Guitar Nilsson

Jag tycker ni skriver taskigt om Musikbörsen. I Gävlebutiken är de både jäkligt kunniga och trevliga, även när det är stressigt med butiken full av folk och telefonerna ringer hela tiden. Jag har i hela mitt liv längtat efter ett fint tremolo, köpte ett T-Rex Tremster på Börsen förra veckan. Prislappen de satt var på 1900 kr, jag fick denna fina gitarrdosa för 1600 efter att jag jämrat mig lite om att jag har en sjuk mamma och fjorton hungriga barn. Thomann vill ha 2011 kr plus frakt för den, att jag fick en så pass bra deal fattade jag inte förrän nyss när jag kollade upp Thomann. De som jobbar i musikaffärer är ju människor de med, med känslor. http://www.thomann.de/se/trex_tremster.htm

Bump? Jag hörde typ en halv minut av nån gammal Beatleslåt i radion på bilen nyss, och jag reagerade på att ljudet var så väldigt bra. Tyckte även nivåerna mellan olika instrument var annorlunda till det bättre. Kan det ha varit från det nya? Jag tycker tvärtom mot de flesta att det är bra att de gör om all mixning. När de gjorde det förra gången blev väl resultatet sämre än orginal, och tex Paul blev förbannad. I dag är läget annorlunda, nu finns det bättre kunnande. Jag tror att många unga tycker gammal stor musik låter mossigt just pga det fula ljudet med mestadels mellanregister. Finns 24-kanalsbanden kvar går det ju att få ett sound som blir enormt mycket bättre än både de gamla tvåspårsmastrarna, och framförallt bättre än vinylen. Vinylformatets fördel tycker jag enbart var de stora fina skivomslagen, Ljudet var skit, otajt konstig bas, omöjligt att dra på lite hemma utan att det blev basrundgång. Nu kan säkert många både yngre och äldre njuta av nåt som känns helt nytt. Och att ägarna vill tjäna pengar? Är det fult? Så har det alltid funkat. Hurra för Beatles remastring!

Jaha! Det kan hända den bästa vid rusdrycksförtäring. Känner tillet, känner tillet. John Lennon var knappast en nolla. Den tidiga stämsången de gjorde är det bästa med Beatles. Plus att de svängde så ini h-e. Nu ska jag dra en gammal säck över mig, jag sover i ett basfiolsfodral. ZZZZZZZzzzzzzzzzzzz

Välkommen till forumet! Det kan bli dist i basen på väldigt många ställen på vägen till monitorerna. Och med bra burkar hörs det direkt om det är felskruvat, eller felinspelat nånstans. Vad gör du för mixar?

Den här remastringen, har de gjort den enbart på tvåspårsrullbanden, eller har man tagit orginalbanden på fyra, åtta eller 24 kanaler och gått igenom spår för spår? Om de gjort så kan det mycket väl låta fan så mycket bättre än orginal. Om de bara har vett att inte platta ut det helt modell Metallica.

Ja jävlar. Men han kunde säkerligen i alla fall stava till både Beatles och John. Ingen av dessa fyra fick samma framgångar som soloartister efter Beatles. Så Beatles var absolut större än någon av bandmedlemmarna ensam var.

De här Bellman-Symfon, gör de enbart "ljuddämpare" eller finns de med in-ear-lyssning i också? Att vanliga in-ear-proppar som täpper till helt åt bägge hållen är farliga för hörseln är jag säker på. Men om det som på de här var halvöppet både utåt och inåt kanske det blir helt annorlunda?

Är det inte tvärtom, bättre att ha micken längre från ljudhålet, nära strängarna vid tolte bandet? På med lurarna och leta!

Du skriver att du är bra på att sätta melodin. Det vanliga är ju att en gitarrist eller hela bandet lägger ihop snycka ackord och rytmer, sen bygger textskriverskan en melodi och text som passar in bra. Men varför inte testa att göra tvärtom? Du tar en simpel trummaskin, eller bara ett click i ett tempo du gillar. Sen gnolar du fram melodin, lite ungefärligt som du tänkt dig den. Har du redan skrivit texten så har du säkert även melodin på gång nånstans i bakhuvudet. En någorlunda driven gitarrist eller keyboardist sätter sen ganska enkelt ett ackordarrangemang till det du nynnat eller sjungit in. Så här gick det till när Astrid Lindgren gjorde musik. Hon gnolade melodierna som hon ville ha dem för tex Georg Riedel som sen stod som den som gjort musiken, Astrid står bara som textförfattare, fast det var hon som även gjorde alla vackra melodier. Att lägga ackord till en färdig melodi är enkelt. När man kommit så långt kan man ju ändra lite här och där både i melodi och harmonier. Om du ska anpassa dig efter redan färdiga ackord tror jag du hämmas till viss del. Sjung rätt ut bara, och skit i kompet till en början. Ibland när jag ser texter nån anna skrivit så ser jag nästan direkt även den "osynliga" melodin.

