Guitar Nilsson

Nästan omöjligt att svara på. Ett litet råd kanske är att stänga av all kompressor osv och öva på att ställa enbart gainratten. Den är väldigt avgörande för soundet, för lite gain tunnare ljud, för mycket dist förstås. Sen är ju avståndet till sångmicken en hel vetenskap också, det förändrar också ljudet väldigt. När du inte tycker själv att du kan få det att låta bättre så fortsätter du med tex kompressorn, den tar verkligen sin tid att förstå sig på. Och hur just du vill att det ska låta. Men efter lite övning sitter allt som en smäck. 🙁

Nu har jag provsetat Jyskpallen. Jäkla skön sits, men jag skulle velat haft en högre sitthöjd ändå. Ska lura nåb dag till, sen blir det nog Jysk ändå.

Då ska jag, enär jag ändå ska in till den stora staden Söderhamn, ta en repa in på Jysk och kolla. Att stå och spela 12-timmarspass som jag min idiot gör ibland är inte bra.

Håller på med nytt partiprogram... Det går ut på att man blir allvarligt sjuk om man tex lägger dit två eller flera gitarrer på en inspelning. Det fattar man ju direkt att detta leder till lifshotande former av scizofreni!

Hittade den här på Ikea http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/S99862368 Fast det står att man inte får torktumla den... Är det lite dåligt?

Kan man ställa höjden på de där? Revoxpartiet, jo, ja, vi håller på att förbereda en statskupp nu när som helst. Då blir det ordning sen!

Den där är nog bra... Men jag vill nog ha nåt med svart dyna och chromade ben. Man är väl en raggarslusk.

Jag vill ha en hög pall att sitta och spela gitarr på, sjunga med. Fotstöd vill jag ha, den ska vara stadig och ändå inte för åbäkig att släpa med sig. Tips? 🙂

Jag känner mig trots mestadels dåligt seglarväder och arbetslöshet nöjd med sommaren så här långt. Speciellt Sommarprogrammet i radion var en höjdare, varje dag får jag fortfarande lovord för programmet, det ringde en från Sundsvall idag tex. Jag fick ju tom betalt för programmet, så pass med tusenlappar att jag kunde köpa sjökortsplottern jag monterade i segelbåten idag, en Eagle 642i. Så jag tackar härmed alla på Segelplanket, Sailguide, Maringarderoben, Maringuiden, Fendern, Studio Forum osv, alla ni som röstade på mig för plottern, det är ju er förtjänst att jag i sista stund högg på den där sk tävlingen. Att vid 53,9 års ålder få såna bevis på att folk gillar att höra mig prata är mycket större än vad någon förstår. Att jag blev musiker en gång i barndomen var för att jag alltid haft svårt att uttrycka mig verbalt, musiken har varit en livsnödvändig ventil att få uttrycka vad jag känner eftersom snackandet aldrig varit min grej. Att skriva som jag gör nu är en helt annan femma, det går av sig självt. Men just det att prata, det har aldrig funkat för mig. Det är alltid någon som efter att jag sagt fem ord avbryter och gapar tiofalt värre om nåt liknande det jag nämnde, fast nåt mycket större och viktigare. Och då brukar jag alltid tänka att; ja men skit i det jag tänkte säga då, du är ju helt klart ändå inte ett skit intresserad. Så är det ofta, inte jämt. Jag har några få jag kan prata med. men nu vet jag som sagt att många även gillar mitt egenartade sätt att prata på, de tycker inte ens att det är egenartat. Programmet gjorde jag här nere i segelbåten där jag sitter nu, och nästan helt utan manus Producenten Ola Hemström från Växjö var helt suverän. Han klippte ihop programmet, och gjorde allt annat med. Så tack för alla trivsamma diskussioner och alla goda råd jag fått av er alla här, och ett extrastort tack för plottern, den har jag verkligen längtat efter. Och tack för alla nya vänner jag fått här. Framåt hösten hoppas jag min trummis läkt sin skadade näve så vi kan börja spela in, då blir det fler frågor och surr från min sida. Sommartid är det segling och havet som gäller mestadels. MVH Håkan Ljusne Brylkräm Guitar Nilsson.

Svårt att säga, olika från gitarr till gitarr... Men överlag så är American Standard ruskigt bra instrument, både tele och strata, och därför brukar de inte vara så billiga begagnade heller. Min gissning är att du inte kommer att ångra dig om du köper en, varken ny eller beg. De mickar som sitter i orginal på min american standard tele från -89 heter Delta Tone, de är nåt förjävligt bra bägge två, skulle aldrig byta dem mot nåt annat. Jag tycker många tele har ett allt för dovt ljud i halsmicken, så dovt att man aldrig spelar på den, och stallmicken är ibland allt för tunn och vass. Delta Tone i samklang med alkroppen är det perfekta mickalternativet, man kan få både klassiskt twang eller värsta vråldisten om man nu vill det. Jag har testat dyrare fendrar än american standard, men jag tycker inget är lika bra. Slå till!

