gånger under kalla kriget. Det ÄR en oerhört farlig situation. Det hjälper inte att älta det, men man bör ta sig en funderare på hur skört allt är!

Det där med hopp har jag slutat tro på för länge sedan, det som händer händer och that´s it! Låter ju hopplöst (!) och det kanske det är men jag har en lakonisk läggning i frågan. Hopp för mig är ett grymt spel eftersom det som händer kommer att hända i alla fall och under tiden har jag bara vänt bort mitt ansikte från det.

Vi människor har en tendens att vilja tänka på annat när det hettar till, fly ifrån det jobbiga While The Earth Dies Screaming som en av mina låtar belyser. Det kan bero på att det hela blir så otänkbart och obehagligt att hjärnan ger upp.

Det kan i vårt fall vara att vi Svenskar är så "freds skadade" att vi inte riktigt förmår att förstå vad riktiga problem innebär. Det närmaste svält vi kommer är om grillchipsen är slut i affären, det närmaste samhällskollapsen är när Facebook eller kabel-TV lägger av för en stund. Vi har som folk haft en liten andel av bekymmer trots allt. Ett par ministermord, en rysk u-båt på grund, skogsbränder och på senare tid Europa rekord i gängskjutningar, Akilov grejen och andra oroligheter i utsatta områden.

En kompis till mig sa att; "fredsskadade DoL? Det finns ju inget självändamål i att lida och ha det svårt". Jo, hävdar jag. Man får erfarenheter som kan användas till att överleva svårare stunder lättare och härdas till att fungera bättre när det väl hettar till.

Klart att jag önskar att vi slipper ovan nämnda elände, ett kärnvapen angrepp förgör den här lilla bollen vi lever på. Livet som vi känner till det tar slut. INGEN vill ha det så. Men det är så nära...

 

Kpd?

Jo det stämmer ju mycket av det du skriver där. Men just min släkt led jus svårt under finskavinterkriget och har stora skölsliga sår som inte läkt än. Vi dras ju mycket med alkoholism och ett svårt missmod som vi ärvt från våra föräldrar, än idag. Som tur är så har ju även detta vänt för många unga finländare idag. De som upplevde krigets Finland är ju döda nu, medans deras barn även blir färre och färre. Nu är det ju barnbarnen som äntligen börjat växa upp i en tid då krigets trauma faktiskt lämnat Finland. Vilket ju även märks på alla sverigefinnar idag med. 

  • Gilla 1
Link to comment
Dela på andra sajter

Får nog bli en KPD och sedan iväg till tåget. Ska till Falun och få veta hur de vill behandla min levercancer idag. Har läst journalerna och tror att det ser ganska så bra ut ändå. Hoppas nästan på att det kan räcka med ett så pass litet ingrepp att jag bara behöver åka till Uppsala eller Stockholm över en dag för att bli av med den. De kan tydligen bara bränna bort den med någon metod i STHLM eller USALA. Men räknar med att det kan bli på Falun och en vecka på sjukhus med. 

 

  • Gilla 2
Link to comment
Dela på andra sajter

Tror inte Putte kommer våga att smälla någon atombomb. Bara om han var beredd att offra allt. Tror att det Ryska folket kommer resa sig och störta Putler och hans crew. Tycker nog att hela Ukraina idiotin visat att Rysslands armé varken varit så stark, stridsduglig eller lojal som Ryssland och övriga världen tidigare trott. 

Alla de gånger som ryska befäl fått order om att använda kärnvapen så har de ju vägrat göra det. Finns ju hela ubåtsbesättningar som vittnat om detta och deserterat till bland annat USA och Kanada. Så även om Putte vill använda kärnvapen så finns det hopp att befälen ändå inte går med på det. 

Link to comment
Dela på andra sajter

Gäst
Detta ämne är nu stängt för fler svar.

×
×
  • Skapa ny...