Kan du inte mixa hela låten först som vanligt. Sen mixar du breaket separat som en lite kort låt, och då tar du helt väck kompressor och limiter i masterdelen. Sen Klipper du bort det första breaket och lägger dit de nya med lagom nivåer.

Lätta lite nu Marcus vad du köffte för mikrofon?! Hälsningar Herr Nyfiken i en Strut. 🥰

Jag som annars är Fender-entusiast (elgitarrer och förstärkare) tycker inte heller Fenders akustiska är så kul, en sån tror jag du lessnar på, bara en grov gissning. Jag har en Epihone Jumbo, jag tycker den har tappat ljudet med åren? Kan det vara möjligt föresten? Skulle i alla fallinte köpa Epiphone igen. Skulle jag skaffa en ny skulle jag titta på Martins billigare modeller. Martin är Martin ändå. Neil Young spelar bla på en Martin som Hank Williams skrev alla sina låtar på. Stämsskruvshuvudet på Martin är det vackraste av alla i sin enkelhet. Jag, och många med mig är nog ganska blint märkesfixerade, lika som bilentusiaster kan vara sålda på tex Cadillac. Att vara lite fanatiker kan vara roligt tycker jag. Jag är nog Martin-fanatiker fast jag aldrig ägt nån. Kanske borde jag gå till doktorn. En sak att tänka på är att kvalitetsgitarrerna låter bättre med åren, så var det med polarens Martin D28. Min Epiphone har tvärtom fått sämre, tunnare ljud om jag nu inte inbillar mig. Fast den är oerhört skön att spela på, faktiskt skönare än polare nr 2´s Gibson Hummingbird. Edit: Min Eppi Jumbo har cutaway, det tar säkerligen bort en del av det stora soundet i lådan.

Kommer inte ihåg hur man spårar, men du kan nog vara lugn, grejerna brukar komma fram bra. Fast själv brukar jag också bli hispig likt förb.

Ska man spela av en LP en gång för att konvertera den till CD eller MP3, så kan man om det knastrar mycket dutta på vatten på LPn, då blir det genast tystare. Men att göra det jämt vid LP-lyssning är knappast bra, då bygger det nog på med kalk i spåren. Håkan, kalkad som få.

Vacker tråd! Men tänk jag som är en sån bakåtsträvare, jag har aldrig gillat vinylljudet, knappt innan CD fanns. De gånger vi var i studio var man hyfsad nöjd när man lyssnade på mastertejpen, sen när det var graverat o pressat till vinyl då lät det urk. Så jag gillar det (okomprimerat) digitala. Fast jag har ju feståss ett mindre gäng LPn också. Två har jag komponerat och producerat själv. Samt två singlar och en EP.

Jag har oxå läst om den här preampen och blivit sugen, tex Sound on sound skriver vackra ord: http://www.soundonsound.com/sos/mar09/arti...denagepre73.htm Jag skulle om jag skaffade en i första hand ha den till sångpålägg genom en NT2-A, den kombinationen var det ju någon här som verkligen gillade. Nu undrar jag om det finns något rördrivet alternativ runt tre tusen som kan vara ett alternativ? För mycket färgning och högt brus gillar jag inte, så min gissning är att en rörpreamp i samma prisklass inte alls är lika bra? Höh?

Nej, på svenska halvokända dansgäng som spelade en vecka i taget på varje stadshotell innan de flyttade till nästa hak. Nu drar vi nog iväg åt fel håll med tråden...

Börsen gör reklam för en serie lurar från Shure, kan det vara nåt? SRH840 för 2149 kr är den dyraste. http://www.shure.com/ProAudio/Products/Hea..._srh840_content Det står inget om hur många db den dämpar skramlet runtomkring? SRH 440 för 1049 kr, kan det vara nåt för hemmarockaren? http://www.shure.com/ProAudio/Products/Hea..._srh440_content Om man tänker på hur bra livemick man i en Shure Beta58 får för pengarna, så borde väl de här lurarna också vara bra med tanke på vad man pyntar? Men tänker man på hörlurar är väl inte Shure det första märke som dyker upp i skallen kanske. Det jag undrar mest är om tusenkronorsluren SRH440 kan vara nåt att ha när man spelar in och står och lirar lajnad bas och gitarr runt trummisen? Trummisen måste ju ha bra dämpning på runtikringljuden han med, annars spelar han inte ut på rätt vis. Och ett fint fläsk från elbasen vill man ju ha.

