Valle

Visst 🙂, men ändå... Än idag är våra språk onomatopoetiska på sina håll, men jag tror att "grottfolkets" språk var övervägande ljudhärmande. I begynnelsen var där dessutom säkert någon grotthane som upptäckte att grotthonorna tände mer på ett "blargh, blargh, blargh", till skillnad från det då mer grundläggande och principiella ap-tjattret. Och vips, så var den första språkliberallisten igång...

Hej, Allan! Du menar att folket ute på vischan har "kommunicerat med varandra", med oförändrat språk, i ca 2 miljoner+ år?

Såvida du själv inte räknar dig till de "många [som har] bakvända uppfattningar om hur det ligger till" (för då kan du bortse från nedanstående), så vill jag bara flika in: Jag skulle tona ner besserwissertonen om jag var du... "Språkvetenskap" är tjurskit i sammanhanget; den [vetenskapen] säger ju egentligen bara vad språket är idag — men knappast vad det var igår och vad det kommer att vara imorgon. Om ingen någonsin hade haft "bakvända uppfattningar om hur det ligger till", vilket du tycks peka på som något negativt, så hade vi aldrig lämnat det "språk" våra förfäder svängde sig med i grottorna. Och du hade förmodligen inte kunnat spela Allan på Internet. Aaahhh.

Som det bör?

Alla säger? Bör uttalas? Hur uttalar du stjärnljus?

Om du i huvudsak syftar på "reglerna" för lagring, så OK, då är det ingen whisky enligt skottar och irländare. Men nog är det whiskey alltid, om än amerikansk. Såg förresten att du nämnde Wild Turkey — också en sort som gärna bor i mitt barskåp.

Intressant! Kul att det togs upp. Det är ofta jag hör den hårda bedömningen bland whisky-konsumenter/-fantaster. Piss, låtsaswhisky, rakvatten, tändvätska, lacknafta är också några "utlåtanden" som fällts. Det skulle vara rätt så intressant att veta vad det är som ofta gör t.ex. Jack Daniels till ett så svart får i whiskykretsar. Smaken? Ryktet? Amerikansk? Visst, å andra sidan har jag själv fällt kommentarer som att "rökt" whisky smakar skit och är som att tugga på soltorkad tjära. Men då har jag alltsomoftast blivit avfärdad som amatör. Och det är jag säkert också — whisky-amatör. Oavsett har jag testat mig fram med whisky (precis som jag testat mig fram med viner), och kommit fram till att jag föredrar amerikansk whisk(e)y i synnerhet för dess sötma och eldiga, fylliga karaktär, vilket jag inte tycker mig ha funnit hos skotsk, irländsk och kanadensisk (m.fl) whisky. Fast det är rätt så roligt ändå, när whisky-"kännarna" gör sig kvicka över mitt whiskyval och kallar JD:n för bourbon... 😛

Ah, så du menar att det lutar åt att lagom är mer mycket än lite(t)?

Hur mycket är lagom?

Nice! Är det du längst ut till höger (med tamburin)?

I'm in! 😳

IRL in Malmö!? När? Var?

Oestetiskt, SadamJR, eh? Varför är ditt "nick" SadamJR?

Not really, Gonzo!

Varför var det töntigt?

Lax3, är det en Fidel Castro-ansiktshårväxt du ligger inne med, eller är det bildens dis/rök som bedrar? För annars är det i förra fallet än mer avtändande än din sång-brittiska.

Läckert... Kramer har blivit plugg! ☺️ (Även om jag är mer av en Ezrin-fan.) Men det här måste jag erkänna att jag har missat, och det skäms jag nästan för: "When The Beatles recorded "All You Need Is Love", the man behind the board was Eddie Kramer." Det hade jag fan ingen aning om, faktiskt. Kul!

Det gör lite ont i ett hard core fan-hjärta som mitt, när varje skiva från och med Psycho Circus [1998] blivit ett patetiskt och misslyckat längtansskri efter en epok som är död. Nu ska jag inte döma ut skivan i dess helhet, men "Modern Day Delilah" sög granit. Låter som en överbliven demo från 1982. Skulle inte förvåna mig ett skit om Vinnie varit med och skrivit eländet.

Men vad tänker du dig att en "textdiskussion" skulle innehålla? "Hur man bäst skriver text"? Grammatik? Rim? Dessutom tycker jag att förmågan att författa en (låt)text går strikt hand i hand med förmågan att uttrycka sig i text. Om man hoppade över svenska-/engelska-/[valfritt språk här]-lektionerna i skolan, så är det utbildning som gäller om man vill kunna förbättra sitt textförfattande — inte diskussioner på ett musikerforum!

Du säger ju att i Sverige har Pelle blivit Per [vardaglignamn blir ursprungsnamn] och att i USA skiftar Peter till Pete [ursprungsnamn blir vardaglignamn]. Det är ju två helt skilda utvecklingar! Därför borde det snarare handla om en av-amerikanisering, inte amerikanisering som du var inne på. Ergo: insekt i tänkeriet. Så, nu har jag svarat på i alla fall en av dina "enkla" frågor (jag fick det till tre frågor, inte en. Senil?).

Du har en insekt någonstans... Enligt din "amerikanisering" uppmuntras man propsa mer på vardaglignamnen snarare än namnen de eventuellt härrör ifrån. Så, om alla dina vänner, Per, Lars och Sven väljer sig att kalla sig just Per, Lars och Sven, så borde ju det bli början på en av-amerikanisering. No? Dessutom är "amerikanisering" ett töntigt begrepp i sammanhanget, i synnerhet då det inte finns några "amerikanska" namn. Så vida du inte heter [översatt] Blå Kopparormen eller Gilla Pilla Navel.

Bestäm dig! Klipper den med (+)1dB, eller går den "inte över 0-sträcket så att säga"? (Att det "lyser rött" när man når 0dB är inget ovanligt — vidare tvista de lärde huruvida 0db-signal egentligen "clippar".)

Tvetydigt, käre Lax3; är det burken som irriterar dig, eller är det driften att vilja mata folk med burkens innehåll?

Kul läsning! Men å andra sidan, förmedlaren lyckades ju verkligen med sin reklam, med tanke på hur detaljerat du har studerat och kommit ihåg den. Inte minst, så har du ju ökat intresset för reklamen (varumärket). Reklamfilm måste vara annoying, eller rolig, annars går det åt helvete (för alla investerare).