Om gitarren är ganska ny kommer den troligen att låta bättre ju mer du spelar på den, skillnaden kan bli typ enorm... Kompisen köpte för länge sen en Martin, den var jääävligt dyr då. Han hade sen förut en gammal stor och väl inspelad Bjärton akust. När han haft Martinen ett tag tyckte han den lät så tunt jämfört med den nya dyra Martinguran att han annonserade ut Martinen, inte värt pengarna tyckte han. Jag hörde också hur mycket sämre Martinen lät jämfört med Bjärtonen. Men ingen köpte den trots ett skapligt prisdump, så den blev kvar. När det gått drygt ett år kanske tom två?)hade Martingitarren fått en ton som var mycket större och vackrare än Bjärtonens. Sklinnaden var otrolig. Och Bjärtonguran hade inte ändrat ljud, den låter lika bra än i dag, fast inte lika bra som Martingitarren. Spela ofta och hårt på Ibanesen kanske träet svänger in sig till det bättre.

Om du verkligen har 0.09 strängar får du knappast bra ljud i någon akustisk gitarr. 0.12 Martinsträngar bör förändra ljudet en hel del till det bättre. 😉

Det var 600 som sökte. Och 8000 som röstade. Dubbelfuskröstningarna var då borträknade, en röst på varje ip-nummer. 🙂

Tack allahopana. Jag skämtade förstås det där med att vi spelade in snacket på min Revox. 🙂 Var det nån som gick på det? Producenten hade med en ganska stor digitalbandare av nån för mig helt okänd sort. Micken var en Audio Technica småmembranare. Det hade knappast funkat att prata inspelningsteknik i sommarprogrammet. Nu lyckades jag tydligen få alla åldrar att gilla både snack och musik, från tioåringar till 90 åringar! Det är jag rätt så så stolt över. Lotterdale Effect från Söderhamn har spelat in den av deras låtar som var med helt själva.

Jag spelade min egen "When the Rain Is Falling" live i segelbåtens kajuta där vi spelade in allt. (inte Beatles förstås) Även de kortare gitarrsnuttarna, med fotstamp på ruffgolvet. Allt spelades in med en mick, en ganska spinkig Audio Technica med batteri inbyggt. Producenten Ola Hemström kom upp från Växjö med tåg och vi gjorde allt i båten. Jag blev förvånad hur bra gitarrljudet blev. Jag spelade och sjöng låten bara en gång, missade lite på krångelackord. Producenten är jäkligt skicklig, han är både musiker, tekniker och journalistutbildad, så han var kalas att jobba med. Jag gjorde programmet nästan helt utan manus, det var ganska svårt, men det blev precis som jag ville ha det. Brorsan och alla andra sa att det lät exakt lika som när jag pratar direkt till dem, när man bara är två stycken utan mickar o bandare. Behöver jag säga att vi spelade in på min Revox? Jag vägrade digitalplojtyn. Så allt är inspelat på en kanal på Revoxen! Tyckte ni ljudet var bra vet ni nu varför. Jag tackar så enormt för alla vänliga kommentarer... Här har min dotter skrivit om radion, andra stycket uppifrån, man kan även se hur vi såg ut för ca 19 år sen: http://enoughisenough.blogg.se/

Jag använder det inte på min röst. Jag dricker vatten med upplöst krita i istället. Skoja bara. Det kanske har med mickteknink att göra, eller oxå är jag så basig så essena redan är borta.

Vilken skräckstory.

Jag har typ skrovlig Johnny Cash-röst så det kan stämma. Men jag har haft den som överhäng på trummor också utan att jag tyckte cymbalerna blev vassare än de var i verkligheten.

Såg nyss att jag skrev att jag tyckte den var vass, pino, det skulle vara INTE vass. Jag tycker den låter svinbra, så som jag förr föreställt mig att en bra rörmick borde låta. Bäst låter den utan eq tycker jag.

Vem var pappa? Tja, vad svarar man på det? Han gjorde karriär inom sågverksindustrin. Någon musiker var han inte, sånt fanns väl knappast på 20 och 30-talet, inte i den lilla byn Norrböle i Ångermanland där han kom ifrån i alla fall. Där fick man nog hugga i skogen eller svälta. Han var en trevlig farsa i alla fall, glad för jämnan.

Jag glömde att säga plojty plojty.

Han kanske blev helstekt och uppäten dan efter.

Jag vill tacka alla så supermycket frör röstande och peppning. Det har varit typ helt galet här efter att programmet sändes. Allt har varit så kul. 😛

Jag hade mitt namn stämjärns-inhugget i stratan, det har jag slipat bort nu, och det ångrar nu. Att jag tog bort det alltså.

Plötsligt dök 15 år gamla filmer med Guitar 66 i replokalen upp. Topparna spikade jag ihop kommer jag ihåg. Basbottnarna hade en fruktansvärd verkningsgrad, man sket på sig av ljudet. Kolla VU-metrarna på slutsteget. Finns fler å.