Valle

Jag kan inte, i just det här fallet, gå in för mycket på detaljer om exakt vad som skiljer en musiker från en konsument, för då skulle jag avslöja de jag syftade på. Och jag tänker inte peka ut någon. Tabloidskvaller är inte riktigt min grej. Med det sagt: Du ville ha en definition, en gränsdragning som skiljer musiker från konsument. En sådan finns såklart inte, vilket du säkert fattar. Som jag sa tidigare: Det är som med gehör, man vet att man har det, och alltså inget som behöver bevisas eller definieras. Man vet också när en konsument ”bara” är en konsument. Låt mig dock understryka att jag på inga sätt säger att en konsument skulle vara av ringare betydelse än musiker.

Bra!

Så talar en som inte förstår branschen. Du låter ganska naiv, faktiskt. Du tror att man som signad artist kan ta sig stora friheter gentemot marknad och rättighetsinnehavare. Men ack, så fel du har.

Men jag förklarade ju! Du får läsa inlägget igen. Jag föreslår att du fortsätter efter "Sorry! Tråkigt!", där följer nämligen mer text. Jag lovar!

Nej, inte enligt mig. Man kan däremot ranta omkring och tro att man är musiker; för att det är häftigt, eller för vad syfte det än må vara. Fåna dig inte. Du har ingen aning. Nej, förmodligen inte, eftersom jag inte har pekat ut någon. Åh, du vill leka definitionsleken... Sorry! Tråkigt! Jag tror att det är som med gehöret. Man vet att man har det. Inget som behöver bevisas eller definieras.

Några av er i den här tråden kallar er själva musiker. Det är ni inte. Vad ni är är konsumenter. Ni vet bara inte om det.

Nej då, inte nödvändigtvis du, utan människor som påminner om ditt sätt att ”balla” sig över musikstilar och musiker. Och, nej jag syftade inte på artister eller något djupt alls, utan på vanliga harmonier utöver prim-ters-kvint-klanger. Vissa står helt enkelt inte ut med annat eftersom det är så ”Boppers”…

Ditt sätt att göra dig lustig över musikstilar och musiker (som inte faller inom din expertis) påminner mig om en typ branschmänniskor som jag stötte på mest i min ungdom: sådana som drabbas av obehag så fort de hör ett ”färgat” ackord – i det här fallet allt utöver prim-ters-kvint-klanger. Och då, ska nämnas, hänger ändå tersen på skör tråd. ”Va ä dä fö jevvla Boppersskit!”, typ. Men visst, det kanske var jag som inte var gengretrogen nog. Förmodligen.

Trollsugen?

75% av mitt mixande sker genom mina K240s (även slutmix, alltså), vilket jag så stolt också deklarerade i Studios aprilutgåva. Tror nog aldrig att jag kommer att få tag på/bekanta mig med några alternativ till dessa lurar, och då inkluderar jag monitorer i detta. Jag har hört att det är "amatör" att mixa i lurar. Må så vara. Om det sound jag lyckas få fram, som dessutom gillas av så pass många, är "amatör", då är det amatör jag vill vara.

Skitsnack. Du reggade dig 2011! 😉 Vaffan är en Valletråd?

Jag vet vem jag är, hur jag är, när jag är, och varför jag är. Och jag är stolt över det.

Svar: När jag sätter mina "gränser" för vad som är gammalt/nytt kontrar du med ett svar som ogiltigförklarar min "gräns", och sedan drar du en egen gräns vid "gamla rullbandare" och som grund kommer dragandes med fullständigt irrelevant dravel om dina personliga arbetssätt. Det hör liksom inte hit. (Däremot vet jag vem du är, och du gör säkert ett bra jobb med dina grejer, på dina sätt.) Förstår ej frågan. Billigare. Inga avvikelser i sound för en och samma modell. Till exempel.

Om du syftar på mig så strävar jag inte efter något alls; jag säger vad jag menar och menar vad jag säger. Visst, jag kanske är dum i huvudet, men inte dummare än jag fattar att jag inte är anonym. Därför försöker jag alltid vara så konsekvent jag bara kan. Vad fint sagt! Tack!

Såå... Du uppmanar till en lynchningstråd ... 😉

Hur jag upplevs är en sak, hur jag faktiskt är är en helt annan. Det fattar till och med du! Edit: Vad gäller sanning, alltså.

Givetvis skulle ju "mobbaren" aldrig avslöja den egentliga avsikten med sitt "gillande". Då är det bättre att hänga på "åtklämmandet" och säga att Valle minsann förtjänar det.

Moget.

Det var inte ditt sätt att arbeta på som jag tyckte var naivt. Det var din syn på vad som är och inte är brukbart. Åh, men finns det inga andra sätt, med såväl mindre som billigare verktyg, att åstadkomma samma resultat? Prove you wrong? Din beskrivning av mig var fel, det borde räcka. Eller så inbillar du dig att du känner mig bättre än jag själv gör. I sådant fall är du ju av precis samma skitvirke som du menar att jag är.

Det komiska är snarare att du tror att uttrycket har med någon sorts tävling att göra. Så, med det sagt: You lose! Varför det?

Det finns ännu en kategori forumister här. Notera "gillningarna" så fort någon försöker klämma åt mig med någon "vass" kommentar. Sådant förekommer i stort sett i alla trådar som jag skapar; istället för att "gilla" något som kan vara till nytta för ens musicerande så "gillar" man hellre inlägg med någon form av angrepp. Dessa människor som "gillar" sådant är helt klart sjuka i huvudet.

Vilket naivt inlägg! Varför väljer du DAW framför "de gamla multi-kanals rullbandarna"? Varför har du satt gränsen just där? Det där var definitivt en åsikt, ingen sanning. Dessutom var det en felaktig åsikt eftersom du beskrev mig fel. You lose!

Jag talar alltid sanning. Och då syftar jag på den faktiska sanningen, inte den som passar "mig" bäst vid varje givet tillfälle (så som vissa brukar vilja ha sanningar till). Bullshit för att det gör ont? Ja, mycket möjligt. Men bullshit som i att det skulle vara en lögn? Knappast.

Du verkar inte kunna bestämma dig. Hursomhelst. Jag är inte alls det otrevlig. Däremot kan personer som får sanningar serverade utan bomull uppleva budbäraren som otrevlig. Och då är det ju snarare mottagarens problem. See?

Jag tankespånar vidare lite... Kanske borde man haft en subfråga typ "Varför hänger du kvar?" med i ämnet. Jag menar, det finns ju en tendens hos veteranerna att klänga fast vid en teknik som inte helt orimligen bör ses som något snart helt urmodigt. Vad är syftet då, att lära ut teknikhistoria? De purunga Zakyath-medlemmarna här på forumet kan knappast ha någon nytta av hur "varmt" en veteran inbillar sig att en analog kompressor låter jämfört med en digital. Who gives a fuck, liksom! Lite som när man kollar in gamla teckningar från 50-talet som på ett seriöst menat sätt ska föreställa människor, allehanda prylar, etc; dess mjuka, runda kanter, nästan lite karikatyrliknande framtoningar... Det är charmigt, och man ler lite sådär hjärtligt åt det – men det känns sååå länge sedan. Lär mig något nytt som är nytt, guppajäfel, inte något nytt som är gammalt. Jag tankespånar vidare...