Du skulle ha hört dansbandsmusiken på tidigt 70-tal...

En annan korkad grej med mig själv är att jag i yngre dagar tyckte att tex dansbandsmusiker var helt kassa musiker. Att de i själva verket många ggr var betydligt kunnigare än jag själv, det fattade jag inte alls. Så var det tyvärr. Jag blev en gång uppringd av ett halvkänt proffs dansband, de ville att jag skulle testa att spela bas med dem. Jag frågade vad de spelade för nåt, de sa modern dansmusik förstås, och då blev jag så förbannad att jag skrek. Dra åt h-e!, i luren och slängde på. Korkat som fan, men jag gillade inte alls dansmusik då. Men att spela det och tjäna stålar hade ju säkert varit bättre än att vara sågverkselektriker som jag var då. Kanske i alla fall. I livserfarenheten ingår nog att lära sig stå ut med allt korkat man tyvärr hinner med under årens gång. Jag följde i alla fall mitt hjärtas röst den gången, det har jag alltid gjort.

Tack. Tyvärr har jag själv mest följt råd 1 och råd 5.

Råd 1: Börja aldrig fippla med knark. Då är du snart en annan person än den du var innan. Ger man fan i knark har man stora chanser till ett gott liv, i alla fall här i Sverige. Börjar man knarka är chansen mycket stor att allt blir sämre än skit. Råd 2: Som musiker gillar man en massa artister och vill väl då ofta göra liknande musik. Men man kanske inte alls är bra på den stilen utan har nåt helt annat innanför västen som vill komma ut? Man måste alltså förstå skillnaden på att älska andras musik och vad man själv gör bra. Det kan vara svårare än man tror. Att lyssna på metal kanske kan inspirera till soft och vacker country? Råd 3: Om man spelar i band, och en eller två mest bara seglar med, struntar i repen och är halvfulla på scen, osv. Ge dem kicken, eller hoppa av själv. Allt jobb man lägger ner ihop med såna lirare är ändå mer eller mindre bortkastat. Väldigt många musiker har faktiskt en riktigt blåst inställning till både musiken och annat här i livet. Var väldigt noggrann när du väljer spelkompisar, annars är det svårt att komma nånstans. Ta riktiga snack om vad ni vill med musiken, hur mycket/lite ni vill satsa. Och för egen del är det bra att ha noll öl som övre gräns när man ska ställa sig på scen. 😄 Råd 4: Lär dig marknadsföring, även om det är tråkigare än matte i skolan. Jag är en ganska bra och ovanlig musiker, hade jag haft vett att marknadsföra mig själv bättre så hade jag nog nått ut mer. Att jag inte lärt mig mer om marknadsföring är en stor miss av mig. Råd 5: Keep on rockin´! Inget är roligare eller bättre än musik! Så du är på rätt spår redan!

Är det inte någon now these days, som inte dubbar allt en massa gånger? Min enkla åsikt är att dubbning är skit. Lika bra då att köpa ett program där man skriver ner texten i datorn, sen sjunger en mångdubbad robotröst. Föreställ er att tvåhundra ljudtekniksexperter säger åt Elvis; "jamen du fattar väl att du måste dubba åtminstone 15 ggr, annars låter det fan". Eller åt Frank Sinatra. Uttrycket och känslan i rösten går ju förlorad redan efter första dubben. Plast, plast, plast.

Guld att det löste sig så enkelt! När man flyttar mickar framför ak gitarr hör man ju skillnad bara man åker en halv cm i sidled. Går man för långt upp mot halsen blir ljudet även på gitarren vasst. Perfekt är om man har hörlurar på sig så man kan lyssna samtidigt som man flyttar mickar och musikern spelar. Att flytta micken och sen gå in i ett annat kontrollrum för att, ut igen och flytta osv tar en massa tid, plus att man kanske missar den bästa spoten. Med lurar på skallen och micken i näven liksom sugs den dit den gör sig bäst.

Hmmmm.... Det finns även musiker som spelat i 10, 20, ja 40 år utan att ha någon som helst taktkänsla. Och det utan att veta om det.